-”Aleena” Säger min fröken och jag tittar upp på henne med ett leende.

Hon visar mig att jag ska följa med henne, och som den duktiga flickan jag är lyssnar jag på henne.

Hennes svarta hår är uppsatt i en stram hästsvans på huvudet något som får henne att se äldre ut än vad hon egentligen är.

Med försiktiga steg så går vi igenom dom tomma korridorerna.

Det känns riktigt konstigt att gå här igenom utan att det är massa elever som springer runt och ropar.

Det enda som hörs är min frökens klackar som ekar mellan väggarna.

Hon leder mig till rektorns kontor och jag möts av min mamma, rektorn och en man jag inte har en aning om vem han är.

Han ser ut att vara ganska gammal då det vita håret visar sig under hans keps..

Kan man kalla det keps.. det ser mer ut som en basker.

-” Aleena du kanske vill sätta dig ner” Säger min mamma och hennes röst är hes.

Varför är hennes röst hes?

-”Aleena…”Börjar min mamma och jag kan se hur svårt det här är för henne.

Hon börjar babbla på om massa saker jag inte förstår.

Hon använder ord som är konstiga.

Det är väldigt mycket att ta in för en 8 åring.

Men jag fattar ändå vad hon försöker säga, det går bara inte att missa.

Pappa kommer inte komma hem…

Det är inte första gången som jag vaknar mitt i natten med tårar i ögonen.

Jag drömmer ofta om min pappa, hur skulle mitt liv se ut om han var kvar?

Min mamma gifte om sig för något år sen och flyttade till Irland.

Jag har nu bott i Dublin med min mamma och Stefan i tre år.

Stefan är riktigt trevlig och jag ser hur glad han gör min mamma, och det är riktigt bra.

Han har aldrig försökt att ta min pappas roll något som känns riktigt bra då jag inte vill att han ska byta ut min pappa.

Jag tror att han vet det.

Min pappa var en soldat en FN soldat för att vara exakt.

Han rädda liv något som jag är stolt över.

Helt ärligt vet jag inte om jag ska vara arg eller inte på honom.

Jag är arg för att han lämnade mig och mamma ensamma kvar.

Vi var tvungna att ta hand om varandra för att ibland så var sorgen för stor.

Men jag är också väldigt stolt och tacksam för min pappa var en riktig hjälte han har räddat så många liv.

En dag vill jag också kunna bli som min pappa.

Jag vill rädda liv.

Kanske inte på samma sätt som min pappa men jag vill kunna göra skillnad, inte bara stå och titta på när barn svälter ihjäl.

Min mamma har alltid sagt att jag har ett hjärta av guld, och vem vet jag kanske har ett hjärta av guld.

-”Är du okej Aleena?” Frågar min mamma som kommer in i rummet med en orolig min på ansiktet.

Hon oroar sig ganska mycket över mig då jag ofta vaknar mitt i natten med tårar strömmande ner för mina kinder.

Hon vet inte att jag vet att samma sak händer för henne.

Jag vet att hon vaknar med tårar i ögonen och att Stefan ofta får ta hand om henne.

Jag är glad att mamma har Stefan, han hjälper henne komma över sorgen efter min pappa.

Mamma älskar verkligen Stefan av hela sitt hjärta och han förstår hur svårt det är med pappas bortgång.

Han förlorade sin fru och sina barn för några år sen han också.

Han vet hur det är att förlora någon som står en nära.

Men han vet också hur det är att komma över sorgen och han hjälper oss handskas med den.

Han förstår att mamma älskar honom men att hon inte kommer glömma vad hon kände för min pappa.

Det är bra att han förstår.

Mamma förstår också att Stefan älskar henne men att det inte kommer göra så att han glömmer känslorna för sin tidigare familj.

Jag läste någonstans att två trasiga personer kan hjälpa varandra.

Jag förstod inte först vad det menade fram tills mamma träffade Stefan.

I början gillade jag inte Stefan över huvudtaget för att han verkade så konstig och jag trodde han skulle ta min pappas plats…

Jag var 15 då och nu förstår jag hur det egentligen är.

Nu är jag 19…

Jag bor fortfarande hemma för jag klarar inte av att vara ensam.

Det känns som om någon hela tiden är där och på pekar varenda fel jag kommer kunna göra om jag flyttar ut ensam.

Min mamma säger att jag borde ta risker men jag blir mer och mer osäker.

Hur mycket är jag redo att riskera?

-”Jag är okej mamma, oroa dig inte gå och lägg dig du behöver sova” Säger jag till svar till min mamma.

Hon nickar sakta innan hon försvinner ut ur rummet…

-----------------------------------------------

Vad tycker ni om prologen till Strangers?

Kommentera!  2+

Det har gått lite mer än tio månader sen jag senast såg Josh på flygplatsen.

Det gör fortfarande lika ont att vara ifrån honom.

Allt som jag tidigare brytt mig om är inte viktigt längre.

Alla de sakerna jag tyckte om att göra bryr jag mig inte i längre.

-”Snälla följ med” Säger Alina och jag tittar upp på henne med trötta ögon.

Jag har inte vart mig själv sen Josh lämnade mig på flygplatsen.

Han försvann och tog mitt hjärta med sig.

-”Varför?”Frågar jag henne och hon bara tittar på mig som om jag är dum i hela jävla huvudet.

Det slutar i alla fall med att jag sitter i bilen bredvid henne och är på väg till en One Direction konsert.

Hon var så glad för att hon hade fått tag i biljetter.

Det är ganska komiskt faktiskt.

När vi kliver in i arenan så ångrar jag mig genast när jag inser hur nära scen vi ska vara.

Jag har aldrig vart bra på att stå med massa folk.

Varför tar hon med mig till ett ställe där jag kommer få trängas med en massa människor?

Alina:

Jag tittar med oroliga ögon runt omkring mig.

Jag vet att Jai inte gillar det här men jag gör det här för hennes skull.

Hon har klagat hela tiden över Josh och jag vet vem han är och det är inte nog mer än rättvist att hon också får veta vem han är.

När jag såg honom för första gången på flygplatsen viste jag direkt vem han var.

