Dagarna gick sakta och jag satt där bredvid Natachas säng och tittade på hennes underbart vackra ansikte. Hon såg så fridfull ut där hon låg det såg nästan ut som om hon sov.
-"Natacha du är så vacker...." säger jag tyst och tittar på hennes underbara ansikte igen. Hennes hår ramade in hennes ansikte perfekt.
Det röd orangea håret som alltid påminne mig om ed sheeran som passade perfekt på henne.
Jag börjar sjunga på little things en underbar låt enlig alla våra underbara fans.
-"Louis hej"säger Niall när han kommer in i rummet. Dom måste typ kommit hem för ett tag sen.
-"Hej.."säger jag tyst och vrider på mig lite obekvämt jag vet inte varför men jag skulle vilja ha mer ensamhet med Natacha missförstå mig inte jag älskar killarna men jag känner mig lite obekväm att titta på Natacha med den där blicken som jag ger henne när dom är här.
-"hur är det med henne?"frågar Liam
Som kommer in i rummet med ett litet leende på läpparna .....jag vet att han bara menar bra men liksom jag kan inte låta bli att fälla några tårar efter som det inte alls är bra med henne. Jag vet inte hur många gånger mina tårar runnit om dom önska slutat någon gång.

Jag måste ha somnat för jag vaknar av att någon petar mig på axeln. Jag försöker slå bort handen men den vägrar att ge upp den vill verkligen väcka mig.
-"sluta killar jag vill sova"säger jag och föser bort handen från min axel.
-" men det är tråkigt att du ska sova"säger en röst som gör mig helt klarvaken....... Natacha
Jag slår upp ögonen och tittar in i hennes underbara gröna ögon som jag inte vågat tro att jag skulle se igen.
-"Jag har saknat dig så mycket"säger jag och kramar om henne försiktig för att inte skada henne.
-"jag har inte saknat dig för du har vart här bredvid mig nästan hela tiden men när du var borta på turné det var den värsta tiden i mitt liv kände det som"säger hon och ler mot mig och jag kysser henne lätt på pannan precis som jag gjort så många gånger förut men det är bara det att nu är hennes ögon öppna.

Ur Natachas perspektiv

Jag slår upp ögonen och det känns som om jag bara sovit en natt men jag vet ju att jag sovit längre eller om man kan säga sovit.
-"Louis vakna"säger jag till Louis som ligger och sover med huvudet i min säng. Jag får Ingen reaktion så jag putar på honom men han slår bara bort min hand och i vanliga fall skulle jag låta han sova men nu har jag så sjukt tråkigt och jag vill bara se han i hans underbara ögon.
-"sluta killar jag vill sova"säger han efter att jag Puttat på honom ett antal gånger.
-"men det är tråkigt att du ska sova"säger jag och han rycker till och innan jag vet ordet av sitter han och säger att han saknat mig och jag berättar för honom hur mycket jag saknat han och hur det var när han inte var där.
-------------------------------------------------------------------

Där har ni det bam ba kommentera

Ur Louis perspektiv:

