Författarens Perspektiv:

Louis och Harry kliver upp ur vattnet men kommer inte så långt innan Harry drar ner Louis på stranden och börjar hungrigt att kyssa honom.
Louis stönar mot Harrys läppar och Harry kan inte låta bli att låta ett leende spridas på hans läppar åt Louis reaktion.
Harry har ett av sina ben mellan Louis ben och känner tydligt hur Louis växer mot hans ben och han har inget imot det.
Olive ligge och sover och på utsidan ser hon helt fridfull ut men inombords vrider hon och vänder på sig av smärta.
Hon vill gråta men inga tårar kommer.
Alla bilder som spolas förbi hennes ansikte skrämmer henne och dom är så verkliga.
Niall ligger vaken och tittar upp i taket.
Han är ensam i sitt rum och har ingen aning om vad som kommer hända här näst.
Han här hur Harry och Louis stönar utanför och han kan gissa vad dom håller på med.
Dom ska vara lyckliga att dom är på en privat plats det enda stället dom kan vara på tillsammans och vara tillsammans på riktigt utan att någon förstör för dom.
Niall reser sig sakta upp från sängen och går ut i vardagsrummet där han får en liten chock av att hitta Zandrah sittande på soffan och titta ut i tomma intet.
Zandrah kunde inte heller somna hon vet mycket väl varför.
Hon är orolig för Olive.
-"Vad gör du uppe?"Frågar Niall henne och hon hoppar till innan hon vänder sig mot honom.
Han går fram till henne och sätter sig vid henne.
-"Kan inte sova..Du?"Frågar hon och tittar på honom.
-"Samma"Säger han och ger henne ett svag leendende.
Han vet inte hur mycket det leendet påvärkar henne hans närhet påvärkar henne på ett sätt som det inte borde göra.
-"Så vad har hänt på senaste tiden?"Frågar Niall ut av ren nyfikenhet och ler mot henne.
-"Jag fick Olive börjat med hemskola efter som jag inte kan lämna henne ensam.Jag har vart över till Scarlett..."Hennes röst dör ut med tanke på Scarlett.
Niall vet att han säkert kommer ångra sig om han frågar hur det är med Scarlett men han vet också att han inte kommer att kunna sova om han inte får veta vad det är med Scarlett som Zandrah inte berättar.
Scarlett var Zandrahs vän från Usa.
Hennes klass var över till Irland över en vecka och Scarlett träffade Zandrah när Niall och Zandrah åkte in till Dublin för att hitta skolavslutnings kläder i 3 an.
Dom hade hållt kontakten via sms,Mail och brev ända sen dess.
Scarlett var nog Zandrahs aldra bästa vän.
-"Hur är Scarlett?"Frågar Niall och som han förutspåt så ångrar han sig när han ser Zandrahs ansikte vridas i smärta.
Zandrah kämpar hårt för att hålla tårarna tillbaka.
-"Hon begick självmord förra året..."Säger Zandrah tyst men högt nog för Niall att höra det.
Han lutar sig fram och kramar om henne.
Hon lyckas inte hålla inne tårara mer och gråter mot Nialls bara bröst som allt har vart som hennes säkra plats.
Det har gått tre år men hon känner sig fortfarande lika trygg i hans famn som för tre år sen.
Niall lutar sin haka mot hennes huvud och han kommer i håg den gången han hade tröstat Zandrah efter att Scarlett hade berättat hur illa personerna på hennes skola bar sig åt.

Niall sitter inne på sitt rum och spelar lite på sin gitarr när Zandrah kommer in springande gråtandes.
Niall tänker inte ens två gånger innan han slänger i väg sin gitarr och springer fram till henne och kramar om henne.
Hon gråter mot hans bröst och sakta men försiktigt så lugnar Zandrah ner sig.
Det är bara Niall som har den efekten på henne alla andra bara gör saker och ting värre det var därför hon valde att gå till Niall i stället för hem när Scarlett berätta om alla namn hon blivit kallad.
-"Vad har hänt?"Frågar Nialls melodiska röst som alltid kan få henne att känna sig trygg.
-"Scarlett... Dom är så elaka mot henne"Snyftar hon fram och Niall sätter sig ner med henne på sängen och viskar tröstande ord i hennes öra.

Niall kramar om henne och efter ett tag bestämmer dom sig för att se på film för att få tankarna på anat än sorgliga saker.
-"Jag väljer film du fixar popcorn"Säger Zandrah och Niall nickar innan han försvinner ut i köket och börjar fixa popcorn.
Zandrah lutar sig ner framför hyllan med filmer och tittar igenom och ett leende sprider sig på hennes läppar när hon ser både Mean Girls och Mean Girls 2.
Hon vill inte ens veta varför killarna har dom filmerna.
Hon startar den första filmen och Niall kommer i med popcornen.
Zandrah tar ett och det glider ut ur hennes hand.
-"Niall vad har du gjort med popcornen?"Frågar hon och han ler.
-"Neeeeeeej!!!"Utbrister Zandrah när hon inser att han har haft smör på dom.
Fy det som hon inte alls tycker om och Niall vet om det.
Han tar fram en liten skål med vanliga saltade popcorn till henne och hon ler ett av sina leeden mot honom.
Han besvarar leendet med ett större leende som tuvärr sudas ut när han ser vilken film hon valt.
Men han låter henne hållas då han vet att hon älskar Mean Girls.
Niall har inte riktigt förståt sig på iden med Mean Girls filmerna och han tvivlar att han någonsin kommer göra det.
Niall kan inte låta bli att titta över mot Zandrah under filmen.
Hon märker det men försöker att inte låtsas om det och fokuserar med blicken på tv men hon skulle mycket häldre sitta uppkruppen mot Niall än att ha en halv meter i mellan dom.
Den enda tanken som snurrar runt i hennes huvud är varför känner jag så här?
Zandrah vet inte om hon kan förlåta Niall men det är något med hans oskyldiga sätt att vara som gör det jätte svårt för henne att inte förlåta honom.
Scarlett skulle bli galen om hon viste att hon ens pratar med Niall.
Scarlett var sjukt arg på Niall när Zandrah berätta om att han lämnade henne.
Zandrah grätt i flera dagar och helt plötsligt stog Scarlett utanför dörren och sa att hon var där för att trösta sin bästa kompis.
Scarlett var kvar i en vecka och var hur stöttande som helst mo Zandrah.
Hon och Zandrah tittade på x Faktor varje vecka bara för att Zandrah ville det hur lite Scarlett än ville se på Niall så gjorde hon det för Zandrahs skull.
Scarlett viste alltid vad som var rätt eller fel och vad man skulle göra åt saker.
Det är en av anledningarna att Zandrah är förvirrad hon vet inte vad som är rätt eller fel för hon har ingen som kan hjälpa henne på vägen längre.
Scarlett skulle ge frågor som skulle hjälpa Zandrah att hitta det hon själv tycket var rätt eller fel.
Såna frågor som Zandrah aldrig själv skulle komma på.
Scarlett var som hennes egen Cupidos assisten.
Hon visste allt som hade med kärlek att göra allt från hur man skulle tolka dom till vad man gjorde om dom var otrogna.
Mitt under första filmen brister Zandrahs fasad hon låter tårarna rinna igen.
Hon och Scarlett såg på Mean Girls varje gång dom sågs.
Innan hon vet ordet av känner hon Nialls armar runt sig .
Hon lutar sitt huvud mot hans bara bröst för andra gången på några timmar och hon känner hur hennes andetag blir lugnare och hennes ögon lock tyngre.
Nialls gämna hjärtslag får henne att falla in i sömnen.
Niall tittar ner på den sovande flickan och han kan inte låta bli att strycka sin hand över hennes blonda hår som han alltid gjorde förut.
Det är något med henne som får honom att önska att han aldrig gick till x faktor uttagningen.
En känsla han inte kännt förut.
Han har aft en liknande känsla förut när han fick mycket hat hur det skulle vara om ha inte gick på uttagningen men nu är det som om han skulle vilja vara den pappan han aldrig fick chansen att vara under dom 3 åren han var borta.
Tre år av Olives liv som han aldrig kommer att få uppleva.
Han kommer aldrig att vara en del av Olives tre första år.
Hans ögonlock blir tyngre så han lägger sig ner på soffan med Zandrah i hans famn och han är nogran med att inte väcka henne.
Snart sover båda två lugnt på soffan.
Niall med sin arm på Zandrahs höft och Zandrah med sitt ansikte gömt i Nialls bara bröst.

-----------------------------------------------------------------------------

Kommentera vad ni tycker mina små älsklingar :)

Älskar er

-Erika

Jag vaknar nästa morgon i soffan tillsammans med Olive.
Olives jämna andetag hörs i hela rummet.
Dom andra måste ha gått och lagt sig i går tidigare än oss.
-"Pappa vad ska vi göra i dag?"Frågar Olives röst.
Jag märkte inte ens att hon vakna.
-"Jag vet inte Olie"Svarar jag och hon suckar och resr sig upp.
Hon sträker ut sina små händer i lyften och gäspar stort innan hon går ut ur rummet.
Jag tittar efter henne och tittar på den tomma dörren som hon gick ut ur.
Snart hör jag ett skrik och jag springer upp mot Zandrahs rum och hittar Zandrah med Olive över sig .
-"Mamma mamma mamma mamma VAAAAKNAAA!!!"Skriker hon och Zandrah suckar innan hon lägger kudden över öronen.
Jag går fram till dom och tar tag i Olive som skriker till när jag lyfter upp henne.
-"Kom Olive låt mamma sova vi kan gå och hitta lite frukost"Säger jag och hör hur ordet mamma låter så ovant på min tunga.
Visst jag har sagt det till min mamma men jag har kanppt sagt det till min egen dotter.
Olive drar med mig ner i köket och vi börjar göra i årnding frukosten.

Förfatarens perspektiv:

Zandrah reser sig sakta upp ur sängen med ett liten trött suck.
Hon har verkligen ingen lust att gå upp men efter som hon faktiskt är mamma så måste hon gå upp och se till att Olive och Niall inte eldar upp hela huset.
Zandrah vet mycket väl att Niall är en väldigt skicklig kock men att ha lätt kan bli distraherad av annat som gör att huset setts i lågor.
Zandrah går med små steg upp till fönstret och ett litet leende sprider sig på hennes läppar när hon ser solen som skiner utanför.
Niall står tillsammans med Olive och steker ägg samtidigt som Liam ligger och myser med Danielle inne i ett av rummen.
-"Jag gillar hur dina ögon speglas i solljuset"Säger Liam plötsligt till Danielle som genast får en rodnad över sina kinder.
Danielle är van vid att Liam ger henne komplimanger men hon rodnar nästan varje gång ändå efter som det är Liam som säger dom och då betyder dom så mycket mer för henne.
Louis ligger och gossar in sig i Harrys armar.
Det här är en av dom få ställerna han faktiskt kan vara med Harry på utan att folk ser dom.
Båda två plågas av att behöva hålla det hemligt.
Louis ser mycket väl hur mycket det tar på Harry att se honom tillsammans med Eleanor.
Han förstår honom förstås för han känner likadant.
Varje gång Harry blir uppsatt med en ny tjej skär det i Louis hjärta den värsta var nog Taylor Swift.
Louis kommer mycket väl i håg när dom berätta om det och hur mycket han grätt den natten.
Harry hade kommit in till honom och kramat om honom och sagt att allt skulle bli okej men Louis trodde inte riktigt på Harry.
Alla säger att om man älskar någon så ska man inte gömma det.
Deras förhållande gömms för resten av världen.
Louis börjar till och med tro att hans systrar skäms över att han inte är tillsammans med Eleanor på riktigt.
Dom vill nog att han ska vara som vilken vanlig kille i hans ålder att han ska jaga efter tjejer i stället för att smyga runt med sin bästa kompis.
Han vet i alla fall att dom respekterar hans beslut och lider med honom för han vet mycket väl att dom hatar att se honom lida.
Det finns inget dom kan göra efter som det kommer sluta med att dom blir straffade och kommer vara tvungna att gömma det ändå och ljuga ännu mer.
Louis vet mycket väl var modest är kapabla till att göra.
Dom kan se till att ha och Harry aldrig kommer att få ses och det skulle göra ondare än att gömma deras kärlek.
Louis ligger och tittar på Harrys sovande ansikte hans ansiktsdrag är alltid så lugna när han sover.
Han hör hur dörren öppnas och vänder sig ditt och möter dom stora blå ögonen som tittar med ett leende på honom.
-"Olie?"Frågar han trött och hon går fram till honom och hoppar upp bredvid dom två pojkarna som ligger tätt tillsammans.
-"Louis ledsen"Säger Olive och tittar på Louis.
Hon kan tydligt se på honom att han är ledsen.
Hon vet inte hur men hon har alltid vart bra på att se andras kroppsspråk om dom är ledsna.
-"Jag har bara mycket att tänka på"Säger Louis som tycker att det käns ganska konstigt att prata med en tre åring om hans problem...
Det är som om han skulle snacka med Lux om saker som händer kring han och Harry.
Men Olive är inte som Lux hon är annorlunda hennes sätt att bete sig vissar att hon har vart med om mycket sen hon föddes.
-"Du tycker om honom"Säger hon som ett konstaterande till Louis och nickar mot Harry och Louis blick mötter hennes.
-"Hur vet du?"Frågar han och hon ler.
-"Man ser det i sättet du tittar på honom det är samma sätt som mamma tittar på pappa när han inte ser"Säger hon och ler mot Louis.
Louis ler lätt tillbaka och Olive lutar sig ner mot honom och viskar i hans öra något han aldrig kommer att glömma.