Det är inte rättvist att han inte berätta för Jai.

Jag vet att hon inte vet då hon nämnt honom ett antal gånger i sin sömn eller när hon är arg.

Hon brukar vara så arg för att han lämnade henne.

Hon förstod aldrig varför… det är bara rättvist att låta henne veta sanningen.

Kanske får hon svar på några av sina frågor?

Författarens perspektiv:

Jai tittar på scen när konserten börjar och genast dras hennes blick till den unga mannen bakom trummorna.

Den unga mannen som har hemsökt hennes drömmar.

-”HELLO! NEW YORK CITY!”Ropar en av killarna ut men hon kan inte slita sin blick från Josh länge nog för att ta reda på vilken av killarna det var som ropade ut det.

Det är som alla människor som trängs för att ta sig fram till killarna på scen försvinner.

Som om de var de enda två i arenan.

Hon vet inte hur många låtar det går men hon bryter ihop.

Said I'd never leave her cause her hands fit like my t-shirt,
Tongue-tied over three words, cursed.
Running over thoughts that make my feet hurt,
Body's intertwined with her lips

Josh låter sin blick glida över publiken.

När hans blick möter flickan han älskar så stannar hela hans värld.

Det är tårar i hennes ögon och han vet inte vad som händer.

I ena stunden står hon bredvid en av flickorna från flygplatsen och i andra stunden är hon på väg ut från arenan.

Bort från Josh…

Bort från honom.

If youre pretending from the start like this,
With a tight grip, then my kiss
Can mend your broken heart
I might miss everything you said to me

And I can lend you broken parts
That might fit like this
And I will give you all my heart
So we can start it all over again

Josh har ingen aning om hur han klarade sig igenom konserten.

Han gjorde det bara.

Så fort han är klar så springer han ut ur arenan och ignorerar alla rop om att han inte kan göra det.

Han bryr sig inte han måste hitta Jai.

När han kommer ut så är det fullt med människor som kommer inifrån och massa som står utanför att få en chans att se killarna.

Han trycker sig igenom alla människor som försöker få en bild med honom.

När han kommer ut på gatan så inser han att det kommer vara ganska svårt att hitta Jai.

Det tills han ser Jais mörk håriga vän.

Han springer fram till henne och utan att slösa mer tid tar han reda på vart Jai bor och kallar dit sig en taxi.

På mindre än tio minuter så står han utanför en lägenhet.

Han knackar på dörren och bara några sekunder senare öppnas den och han möts av ögonen som tillhör flickan han är så djupt förälskad i.

Jag tittar på Josh med tårar i ögonen.

Det är nu det tar slut det är nu som vi måste skiljas åt.

Flygplatsen i New York är varm och massa människor försöker att ta sig från olika plan.

Men det enda jag kan fokusera på är killen framför mig.

Killen som gjorde min resa till London en resa som jag sent kommer att glömma.

Jag hoppas att jag kommer se honom någon gång igen.

För utan honom skulle jag säkert deppa över Jack eller till och med vara tillsammans med Jack än.

Jag tror inte jag insåg hur dålig Jack egentligen var för mig innan Josh klev in i bilden och gjorde alla dom underbara sakerna som Jack aldrig gjort.

Han berätta hur mycket jag betyder för honom.

I bakgrunden av alla människors prat kan jag höra mina vänner ropa mitt namn.

Jag vet att dom står och tittar på mig och väntar på att jag ska komma utanför dörrarna.

Dörrarna som är gjorda av glas.

När jag kommer utanför dom dörrarna så kommer jag och Josh att skiljas åt för gud vet hur lång tid.

-”Snälla gråt inte då kommer jag börja gråta” Säger Josh och tittar på mig.

Jag kan tydligt se att han också har tårar i ögonen.

-”Jag vill inte att det här ska vara slutet” Säger jag och han tar min hand.

Försiktigt lägger han min mindra hand över hans hjärta.

Jag kan tydligt känna hur det slår under hans tunna vita t-shirt.

-”Det här är inte slutet för oss Jai det är bara början”Säger han och tittar rakt in i mina ögon.

Jag har aldrig sett någon vara så säker på något som Josh var just i det ögonblicket.

Vi står och tittar på varandra jätte länge ända tills en man kommer fram till oss.

-”Josh det är dags att ge sig av”Säger han och man kan tydligt se att han är en livvakt då han är stor och biffig….

Och för att han har en tröja där det står det på…

-”Två minuter till”Säger Josh till honom utan att släppa mig med blicken.

-”Jag vill inte säga hej då” Mumlar han fram och jag tittar upp på honom med en darrande läpp.

Jag försöker att le men jag vet att det ser hemskt ut.

Jag är så nära att bryta ut i gråt när som helst.

-”Säg inte hej då… Säg vi ses snart” Säger jag och han kramar om mig hårt.

Jag kan höra hur mina vänners ropande sakta försvinner då dom inser att jag är inne i ett känslosamt ögonblick.

Jag släpper mig försiktigt innan han kysser min kind en sista gång innan han tar upp sin väska från golvet och följer mannen ut.

Jag möter hans blick en sista gång innan han är utanför flygplatsen…

Och även borta från mitt synfällt.

Jag tar min väska och går ut till mina vänner.

-”Du anar inte hur mycket vi har saknat dig” Säger Maria samtidigt som Alina tar min väska från mig.

Jag tittar på dom och jag vet att båda två ser att något är fel.

Utan ett ord så kliver vi in i Alinas bil.

Hon sätter sig bakom ratten och jag sätter mig bak samtidigt som Maria sätter sig bredvid Alina.

När vi åker ut från flygplatsen ser jag Josh stå utanför en bil medans den andra killen pratar i telefon med någon.

-”Snälla stanna”Ber jag och Alina gör precis som jag säger.

Utan att tänka vad jag gör springer jag ut ur bilen och slänger mig runt halsen på Josh med tårar rinnande ner för mina kinder.

Hans armar är slingrade runt mig och håller mig i ett hårt grepp.

Jag behöver inte se hans ansikte för att veta att han också gråter.