Jag satt i timmar och vänta på att operationen skulle bli klar. Ingen säger hur det går eller vad som händer det enda jag fått veta är att Natacha är inne i en operations sal och kanske inte kommer överleva.
-"Ursäkta är ni familj till Natacha Edwards?"frågar en doktor mig och jag tittar upp på honom med mina trötta ögon.
-"Jag är hennes pojkvän"Säger jag och han nickar.
-"läget är stabilt hon ligger i koma och vi vet inte om hon kommer vakna igen "Säger han och tittar ner i sina papper.
-"Får jag träffa henne?"frågar jag och han nekar och vissar mig till ett rum som inte alls är lika hemtrevlig som Natachas rum.
Jag kliver in i rummet och ser det orangefärgade hårt som på minner så mycket om ed sheerans hår. Hon ligger i sängen och det jobbiga pipandet av hjärtslagsmaskinen som vissar hur hennes hjärta slår är det enda ljuder i rummet. Vem som hälst skulle störa sig på det men just nu är det som en liv lina för mig om det jämna pipandet blir ett långt pip då kommer hela min värld rasa samman.
-"Natacha hej"säger jag och jag hör hur min röst klumpar sig av gråten. Jag försöker stoppa gråten men det går inte att hjälpa det.
-"Natacha snälla vakna"säger jag innan allt brister igen alla mina tårar rinner ner för mina kinder på en och samma gång.
Jag vill så gärna att hon ska vakna det är allt jag vill.
Jag vet inte hur länge jag satt där bredvid Natachas säng men jag måste ha somnat till för jag vaknar av att Niall och killarna petar på mig.
-"Louis vi måste åka om du inte minns det så ska vi åka på våran UK turné som börjat idag"säger Niall och tittar på mig med lidande blick.
-" jag vill inte lämna henne"säger jag och min röst skakar av gråten och jag vet inte när jag börja gråta igen eller om jag aldrig slutade.
Niall räker ut sin hand och jag tar tacksamt i mot den jag är glad att ha så bra vänner som killarna dom stöttar mig jämt och jag är så glad för det.
-"Louis trevligt att se dig igen"säger Paul och ler mot mig och jag försöker le tillbaka men det ser nog inte riktigt ut som ett leende.
-" Jag är ledsen Louis att du måste åka här i från utan att veta hur det är med henne men du måste tänka att du är känd och du kan inte stanna för evigt fansen Skulle misstänka något och media skulle vara efter dig hela tiden och när tjejen vaknar skulle media vara efter henne med"säger Paul och jag ler lite efter som det glädjen mig att han sa när hon vaknar och inte om hon vaknar som alla på sjukhuset har sagt.
-"första konserten är hör i London och det betyder att om hon vaknar i kväll så kommer vi vara nära tillhands och Louis du kommer få åka till henne i kväll så du kan säga allt du vill säga henne innan du åker på turné "säger Paul och jag ler mot han han känner mig för väl han är en av mina bästa vänner även fast han kanske inte är som killarna han är som en extra pappa för mig om man nu kan säga så.
_____________________________________
Är hos min mormor så tänkte skriva ett kapitel så här har ni det :)
Kommentera

Louis tittar på mig innan han tar min hand och låser upp dörren. Vi går genom den vanligt viss tråkiga korridoren men med Louis hand i min blir allt så mycket bättre.
-"Du måste sova"Säger Louis och bäddar ner mig i sängen.
-" Jag vill inte sova när du är här"Säger jag och Louis vänder sig om.
-"Vart ska du?"Frågar jag och Louis vänder sig mot mig.
-"Om du inte kan sova med mig här så måste jag gå för du måste verkligen sova"säger han och ler ett sånt där underbart Louis leende som bara Louis kan le.
-"Snälla gå inte Louis jag lovar att sova bara du inte går jag vill i alla fall veta att jag spenderat min sista natt med någon jag gillar och inte själv"säger jag och ska jag vara ärlig fattade jag inte själv att jag sa det där. Louis tittar allvarligt på mig innan hon kommer fram och tar min hand.
-"Säg inte så du kommer klara dig fint och vi kommer ha det jätte bra i hop"säger han och pussar mig på pannan och jag rodnar men jag kunde inte bry mig mindre just nu Louis står bredvid mig och han lämnar mig inte även fast jag kanske dör i morgon....Nej men Gud vad hemskt det låter.
Jag lägger mig och tittar på Louis medans han sitter på stolen som är sjukt hård.
-"kom"säger jag och makar in mig så att han får plats efter som jag vill inte att han sak få ont av att sitta på den där stolen.
Han Ler mot mig och lägger dig ner bredvid mig.
-" jag lovar att vara här när du vaknar"säger Louis och kysser mig lätt på kinden.
-"om jag vaknar "säger jag för liksom hur gärna jag än vill säga att jag kommer överleva så är ju inte chansen hundra procent.
-"jag lovar du kommer att vakna jag lovar dig det"säger Louis men det hörs att han försöker övertyga sig själv. Jag suckar men påpekar det inte.
Jag måste ha somnat för jag vaknar nästa morgon av att en sjuksköterska jag aldrig sett förut ruskar om mig.
-" du ska in på operation om 15 minuter men jag tänkte att du kanske skulle vilja säga hej då till din pojkvän och dina nära och kära" säger hon och jag tittar på henne och ska just säga något när en hes stämma avbryter mig.
-" så du säger alltså att hon aldrig kommer klara det"säger Louis med en underbar morgon röst som får hela mig att ryssa.
-"nej nej...."säger hon och rodnar lite innan hon försvinner.
-" Jag lovar dig att du kommer vakna vad hon än säger"säger Louis och kysser mig på pannan lätt.
Efter en kvart blir jag ut rullad ur rummet och in i en operations sal. Jag blir nersövd och mer minns jag inte.
Jag vet inte hur länge jag har sovit men när jag väl vill vakna så går det inte jag hör alla röster och så men jag kan inte öppna ögonen.
-"Natacha snälla vakna"säger en röst som tillhör Louis hans stämma är hes och man kan höra att han gråter. Vad är det som händer hur länge har jag sovit och varför gråter Louis.
---------------------------------------------------------
Här har ni kapitel 20 bam bam baa jag skriver från mobilen så jag vet inte hur långt det blir men jag hoppas ni blir nöjda endå och kommentera nu :)