Kärlek har inga gränser det kan driva dig till vansine...

Dom orden kommer han aldrig glömma och om han bara viste då att hon inte kunde ha mer rätt så skulle han gjort något så att saker och ting KANSKE bara kanske hade vissat sig att sluta annorlunda.
Men ingen vet hur framtiden ser ut eller hur?
Eller?
Kanske viste Olive mer än vad hon berätta för Louis.
Det är något vi kanske aldrig får veta.

2025:

-"Jag är ledsen"

2013:

Zandrah:

Jag går ner till köket och hittar bara Niall stående där och ler mot honom.
Han kan inte se det men jag bryr mig så mycket om honom och helt ärligt älskar jag honom fortfarande.
Och saker och ting hjälper inte av att han står i bara pjamas byxor.
Ärligt han är väldigt het...
Jag hör små trippande steg och snart står Olive bredvid mig med ett litet leende.
-"God morgon"Säger hon och något i hennes blick gör mig en aning orolig.
Hon ser så vuxen ut som om hon vet något hon inte kan säga till någon.
Jag kan se att Niall ser det också för hans ansikte ändrar utryck när han tittar på henne.
Vad är det igentligen som händer här?
Louis kommer ut i köket och Olive tittar på honom och ler.
Efter Louis kommer harry och kramar om Louis.
Niall berätta i går om deras förhållande för mig och ärligt talat tycker jag att dom passar jätte bra tillsammans.
Jag tittar ner på Olive som tittar på dom och jag kan se att Harry ser glimten i hennes ögon också.
Louis vissar inte riktigt om han ser den eller inte men jag kan se hur han och Olive utbyter blickar.
Han kanske vet en liten del av allt men jag tvivlar på att han vet allt.
-"Jag har gjort frukost"Säger Niall och helt plötsligt försvinner glimten ut Olives ögon och jag kan se hur alla blir stälda av det.
Vad är det som igentligen händer här?

 ----------------------------------------------------------

NU NU NU NU börjar det hända grejer!!!! 

Jag hoppas ni är lagom förvirrade för det är liksom vitsen med det här kapitlet att ni ska bli en aning fundersamma! Kommentera gärna vad ni tycker om det och vad NI tror Olive vet som ingen annan vet. Vad tror ni kommer att hända? Berätta om vad ni har för tankar kring det hela :)

Föresten jag ska se Robin Stjernberg i dag på Ludvika festen kommer bli så kul :) 

Kommentera!

Jag vaknar av att mitt alarm skriker i öronen på mig.
Det oinbjudande ljudet får mig att öppna ögonen och bara den lilla insatsen får mig att vilja stänga dom igen och bara falla in i sömnen igen.
När alarmet inte slutar skrika så tar jag mobilen och stänger av det innan jag reser mig upp.
Jag klär på mig ett par grå mjukisbyxor och en vit t-shirt.
Innan jag lämnar mitt rum så slänger jag en länktans full blick mot sängen som ser så mysigt inbjudande ut.
Varför måste den alltid se så bekväm ut när man måste gå upp?
Jag går med enormt sega steg mot köket där jag tar fram frukost.
Klockan vissar fem i sju när det ringer på dörren och jag går med trötta steg ditt.
-"God morgon"Säger en pigg Zandrah och i famnen har hon en sovande Olive.
Bara av att titta på Olive blir jag trött.
-"Morgon"Svarar jag och tittar på Olive i hennes famn.
Hon har det bra hon bara kan somna och bli lyft till dom ställena som hon ska till.
-"Kan du ta henne jag ska hämta våra väskor i bilen"Säger Zandrah och jag tar i mot Olive i mina armar.
Hon byter genast ställning och tar tag med sina små händer i min tröja.
Zandrah ler innan hon går ut och hämtar deras väskor.
Jag går sakta in i köket och sätter mig jag försöker att inte väcka Olive som sover djupt i min famn.
Hennes ansikte ser så avslapnat ut och hennes lugna andetag är det ända som jag kan höra just nu.
Jag låter min hand dra undan en liten blond hårslinga som hamnat i hennes ansikte och jag känner mig inte alls lika trött längre.
Hon är det vackraste jag någonsin sett.
Det blonda håret hennes aning bleka hud.
Allt med henne får henne helt perfekt.
Jag ser hennes blå ögon framför mig i mitt huvud dom är också dom mest vackraste jag någonsin sett.
-"Hej"Säger Zandrah tyst när hon kommer in i köket och sätter sig mitt i mot mig.
Hon låter mig ha Olive i min famn och jag tror hon kan se att jag vill ha henne där.
Jag ursäktar mig och reser mig upp med Olive i famnen och lyfter in henne i mitt rum där jag bäddar ner henne i min säng.
Jag går tillbaka till köket där Zandrah ler mot mig.
Vi äter våran frukost under tystnad .
Ingen pinsam tystnad utan bara en tystnad som behövs eller vad man ska säga.
När vi ätit klart så diskar vi och Zandrah lägger ner en drick yogurt i hennes väska tills när Olive vaknar.
Harry kommer in när jag står och diskar och han tittar på oss.
-"God morgon"Säger han och kramar om mig och sen Zandrah.
-"Jag går och hämtar Olive"Säger jag och går till mitt rum där hon har virat in sig själv i täket.
Försiktigt lyfter jag upp henne och försöker att inte väcka henne.
Jag går ut i bilen och ser Harry titta på Olives sovande ansikte.
Han ler ett av sina Harry leende mot den lilla sovande flickan och jag kan inte låta bli att känna mig stolt.
Jag ska just sätta ner henne på sättet när hon slår upp sina klar blå ögon och tittar rakt in i mina ögon och jag tittar tillbaka på henne.
-"God Morgon"Säger hon sen med ett leende mot mig och jag ler mot henne.
-"Morgon"Svarar jag och kysser henne på pannan efter att jag satt ner henne och hon ler mot mig innan hon tar tag i mitt huvud och leder mitt huvud ner mot sina läppar.
Hon kysser min panna och jag skrattar ett tyst skratt och ler.
Hon är för gullig den tjejen.
-"Aww"Hör jag Harry säga från framsättet och Olive tittar upp mot honom.
-"Hej jag är Olive"Säger hon och ler mot honom.
-"Jag är Harry trevligt att träffa dig Olive"Säger han mot henne och ger henne ett leende tillbaka.
Jag går runt bilen och sätter mig fram bredvid Harry och Zandrah sätter sig back bredvid Olive.
Harry börjar köra och jag gör mig i årdning för det 3 timmar långa åkturen i bil.
Efter att vi åkt i 5 minuter så lutar jag mig fram och slår på radion och dom spelar våran aldeles egna Little Things.
Harry börjar genast att nynna med och snart hör jag hur Olive gör det samma och ett leende pryder mina läppar.
-"I won´t let those little things..."Sjunger Harry och snart sitter vi där i bilen och sjunger och jag ska nu vara helt ärlig det var grymt roligt att sitta där inne och sjunga med dom.
När vi stannar utanför stugan så är Louis bil redan här och jag märker att både Olive och Zandrah har somnat.
-"Jag kan ta Olive så kan du ta Zandrah"Säger Harry och jag nickar.
Med ett stadigt gräpp lyfter jag upp Zandrah i min famn och jag är lycklig att hon inte är så lång för då skulle det bli riktigt konplicerat att lyfta henne.
Harry kommer efter mig med Olive i famnen.
Tillsammans går vi in i stugan och in i ett av sovrummen.
Jag lägger ner Zandrah på sängen och Harry lägger ner Olive bredvid och så fort hon nuddar täket så kryper hon upp bredvid sin mamma.
Det är en av dom mest gulliga synena jag någonsin sett.
Jag drar upp min telefo och knäpper av en bild som jag sen annvänder som bakrundsbild.
-"Kom vi går och ser vad dom andra gör"Säger Harry och drar lite i min arm.
Jag nickar och tillsammans går vi ut till vardagsrummet och hittar dom sittande och titta på film.
-"Hej var är dom två tjejerna Nialler?"Frågar Zayn som sitter med armen runt Perrie.
-"Dom sover"Svarar Harry åt mig och jag ler mot honom.
Jag sätter mig bredvid Liam som sitter bredvid Danielle och har Danielles lockiga huvud på sin axel.
Harry skyndar sig fram till Louis som sitter i en av fottöljerna och han slänger sig i hans famn.
-"Jag har saknat dig så mycket"Säger Harry och kysser den äldre pojken på kinden och Louis ger honom en liten trumpen min.
När Harry får syn på den minen så kysser han honom på läpparna och det över går snart till en jävla hångel stund borta i fottöljen.
Dom slutar inte förren Liam harklar sig från sin plats bredvid mig.
-"Ni två delar INTE rum okej"Säger han i en retsam röst och alla brister ut i skratt.
Vi alla tystnar när vi hör små tysta tasande steg mot trä golvet.
-"Pappa?"Frågar Olive från dörr öppningen och hon ser nyvaken ut.
Jag reser mig upp och går fram till henne och plockar upp henne.
Hon lägger armarna runt min hals och lutar sitt huvud mot min axel.
-"Jag vill presentera dig för någon"Säger jag och går fram med henne till Danielle.
-"Olive det här är Danielle, Danielle det här är Olive"Säger jag och Olive tittar trött på Danielle som ler mot henne.
-"Jag skulle fan girla om jag inte var så trött"Svarar Olive och alla skrattar åt hennes trötta röst.
Den låter sjukt gullig.
Jag sjunker ner i soffan med Olive i knät och hon tittar på mig med trötta ögon.
-"Jag drömde en mardröm"Sägr Olive till mig och jag tittar ner på henne.
-"Jasså vill du prata om den så den kanske blir mindre läskig "Säger jag och hon tittar på mig med sina stora blå trötta ögon.
-"Jag drömde att jag aldrig träffa dig"Säger hon och en ensam tår rinner ner för hennes kind.
Jag kramar om henne och torkar bort hennes tår med min tumme.
-"Jag är här och det här är verklighet och det du drömde var bara en dröm"Säger jag till henne och jag hör hur alla aww:ar runt om kring oss och jag skrattar lite tyst.
Olive kryper i hop i min famn och gosar in sig i min tröja.
-"Ska du inte sova i sängen?"Frågar jag förvånat och hon ruskar på huvudet.
-"Nej jag trivs här"Svarar hon och tar sina små hänger och virar in i min tröja.