Jag vill inte se hans ansikte för jag vill inte se han lika ledsen som jag.

Hans andetag är skakiga.

-”Jag älskar dig” Mumlar han in i mitt hår och jag känner hur mitt hjärta stannar.

För fem dagar sen skulle jag bara skrattat om någon sa att jag skulle älska någon efter bara fem dagar…

Men det var för fem dagar sen….

Nu känns det inte alls som en omöjlighet.

Det var fem dagar sen jag träffade Josh för första gången.

För fem dagar sen var det jag började falla för Josh.

Nu har dom här fem dagarna gått…

Fem dagar tillsammans med Josh har fått mig att inse att jag älskar Josh och inte som oh jag älskar dig också…

Utan jag älskar Josh jag älskar honom inte bara för att han älskar mig.

-”Jag älskar dig också” Säger jag tillbaka och mitt grepp om honom hårdnar.

-”Lämna mig inte”Säger jag in i hans nacke och känner hur hans puls dunkar innanför huden.

-”Jag kommer komma tillbaka för dig jag lovar.”Säger Josh och jag tror på honom.

Jag vet att han kommer komma tillbaka för mig.

Alldeles för snabbt är vi tvungna att skiljas för andra gången i dag…

När jag kliver in i Alinas bil igen tittar Maria och Alina på mig med stora ögon.

Utan att säga något så tittar jag ner i mitt knä och låter tårarna rinna.

Jag är glad att jag inte tog någon mascara på mig.

Jag ser redan hemsk ut som det är.

När Alina slår på radion så bryter jag ihop.

Honey why you calling me so late?
It's kinda hard to talk right now.
Honey why are you crying? Is everything okay?
I gotta whisper 'cause I can't be too loud

Av alla låtar som dom kan välja att spela så väljer dom den!

Den låten som jag och Josh dansade till på Martinas bröllop.

Jag vet inte hur men Alina värkar veta att låten gör detta mot mig så hon stänger av.

Men skadan är redan skedd.

Det är försent jag är redan förstörd jag har brutit ihop i baksätet på min bästa väns bil.

Aldrig hade jag trott att det skulle göra så ont att lämna Josh..

1 månad efter att Josh och Jai skiljts åt på flygplatsen:

Det har gått en månad och jag har inte hört ett ord från Josh.

Jag tror fortfarande på hans ord att han kommer tillbaka för mig…

Det har inte gått en enda dag då jag vaknat utan att tänka hur det skulle vara om Josh var här.

Hur det skulle vara att ha hans armar runt mig.

2 månader efter att Josh och Jai skiljts åt på flygplatsen:

Jag har vaknat av mardrömmar dom senaste nätterna.

Det handlar ofta om att Josh lämnar mig för någon bättre.

Men vad det laget jag vet så kan han kanske redan gjort den.

Inte ett ljud har jag hört från Josh.

Jag har försökt att ringa och smsa men inget har fungerat.

Inte ett enda ynka sms har jag fått från honom.

3 månader efter att Josh och Jai skiljts åt på flygplatsen:

Jag börjar ge upp hoppet om att Josh kommer tillbaka för mig.

Jag vet att han sa att han skulle göra det men det värkar som om han inte kommer att göra det.

Tiden flyger förbi och snön ligger som ett täcke över New York.

Det är inte mycket men det är så att man kan säga att det ligger som ett täcke över New York.

4 månader efter att Josh och Jai skiljts åt på flygplatsen:

Jag är offentligt förstörd.

Ingen vågar prata med mig mer än Alina och Maria.

Det enda jag gör är att skrika på folk.

Jag vill inte vara den som alla hatar…

Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig tom.

Jag känner mig som en person inlåst i någon annans kropp.

Det här är inte jag.

Både Alina och Maria har gett upp.

Dom vill inte veta vad som hände i London längre.

Först försökte dom få reda på det men efter att jag nästintill förstört halva min lägenhet så slutade dom undra.

Jag förstörde min lägenhet för ungefär en dag sen…

-”Snälla prata med oss Jai” Säger Alina och jag tittar på henne.

-”Jag vet att något hände mellan dig och den där killen men vad han än gjorde måste du komma över det han är inte värd din tid” Säger Maria…

Dom orden fick mig att bryta ihop.

Jag vet inte vad som kom över mig men jag slängde varenda sak jag kunde få tar i rakt ner i golvet.

Jag kan inte hantera saknad.

Med ett ryck så tar jag en ram med ett foto i.

Jag hindrar mig själv i sista sekunden när jag ser att det är en bild på Josh bredvid Eiffeltornet.

Bilden jag tog när han tog mig till Paris.

Kanske det är dags att inse att Josh faktiskt inte kommer komma tillbaka.

Han kommer inte komma och svepa mig från mina fötter och ta mig till neverland.

Han kommer inte komma…

Det vi hade kanske inte var riktigt för honom…

Men för mig var det mer än riktigt.

---------------------------------------------------

This is the last part!!!!!!

Okej så jag kommer ladda upp Epilogen snart sen kommer jag att börja skriva på.... Trumvirvel tackar..... Strangers?

Den hade flest röster dubbelt så många som den som låg närmast som var Red Lips.

Kommentera

Vi kliver ut ur taxin och jag tittar mig omkring.

Vi är nere vid hamnen och ska gå in på ett ställe där dom säljer super god fisk…

Vilket är riktigt jävla onödigt då vi faktiskt bara ska beställa en stek.

Jag skulle kunna beställa en fisk men jag är verkligen inte sugen på det…

Och Jai…

Hon äter inte fisk det är det västa som hon vet.

Bara lukten av det får henne att vilja spy.

Jag känner henne mer än vad hon tror.

Det är ganska läskigt hur mycket jag lärt mig om flickan med det bruna nästan svarta håret…

Man skulle faktiskt kunna kalla det svart.

Om hon inte berättade att det var riktigt mörkbrunt så skulle jag gissat på att det var svart.

Vi äter och pratar.

Det känns så rätt tillsammans med Jai allt hon gör får mig att känna mig varm inombords.

Sättet hon ler på får allt att bli bättre.