Louis perspektiv:

Jag hör hur Niall och Natacha bråkar och jag blir helt plötsligt helt stel när Natacha säger:

-"Niall när kommer du inse att det är så jävla stor risk att jag dör"

Jag vet inte vad jag ska tänka.

-"SLUTA"Skriker jag utan att veta vad jag tänker med.

-"Sluta..."Säger jag tystare när dom tittar på mig.

Jag ser hur Natacha säger något till Niall innan hon går i väg och lämnar Niall gråtandes.

Jag springer fram till han och kramar om honom.

-"Varför är du tillsamman med Eleanor när du gillar Natacha?"Frågar han mig och jag vet serist inte vad jag ska svara på det jag vet inte svaret själv på den frågan.

 -"Jag vet inte jag är rädd att hon inte gillar mig"Säger jag och Niall tittar på mig.

-"Vad är det du inte förstår Louis hon är kär i dig så att det svider"Säger Niall innan han följer efter Natacha.

Jag ser hur han sjunker ner utanför en toalet dörr och jag antar att Natacha är på andra sidan.

Jag bestämmer mig för att gå och snacka med Eleanor det är det jag behöver göra för att få ett stopp på det här vansinnet.

-”Niall se till att hon stannar där inne tills jag kommer tillbaka okej”Säger jag och han nickar lydigt han är värkligen en bra vän vi må ha bråkat nyss men endå så vill han hjälpa mig eller han kanske bara bryr sig om Natacha.

Jag skyndar mig ut och stoppar första bästa taxi som kommer och det känns så sjukt bra att veta att Natacha kanske snart är min bara jag fixar det här nu och inte sumpar det.

Jag sätter mig i taxin och säger Eleanors adress jag vet att hon är hemma för hon sa att hon skulle vara hemma resten av dagen med Danielle.

När Taxin stannar så slänger jag nästan mig ur bilen och skyndar upp för trapporna.

-”Louis vad gör du här?”Frågar Eleanor när hon öppnar dörren och tittar på mig med oroliga ögon.

-”Eleanor var är du älskling”Hör jag en röst ropa innifrån och lite senare så står en muskelös kille framför mig i bara ett par jeans.

-”Eleanor jag måste snacka med dig”Säger jag och man kan värkligen se hur paniken växer i hennes ögon när jag säger dem orden.

-”Visst men kan vi ta det någon annan gånr?”Frågar hon och jag skakar på huvudet.

-”Jag har inte så mycket tid på mig Niall väntar”Säger jag och drar med henne ut i trappuppgången och ler ursäktande till killen som ser en aning förvirrad ut.

-”Louis det är inte som det ser ut”Säger Eleanor desperat.

-”Jag kom inte hitt för att be om ursäkt Eleanor”Säger jag och hon tittar på mig…Jag visste att det var det hon trodde att jag var här för att säga.