-------------------------------------------

Kommentera vad du tycker :)

Olive:

Jag tittar mig själv i spegeln medans mamma borstar igenom mitt hår samtidigt som hon nynnar på en melodi som jag inte riktigt känner igen.
På mig har jag ett par vanliga jeans och en grå tjocktröja som är grymt mysig det var därför jag valde den.
-"Mamma kan du fläta?"Frågar jag henne och hon nickar samtidigt som han delar upp mitt hår i 3 delar.
Hon flätar en fläta dom hon sen lägger över en av mina axlar.
-"Vad säger du om att vi ska fixa lite frukost till dig innan pappa kommer?"Frågar hon mig och jag ler av tanken på att jag ska få träffa pappa på riktigt den här gången och inte bara träffa han utan att kunna säga särskillt mycket.
Jag tänker just säga att jag gärna vill ha frukost för att jag är vrålhungrig men jag behöver inte oroa mig för att säga något för min mage ger ifrån sig ett högt kurrande och mamma lyfter upp mig och tillsammans går vi till köket.
Hon sätter ner mig på en av stolarna och jag följer henne med blicken när hon tar fram mjölk och flingor.
Mamma vet precis vad jag vill ha till frukost.
Hon ställer fram två skålar och två skedar innan hon fyller två glas med tropisk frukt juice.
Hon sätter sig mitt i mot mig och vi börjar äta under tystnad.
Jag gillar det så här vi kan bara sitta ner utan att behöva säga något.
-"Mamma när kommer pappa sen?"Frågar jag och hon tittar på klockan.
-"Om kanske en halv timme eller så"Svarar hon och jag nickar innan jag ställer undan min skål och mitt glas.
Mamma är alltid så seg på att äta så jag får alltid sitta och vänta på henne men i dag så årkar jag inte det utan går raka vägen in i vardagsrummet och slår på tven.
Det är något program med dans och jag ler.
Dans är det bästa jag vet och den bästa dansaren jag vet är Danielle Peazer.
Hon är riktigt begåvad och en dag vill jag bli lika bra som henne.
Jag må vara tre men jag vet vad idol kärlek är.
Med stor beundran tittar jag och snart vissar dom hur dom gör och jag kan ju inte bara sitta ner då fattar ju vem som helst så jag ställer mig upp från soffan och försöker göra som dom gör men inser att det inte är någon ide så länge jag har jeans på mig.
Jag springer in på mitt rum och drar av mig jeansen och drar på mig mjukis byxor.
Sen springer jag tillbaka till vardagsrummet där jag försöker fortsätta göra som dom på tv.
Det går rätt så bra om ni frågar mig.
Jag står där ett bra tag och snart hör jag hur någon klappar händerna.
Med en snurr vänder jag mig om och ser Niall...
Pappa stå i dörr öppningen med ett leende på läpparna och jag kan inte låta bli att le mot honom liksom jag har aldrig sett honom i hela mitt liv.
-"Hej"Säger han och jag springer fram till han och kramar om hoom.
Det syns att han inte alls var beräd på det men att han uppskattar det för han kramar mig tillbaka.
Jag tittar upp på honom efter att jag släppt honom.
Han hukar sig ner framför mig så att vi är i ungefär samma längd det ser ganska roligt ut om ni frågar mig.
Jag tittar rakt in i hans ögon och möts av samma färg som jag har på mina ögon och det är nästan läskigt hur lika våra ögon är.
-"Så Olive varför vissar du inte Nia ... Pappa ditt rum"Säger mamma som kommer ut från köket och ställer sig bredvid Pappa.
-"Jo kom kom kom"Säger jag och drar i hans hand.
Jag drar han till mitt rum och vissar han alla mina grejer.
-"Jag gillar den här"Säger han och håller upp ett av Jutsin Biebers album som jag fick av mamma förra året efter att jag hörde hans låtar och var helt fast.
-"Gillar du Bieber?"Frågarjag och han skrattar lite innan han nickar mot mig och mina ögon måste sett ut som två stora te fatt för han skrattar lite åt mig innan han lyfter upp mig i hans famn.
Det känns bra att sitta i hans famn det känns inte alls konstigt det känns som om det är här jag hör hemma.
-"Så vad gillar du att göra?"Frågar han mig och jag tittar på honom.
-"Dansa"Svarar jag och han tittar med ett höjt ögonbryn på mig.
-"Verkligen kan du inte vissa mig lite?"Frågar han och jag nickar.
Jag tar fram en annan av Justin Biebers album believe för att vara exakt.
Medans jag sätter den i cd spelaren så sätter sig pappa till rätta på sängen.
Jag letar reda på All Around The World och börjar dansa som jag lärt mig i min dans klass.
Man kan nästan se förvåningen i pappas ansikte när jag börjar dansa.

Niall:

Jag tittar på henne med en förvånad blick jag trodde att hon typ skulle dansa som vilken annan tre årig flicka bara dansa hur som helst.
Men hon dansar verkligen som ett proffs..
Okej kanske inte men hon dansar i alla fall i takt med musiken och det är ett stort framsteg för någon som är tre.
Och så är det ju ett exta plus att hon dansar till Justin Bieber.
Efter ett tag så kommer Zandrah in i rummet med ett leende på läpparna och hon skrattar när hon ser att Olive dansar.
-"Jasså du han inte längre innan du fick se det där"Säger hon och tittar på mig med ett leende som vissar att hon är riktigt stolt över Olive.
Jag är också stolt över henne.
Hon kommer och sätter sig bredvid mig när hon dansat klart och jag inser att det kanske är bäst om jag frågar Zandrah nu.
-"Zandrah killarna och jag ska åka till Harrys stuga ni kan väl följa med så jag får lära känna Olive lite mer och du kan lära käna killarna"Säger jag och Olive tittar hoppfullt på sin mamma som genast får svårt att säga nej med tanke på att hon inte kan göra våran dotter besviken.
Gud vad mysko det känns att säga våran dotter.
-"Varför inte vi har inget annat för oss"Svarar Zandrah och får ett stort leende från sin dotter som ser underbart glad ut över att få hänga med oss.
-"När åker vi?"Frågar hon glatt och jag hör hur Zandrah skrattar bredvid mig.
Gud vad jag saknat det där underbara skrattet som hon har.
Det var flera år sen jag hörde det.
-"Vi åker i morgon bitti"Svarar jag och dom båda två nickar.
-"Men Niall du kan väl hjälpa Olie att paka så går jag och pakar mina grejer"Säger Zandrah och jag nickar självklart kan jag hjälpa henne.
Olive drar fram en stor resväska ur sin garderob och jag är förvånad att den fick plats där inne.
-"Så vad ska jag ha med mig?"Frågar hon mest för sig själv och innan jag vet ordet av har hon slängt en massa kläder mot mig.
-"Jag vill att du lägger ner allt som jag ger dig okej"Säger hon och jag nickar som om jag har förståt mitt uppdrag.
Hon ger mig massa kläder som jag pakar ner och hon ler nöjt mot mig när hon är färdig.
-"Så har du någon idol mer än Justin Bieber?"Frågar jag helt plötsligt och hon nickar med ett stort leende på läpparna.
-"Danielle Peazer"Svarar hon och jag ler stort mot henne.
-"Du vet väl att hon är tillsammans med Liam en av mina bandmedlämmar"Säger jag och hennes ögon blir typ trippelt så stora som innan.
Jag antar att hon inte visste det.
Efter att fått berätta om hur Liam och Danielle träffades så är Olive äntligen nöjd med sin pakning.
Låt oss säga så här jag berättade aldrig för henne om att Danielle ska med till Harrys stuga det kan hon få lista ut själv när hon kommer ditt.
Vi alla tre sitter i vardagsrummet och jag beundrar hela rummet det är så annorllunda mot hema hos oss.
I mitt vardagsrum är ljust med mörkt bakom tven medans Zandrah har det mesta i färgerna rött,Vitt och svart.
Det ser riktigt snyggt ut.
Jag har aldrig vetat att Zandrah var inne i inredning.
-"Så Niall berätta vad är det roligaste med att vara i One Direction?"Frågar Olive mig med sin intevjuröst och jag skrattar.
Jag ser hur Zandrah riktar kameran mot mig och jag ler mot henne .
Hon ler ett gulligt leende tillbaka och om jag inte visste bättre så skulle jag tro att hon känner dom gamla känslorna komma upp igen.
Nu är jag helt ärlig mot er.
Jag känner gamla känslor komma upp till yttan när jag ser på Zandrah hennes blonda hår ligger perfekt över hennes axlar.
-"Jag tror det är att få göra det jag älskar med mina 4 bästa vänner"Säger jag som svar till Olives fråga och hon ler glatt.
Hon sa att hon ville göra en intevju med mig som på tv och att Zandrah skulle filma.
Jag har också fått reda på att Zandrah filmar väldigt mycket vad hon och Olive gör tillsammans.
Hon säger att det är till när Olive blir större så att hon kan titta vad mycket dumt hon gjorde när hon var liten.
Hon har en stor låda full med dvd skivor som hon sen ska ge till Olive när hon blir stor nog.
-"Vem är du närmast i One Direction?"Frågar Olive mig med ett leende och jag funderar ett tag.
Det kan nog vara Liam men jag är ungefär lika nära alla av killarna.
-"Jag vet inte jag är nog nära alla"Säger jag och Olive nickar mot mig med en seriös min på ansiktet som får henne att se ungefär 1000 gånger sötare ut än vad hon redan är.
Zandrah zoomar in på hennes ansikte och snart byter hon ut sitt seriösa ansikte mot ett jätte stort leende.
-"Det var jätte trevligt att ha dig här"Säger Olive med en rolig röst innan hon vänder sig mot kameran och tittar rakt in i den precis som dom gör på tv.
-"Glöm inte att kolla nästa vecka då jag kommer intevjua Zandrah O´conor"Säger hon in i kameran och Zandrah slåt i hop den och jag börjar skratta lite åt hur seriös Olive är.
Jag vet inte hur länge jag stannade hos Zandrah och Olive men nu ligger jag här i min säng och tittar upp i taket.
I morgon kommer dom två hitt vid 7 tiden så vi kan äta frukost tillsammans sen vid 8 tiden kommer dom andra och plockar upp oss som Louis utryckte sig så fint när vi pratade på vägen hem från Olive och Zandrah.
Den ända anledningen att Zandrah och Olive inte får åka i Louis bil är för att Louis kommer fråga dom massa saker och jag vet att Zandrah kanske inte är redo för just dom frågorna.
Så jag,Zandrah och Olive ska åka i Harrys bil.