Jai:

Jag följer Josh upp till hotellrummet.

Klockan är lite efter halv tolv och vi tänker gå upp vid 8 i morgon så att vi kan kolla in Paris lite innan vi måste åka tillbaka till London.

Josh hand håller i min något som känns tryggt.

Vi kliver in i sviten och jag slänger mig ner på sängen.

Jag är så himla trött.

Vi gick upp från hamnen för att ingen av oss ville ta taxi.

Det var underbart.

Lysena var fantastiska jag har aldrig sett något så underbart som Paris på natten.

Jag hoppas jag kan komma tillbaka hit.

Förhoppningsvis tillsammans med Josh.

Han har fått min visit i London så mycket bättre.

Jag har känt honom så kort tid men han betyder redan mer än dom flesta personerna jag någonsin träffat.

Det är riktigt läskigt hur nära vi kommit varandra.

Josh kryper upp bredvid mig något som får mig att trycka min kropp närmare hans.

Jag gillar värmen som han ger mig.

Jag har aldrig haft någon som är så nära mig.

Jack var alltid en av dom här killarna som tyckte att man skulle ha en varsin sida av sängen.

Aldrig fick jag ligga bredvid honom och värma mig mot honom.

Allt känns så mycket bättre med Josh.

-”Jai..”Mumlar han och jag vänder mig mot honom för att se vad han vill.

-”Ja” Viskar jag tillbaka.

-”Skulle jag vara galen om jag säger att jag är galet förälskad i dig?” Frågar han mig och jag tittar på honom med ett leende.

-”Inte mer galen än jag då jag är galet förälskad i dig” Viskar jag tillbaka.

Det är som att om jag skulle höja rösten så skulle jag förstöra tillfället.

Något som jag verkligen inte vill.

Jag gillar det precis som det är.

-”Bra” Mumlar han innan han pressar sina läppar mot mina.

Jag älskar känslan av hans läppar mot mina.

Det känns som om dom ska vara där.

Som om i hela mitt liv har jag letat efter en andra halva och här är han.

Han är som den saknade puzzel biten i mitt puzzel.

Jag somnar i Josh armar.

Något jag älskar.

Jag går försiktigt igen de tomma gatorna.

Lysena är inte alls lika vackra som jag minns dom.

Det känns som vart jag än går så är det tråkigt och dystert.

Alla färger är inte lika klara som tidigare något som skrämmer mig.

-”Josh” Ropar jag ut och det ekar mellan väggarna.

Inget svar.

Jag hade hoppats på att få höra hans röst men det förblir tyst runt omkring mig.

Inget svar inte ett ljud.

Det är nästintill skrämmande tyst.

Jag kliver ut på gatan som leder till Eiffeltornet.

Där framför mig står den underbara byggnaden…

Men den är ingenting som den var tidigare.

Den ser bara dyster ut inga ljus.

Allt är fel.

Jag tittar runt och inser att jag inte är här med någon.

Jag tittar ner på min kropp och ser att mina händer är rynkiga.

Försiktigt drar jag fram en hårslinga med mina händer.

Ett andetag drar jag in när jag ser den grå färgen som nu är där i stället för min mörka vanliga färg.

Något är riktigt fel här och jag vet inte vad, men det skrämmer skiten ur mig på riktigt.

Det ska inte vara så här!

Jag vaknar nästa morgon ut av att Josh ruskar på mig.

Försiktigt öppnar jag ögonen och möter hans underbara bruna ögon.

Dom är något som är obeskrivligt.

Dom är underbart vackra!

-”Kom vi har några timmar att utforska paris innan vi måste åka” Säger han och sträcker ut en hand till mig.

Jag tar hans hand och känner den elektriska stöten som alltid går igenom mig gå igenom mig.

Varje gång Josh rör vid mig känns det som om någon sätter en elpistol i mig..

Fast på ett bra sätt..

Kan man ens se det på ett bra sätt?

Okej så man kanske inte kan se det på ett bra sätt men det känns bra okej!

Vi går ner för korridoren fram till hissen.

Josh drar in mig i den och trycker upp mig mot väggen och kysser mig.

Det är något som jag aldrig upplevt tidigare.

-”förlåt jag har alltid velat göra det. Särkilt med någon jag faktiskt bryr mig om” Säger han och jag ler mot honom för att försäkra honom om att det är okej.

Jag drar ner hans huvud närmare mitt och han kysser mig igen.¨

Vi blir avbrutna av ett pling som visar att vi nått lobbyn.

Vi kliver ut för att börja våran utforskning av paris.

Det här kommer bli en dag jag sent kommer att glömma jag bara vet det.

Jag är så glad att jag får spendera den med Josh.

-----------------------------------------

Inte långt kvar av denna fanfiction! glöm inte att rösta på vilken du vill läsa efter:

http://momentsff.blogg.se/2013/december/vilken-2.html

Jag skriver detta för att det är Louis föddelsedag och för att det är julafton..

För anars skulle jag aldrig uppdatera två gånger på lite mer än en timme.

Men med tanke på att jag inte är säker på när jag kommer kunna uppdatera igen så gör jag det nu..

Kommentera mycket nu okej för jag älskar er!

Jai:

Jag vaknar med Josh armar runt mig.

Det känns tryggt och jag trycker mig själv närmare honom då han är väldigt varm.

Jag brukar alltid frysa på morgonen när jag vaknar upp ensam.

Det känns bra att inte vakna upp ensam.

-”Morgon”Säger Josh i en hes röst.

Oh my god hans morgonröst är helt underbar.

-”Morgon” Säger jag…

Och som vanligt på morgonen låter jag som en död kråka medans han låter som en fucking sex gud!

Jag reser mig försiktigt upp och inser att jag faktiskt måste packa då jag åker hem om några dagar och jag vill inte glömma något.

-”Vad gör du?” Frågar Josh med en trött röst och han ligger kvar bland dom mjuka lakanen.

-”Packar det är inte långt kvar tills jag åker tillbaka till New York” Säger jag.

Jag hör honom sucka och röra på sig lite.

Utan att lägga någon större tanke på det fortsätter jag att packa.