-”Jag är här för att jag skulle säga att jag inte kan ha det så här Eleanor jag är inte kär i dig inte på riktigt”Säger jag och en tår rinner ner för hennes kind.

-”Jag vet du är kär i Natacha”Säger hon och jag tittar på henne hur visste hon det?

-”Man ser på dig hur du tittar på henne det var bara en tids fråga innan du skulle dumpa mig för henne och jag fattar inte varför du tog tillbaka mig om du nu var kär i henne”Säger hon och ler lite ledsamt mot mig men jag kan inget säga hon har helt rätt jag är kär i Natacha.

Just när jag ska säga något plingar det till i min mobil och jag  tar upp den och ser att det är ett sms från Niall.

From Nialler: Louis jag är ledsen men Liam drog med mig på sjukhuset men jag tror att Natacha är kvar på toan men skynda dig jag vet inte hur länge hon är det.

Jag tittar på Eleanor som stå och väntar på att jag ska säga något.

-”Jag är ledsen Eleanor men jag måste gå och fixa det här och du har nog lite problem med killen där inne men ses”Säger jag innan jag vänder på klaken och springer ner till taxin som fortfarande väntar på mig.  Jag ber honom att köra tillbaka till sjukhuset och det gör han.

Jag betalar snabbt och ber honom att behålla växeln när han stannat så jag slipper vänta på det. Jag ser hur låset på toan som Niall satt utanför vänds från rött till grönt och innan jag hinner tänka mig för springer jag in på den och låser efter mig.

Jag vänder mig om och tittar in i ett par rödsprängda ögon men det är ändå dom vackraste ögonen jag någonsin sett.

-"Natacha du annar inte hur länge vi väntat på att du skulle låsa upp"säger Jag och hon tittar på mig med sina ögon och dom blir stora som tefat och då menar jag sånna som ufon åker i.
-" vad gör du här ska inte du vara med som andra killarna"säger hon och tittar på mig med stora ögon.
-" jag kan inte går här ifrån"säger Jag och vet att jag ljuger efter som jag kom typ nyss men jag kan inte gå här ifrån fören hon fått veta vad jag känder så det är halvt saning.

-”Vad menar du?”Frågar hon mig nyfiket och jag tittar på henne.

Jag kan inte tänka klart när jag tittar in i dom där gröna ögonen och jag vet inte om jag någonsin i hela mitt liv får någon bättre chans att komma nära henne så varför inte våga sluta vara feg för en gångs skull?

Jag tar ett djupt andetag och lutar mig fram och kysser henne…Hennes läppar är så mjuka och inte äns i mina vildaste fantasier skulle det vara så bra som det var. Hon kysser mig tillbaka och det gör mig lycklig och fjärilarna i min mage blir som galna.

Våra tungor blir snabbt inblandade och om det nu går så blir mina fjärillar ännu mer galna det känns så otroligt bra att kyssa henne…Kyssen varar inte så länge men nog länge för att jag ska hinna bli den lyckligaste personen i hela världen.

-”Wow!”Säger jag när vi dras ifrån varandra…Mot min vilja..

Ur Natachas perspektiv:

Jag tittar på honom.

-”Vad menar du?”Frågar jag och jag ser hur han funderar ett tag innan han lutar sig fram och kysser mig och allt runt om kring mig försvinner…Tänk att jag skulle få min fösta kyss inne på en sjukhus toan..Inte precis så jag väntat mig den men jag skulle inte önska mig något annat för den var magisk rent ut sagt.

-”Wow!”Säger Louis efter kyssen och jag kan inget annat än att hålla med han wow.

Helt plötsligt slår det mig Louis är ju tillsammans med Eleanor då kan han inte bara kyssa mig så där det liksom funkar inte så.

-”Men Eleanor då?”Frågar jag och han tittar på mig.

-”Det funkade inte mellan oss och kommer aldrig att göra”Säger han och tittar på mig sina underbara gröna ögon som näsan ser gråa ut i det här ljuset.

-”Natacha jag är kär i dig”Säger han och jag tittar storögt på honom.