 ---------------------------------------------------

Kommentera gärna :)

Killarna gick efter kanske 2 timmar efter att dom frågat lite mer frågor.
Jag sitter ensam i mitt vardagsrum med alla minnen snurrande i mitt huvud.
Helt plötsligt blir jag att må illa.
Hur kan jag bara lämna henne helt ensam utan att hjälpa henne hur jag jag bara sticka när saker och ting blir svåra.
Det var vad hon sa till mig hon berättade att jag lämnade när saker blev svåra och hon hade rätt jag är bara en stor jävla fegis hur fan kan jag vara så jävla stor förebild för så många tjejer när jag inte ens kan ta hand om mitt eget liv ordäntligt.
Jag lämnar en massa förödelse vart jag än går.
Av in pulls drar jag upp min mobil och slår in det mycket välkända numret.
Jag har tryckt in det så många gånger dom senaste åren att jag är riktigt förvånad när jag får slå in det flera gånger till innan jag får det helt rätt.
Jag trycker på grön lur och hoppas på att hon ska svara och inte någon konstig person som säger att det är deras telefon.
-"Olie"Svarar en liten tjej röst som får mitt hjärta att slå hundra slag extra.
Det är hon...
-"Hej jag undrar om Zandrah är där"Säger jag och hör hur min röst skakar på vissa ställen.
-"Vänta lite bara okej"Säger hon och jag säger okej och hör hur hon skriker MAMMA på andra sidan telefonen.
Hon kan prata riktigt bra för att vara så ung.
-"Zandrah"Svarar hon och jag känner hur hela jag fryser till is.
Varför ringde jag henne nu igen?
Jo juste jag skulle få be henne att få träffa Olive efter som hon är min dotter.
-"Hej det är Niall"Säger jag osäkert efter som jag inte vet om hon kommer att lägga på i örat på mig men när jag inte hör dom pipande signalerna som vissar att hon lagt på drar jag ett djupt andetag.
-"Jo jag tänkte bara efter som jag tydligen har en dotter kanske det skulle vara bra om jag träffa henne."Säger jag och slår mig själv mentalt efter som det lätt så patetiskt att säga det så där.
Vad fan tydligen har en dotter...
Vad är mitt problem igentligen?
-"Visst"Säger hon och jag förvånas av att hon säger visst.
Jag trodde typ att hon skulle säga att on vägrar låta mig möta hennes...
Vår dotter.
-"Olive vill prata med dig"Säger hon plötsligt och jag förvånas av det lilla skrattet som hon åstakommer när telefonen tas från hennes hand.
-"Heeeeeej!!!"Säger den gulliga rösten i telefonen och ett leende sprider sig på mina läppar.
Hon har en aning irländsk accent men med tanke på att både jag och Zandrah är irländska så är inte det så kontsigt.
-"Hej"Säger jag och hör hur hon fnittrar till på andra sidan luren.
-"Vad heter du?"Frågar hon och jag ler åt hennes lilla röst.
-"Niall"Svarar jag och hör hur hon drar efter andan.
-"MAMMA MAMMA DET ÄR PAPPA!!"Utbrister hon sen och jag kan känna hur mitt leende blir större.
Zandrah har i alla fall berättat om mig för Olive och det gör mig riktigt glad att höra att Zandrah att berättat om mig och inte hålt mig hemligt från Olive.
Jag pratar ett tag med Olive och hon frågar mig så många frågor som vad min favorit färg är och allt.
När hon sen måste lägga på för att hon ska gå och lägga sig så har jag och Zandrah bestämmt att vi ska ses hemma hos dom i morgon och jag är helt lugn med det.
Jag slår på tven och ser att dom snackar om mig och killarna
En tanke om att jag inte borde se på det kommer upp i mitt huvud men jag skjuter bort den och tittar ändå.
Vilket jag ångrar nu när jag hör vad dom pratar om.
Dom börjar berätta om att Eleanor och Louis bara har ett fake förhållande och Louis igentligen är tillsammans med Harry.
Jag tittar på bilderna som kommer upp på Eleanor som ska vissas som bevis att hon bara är anställd och ett leende sprider sig över mina läppar när jag ser hur smarta våra fans är.
Självklart så är Louis och Harry tillsammans och Eleanor är bara anstäld.
Hur gärna än Louis och Harry vill komma ut till världen så kan dom inte tack vare Modest
Louis systrar vet om det men i bland spelar dom så bra att man börjar fundera på om dom verkligen vet.
Jag slår av tv och suckar.
Allt det här med Larry är så himla stort överallt.
Jag ska vara ärlig det gör så ont i mig att se två av mina bästa vänner lida av att inte få röra varandra mer än om dom bara var vänner.
Det gör ont att se dom låtsas som om att dom är helt okej med det men om natten i turne bussen höra Louis krypar över till Harry och gråta ut.
Jag vet att det tar hårt på dom båda men Harry försöker att alltid vara den som verkar stark men i bland bryter han också i hop.
Jag vet att dom andra killarna också vet om det och att det gör lika ont i dom som det gör i mig men vi kan inte göra något det står i vårat kontrakt vi kan inte säga något som får allt att bli bra.
Det ända vi kan göra är att vänta.
Om vi säger något så hamnar vi i riktigt stort trubbel och det vill ingen av oss göra hur ont det än gör så kan vi inte riskera våran dröm för något som kanske inte ens kommer att funka.
Jag drar av mig tröjan jag har på mig och byxorna följer med den ner på golvet.
Med en enkel hand rörelse så tar jag av mig mina strumpor.
Jag tar upp täket på ena sidan av min dubbel säng och sjunker ner innan jag släker sänglampan som jag har bredvid sängen.
Ni anar inte hur deprimerande det är att ha en dubbel säng utan att ha någon att dela den med.

Jag vaknar upp i sängen och tittar bredvid mig och ser det rufsiga blonda håret ligga utspret på en av dom vita kuddarna.
Klockan kan inte vara mer än halv 1 på natten.
Jag hör små steg och snart står den lilla flickan framför mig med en nalle i handen och ser på mig med sina stora blå ögon.
-"Pappa..."Säger hon tyst och jag tittar på henne med frågande ögon.
-"Vad gumman?"Frågar jag och hon drar upp nallen mot sitt bröst.
-"Jag kan inte somna om"Säger hon.
Jag lyfter på täket som ett tecken på att hon kan komma och lägga sig här.
Ett leende sprider sig på hennes läppar hon och hon skyndar sig fram till mig och kryper ner bredvid mig.
Snart så hör jag hennes små andetag i rummet och jag känner hur jag också driftar av mot sömnen.

Jag vaknar av att någon står och hoppar på mig och ser Louis stå där och titta på mig med pigga ögon.
-"GOOD MORGON GOOD MORGON!!"Sjunger han och jag skrattar åt honom.
-"Morgon"Svarar jag med en hes morgon röst.
Jag tänker tillbaka på drömmen.
Undra om det är så det skulle se ut på natten om jag inte hade åkt i väg till x faktor.
Eller om jag faktiskt åkt i väg till x faktor men samtisigt haft min familj tillsammans med Zandrah.
Jag reser mig från sängen och följer med Louis ut i köket och ser Harry sitta där tillsammanns med Liam.
Dom verkar vara inne i en djup diskution om någonting som jag inte alls har en aning om vad det är.
-"Niall vi tänkte dra till Harrys stuga som förr i tiden nu när vi är lediga ska du med?"Frågar Louis och ler mot mig.
Jag funderar ett tag.
Kanske bara kanske Zandrah och Olive skulle vilja följa med ditt så att jag kan umgås med Olive mer och lära känna henne.
-"Perrie och Zayn kommer också"Lägger Harry till.
-"Och Danielle"Säger Liam snabbt och ler mot mig.
-"Kan jag fråga om Zandrah och Olive vill följa med?"Frågar jag och hör själv hur osäker jag låter på min röst.
Varför är jag så osäker för?
-"Har du snackat med henne?"Frågar Liam förvånat och jag kommer i håg att dom inte vet något om mitt och Zandrahs samtal i går.
-"Vi snacka i telefon i går jag ska träffa dom i dag kanske jag kan fråga om dom vill följa med så att jag får lära känna Olive och ni kan lära känna dom båda två"Ger jag som förslag och dom alla tre nickar åt min ide.
Jag ler mot dom samtidigt som jag plockar fram frukost som jag snabbt trycker i mig och jag känner hur killarna tittar på mig.
-"Jag drar nu"Säger jag och Louis höjer ena ögonbrynet.
-"Verkligen?"Frågar han och jag tittar frågande på honom.
-"Ja hur så?"Frågar jag och han försöker hålla sig för skratt.
-"Niall du står i bara kallingar"Säger Harry och jag tittar ner på mig själv och känner hur mina kinder blir röda.
-"Oh.."Jag springer och klär på mig och säger sen hej då till killarna som försöker att inte skratta när dom tittar på mig och mina röda kinder.
Mina kinder är fortfarande röda sen dom påpeka att jag inte hade några kläder på mig.
Jag ska vara ärlig det var en aning pinsamt...
Vad snackar jag om en aning? det var hur jävla pinsamt som helst.
Jag sätter mig i min bil och vrider om nyckeln.
Motorns ljud dånar snart i mina öron och ett leende sprider sig på mina läppar när jag skriver in adressen som Zandrah sa till mig i GPS:en.
Den vissar att det bara bör ta 10 minuter från mitt hus.
Jag backar ut från uppfarten och ser Louis stå i fönstret och vinka av mig med en vit nästduck.
Jag försöker att inte skratta men lyckas inte så bra.
Den pojken vet alltid hur man får mig att skratta vare sig han säger eller gör något så skrattar jag i vilket fall som.

 -------------

Vad tror ni igentligen kommer att hända?

Niall:

Jag tittar efter henne med munnen öppen.
Sa just den där flickan mamma till Zandrah min Zandrah?
-"Niall jag tror att du har en hel del att förklara för oss"Säger Liam i en riktigt vuxen röst.
Min blick glider över till tjejen som står framför oss med ett förvånat ansiktsutryck.
-"Jag viste inte att hon skulle reagera så där"Säger hon sen innan hon ursäktar sig för att ringa Zandrah.
Betyder det här att den där lilla flickan Olive är min...
Min...
Dotter?
Jag tänker efter och kommer i håg varför vi gjorde slut.
-"Jag måste prata med henne"Säger jag och Liam sätter en hhand på min axel.
Jag vet att det är Liam för ingen av dom andra killarna skulle någonsin stoppa mig.
-"Du kan inte prata med henne nu hon är upprörd!"Säger Liam och dom andra killarna nickar instämmande.
Jag har alltid älskat att vara med dom här killarna dom är som min familj men bara tanken på att ha en familj en riktigt familj där jag är pappan i skrämmer skiten ur mig.
Liam är som pappan i vårat band och hemma är jag bebisen efter som jag är minst.
Jag kan inte vara pappa till en liten flicka.
Hela jag grips av panik och Louis omfamnar mig.
Han må se ut som den som är mest oseriös av oss men han vet verkligen när han behövs.
Vi hör hur folk börjar tisla och tasla med mobiler så vi bestämmer att det är bäst att dra sig hem till mig så jag kan berätta för dom.
Vi klarade oss ut från köpcentret med hjälp av några säkerhets vakter som villigt hjälpte oss ut.
Vi sitter i Harrys bil och jag försöker komma på andra tankar än att jag är en urusel far.
Men det går inte med tanke på att jag inte vart där för min dotter på 3 hela år i 3 hela år har hon bara haft sin mamma.
Det värsta är nog att jag bara lämnade över allt på Zandrahs axlar och tog inte något ansvar själv utan jag lastade över det på hennes axlar utan att ens veta om att jag gjorde det.
Hon sa att hon skulle göra abort men varför gjorde hon inte det då?
Jag säger inte att hon gjorde fel för det tycker jag verkligen inte.
Olive var den mest underbara flicka jag lagt mina ögon på.
Hon är naturlig skön het och hon går runt med mitt kött och blod hon är mitt barn av blod.
Jag vet att om det inte hade vart för dom blå ögonen och samma ansiktsform som jag så skulle jag tro att det vara någon annan som var pappa.
Men det går inte att ta fel på henne hon är så lik mig att jag är säker på att det inte är en slump.
Vi kliver in i min lägenhet och killarna tar med mig genast till soffan.
-"Jag tror det är dags att du berättar för oss"Säger Zayn och tittar på mig med en seriös blick och jag vet också att det är dags att jag berättar för dom om min och Zandrahs romans innan jag åkte på x faktor.
Kan man kalla något som hålt på sen man var 10 en romans?
Det måste ha något starkare ord än så?
Eller?
-"Försök inte att säga att det inte är ditt barn era ögon är exakt lika dana"Säger Louis innan jag hinner säga något.
-"Jag tänker inte säga att det inte är mitt barn jag såg mycket väl likheterna mellan oss."Säger jag innan jag tar ett djupt andetag .