-”Det finns en sak jag vill göra innan du åker” Hör jag Josh röst viska i mitt öra innan hans armar slingrar sig runt mig.

Jag märker inte ens själv hur jag lutar mig bakåt mot hans varma kropp.

Han vänder mig försiktigt om så jag står mot honom.

Jag tittar upp och tittar rakt in i hans ögon.

Dom är så himla vackra.

Han lutar sig ner och låter hans läppar nudda mina.

Det är inte en kyss men jag känner hur det går som en elektrisk stöt igenom mig.

Det är en känsla som jag aldrig känt tidigare…

Det går inte att beskriva hur jag känner.

Han lägger lite större press på mina läppar och jag känner hur hans mjuka läppar nuddar mina och jag sluter försiktigt ögonen.

Det är en obeskrivlig känsla.

Hans läppar mot mina är något som man bara kan läsa om i böcker och se på filmer.

Jag vet inte hur länge vi kysser varandra jag vet bara att det känns som om tiden stannar.

Hans händer hamnar runt min midja och håller mig mot honom något jag inte har något emot.

Hans kropp är varm.

Jag har mina armar runt hans nacke för att komma så nära honom som möjligt.

Jag gillar den varma känslan jag får av att vara nära honom.

Vi bryter försiktigt kyssen och jag öppnar ögonen och ler mot honom.

Han har ett snett leende och det är alvarligt den av de mest underbara sakerna jag någonsin sett.

Niall: (Överraskning)

Med en suck sjunker jag ner i stolen och tittar på Louis med ledsna ögon.

Jag har försökt att prata med Harry men han vägrar att komma ut från sitt rum.

I vanliga fall skulle jag gå och be Josh prata med honom då han verkar alltid veta vad han ska säga till Harry när han inte vill prata med oss.

Alla tror typ att vi pratar med varandra men nej.

Josh och Harry är riktigt tajta när dom pratar om Louis.

Harry och Louis har något speciellt men dom var inte redo att komma ut tidigare….

Nu är dom inte tillåtna att komma ut.

Louis har Eleanor och hon är en jätte snäll tjej men hon är inte Harry.

Harry och Louis har såna här gånger då dom är ledsna.

Harry brukar alltid ta det hårdast.

Han pratar aldrig med någon av oss i bandet för att han gillar att ha någon annans åsikt som inte är med honom hela tiden.

Josh och Harry är inte så mycket med varandra så han brukar alltid säga vad han borde.

Men nu är Josh i London medans vi är i New york.

-”Harry” Hör jag Zayn säga när dörren öppnas.

Allas blickar går ditt men dom blir genast besvikna när vi ser att det är Martin som står där.

Han tittar på oss och inser att Harry inte är här.

Det är inte första gången som han har gett oss den där blicken.

Den visar på att han är besviken att Harry inte kan sköta sitt jobb.

Louis reser sig upp och försvinner ut ur rummet.

Jag vet varför…

Han orkar inte med Martins skit.

Helt ärligt orkar jag inte heller med det men ibland är man tvungen.

Louis:

-”Hazza..” Mumlar jag efter att jag knackat löst på hans dörr.

Allt jag vill är att han ska öppna dörren.

Men det gör han inte.

Jag tar ut extra nyckeln och låser upp hotell rummet.

Jag har aldrig berättat för dom andra killarna att jag och Harry alltid byter nyckel så vi kan komma in i varandras rum.

Jag hittar Harry sittande i fönstret.

Hans blick är fäst på något nere på gatan.

-”Harry” Mumlar jag fram och går fram till honom.

-”Louis?” Frågar han mig och blickar mot mig med tårar i ögonen.

Jag skyndar mig fram till honom och han fortsätter att titta ner på gatan.

Jag ser genast vad han tittar på.

Nere på gatan går det två killar som håller hand och går tätt ihop.

Jag vet att han drömmer om att vi ska kunna göra så en dag.

-”Jag lovar dig att en dag så kommer vi vara fria” Säger jag och tittar på honom och han tittar tillbaka på mig med tårar i ögonen.

Jag vet att mina ögon också är tårfyllda…

Det enda jag hoppas är att mina ord är sanna…

Men jag är rädd dom aldrig kommer bli sanna.

-----------------------------------------------------------------------------------

Förlåt att det är kort men jag är sjukt trött.

Jag hoppas ni gillar det i alla fall :)

Ska försöka göra ett längre i morgon :)

2+ till nästa!

Glöm inte att rösta vilken fanfictio du vill läsa sen:

http://momentsff.blogg.se/2013/december/vilken-2.html#comment

Jag kliver in i den lilla gallerian på Oxford street där Starbucks finns.

Med säkra steg går jag genom folkmassan in på det lilla cafet som jag ska träffa Josh på.

Min blick dras genast till personen som står i kön längst bak.

Josh.

Jag går över till honom och när han får syn på mig ler han och slänger armen om mig.

-”Hej där” Säger han och vi tar ett steg framåt då kön rör sig.

-”Hej” Säger jag och ler upp mot honom.

Han är inte jätte mycket längre än mig men det är helt okej då jag aldrig träffat någon som nästan är i min längd.

Jag har alltid vart super mycket kortare än alla andra.

-”Vad vill du ha?” Frågar han mig och jag ler och svarar ett kort Chai Latte.

Han betalar en Chai latte till mig och vanligt svart kaffe till sig själv.

Vi kliver ut på Oxford street då det var fullt inne på Starbucks.

Inte för att det fanns mycket plats inne på det lilla cafet kanske typ 2-3 bord max.

-”Så vad tycker du att vi ska göra?” Frågar han mig och jag ler glatt.

-”Vi tar tunnelbanan till Bakerstreet och så kan vi gå på Madam tussauds jag har alltid velat gå på det” Säger jag och han ler mot mig.

Han säger inte emot utan tar bara min hand och vi går tillsammans till mot tunnelbanan.

När vi kommer in i underjorden av London så känner jag hur det är svalt.

Det är ganska svårt att komma fram då det är väldigt många som vill komma in och ut ur vagnarna.