-”Jag är kär i dig också Louis”Säger jag och ett leende på hans läppar uppenbaras snabbt och innan jag hinner tänka så känner jag hans underbart mjuka läppar mot mina…Och jag har inget i mot det liksom.

------------------------------------------------------

Vad kommer hända nu?

Jag sjunker ner längs dörren så fort jag låst. Jag förstår inte hur jag kunde säga så till Niall men jag vet ändå att varenda ord jag sa va sant om Louis skulle gilla mig skulle han inte gått tillbaka till Eleanor.
-"Öppna dörren Natacha"Hör jag Niall säga desperat utifrån jag vet att jag igentligen borde gå ut och snacka med honom men jag klarar inte av att se honom i ögonen efter det jag sagt till honom jag skäms och känner mig så smutsig och äcklig.
-"snälla Natacha öppna vi måste snacka"säger Niall igen och det hörs att han gråter och det gör så ont att höra honom så ledsen han är min bästa vän.... För jag tror inte att Rosie är min bästis mer hon har inte hört av sig på flera dagar och hon är i London just nu så jag antar att våran vänskap är över.
-"Niall vi måste gå klockan närmar sig 7"hör jag Liam säga , han har alltid koll på killarna och det är jag tacksam för att han är.
-" Jag vill Inte gå Liam jag vill inte lämna henne"Säger Niall och jag vet att det är fult att tjuvlyssna på andras samtal men jag kan inte låta bli även fast det gör mig så sjukt illa att höra att Niall är så ledsen.
Jag hör hur dom fortsätter snacka men Niall måste ha gett upp för han reser sig upp och lämnar mig inne på toan och jag vet inte hur länge jag sitter kvar inne på toan men när jag äntligen bestämmer mig för att gå ut så känns mina ben som spagetti.
Jag låser upp och ska just gå ut när någon kommer in på toan och låser om oss.
-"Natacha du annar inte hur länge vi väntat på att du skulle låsa upp"säger personen som låst in oss på toan även den personen som får mitt hjärta att slå ett extra slag den rösten som tillhör .....Louis !
-" vad gör du här ska inte du vara med som andra killarna"säger jag och tittar på honom med stora ögon.
-" jag kan inte går här ifrån"säger han och tittar på mig och jag förstår inte riktigt vad han menar.
-------------------------------—–
Känner mig som värsta mirakel kvinnan efter förra kapitlet och alla kommentarerna jag fick så underbara.
Så jag skriver ett till i dag :)

Kommentera så får ni ett/flera i morgon :)

Ur Louis perspektiv:

Jag kliver in i på sjukhuset och går med bestämda steg mot Natachas rum jag vet att dom andra killarna är här och jag behöver värkligen deras hjälp just nu. Jag bråkade med Eleanor .... IGEN!!
När jag öppnar dörren är rummet helt tomt och jag blir en aning förvånad men bestämmer mig för att fråga efter henne ch killarna i reseptionen för dom borde ju veta vart hon är.
Jag går mot reseptionen där en ung tjej sitter som ser ut att få spel när jag kommer fram till henne.
-"OMG DU ÄR LOUIS TOMLINSON FRÅN ONE DIRECTION!"Skriker hon i mitt ansikte och jag ler lite svagt mot henne.
-"Jag undrar vart Natacha Edwards befinner sig just nu"Säger jag och hon tittar på mig med arg blick och det syns lång väg att hon inte gillar Natacha.
-"Hon bör vara i sitt rum varför undrar du? Du har väl Eleanor"Säger hon sliskigt och jag tittar på hene hon ska väl inte ha med mina affärer att göra, hon må vara ett fan men endå det är ändå mitt privat liv vi snackar om här.
-"Louis"Säger en röst och jag tittar back och ser en av Natachas sköterskor komma mot mig.
-"Hej du letar säkert Natacha och dom andra, dom är i samlingsrummet"Säger hon och pekar mot en dörren längre bort i koridoren.
-"Tack"Svarar jag och ler mot henne innan jag skyndar mig bort mot rummet hon pekat mot.
När jag kommer in i rummet så tittar killarna på mig medans Natacha är helt inne i det hon spelar och när hon kommer till versen börjar hon sjunga och jag tittar på henne hon förtrollar mig.
-"Du är grymt duktig"Säger jag när hon spelat klart med ett leende på läpparna och hon rycker till och tittar på mig.
-"Louis"Säger hon nästan som en flämtning.
-"Nu kan vi ju sjunga allihopa"Säger Zayn glatt och ler och Natacha ler och nickar.Killarna vinkar mig mot dom och jag går självklart ditt efter som vad ska jag anaras göra liksom.
-"Vilken låt?"Frågar Natacha och vi alla funderar ett tag sen ler Niall.
-"Har du hört The A Team med Ed Sheeran?"Frågar han och Natacha ler och nickar och börjar spela på låten.
Vi sjunger och Natacha ler och om jag inte ser i syne ler hon störe när jag sjunger men jag vet inte jag kan ju se i syne också.