Jag går leendes över till Zandrahs hus.
Hennes föräldrar ska vara borta i 2 veckor och jag lovade Zandrah att jag skulle hålla henne sälskap med tanke på att hon hatar att vara ensam.
-"Hallå?!"Ropar jag in i huset.
Jag bryr mig inte ens om att knacka det har jag aldrig gjort så varför skulle jag göra det nu?
-"Jag är i köket "Ropar hon till mig.
Jag drar av mig skorna och går ut i köket och hittar henne sittande på diskbänken med en skål flingor i handen och en av alla hennes skvaller tidningar.
Jag går fram till henne och särar på hennes ben och ställer mig i mellan dom och hon tittar ner på mig.
-"Hej"Säger hon och jag ler mot henne.
Hennes gröna ögon lyser av lycka precis som varje gång jag ser henne.
Hon har sitt blonda hår uppsat i en toffs och jag kramar om henne hårt.
-"Jag har saknat dig"Säger jag och hon ler lite mot mig.
Jag har vart på the x faktor och det gick riktigt bra jag ska tillbaka igen om en vecka.
-"Jag kommer sakna dig sen när du blir jätte känd"Säger hon och kysser min näsa.
Jag kysser hennes läppar och hon traslar in sina händer i mitt hår.
Hon släpper ut ett litet stön mot mina läppar och jag ler mot hennes läppar.
Hon drar av mig tröjan och jag krånglar med hennes tröja.

-"Jag tror ni antar vad som hände sen"Säger jag till killarna och jag känner hur hela mitt ansikte är rött.
Louis ser väldigt road ut.
-"Nej jag vet inte Niall kan du inte berätta?"Frågar Louis med en retsamton i rösten och jag rodnar ännu mer.
-"Vi gjorde ... Det"Säger jag och Louis nickar.
Harry bara sitter och rodnar åt min historia.

Några dagar senare satt jag bredvid Zandrah i hängmattan utanför hennes hus och helt plötsligt tappar hon all färg i ansiktet.
Hon springer in i huset och jag är inte sen där efter.
Jag känner oron stiga i mig när jag hör kräk ljud från toalteten.
Hon sitter lutad över toaleten när jag kommer in.
Som att vissa mitt stöd tar jag bort hennes långa blonda hår från hennes ansikte och håller upp det.
Senare den dagen tvingade Zandrah mig att springa ner till affären för att köpa ett graviditets test.
Mina kinder var helt röda när jag kom fram till kassan men personen där i bara titta på mig som om jag köpte det mest normala i hela världen.
När jag betalat springer jag hela vägen hem till Zandrah och ger henne testet.
Hon vägrar göra det i kväll så vi skulle göra det i morgon efter middag.
Nästa dag så gör hon testet och det visar posetivt.
-"Jag vet inte vad jag ska ta mig till."Säger hon och jag tittar på henne hon ser så förstörd ut.
-"Jag kommer inte kunna ta hand om ett barn"Säger jag och hon tittar på mig.
-"Du får väl göra abort"Säger jag och hon nickar.
Vi börjar prata med varandra i vanlig samtals ton tills jag säger det jag inte borde säga.
-"Det kanske är bäst att vi gör slut"Säger jag som ett täcken på svaghet.
-"DU KAN INTE BARA LÄMNA NÄR DET BLIR SVÅRT!"Skriker hon och jag känner tårarna bildas i ögonen hon har alltid vart där för mig men jag kan inte vara med henne just nu hon kommer bara anklaga mig för att ha gjort fel och vem vet kanske jag har gjort fel.
-"Men lyssna på mig nu jag behöver det här jag klarar inte av mer drama just nu"Säger jag och hon ruskar på huvudet i besvikelse.
-"Jag lovar dig en sak om du tänker gå ut genom den där dörren och lämna mig här ensam så behöver du inte komma tillbaka"Säger hon med gråten i halsen och jag tittar desperat på henne.
Vad ska jag göra jag är bara 17 år jag kan inte ta hand om mitt eget liv hur hade hon tänkt att jag skulle kunna ta hand om en nyfödd bebis?
Jag tittar på henne en sista gång innan jag kliver ut genom dörren.
Kanske gör jag ett misstag eller kanske gör jag henne en tjänst.
Hon kanske inte är redo och hon sa ju att hon skulle göra abort.
Hennes låga snyftningar hörs när hon stänger dörren efter mig och jag stoppar mina händer djupt ner i fickorna.
Jag försöker hindra tårarna att rinna.
Det här är inte rätt tid att gråta och fatta beslut jag åker till x faktor i morgon och då kan jag inte ha en bebis.

Jag tittar på killarna och Liam ser besviken ut men jag kan också se att han är förvirrad.
-"Så du menar att du lämnade henne?"Frågar Louis och jag tittar ner i golvet.
Nu när han säger det så där låter det ju riktigt hemskt.
Men ja jag tror att man kan säga att jag lämnade henne.
-"Jag tror att du kan säga så..."Säger jag tyst fram och Liam slår handen för huvudet.
Alla ser riktigt besvikna ut och jag försöker låta bli att gråta för det är precis det jag vill göra just nu.
Jag åter upplevde just det som jag försökte förtränga så många gånger försökt att inte tänka på.

 ------------------------

Kommentera <3

2013:
Zandrah:

Jag tittar på Olive som springer runt i trädgårnden.
Hennes blonda hår är lika dant som mitt.
-"Mamma mamma!"Ropar hon och jag går fram till henne.
-"Vad är det gumman?"Frågar jag henne och sätter mig på huk bredvid henne.
-"Titta"Säger hon och pekar på en fjärill som flyger runt.
Den ser så fri ut.
Jag följer den med blicken och tittar sen ner på Olive som fortfarande följer den med blicken.
Hon är väldigt lik sin pappa vilket varje gång får mig att dra efter andan.
Jag flyttade till London efter att jag fått Olive för att kunna gå i en skola där jag kan studera hemma och bara behöva göra proven i skolan.
-"Mamma varför har alla andra barn pappa?"Frågar Olive men och jag tittar ner på henne.
Olive må vara 3 men hon är inte dum.
-"Du har också en pappa bara att han inte är här just nu"Säger jag och tittar på henne och fösöker själva den obekväma klumpen som jag har i halsen.
Jag gillar inte att prata om Olives pappa inte med tanke på att han är världs berömd och om det kom ut att han har en dotter skulle Olive och jag aldrig bli lämnade i fred.
-"Olie vill ha pappa"Säger Olive och jag ler.
-"Olie kommer träffa pappa någongång"Säger jag.
Själv vet jag inte om det är sant men jag hoppas på det kanske inte nu men hon kommer behöva sin pappa.
Ju äldre hon blir destå svårare blir det att dölja vem som är hennes dotter.
Det är bara en tids fråga innan någon börjar misstänka något.
Dom har samma ögon och dom är alldeles för lika för att det bara ska vara en smärre likhet.
Ju äldre hon blir destå tydligare blir det att se alla likheter mellan dom.
Olive sitter i mitt knä när mamma kommer in i rummet.
Hon har lovat att passa Olive i dag då jag ska ut med Malin för att handla.
Jag brukar ha med Olive men man hinner knappt med någonting då med tanke på att hon hela tiden vill gå till leksaks affären och när man är klar med det då ska man gå hem och äta.
Efter att ha tackat mamma ungefär tusen gånger går jag ut och sätter mig i bilen.
Under tystnad kör jag till köpcentret och det känns ärligt konstigt med tanke på att jag brukar ha Olive bredvid mig som aldrig kan vara tyst.
Hon äntingen pratar eller sjunger.
Det är en av alla miljoner saker jag älskar med henne.
Med henne blir det aldrig tråkigt.
Med långa lätta steg kliver jag in i ett litet mysigt cafe som jag och Malin alltid träffas på.
-"Där är du ju jag blev nästan orolig att Olie kidnappade dig"Säger Malin och jag skrattar.
Olive kallas ofta Olie.
Det är bara för att Olive förut inte kunde utala sitt namn då sa hon Olie så därför kallas hon båda.
-"Nejdå hon har mamma att leka med nu"Säger jag och ler mot Malin.
Vi sätter oss ner med varsin chai latte och jag berättar om mitt och Olives samtal tidigare.
-"Du vet att du måste berätta för honom någon gång"Säger Malin.
Malin vet vem killen är och mamma också...
Malin flippade när jag berätta och mamma blev besviken på honom.
Hon har säkert snackat med hans mamma och jag är säker på att hon vet för hon skickar alltid pengar till mig på jul,Min föddelsedag och den 3 Juli vilket är Olives föddelsedag.
-"Jag är inte ens säker på att han kommer i håg med Malin han lever världens jävla liv just nu hur mycket han än sårade mig så kan jag inte förstöra det"Säger jag och Malin nickar.
Hon vet allt om mig till och med min svaghet för killen som lämna mig.
Hon vet allt hur jag grätt mig till sömms i flera veckor efteer att ha gått ut genom dörren,Hur jag vaknade av mardrömmar av att han lämna mig eller tog Olive i från mig och hon vet om hur jävla mycket jag älskar honom.
Hur lite jag än vill erkänna det älskar jag honom fortfarande av hela mitt hjärta han betyder så mycket för mig.
Utan honom skulle jag aldrig ha det mest värdefulla i världen... Olive...
Malin och jag sitter ett tag på cafet innan vi reser oss upp för att börja handla.
Jag måste verkligen ha en ny sommar klänning till Olive hennes gamla håller hon på att växa ur.
Jag kan inte förstå hur snabbt hon växer.
Det känns som igår som hon låg och skrek i min famn nyfödd.
-"Vad tycker du om den här?"Frågar Malin mig och jag tittar på den lilla rosa kläningen och ruska på huvudet.
Den var gullig men jag vet att hur mycket jag än kommer försöka få på Olive den så kommer hon vägra.
Hon hänger tillbaka den och fortsätter titta lite.
-"Vi kanske kan komma hitt i morgon tillsammans med Olive så kan hon välja en själv"Säger Malin och jag nickar det vore nog det smartaste att göra just nu.
-"Ja det är nog bäst"Säger jag och hon drar mig bort till en annan affär där hon genast börjar titta på fest kläningar.
Malin är en riktigt party person hon älskar att gå på party och kan inte vara utan dom en ända helg.
Hon måste också ha nya kläningar varje gång så det blir mycket shopping.
-"Vad tycker du om den här"Säger Malin och håller upp en svart kort kläning.
Ärligt vet jag inte men visst.
-"Jätte fin"Säger jag och hon ler innan hon drar med mig bort mot omklädnings rummet.
Hon skyndar sig in i ett och låter mig vänta utanför på att hon ska bli klar så är det alltid och igentligen är det inget fel på det om det inte var så att hon inte kan byta om snabbt jag fattar inte hur det kan ta 10 minuter att ta av sig ett linne och dra på sig en kläning över jeansen i stället.
När jag senare kommer hem så sitter mamma och Olive och tittar på film och jag ler när jag ser att dom ser på toy story 3.
Det är Olives favorit film.
Hon skiter fullständigt i dom andra filmerna i toy story det ska bara vara 3 an.
-"Jag är hemma"Säger jag och Olive är uppe ur soffan på någon sekund och slänger sig runt halsen på mig.
-"Jag sakna dig mamma"Säger hon med sin underbara röst.
Jag kommer aldrig att tröttna på att höra henne röst.
Vi sätter oss alla tre i köket och äter av pasta och tomat sås som mamma har gjort och jag känner att jag är glad att hon lagade mat i dag för jag är så trött att jag inte årkar laga mat och om jag skulle vart tvungen att laga mat skulle det nog bli att beställa pizza.
Olive sitter och äter samtidigt som hon berättar om sin dag.
Jag fattar inte hur hon hinner äta mellan orden efter som hon pratar hela tiden.
Men ändå så äter hon upp allt och tackar för maten.
-"Mamma mamma "Säger hon och jag tittar på henne innan jag säger ett ja.
-"När ska jag få träffa pappa?"Frågar hon och jag kan se hur min mamma stelnar till i stolen där hon sitter.
-"Jag ska nog dra mig hemåt"Säger mamma och kramar oss hej då innan hon skyndar sig ut ur huset.
Jag har en känsla av att hon inte vill vara kvar när jag berättar för Olive.
-"När ska jag träffa pappa?"Frågar hon igen och jag tittar på henne och möter hennes stora ögon.
-"Jag vet inte gumman"Säger jag till henne och man kan se besvikelsen svepa över henne som ett stort täcke.
-"Låt oss få dig till sängen"Säger jag och lyfter upp henne så att hon sitter på min höft.
Jag går in till mitt sovrum där jag har en dubbel säng.
Visst Olive har en egen säng och ett eget rum men det slutar ändå alltid med att hon kommer in hitt gråtandes för att hon drömt mardröm eller inte gillar att vara ensam och i natt årkar jag inte med den där gråtande delen så jag bara hoppar över den lite snabbt ingen blir skaddad av den och Olive har inget i mot det.
-"God natt älskling"Säger jag och kysser hennes panna.
-"God natt mamma"Säger hon tyst och jag vet att inom loppet av några minuter kommer hon vara sovande.
Jag ligger vaken och tittar på hennes sovande ansikte.
Hon ser så lugn och fridfull ut inte alls som den lilla energi fylda flickan hon är när hon är vaken.
Jag tar sakta av hennes små armar från mig innan jag tyst reser mig upp och tar fram den lilla lådan.
Jag går ut i vardagsrummet och öppnar lådan och en liten tår rinner ner för min kind.
Hela lådan är fylld av bilder på mig och han.
-"Mamma..."Hör jag Olives röst säga och jag tittar mot där jag hör den.
Hon står i dörröppingen och tittar oroligt på mig och jag ler mot henne.
-"Kom hit"Säger jag och hon skyndar sig fram till mig.
Hon tar upp den översta bilden.
-"Vem är det?"Frågar hon och pekar på den mycket bekanta pojken.
Pojken som besöker mina drömmar varje natt.
-"Det är pappa"Säger jag och hon tittar storögt på mig innan hon fortsätter att titta på bilden.
Jag tar upp en mycket tydligare bild på honom och ger henne.
Hennes ögon tåras.
-"Han har lika ögon"Säger hon och jag ler mot henne.
Olive och jag sitter ett bra tag och tittar igenom mina bilder.
Jag hör hur Olive försöker dölja en gäsp men hon är inte särskillt bra på det.
-"Kom vi går och lägger oss vi kan fortsätta titta på dom här i morgon efter att vi vart ut med Malin och hittat en kläning till dig"Säger jag och hon nickar men stannar när hon ser en av bilderna.
Det är på dom 5 pojkarna som just nu är världs kända.
Jag kommer i håg hur han skickade den till mig efter att dom blev i hoppsatta till ett band.
-"Kom så går vi och lägger oss"Säger jag och hon nickar men släpper inte bilden med blicken.
-"Vilka är dom?"Frågar hon och tar upp bilden.
-"Det är pappa"Säger jag och pekar på han och sen berättar jag om att dom andra är hans kompisar.
Vi går tillsammans in i mitt rum igen.