Vi kommer precis ner för att hinna se lysena på sista vagnen försvinna bort från stationen.

Om jag hade vart någon annan stans skulle jag vart sjukt arg men med tanke på att nästa tåg kommer om 3 minuter så är det ingen större väntetid.

Efter en stund kommer några tjejer ner och jag kan höra hur dom viskar och tittar på Josh och mig ganska ofta.

Efter en stund vågar sig en av tjejerna fram till oss och hon ser riktigt nervös ut.

-”Hej… Jo jag undra är inte du Josh Devine?” Frågar hon och hennes kinder får en lite rödare nyans.

Något som är en klar kontrast till hennes väldigt bleka ansikte.

-”Jo faktiskt” Säger han och hon ler stort.

Hon ber om en bild och jag erbjuder mig att ta bilden.

Då om hon nu ska ha en bild med Josh…

Ingen aning varför…

Så kan hon väl i alla fall få en bättre än en vanlig selfie.

-”Tack säger hon när tåget rullar in på stationen.

Hon skyndar sig bort till sina vänner som tittar på henne med stora ögon.

Jag följer med Josh in i vagnen och som vanligt på tunnelbanan i London finns det knappt någon plats.

Josh sätter sig ner och drar ner mig i hans knä något som orsakar en rodnad på mina kinder.

Vi sitter så och jag känner hur hans armar lindas runt mig då det inte precis känns säkert att åka tunnelbana.

Man kränger fram och tillbaka och om man inte håller i sig när man står så är det stor risk att man ramlar.

När tåget rullar in på Bakerstreet station så hoppar var av och skyndar oss upp för trapporna.

Vi klickar oss ut med biljetten och är snart ute på de folkfyllda gatorna.

Josh tar min hand och vi letar oss fram till Madam tussauds.

Efter att vi stått i den evighets långa kön i något som känns som en evighet så är vi äntligen inne på museet om man kan kalla det så?

Josh tar min hand så att vi inte ska tappa bort varandra bland alla människor.

Det är sjukt häftigt jag tar kort tillsammans med massa olika kändisar och sen också Prinsessan Diana.

Hon är en av de vackraste personerna jag vet och jag har alltid vart djupt intresserad i hennes liv.

Hur hon egentligen hade det.

Med en suck av lycka följer jag efter Josh in i en av de taxi liknande vagnarna som ska ta oss genom en historia om England.

Jag sitter bredvid Josh och pekar på varje liten figur som rör på sig.

Josh skrattar lite åt mitt barnsliga beteende men jag låter det passera då jag vet att jag beter mig barnsligt plus att jag älskar hans skratt.

Det är ett klingande ljud som får fjärilarna i min mage att bli galna.

Hur kan han fram kalla den känslan hos mig?

När vi kliver ut ur taxin om man kan kalla det så.

Går vi över till present shoppen där Josh ler mot mig när jag tittar runt på alla dom kolla prylarna.

Jag hittar en hylla med One Direction grejer och drar med Josh bort ditt.

-”Jag visste inte att du gillade One Direction” Säger Josh och det är något i hans röst som är off.

Josh:

Kanske hon visste vem jag var och bara ville ha lite kul med mig för att få träffa killarna.

Tro mig jag har träffat många personer som har utnyttjat mig bara för att få se killarna något som gör ont då det går ut över mitt liv.

Mitt jobb är en stor del av mitt liv men jag gillar att hålla Jobb och Privatliv ifrån varandra.

Jag försöker att inte använda One Directions karriär som min då jag har en egen som råkar vara som deras trummis.

-”Nej jag gillar dom inte men min bästis är helt galen i dom särskilt han Harry.” Säger hon och tittar på dockorna som har små kroppar och stora huvuden.

Hon tittar noga över deras namn och jag inser ganska snabbt att hon inte är ett fan då hon rynkar pannan när hon inte inser vilken som är Harry.

-”Det här är Harry” Säger jag och ger henne den med lockigt hår och hon tittare upp på mig med ett leende.

Hon tar den från min hand och skyndar sig med att betala för det.

Utan att frågesätta hur jag vet vem som var vem tar hon min hand och leder mig ut på gatan.

Det var ett antal timmar inne på Madam Tussaunds och det var riktigt kul att vara där utan att behöva oroa mig för att bli överfallen av fans.

Då killarna är i Amerika så behöver jag aldrig oroa mig när jag är i London.

Alla fans tror jag är där och dom som vet att jag är här bryr sig inte så mycket då jag inte är One Direction.

Det är bara de jätte stora fansen som faktiskt bryr sig om mig mer än som One Directions trummis.

Killen som får hänga med One Direction.

Eller bara killen som Niall snackar med på twitter.

--------------------------------------------------------------------

Evigheter sen jag uppdaterade och jag tyckte ni förtjänade en uppdatering även fast jag har skrivtorka.

Jag har inga ideer allt som jag ville ha mer finns där men det går inte att få ut liksom.

Så det kanske blir lite segt nu men jag ska försöka uppdatera snart igen :)

2+

Jai:

Jag kliver in i den stora salen som Martinas och Olivers bröllopsfest ska vara i.

Josh kliver in bredvid mig och bakom honom går Liljah med ett löjligt leende.

Som om Josh faktiskt skulle vilja ha henne.

Han berättade i taxin på väg hit att hon inte kan fatta att han inte vill ha henne mer.

Martina kommer fram till mig och säger att jag ska sitta bredvid morfar och Nadja.

Nadja är morfars fru.

Dom har vart gifta sen min mamma var lite men hon är bara Nadja till mig då min mormor fortfarande lever och har kontakt med mig.

-”Vi får prata mer senare” Säger jag till Josh som ler ett vänligt leende innan han försvinner bort med en kille som jag antar att han känner då dom genast börjar prata.

-”Hej morfar. Hej Nadja” Säger jag när jag sätter mig bredvid dom två.

Nadja hälsar trevligt tillbaka medans min morfar bara ger mig ett snabbt leende innan han fortsätter sin diskussion med den äldre mannen på andra sidan bordet.

Jag vet inte riktigt vad dom pratar om men jag hoppas att det är något intressantare än morfars nya rullator.