Ur Natachas perspekiv:

Jag ler mot Louis och kan inte låta bli att le lite extra när han ska sjunga...Jag vet att han har Eleanor och det är så det ska förbli men jag kan inte låta bli att känna hur mitt hjärta tar ett extra skutt när jag tittar på honom.

-"Så Louis vad förde dig hitt från Eleanor?"Frågar Liam och jag ser hur Louis vrider sig i plågor.

-"Vi liksom bråka igen"Säger Louis.

-"Louis du måste inse att ni inte kan hålla på så här"Säger Niall och tittar lite extra mot mig...Han vet om vad jag tycker om Louis det har jag berättat för honom.

-------------------------------------------------------

Japp det kanske blev kort men here it is :)

Niall var tvungen att gå efter ett tag och jag kände en djup sorg igentligen ville jag att han skulle stanna men han har ju sitt kändis liv då kan han ju inte stanna hos lilla mig hel jävla tiden. Jag suckar medans jag reser mig upp seriöst så jävla tråkigt jag har det för liksom det finns typ ingenting man kan göra på ett ställe som det här.
Om man sitter i väntrummet kan man känna depritionen som sitter fast i väggarna och är min i någon av korridorerna så känns det som om alla man träffar är här för att dom väntat på döden ingen är typ lycklig på ett sånt hör ställe.
Jag går fram till datorn och start den det är lika bra det finns ändå inget att göra så jag kan lika gärna sitta och vara på twitter och se alla lyckliga personer som inte sitter ensamma i ett sjukhus rum skriva lyckliga tweets om hur lyckliga dom är.....
Jag suckar och vet igentligen inte varför jag plågar mig så men skit samma det får vara som det är.
En doktor jag inte sett förut kliver in in rummet med ett sånt där fult antecknings block i handen.
-"Jag heter Oscar och jobbar i Dublin som special läkare där och nu här för att ta en titt på dig"säger han och jag tittar på han och tänker Jag bryr mig inte i vem du är jag skiter fullständig i att du är irländsk och special läkare gör vad du måste sen dra .... Jag sa det självklart inte istället säger jag.
-"okej".......jävlar vad lamt men skit samma ju fortare han gör sitt jobb ....misstolka inte......så slipper jag han.
Jag suckar medans han tar tempen och tittar mina reflexer. ....kan inte vilken läkare som helst göra det där måste man komma från Irland för att göra det nu eller??
Just när han ska fixa med sprutor och sånt öppnas dörren och 5 välbekanta och ler... Vad gör Louis här ska inte han va med Eleanor han har ju aldrig brytt sig i mig innan så varför skulle han göra det nu.
-"Oscar!"utbrister Niall och Oscar som fixar med sprutor tittar upp och ler stor mot Niall.....känner dom typ varandra?
-"Niall det var länge sen hur är det med Greg ?"frågar denna Oscar som jag hade något i mot tidigare..... Jag har fordrande något i mot honom efter som han jobbar som läkare och liksom jag gillar inte läkare eller sjukhus....jag är en väldig olämplig person att sätta på ett sjukhus om vi uttrycker det så.
-"Hur mår du nu Natacha?frågar Louis mig och jag tittar upp i hans grönaktiga ögon som alltid får mig knä svag....där har jag svaret jag är INTE kär i Niall för då skulle jag inte blivit så knäsvag för Louis som jag blev nu och alla andra gånger han tittar mig i ögonen.
-"Bättre men jag tycker att sjukhus är det värsta som finns....varför plaserar man en person som mig på ett sjuk hus? Jag tycker det skriker deprimation över hela stället"säger jag och Louis skrattar sitt underbara Louis skratt.....jag får inte tänka så han har Eleanor och dom verkar lyckliga i hop även fast hon typ verkar hata mig. Jag vet inte vad Louis ser i den kvinnan eller vad man ska kalla henne tjejen kanske?
-"så Natacha vet du något om den sista operation?" Frågar Oscar som slutat snacka med Niall och jag nickar jag vet allt jävla skit om den och jag skippar gärna att höra det igen.
Efter någon timme så ska Oscar ....äntligen gå efter tagit sprutor så klart.
-"hej då Niall hälsa familjen och Natacha lycka till"säger han innan han lämnar rummet och jag drar en lättnadens suck jag hatat typ att ha läkare och sköterskor i mitt rum det känna så läskigt att ha dom här efter som jag inte vet vad som kommer hända om dom kommer för att se hur jag mår eller om dom ska säga att jag dör om 24 timmar.
Jag har vart nära att dött så många gånger och det är nog det enda jag är rädd för döden jag hatat den verkligen jag vill liksom inte dö det skulle ju vara hemskt.... Döm mig nu inte efter som vem vill dö alltså på riktigt visst man kan vara mobbad och så men jag tror inte någon vill dö dom vill nog bara ha ett bättre liv och döden kanske är den enda utvägen .....okej nu kommer jag ut från ämnet men det är ju så mina tankar om
Grejerna är liksom och så.
-"Natacha du måste sluta tänka så mycket "säger Liam och Ler det där speciella Liam leendet som bara Liam kan le.
Louis tittar nyfiket på mig och hand blick bränner typ igen mitt skin det är läskigt att han har de inverkan på mig och jag känner han knappt.
-"du har rätt men jag kan inte sluta vara orolig om du fattat vad jag menar"säger jag och Liam nickar han förstår mig så himla väl. Det gör alla killar men jag kommer nog bäst överens med Liam eller Niall för Liam är en sån person man bara måste gilla och Niall vet typ allt om mig jag lärde känna han först av alla dom här underbara killarna.
-----------------------------
Ledsen
Att jag inte skrivit på ett tag och om det blev kort men jag skriver från mobilen men här har ni i alla fall ett kapitel