------------------------

FÖRSTA KAPITLET!!

Vad tycker ni? 

Kommentera!

Efter hur mycket tid som helst tillsammans med Marion på Gran Canaria står jag här bredvid henne och väntar på att dom ska öppna in checkningen på flygplatsen.
Jag och killarna kommer ta ett privat flyg lite senare men tjejerna flyger hem i dag och det känns riktigt uselt och inte hjälper vädret oss särskillt mycket med tanke på att det ösregnar för första gången sen vi kom hit ute.
Killarna valde att säga hej då till tjejerna på hotelet men jag kände att jag inte riktigt var redo att säga hej då just då.
-"Josh lova mig att vi ses innan du och killarna åker på turne"Säger Marion och tittar på mig med sina underbara ögon.
-"Jag lovar dig vi kommer ses innan och om inte så får du komma och hälsa på"Säger jag och kysser hennes läppar löst.
Jag har fortfarande inte frågat om hon vill vara min flickvän men jag kan ändå kyssa henne.
Gällande Johanna och Felicia...
Dom har fått tagit av sig handbojorna men bara av den enkla anledningen att dom inte kan ha dom på planet.
Så alltså bråkar dom fortfarande och det gör mig riktigt nervös jag vill INTE att Marion flyttar till LA.
Visst jag och killarna åker ditt lite nu och då men det är inte lika som när jag är i London jag kommer inte kunna träffa henne när jag vill för det skulle ta flera timmar att åka till henne.
Dom ropar ut i högtalarna att in checkingen till London sker till disk nummer 14 och disk nummer 17.
Smart att ha diskar i mellan varför har dom inte dom brevid varandra.
Jag tar tag i Marions hand och tar hennes väska i min andra hand.
Vi går mot in checknings disken och jag märker att Marion inte ens bryr sig i om Johanna och Felicia kommer inte.
Jag har en känsla av att hon är sur på dom två.
-"Jag kommer sakna dig jätte mycket"Viskar hon i mitt öra och jag tittar ner på henne och ser hennes tårfyllda ögon.
Det skär verkligen i hjärtat av att se en person du bryr dig så mycket i gråtfärdig.
-"Jag kommer sakna dig mer"Viskar jag tillbaka och strycker mina läppar mot hennes innan jag mjukt trycker dom mot dom.
Det är en mjuk och kärleks full kyss sånt som jag trodde bara existerade i sagor men jag hade tydligen fel.
Marion tar väskan från mig och går till disken
Snart är hon brevid mig igen och vi är på väg mot säkerhets kontrollen där vi skiljs åt.
Jag kysser henne och hon lägger sina armar runt mig.
-"Jag måste gå nu"Säger hon och jag tittar desperat på henne och hon kysser mig på kinden innan hon börjar gå.
Innan hon hinner säga något tar jag tag i hennes arm och hon stannar på fläcken.
-"Om du går kan du väl i alla fall säga att du vill vara min flickvän så jag vet att jag kan åka och hälsa på min flickvän när jag kommer hem till London"Säger jag och hör själv hhur desperat jag låter och hon tittar på mig.
-"Jag är gärna din flickvän Josh"Svarar hon och kysser mig innan hon blir dragen i från mig av Felicia som ser ganska arg ut.

Jag sitter nere vid poolen tillsammans med Harry och Liam och ser på när Louis försöker dränka Niall under vattnet.
Niall skrattar så mycket att han får det svårt att simma och Louis blir bara argare och argare då ha inte lyckas få ner Niall huvud under vattnet.
Det är riktigt roande att titta på om ni frågar mig.
Zayn försvan tillsammans med Felicia och Johanna för ett tag sen.
Marion har jag ingen aning om vart hon är.
Jag har inte sett henne på hela dagen hon dök inte upp vid frukosten.
Jag vet inte hur länge hon sover men nu är klockan snart 3 på eftermiddagen så jag tvivlar på att hon sover.
Just när jag funderar på att gå till hennes rum och knacka så kommer hon ner för trappan till poolen på sig har hon en ljus lila sommar kläning som räker ner till knäna.
-"Hej killar"Säger hon med ett leende och jag tittar undrande på henne.
-"Vart har du vart?"Frågar Harry som om han har läst mina tankar.
-"Jag har fixat lite saker som ni snart kommer få reda på"Säger hon och i samma ögonblick dyker Zayn upp med två sjukt sura tjejer men dom går bredvid varandra i alla fall.
Det är en bra början.
-"Jag hattar dig Marion"Säger Johanna och jag tittar ner på Johanna och Felicias samman länkade händer och börjar skratta när jag ser hand klovarna som gör att dom sitter i hop.
-"Älskar dig också"Svarar Marion och ler mot dom båda två.
Jag inser att hon planera det här och Zayn va hennes lilla hjälp reda.
Jag förstår varför hon valde Zayn.
Dom har inte hängt så mycket så dom skulle inte mistänka att han skulle sätta fast dom i varandra liksom.
Nialls skratt ekar över hela hotellet men tystnar snabbt av ett plask.
Skratten utbytts snart till hostningar och alla vänder blicken mot poolen där Louis ler stolt och Niall står och hostar.
-"Hur hade du tänkt att vi skulle kunna sova nu?"Frågar Johanna och Marion tittar på dom med ett oskyldigt leende som får henne att se sjukt sexig ut.
-"Ni får väl lösa era problem tills dess annars är det bara att hitta på något!"Svarar Marion stolt och jag lägger min arm runt hennes midja och hon lutar sig närmare mot mig.
Jag känner hur värmen från hennes hud komma mt min hud.
-"Vad säger du om att du och jag går och gör något i kväll som en dejt?"Viskar jag frågande i hennes öra och ett leende sprider sig på hennes läppar och man kan riktigt se hur hennes ögon lysser upp.
-"Det skulle jag gärna vilja"Viskar hon till svar och kysser mig lätt på kinden och jag känner ur jag blir en aning röd om kinderna.
VA..VA..VA VÄNTA ETT TAG?
JAG RÖD OM KINDERNA?... SKULLE INTE TRO DET.
Okej dom är röda...
Men jag kan inte hjälpa det okej...

Jag känner hur hela mit blod fryser till när hon svarar.
-"Nej..."Viskar jag i hennes öra och trycker henne närmare min kropp.
Jag vill inte förlora henne nu när jag har henne igen.
Eller vi är inte tillsammans med ni fattar vad jag menar.
-"Ni två måste skärpa er"Säger jag och tittar på dom och båda två nickar.
Jag blir själv förvånad av min hårda ton.
Jag menade absolut inte att vara så hård mot dom som var jag.
Nu känner jag mig skyldig...
-"Sluta.."Viskar Marion i mitt öra och jag tittar ner på henne och ser in i hennes underbara ögon.
-"Med vad?"Frågar jag och hon tittar in i mina ögon.
-"Att känna dig skyldig"Svarar hon och jag känner hur läskigt det igentligen är att hon känner mig så bra.
Jag kysser hennes inbjudande läppar och känner hur hon stelnar till i min famn men snart så kysser hon mig tillbaka.
Gud vad jag har saknat hennes läppar mot mina.
Dom passar perfekt mot mina.
Ett lyckorus går igenom min kropp och jag känner hur ett leende kryper fram på mina läppar.
-"Okej ni kan sluta hångla nu!"Säger Felicia och Johanna nickar instämmande.
Oj titta något som dom kan tycka lika om...
Jag avslutar kyssen och tittar Marion rakt in i ögonen.
-"Du annar inte hur länge jag velat göra det där"Viskar jag fram till henne.
Jag märker inte fören nu hur andfåd jag är.
Men det förstås jag andades ju inte när jag kysste henne.
Hennes kyssar tar bokstavligen andan ut mig.
Louis tittar på oss och ett leende sprider sig på hans läppar.
-"OH YEEES MOSH ÄR RIKTIGT!!!"skriker han och Harry kommer in springande med Niall hak i häl.
-"Du skojar med mig"Säger Niall och tittar på oss och jag tittar på dom.
-"Mosh?"Frågar Marion som hon läst mina tankar.
-"Ett ship namn. Som Larry,Niam och sånt"Säger Harry och jag tittar på Marion som försöker hålla sig för skratt.
Vad är det för fel på dom här killarna kommer på ett ship namn till oss.