-”Så berätta Jade hur är det borta i Usa” Säger Nadja och ler mot mig.

Nadja är den enda personen som fortfarande kallar mig Jade i stället för Jai.

Min mamma brukade kalla mig Manda eller Janda men hon gick bort sig i cancer för några månader sig.

Det kom inte som en chock att hon somnade in då hon för flera år sen slutat svara på cellgifter.

Det är bara ett mirakel att hon överlevde så länge.

Visst jag sörjer henne mycket men jag vet också att hon mår bättre nu än vad hon gjorde innan då hon var i väldigt mycket smärta innan hon gick bort.

-”Det är bra. Jag har fått en befordran faktiskt” börjar jag och berättar sen hur jag blivit befordrad från att bara hämta kaffe till chefen till att bli en av skribenterna.

Jag vet inte hur men min chef hade tydligen fått tag på en av mina artiklar från våran gamla skol tidning om ätstörningar och han ville nu att jag skulle få en helt egen sida i tidningen.

Något som är stort för mig då jag alltid älskat att skriv.

Jag och Nadja är så inne i vårat samtal att vi inte ens märker hur Josh reser sig upp.

Jag märker honom när han klingar sin sked mot glaset.

-”Jag skulle vilja utbringa en skål för brudparet” Säger han och tittar på Oliver och Martina som ler glatt mot honom.

Josh ler tillbaka och jag kan inte ta mina ögon från honom.

Han är vacker där han står med sitt bruna hår och svarta kostym.

I hans ficka har han en liten röd ros något som gör att hans lika röda slips passar perfekt till hans vita skjorta.

Jag tänkte inte på det tidigare men han är verkligen stilig.

Han höjer sitt glas och jag höjer mitt med dom andra i salen.

Hans ögon låser sig vid mina och jag ger honom ett leende.

Med en försiktig rörelse vikar han glaset mot mitt håll som om han skålar med bara mig.

Något jag inte har något emot.

Jag gör lika dant mot honom något som får hans leende att växa om det ens är möjligt.

Han skrattar lite lätt något som gör att en gnista tänds i hans ögon.

Hela middagen pratar jag med Nadja.

När det senare är dags för dans försvinner hon bort med morfar upp på dans golvet.

Mina ögon följer alla rörelser som personerna framför mig gör.

Dom rör sig som om dom inte har ett enda problem i världen som om ingenting kan bryta paren ifrån varandra.

Mitt leende växer när jag ser barnen som dansar med varandra.

Det är vacker.

-”Hej” hör jag tyst intill mitt öra.

Jag kan inte stoppa mig själv från att hoppa till då jag inte alls var beredd på rösten.

Mitt huvud vänder sig mot personen som satt sig ner på stolen bredvid mig.

Stolen som Nadja bara en halvtimme tidigare suttit på sitter nu Josh med ett leende.

-”Hej” Säger jag tillbaka till honom med ett leende på läpparna.

Det känns som om le är det enda som jag gör när Josh är i närheten.

Men det gör inget för det enda som kan hända är att jag var glad i onödan och det kan aldrig vara dåligt.

-”Så hur kommer det sig att du är här själv om Martina är din moster. Du måste väl ha en mamma som är hennes syster” Säger Josh och jag tittar upp på honom med ett lite ledsnare leende.

Det leendet som alltid verkar till komma när jag pratar med min mamma.

-”Hon gick bort för några månader sen i cancer” Säger jag och han ser på mig med ledsna ögon innan han lägger armen om mig.

Försiktigt kramar han om mig och det känns bra.

Alltid när Jack såg mig ledsen bad han mig ringa Alina eller Maria så att dom fick mig på bra humör.

Han tror också att det är deras fel att jag aldrig hade sex med honom.

Men jag vill inte bara GE bort min oskuld till vem som helst jag vill verkligen att det ska vara speciellt och med Jack var ingenting speciellt.

Det skulle gå snabbt och jag tror aldrig jag insåg det tidigare men han var aldrig riktigt trevlig när jag sa nej till att ha sex med honom.

Jag ler lite när jag hör en av mina favoritlåtar börja spelas i högtalarna.

-”Får jag lov?” Frågar Josh mig och jag tittar in i hans bruna ögon som lyser av lycka.

Jag nickar och tar hans hand.

Han leder oss till dansgolvet innan han lägger armarna om mig.

Försiktigt mimar han med i texten och jag ler lite åt honom där vi svajar lite lugnt något som kanske inte passar perfekt till låten men det känns perfekt ändå.

Hans händer på mina höfter och mina händer runt hans nacke.

Honey why you calling me so late?
It's kinda hard to talk right now.
Honey why are you crying? Is everything okay?
I gotta whisper 'cause I can't be too loud

Jag tittar rakt in i Josh ögon med ett litet leende på mina läppar.

Oh jag älskar verkligen den här låten den är så perfekt!

Well, my girl is in the next room
Sometimes I wish she was you
I guess we never really moved on
It's really good to hear your voice saying my name
It sounds so sweet
Coming from the lips of an angel
Hearing those words it makes me weak

Josh och jag svajar fram och tillbaka på ungefär samma ställe under hela låten.

Det spelar ingen större roll då jag aldrig vart lyckligare än just då.

-”Kom” Säger han och tar min hand och jag bara följer efter honom då jag vet att jag inte är redo att lämna honom än.

Jag hör hur musiken försvinner bakom oss och hur låten byts mot någon annan som inte alls har lika mycket betydelse för mig.

Vi kliver ut i den kalla luften.

Det är inte jätte kallt men då klockan börjar närma sig 11 så är luften lite svalare än innan och

Vi sätter oss tillsammans ner på en bänk och tittar på alla bilar som åker förbi och jag ska vara ärlig tystnade mellan oss är ganska bekväm.

Sättet det känns som om inga ord behöver utbytas känns bra.

Jag kan inte låta bli att skratta åt en tjej som kommer ut från en nattklubb lite längre ner på gatan och skriker att hon är kung över världen.

Bakom henne kommer en annan tjej som ser ut att ha lite svårigheter att få hennes antagligen vän med sig från klubben.