Jag tar på mig ett par svarta jeans och en vit t-shirt. Japp då är men redo för dagen intervju jag är glad att jag duschade i går kväll. Jag går till köket och gör i årdning frukost till alla killarna.
-"Jag är hungrig jag är så hungrig ja jag är hungrig och glad att Harry gjorde frukost till Osssssss"jag hör hur Niall kommer sjungande in i köket vilket får mig att skratta han är för rolig Niall vår lilla Niall. Jag hör sen fler trötta släpiga fotsteg kommande mot köket. Efter ett tag kommer resten av killarna in i köket och om man tyckte Louis såg hemsk ut i går då ska vi inte snacka om hur han såg ut idag han såg helt förstörd ut jag klarar inte av att se honom så här det känns så hemskt.
Alla sätter sig ner på en varsin stol och börjar lägga upp mat på sina tallrikar av allt jag ställt fram.
-"Harry hur kommer det sig att du lagar frukost till oss alla"Frågar Zayn lite misstänksamt och jag ler mot dom och då värkar alla bli misstänksamma.
-"Jag ville vara snäll och jag ville ju att ni skulle vara pigga och glada till intervjun"Säger jag och när jag säger det sista så tittar jag på Louis med en menande blick som han INTE värkar snappa upp det jag sa för han fortsätter bara äta som om ingenting har hänt.
När alla har ätit klart så skyddar vi oss ner till bilen som väntar på oss.
-"killar är ni redo?"frågar Paul som sitter i framsättet framför ratten. Vi alla varar något som liknar ett ja eller något så och med alla menar jag alla utom Louis som bara sitter och tittar ut genom fönstret. Jag börjar bli orolig för den grabben det är inte normalt hans beteende är inget jag sett förut det känns så fel att se glada spralliga Louis så deppig. Jag ser hur Louis somnar mot fönstret och alla tittar konstigt på han det är ju alltid han som brukar skämta på vägen till intervjuer och nu när vi ska åka bil i 2 timmar så kommer det bli en lång biltur utan mycket skratt.
-"Killar jag är orolig för honom"säger jag till killarna Som ger mig blickar att dom förstår. Vi alla är väldigt oroliga för honom seriöst det här håller på att gå för långt.
-"Vi måste hitta en ny tjej till honom"Säger Liam och det förvånar mig att det är han som säger det.
Vi alla instämmer med Liam vi måste göra något åt Louis problem med tjejer.
När vi stannar utanför radio huset så ler alla förutom Louis som fortfarande sover....vi skulle gjort som han bad oss att göra säga att han var sjuk för han ser hemsk ut.
-"Jag vill inte!!"säger Louis när vi väckt honom och jag suckar seriöst han är alldeles för deppig.
När vi kommer in in i radio huset efter många om och men så får vi med oss Louis också efter som han protesterade ganska mycket jag hatar den här Depp perioden han har.
-"det här är eran loge"Säger en ung tjej som jobbar där som för övrigt står och typ spricker av glädje för att hon får träffa oss. Louis sätter sig direkt ner i soffan när vi kommer in i rummet seriöst sluta deppa det här är så drygt men jag kan inte göra något Louis måste få gå vidare i sin egen takt.
---------------------------------------------
Jag skriver från mobilen så vet inte hur långt det är hoppas ni gillar det i alla fall