Josh:

Jag tittar på killarna som ser helt förstörda ut.
Jag tycker lite synd om dom med tanke på att jag och Marion bara lämnade dom med Johanna och Felicia helt själva.
Det förklarar varför Niall är så jävla full han kommer inte komma i håg något av det här senare när han nyktrar till.
Jag tror att han var medveten om det och det var däför han började dricka lite mer.
-"Det är som tredje världs kriget i deras rum"Säger Harry och jag tycker synd om Marion som ska bo med dom.
Hon som har sina panik attacker.
Jag hoppas att dom bara kan lösa det.
-"Vi måste gå och titta till dom för det funkar inte att dom ska hålla på så här"Säger Liam och jag nickar.
Vi går tillsammans mot våra rum och vi lägger in Niall i vårt rum innan vi går över till Marions rum.
Där inne står Marion och tittar med arg blick på Johanna och felica som tittar ner i golvet.
-"Vad händer?"Frågar jag och går fram och kramar om Marion bakifrån.
Jag känner hur hon lugnar sig så fort hon får mina armar runt sig.
-"Du kan väl fråga miss jag skulle duscha först och miss jag tog duschen först"Säger hon argt.
Jag hör hur Niall försöker hålla sig för skratt bakom mig och jag ska vara ärlig Marion är väldigt gullig när hon är arg så det är svårt att ta henne seriöst.
-"Sluta skratta"Säger hon och vänder sig om och tittar på Niall.
Niall får genast ännu svårare att inte skratta.
Det slutar med att Harry får lägga en arm om Nialls axlar och leda han ut.
När dom lämnar rummet hör vi hur båda två skrattar.
-"Om ni inte löser det här så kommer det första jag gör när vi kommer hem vara att packa mina grejer och flytta hem till mamma"Säger Marion arg och tjejerna tittar båda två skräckslaget upp.
-"Du skulle inte"Säger Johanna med panik i rösten och jag tittar frågande på dom.
Vad är så hemskt med att hon flyttar hem till sin mamma.
-"Jag tror att vi båda vet att jag skulle"Säger hon och tittar på dom med en iskall blick.
-"Men då kommer du ju aldrig att träffa oss typ"Säger Felicia med panik i rösten.
-"Vart bor din mamma?"Frågar jag med oro i rösten .
-"LA"Svarar Marion och tittar upp på mig.

När vi ätit klart så går vi runt lite och Josh skiner upp när han ser dom två ferrari.
-"Vi hyr en bil"Säger han och pekar mot den röda och jag tittar på honom som om han är dum i huvudet.
-"Är du dum på riktigt den är ju sjukt dyr"Säger jag och han ler lite mot mig.
-"Kom igen Marion jag har pengar och man lever bara en gång"Säger han och jag tittar på honom.
-"Om du ska köra den där så är jag säker på att det är det sista jag gör"Säger jag inan jag brister ut i skratt och Josh ser ut att INTE tycka det var LIKA roligt som JAG.
Han går fram till personen som äger dom och snackar med han innan han skriver på några papper och mannen skickar över en nyckel till honom.
-"Kom igen Marion"säger han och jag ler mot honom innan jag springer fram till honom.
Han tar min hand och hjälper mig in i bilen.
Han sätter sig på förar sidan och jag tittar på han när han startar bilen.
-"Det här är så grymt coolt"Säger jag när vi kör ut på vägen och Josh skrattar brevid mig.
-"Jag vet Harry har en ferrari"Säger han och jag glor på hoom.
-"Harry har många bilar"Säger han sen lite tystare och jag brister ut i skratt.
Jag tar upp min mobil och går in på keek och trycker på filma.
-"Säg Hej Josh"Säger jag och han lipar mot kameran och jag skrattar.
-"Du är precis som Joey"Säger han och jag skrattar.
Joey var en av dom killarna som var med förra gången.
-"Ni kan inte fatta vad jag sitter i just nu. Jag sitter i en Ferrari"Säger jag och tittar stor ögt in i kameran och Josh skrattar brevid mig.
Jag avslutar videon och lägger ut den.
Jag märker att så fort mana har med Josh Devine i en video så får man mycket fler hjärtningar än utan honom.
-"Du måste vara med i varje video jag har titta vad mycket hjärtiningar jag får"Säger jag och han tittar på mig.
-"Du skulle kunna säga gillningar vet du?"Frågar han mig och jag tittar på honom.
-"Det låter inte lika coolt som hjärtningar"Svarar jag och han skrattar åt mig.
Jag tittar ut genom fönstret och ser landskapet flyga förbi.
Jag tar ett kort på Josh som jag lägger ut på instagram och twitter.
På bara några minuter så ökar mitt antal följare och jag märker att det är för att 5 speciella killar har retweetat min tweet.

---------------------------------

När du läser det här så kan jag säga att jag har SOMMAR LOV!!! Jag slutade skolan i dag vid 9 tiden :) Kolla in lite senare så kommer Kapitel 23 finnas ute också bara för att jag har sommar lov :)

Marion:

Jag tittar på Josh när han börjar skjuta på första banan och ett leende sprider sig på hans läppar när han får i den på första försöket.
Om jag hade vetat att han var grym på minigolf skull jag inte föreslagit det med tanke på att jag är helt ur usel på det.
-"Din tur"Säger han med ett leende på läpparna och jag kan inte låta bli att le mot honom.
-"Lova att inte skratta"Säger jag och han nickar men jag har en känsla av att han inte kommer hålla det löftet till mig.
Jag får slå typ 5 gånger innan jag får i den och Josh ser ut som om han ska sprika av skratt vilken sekund som helst.
-"Det var inte roligt"Säger jag och han försöker dölja sitt leende.
När vi kommer till nästa bana så går det lika bra som förra gången för Josh och jag börjar tro att han fuskar.
-"Här låt mig hjälpa dig"Säger han när han ser hur arg jag blir på det här.
Han lägger armarna runt mig och visar hur jag ska göra och jag känner rodnaden komma upp på mina kinder.
Jag puttar till bolen med klubban och till min förvåning så går det i hålet på bara ett skott.
Med stora förvånade ögon tittar jag på Josh som skrattar åt min reaktion.
-"SÅG DU DET DÄR?!"Utbrister jag och han vicker sig dubbelt av skratt åt mitt utbristande.
-"Ja jag såg Marion jag stog bredvid dig"Säger han och jag tittar tillbaka mot bannan seriöst jag är grym på det här.
-"Nu måste du bara erkänna att jagär grym på det här"Säger jag och han börjar skratta ännu mer.
Jag viste inte att det var möjligt att skratta så mycket som han skratta med tydligen.
-"Okej låt oss spela nu"Säger han och viv går till nästa banna.
Jag vet inte hur länge vi håller på men Josh hjälper mig varje gång för både han och jag vet att jag inte skulle kunna klara det själv.
När vi slutar och kommer ut så ler Josh överlägset mot mig bara för att han vann.
Men vilken stor förvåning jag var ju urusel på den första bannan.
-"Vad ska vi göra nu?"Frågar jag och han pekar mot subway och jag drar med han ditt.
Vi gör varsin macka innan vi snabbt äter den.
Det kändes bra att få något i magen med tanke på att det är så varmt här.

Jag och Marion sitter på varsin hyr cykel och cyklar ner för den långa backen som leder ner längs berget ner till byn.
-"WIIIIEEEE!!!"Skriker Marion när det går fort ner för och jag skrattar åt henne.
-"Marion du inser väl att vi måste cykla upp för här sen?"Frågar jag henne och hon suckar.
-"Josh Josh Josh lika dum som vanligt... Du vet att det finns ett ställe där man kan lämna cyklarna och så tar man en taxi upp"Säger hon och jag skrattar.
Vi kommer efter typ 20 minuters cykling ner till byn och jag ler lite åt hur barnslig Marion ser ut när hon skrattar åt allt hon ser.
-"Titta en minigolf bana vi kan spela SNÄLLA"Säger hon och jag ler mot henne självklart kan jag inte säga nej till henne.
Jag nickar och hon gör något som ser ut som en lyckodans och det får ett skratt att komma upp ur min hals.
Jag ska just hjälpa henne av cykeln när jag hör ett skrik.
Bara lite senare står 2 tjejer i kanske 15 års åldern framför mig.
-"Du är Josh Devine One Directions trummis kan jag snälla få en bild med dig"Säger den ena och jag ler.
Jag kan ju inte säga nej så jag nickar och båda skiner upp.
-"Jag kan ta bilden"Erbjuder sig Marion och jag ler mot henne när hon tar deras mobiler och dom ställer sig på varsin sida om mig.
Hon knäpper av en bild på båda telefonerna innan hon lämnar tillbaka dom och dom ler glatt mot henne.
-"Så är du typ Josh flickvän?"Frågar en av dom med ett leende och hon skrattar.
-"Jag vet faktiskt inte"Säger hon och tittar på mig samtidigt som hon biter sig i läppen.
-"Kan inte vi få en bild på er två ni är så söta tillsammans och är inte det där Josh tröja du har på dig?"Frågar dom och jag går fram och lägger min arm runt Marions midja och jag ser hur hon rodnar åt deras sista fråga.
Dom tar en bild och vi säger hejdå och börjar gå mot minigolf banan.
-"Vad menar du med att du inte vet"Säger jag efter ett tag och hon ler upp mot mig.
-"Du har faktiskt aldrig frågat om jag vill vara din flickvän och det här är bara andra dagen som jag träffar dig"Säger hon och jag ler mot henne.
-"Du känner mig som innan och då var du min flickvän och täkniskt sett så gjorde vi aldrig slut"Säger jag och hon skrattar.
-"Josh jag var aldrig din flickvän för du frågade aldrig om jag ville vara din flickvän"Säger hon och rycker på axlarna.

Jag sätter mig bredvid Niall som skickar mig ett glass mjölk som jag gärna tar i mot med tanke på att det är varmt ute.
-"Så vad ska vi göra idag?"Frågar jag och ler mot tjejerna.
-"Shopping"
-"Bada"
Både Johanna och Felicia säger olika och jag suckar när dom börjar bråka om det där.
-"Gör som ni vill jag tänker i alla fall inte hänga med någon av er två med tanke på att ni inte kan hålla sams i 2 minuter"Säger Marion och reser sig upp från sin stol och går in i deras rum.
Jag reser mig och går efter henne och ser henne stå över diskbänken och sucka.
-"Du ser bara ut i min tröja"Säger jag och hon hoppar till.
Jag tittar på henne där hon står i min svarta tröja med vit tryck instopad fram i hennes jeans shorts.
Hon ler mot mig och jag går fram och kramar om henne.
Jag vet inte riktigt vad jag och Marion står men det känns bara så rätt att krama om henne just där och just då.
-"Tack"Mumlar hon in i min tröja och jag ler lite samtidigt som jag låter mina läppar nudda hennes huvud.
Hon är verkligen kort med tanke på att jag är ett halvt huvud kortare än Niall.
-"Så vad ska vi göra i dag?"Frågar jag henne och hon tittar upp på mig med ett leende.
-"INTE åka i bergen i alla fall"Säger hon och jag skrattar och kommer i håg föra gången vi åkte i bergen med Martin.
Dom andra ville inte följa med och det gjorde dom ett bra val i att inte vilja.

Jag sitter bakom Martin som kör hyr bilen upp i bergen på dom krokiga vägarna.
Det ända vi sett på dom här 3 timmarna som gått är sten inte lika kul som det lät när Martin föreslog det.
Men med tanke på att inget som Martin föreslår är lika roligt som det låter så skulle jag säkert kunnat förutspåt det.
-"Jag måste på toa är vi framme snart?"Frågar Marion som sitter bredvid mig.
-"Jaja vi har bara 1 timme innan vi är på andra sidan ön där vi ska äta sen åka tillbaka"Säger Martin över glatt och jag suckar.
Tro mig att sitta i en bil med Martin är inte roligt inte när han spelar sin låt lista som inehåller typ 3 låtar och vägrar byta låt lista.
Visst det var kul dom första gångerna dom kom men efter ett tag så blev dom VÄLDIGT ut tjatade.