Jag minns alla dom gångerna som jag, Alina och Maria var ut och klubba.

Alina har aldrig vart den bästa på att hantera alkohol och inte heller är hon bra på att ta ner på festandet.

-”Kom igen var inte så tråkig” Säger Alina och tittar på mig och Maria.

De färgglada ljusen är dimmiga i det mörka rummet som är fyllt av människor.

Många av dom bara står och gnider sig mot varandra eller har tungorna nere i någon annans hals.

Jag har aldrig vart så mycket för att gå ut och festa men då både Maria och Alina ville ut i kväll så insåg jag ganska tidigt att jag inte skulle få sitta hemma och titta på Now is Good med ett stort förråd med glass och näsdukar.

Efter ett antal glas är Alina helt packad och Maria är borta med någon kille.

Jag antar att hon är någonstans med sin tunga nere i hans hals.

-”Kom vi dansar” Säger Alina och staplat ut på dansgolvet rejält packad.

Jag gillar inte när Alina är packad för hon är verkligen klängig då.

Om hon inte vore den underbara personen som hon är i vanliga fall så skulle jag aldrig umgås med henne för hon kan vara en riktig bitch när hon är full.

Hon kan i ena sekunden vara världens klängigaste och i andra sekunden smälla till dig för att du sa något du inte borde ha gjort.

Hon är verkligen svår att handskas med full.

-”Hej babe” Säger en kille och rör vid hennes rumpa.

Då Alina är helt jävla packad så gör hon inget annat än att vända sig om och kyssa killen.

Jag går försiktigt därifrån då det är bara fel att se din bästa vän med en kille.

Han händer är överallt på henne.

Jag är på ett säkert avstånd för att inte förstöra Alinas roliga men nog nära för att kunna in gripa om Alina visar något tecken på att hon inte vill det.

När jag inser att hon inte kommer göra det utan att hon faktiskt kommer följa med honom hem om jag inte stoppar henne så går jag fram till dom.

-”Om du ursäktar” Säger jag och tar hennes hand och styr henne ut där jag ber henne att vänta.

Jag går in igen och letar reda på Maria som precis som jag trodde står och har sin tunga nerkörd i någon full killes hals.

-”kom” Säger jag och drar med henne ut.

Jag vill inte att någon av dom blir av med sin oskuld till någon skum kille på en nattklubb.

Kommer inte att hända.

Jag och Josh sitter bredvid varandra på bänken och jag kan inte låta bli att låta en tår rinna ner för min kind.

Jag vet att det inte är någon anledning att gråta men jag saknar verkligen mina vänner det känns som evigheter sen jag såg dom senast och jag vill bara ha dom här med mig nu så att dom kan skratta åt mig och försöka få mig helt jävla packad precis som vanligt.

Ha dom här och ha dom att säga till mig att jag måste leva lite.

-”Hey hey gråt inte” Säger Josh och kramar om mig och jag snyftar in i hans bröst.

-”Vad är det?” Frågar han med en röst som visar att han är orolig över mig och det gör att jag ler lite genom tårarna.

-”jag saknar mina vänner så mycket jag vill inte vara här jag vill vara med dom” Säger jag och han ler lite mot mig.

Visst jag vill vara här med Martina och stötta henne men jag vill vara med mina bästa vänner dom som alltid funnits där för mig.

-”Vad säger du om att jag berättar att du gick hem. Du går hem och ringer dina vänner och så kan du och jag ta och träffas i morgon” Säger Josh som förslag och jag nickar.

Han ler innan han tar upp rosen från hans kavajs ficka och sätter den bakom mitt öra.

Med ett leende vinkar han en taxi till mig och jag tackar han innan jag säger hej då.

Jag lämnar en liten kyss på hans kind innan jag kliver in i taxin och berättar min adress till chauffören.

Jag tittar på gatlyktorna som flyger förbi när vi åker över motorvägen in mot staden mer.

Min telefon vibrerar och jag tar upp den ur fickan och ser att jag har ett nytt meddelande från ett nummer jag inte känner igen.

From: *******

Hej det är Josh! Jag fick ditt nummer av Martina jag ville bara säga att vi kan väll ses på Starbucks vid oxfordstreet i morgon? Vid 10?

Xx Josh

Jag svarar han snabbt med att det låter bra innan jag snabbt lägger in hans nummer i min telefon.

När taxin stannar tackar jag chauffören innan jag betalar honom och skyndar mig till huset.

Det har börjat små dugga så jag får skynda mig så att jag inte blir jätte kall.

Mitt svarta hår ligger tovigt runt mitt ansikte när jag kommer in i lägenheten då det blåst ganska kraftigt.

Taxin stannade inte precis utanför lägenheten då det är en bit gångväg innan man kommer in på själva gården där det stora höghuset ligger.

Man kan inte ha bilarna där inne.

Särskilt inte runt halv tolv på natten för då kan man riskera att väcka alla grannar och det är något som man absolut inte vill.

Det skulle bli ett sånt jävla liv då.

Jag byter om till mjukis byxor och t-shirt innan jag tar upp min dator och loggar in på skype.

Till min glädje är både Alina och Maria inne så jag ringer upp dom.

När deras ansikten ploppar upp på skärmen kan jag inte låta bli att le då jag saknat dom så mycket.

Jag vet inte hur länge vi pratar men jag vet att vi avslutar samtalet för dom måste jobba.

Jag säger ett kort hej då och att jag älskar dom innan jag sätter alarm på halv 9 och kryper ner i sängen.

Nu ska det bli skönt att sova lite.

-------------------------------------------------------------

Som ni kanske märker är det här ganska långt och det är för att jag ville göra det längre!

Jo jag tänker berätta redan nu att detta kommer inte bli en super lång fanfiction utan snarare tvärttom kanske 10-12 kapitel det beror på.

Jag har planerat att skriva den här länge och vill inte dra ut på alla grejer då jag vet att det kommer inte bli lika bra då men nu vet ni i alla fall :)

3+ till nästa kapitel som jag ska försöka få ungefär lika långt som detta!