Kommentera vad ni tycker

Jag tittar mig i spegeln och ser killen jag älskar att vara.
-"Killar ni ska på om 5"Ropar en av männen som jobbar på arenan och det är show Time den enda tiden jag kan vara mig själv på riktigt. Jag ler mot killarna och ser att dom tänker samma
Sak som jag och vi gör en gruppkram som alla andra gånger innan en konsert. Jag tar några djupa andetag innan vi går fram till scen kanten där vi kan se alla tusen fans som skriker våra namn det är den underbaraste känslan i världen.
-"Nu kör vi och rockar det här stället "säger Liam och alla nickar.... Det brukar vara jag som säger det där men jag känner inte alls för att vara glad även fast jag vet att jag kommer bli det sen när jag står på scenen. Jag har inte vart mig själv sen Eleanor gjorde slut med mig för att vi aldrig hade tid för varandra. Jag saknar henne så mycket men jag kan inget göra hon vill inte vara tillsammans med mig mer och då får jag acceptera det.
Jag hör hur dom börjar räkna ner och skriken blir vara högre och högre om det nu går. Vi springer ut på scen och jag springer sist ut och jag kan fortfarande inte fatta att jag står här med mina bästa vänner och sjunger för tusentals fans.
Det är ganska fantastiskt att jag för 2 år sen var en helt vanlig kille som ingen visste vem var mer än familjen.
-"London är ni redo!!!"ropade Liam ut i sin mikrofon och alla fans skriker högt.
Vi börjar sjunga what make you beautiful.
Efter konserten så sitter vi i våran loge och bara tar det lugnt och väntar på några lyckliga fans som har turen att träffa oss. Egentligen vill jag bara hem och gömma mig under täcket men det skulle inte killarna låta mig göra... Dom är väldigt överbeskydande och det är jag tacksam för efter som det är sånna vänner man behöver när man är som deppigast och är långt hemifrån inte för att jag är JÄTTE långt hemifrån men endå Niall är ju längst hemifrån efter som han bor på Irland medans resten av oss bor här i UK.
Jag bor med Harry just nu då men annars när jag är hemma alltså hemma hemma bor jag i Doncaster så innan jag blev känd var jag bara Louis Tomlinson från Doncaster medans nu är jag Louis Tomlinson från one direction.
---------------------------------
Första kapitlet på Are You Alive?
Vad tycker ni?