Jag vaknar nästa morgon med ett leende.
Drömmen jag drömde var inte riktigt en dröm utan ett minne som jag drömt om så många gånger tidigare.
Jag tittar ner bredvid mig och upptäker den tomma platsen och känner hur mitt hjärta sjunker till botten men det försvinner sabbt när dörren öppnas och in kommer Marion OCH i bara en handduck...
Skyll inte på mig för att titta på henne jag är en kille okej!
-"Hej..."Säger jag i en riktigt hes morgon röst och jag ser hur hennes kinder blir röda av att jag är vaken.
-"Jag ska bara hämta kläder"Säger hon och jag ler.
-"Jag har inget imot om du byter om här inne"Säger jag och vikar på ögonbrynen och hon himlar med ögonen.
-"I dina drömmar"Säger hon och jag flinar åt henne.
Jag tittar på henne medans hon letar runt i sin resväska efter saker och jag ser den silvriga kedjan runt hennes hals med en rund platta på och jag känner så väl igen den.
Det var det jag gav henne hon har det på sig.
Jag hör hur hon svär och jag reser mig upp och går fram till henne.
-"Behöver du hjälp?"Frågar jag och hon nickar.
-"Här ta den här"Säger jag och tar av mig tröjan jag har på mig och hon blir röd om kinderna.
Hon mumlar ett tack innan hon tar ett par jeans shorts och skyndar sig ut från rummet.
Jag öppnar fönsteret och hoppar snabbt ut och ser killarna utanför.
Dom börjar genast att vara på mig om vart jag var och mina kinder blir röda.
Särskilt när dom nämner att jag inte har någon tröja på mig.
Jag går in i vårt rum och byter om och fixar håret snabbt innan jag går ut där jag ser tjejerna sitta och snacka med killarna.
Johanna och Felicia sitter på varsin sida om Marion och skickar varandra blickar någon gång i bland.
Jag vet att dom inte vill bråka på grund ut av Marions panik attack men seriöst det hjälper inte med dom där blickarna dom är rätt så uppenbara....
Just say it...

Josh:

Jag tittar ner på Marions sovande ansikte hon ser så fredfull ut och jag kan fortfarande inte fatta varför Johanna och Felicia bråkar över något som hände för flera månader sen.
Ja men visst hon låg med hans kille men liksom om han älskade henne skulle han inte legat med henne eller?
Jag tittar ler lite när jag känner hur Marion trycker sig själv närmare mig.
Jag tycker om att vara nära Marion hennes orange aktiga hår är underbart och man vill bara krama om henne och ta bort allt ont som vill henne något.
Jag kämpar mot mina ögonlock men jag låter snart sömnen ta över och jag sjunker in i drömmarnas land.

-"Josh titta på mig"Säger en skrattande Marion samtidigt som hon sätter på sig en av solhattarna som hon hittar inne i den lilla affären.
Jag kan inte hålla mig för skratt efter som hon ställer sig som när man var liten och lekte model.
-"Du ser underbar ut"Säger jag och försöker hålla mig förskratt men lyckas inte så bra med tanke på att hon ser riktigt dum ut.
-"Där är ni ju vi har letat efter er"Kommer Martin in och säger och drar med oss ut.
Jag skrattar åt hur Marion försöker att så snyggt och prydligt lägga tillbaka hatten samtidigt som hon blir utdragen ur affären av Martin.
Vi går skrattande efter Martin som inte fattar vad som är så roligt.
-"Sluta skratta"Säger han och vi bara skrattar ännu mer.
Jag tittar ner på Marions händer och biter mig löst i läppen innan jag tar första steget och tar ett tagt om hennes hand och jag ser hur hennes kinder blir en ljus rosa nyans och ett leede spridersig på hennes läppar.
Vi springer ner till dom andra och slänger oss ner bredvid dom.
Lovisa en av mina kompisar skriker till när vi slänger oss ner bredvid dom och jag börjar genast att skratta åt henne.
-"JOSH!!"Skriker hon argt på mig och jag bara flinar åt henne men ångrar mig direkt när jag ser att hon reser sig upp och jag reser mig också snabbt upp och drar med mig Marion upp.
Jag försöker söka skydd bakom Marion men det går inte så bra med tanke på att hon är en bit kortare än mig.
Jag drar med mig henne mot vattnet och ser hur Lovisa sätter av bakom oss.
Jag slänger mig ut i vattnet då jag vet att det bara är grunt någon meter innan det kommer ett stup på det här stället.
Jag ser hur Marion blir idragen av min hand och hur Lovisa stanar.
Allt går så fort och snart så är Marions hand på mitt bröst och hennes ansikte bara någon centimeter från mitt.
Jag tittar rakt in i hennes ögon innan jag lutar mig fram och kysser henne på hennes blöta läppar och jag käner hur fyrverkeri kommer från kyssen.
Om man inte såg dom så måste man vart blind.
Efter kyssen blir jag plötsligt VÄLDIGT medveten om vår brist på kläder med tanke på att min vita tröja sitter sjukt tajt på min över kropp och hennes ljus rosa linne sitter tajt på henne.
Jag ska vara ärlig jag är en tonårs kille så självklart spanar jag in henne.

Johanna:

Vi står och skriker på varandra när vi hör Marion skrika från sitt rum och både jag och Felicia tystnar jag kommer och tänka på hennes panik attacker och jag ser att Felicia tänker på samma sak.
Vi springer fram till hennes dörr och jag känner paniken komma när den är låst.
Felicia tar fram en av sina hårnålar och lirkar upp låset och vi springer in i rummet där vi hittar Marion på sängen skrikande och gråtandes.
Jag vet inte vad jag ska göra jag får panik.
Marions telefon börjar lyssas upp och Josh namn kommer upp på skärmen.
Jag svarar och hör hans röst.
-"Äntligen Marion jag var så orolig hur mår du? är du okej?Skriker dom fortfarande på varandra?"Han frågar snabbt och jag har en känsla av att han vet något om det här.
-"Josh det här är Johanna Marion har en panik attack jag vet inte vad jag ska göra"Säger jag snabbt och Jag hör hur Josh reser sig upp och börjar gå.
-"Öppna fönstret bara"Säger han och jag fattar inte vad han menar men jag gör som han säger.
Jag tittar ut och ser Josh komma ut genom altan dörren på deras rum och joggar över till vårat rum och jag flyttar på mig när han hoppar in genom fönstret.
Jag ser hur han sakta sjunker ner bredvid Marion.
Han börjar viska saker i hennes öra och helt plötsligt slutar hon skrika och snyftar bara tyst och snart ser jag hur ett leende sprider sig på Josh läppar samtidigt som han viskar något i hennes öra och ett litet skratt kommer ut ur Marions läppar och jag har nog aldrig vart så glad av att höra hennes skratt som nu.
-"Jag kommer i håg det det var då Martin slängde min kamera i vattnet"Säger hon och Josh skrattar åt minnet.
Jag ser hur Felicia ger mig en blick som vissar att hon fortfarande är arg på mig och du jag förstår henne jag skulle också vara arg om jag var hon men jag menade aldrig att ligga med honom det liksom bara hände när vi båda var på fest han var så glad att dom vunnit och jag var ju faktiskt hans kompis efter som han var tillsammans med min bästa kompis men allt slutade inte så bra den kvällen han var full jag var full jag hamnade i hans säng och allt gick fel.
-"Jag sover på soffan i natt"Säger hon och jag tittar på henne.
-"Ska du vara så barnslig att du inte ens kan sova i samma rum som mig kom igen"Säger jag och hon tittar på mig..
-"Jag kanske inte sova i samma rum som dig"Säger hon bara och jag tittar på henne.
-"Nu är du bara omogen"Säger jag.
-"Nej det är jag inte"Säger hon i en liten högre röst.
Man hör att hon fortfarande inte är särskillt nykter och det är nog ite jag heller.
-"Öj tjejer sluta bråka sov på soffan om du vill sluta bara skrika åt varandra ni såg vad som hände nyss det kommer hända fler gånger om ni inte fortsätter"Säger Josh röst.
Vi tittar på han och han har rätt...
Självklart ska han ha rätt varför inte liksom.

När vi kommer tillbaka till hotellet så skriker dom båda två på varandra och bråkar som aldrig förr.
Killarna säger hejdå och Josh skriver in hans nummer i min mobil så jag kan smsa han om jag behöver något.
Jag följer efter dom två skrikande tjejerna in på vårat rum och alla minnen från när jag var mindre kommer tillbaka till mig när jag tittar på dom.
Dom står och skriker och tårarna rinner ner från bådas kinder jag antar att det är av ilska.
Jag går förbi dom och in i mitt rum.
Jag låser noga dörren efter mig innan jag kryper upp i den stora sängen och lägger mig i foster ställning.
Om det är något jag inte klarar av så är det när folk skriker på varandra det på minner mig om när jag var liten.

Jag sitter inne på mitt rum och tittar ner på mina fötte. Min storebror sitter i rummet bredvid och lyssnar på musik för att slippa höra mamma och pappa bråka.
Dom skriker på varandra och hur mycket jag än försöker kan jag inte stänga ute deras skrikande.
-"DU ÄR ALDRIG HEMMA DET ENDA DU GÖR ÄR ATT JOBBA JAG SLÅR VAD OM ATT DU INTE ENS GÖR DET UTAN HAR EN AFFÄR MED NÅGON ANNAN"Skriker min amma till min pappa som genast skriker tillbaka.
Jag känner hur hela jag börjar skaka och tårarna rinner ner för mina kinder.
Jag skriker rakt ut och lägger huvudet mot knäna och armarna över huvudet för att stänga ute skriken.
Jag skriker och skriker och snart känner jag ett par armar runt mig.
Skriken utanför slutar och in i rummet kommer mamma och pappa springande och det enda som ekar i mitt huvud är deras skrik och jag skriker åt dom att vara tysta rösterna i mitt huvud vill inte lämna mig ifred.
Jag hör snart min brors lugnande ord i mitt öra och slutar skrika jag andas lugnare och snart känner jag hur jag lämnar allt ljud bakom mig och allt blir svart och tyst.

Det var när jag var 13 år och hade min första panik attack jag gick till en psykolog efter det och hon sa att det berode på att jag inte tålde folk som bråka.
Det var då mina föräldrar bestämde att vi skulle åka på semester tillsammans men det hände inte fören 3 år senare.
Josh vet om mina panik attacker och han vet också hur han stoppar dom.
Jag hade en när vi jag var här förut han hade klättrat in genom fönstret och satt sig bredvid mig kramat om mig och sagt dom 3 orden som alltid fick mig att känna mig underbar och allt försvann.
Jag känner paniken komma ju mer dom skriker utanför och jag vet att det händer igen.
Jag har inte haft en panik attack sen jag flytta hemifrån men tjejerna vet om dom.
Jag skriker rakt ut och sätter mig precis som första gången.
Genast slutar skrikandet och tjejerna springer mot mitt rum och panikar när dom märker att dörren är låst.

Vi kommer fram till en av nattklubberna här som jag kommer i håg att Josh kompisar var in på när han och jag satt och åt.
Jag ler lite och kommer i håg exakt vad vi snacka om.
-"Du fyller ju år snart"Säger jag till Josh och han ser förvånat på mig.
-"Och du kommer i håg det"Säger han och jag ler.
-"Det är ju om en vecka"Säger jag och han ler.
-"Någon har koll"Säger han och jag ler mot honom.
Det är en vecka kvar tills den 9 juli också känd som Josh Devines födelsedag.
Vi kommer in och jag ser hur alla går mot baren.
Liam beställer en Cola och jag tittar på honom.
-"Jag dricker inte så mycket jag har haft problem med min njure"Säger han bara och jag nickar.
-"Då blir jag inte den enda nyktra i kväll då"Säger jag och han ler.
-"Varför dricker inte du?"Frågar han och jag ler mot honom.
-"Helt ärligt det smakar skit"Säger jag och alla skrattar åt mit.
Jag ler mot dom och beställer sen in en fanta.
I början så är det riktigt mysigt tills alla börjar bli riktigt fulla dom enda som inte verkar helt pakade är Josh och Liam så klart.
-"Du vet din pojkvän för två månader sen han som gjorde slut med dig?"Sludrar Johanna och jag spärrar upp ögonenn...
NEJ NEJ NEJ....
Jag tittar på Felicia och ser att hon nickar.
Det här är inte bra.
Johanna säger alltid dumma saker när hon är full och det hon är påväg att säga nu är fel,Dumt, Idiotiskt, hemskt..... och tuvär sant.......
-"Jag låg med han och det var därför han gjorde slut"Skrattar hon fram och jag gömmer mitt ansikte i mina händer.
Jag ser så fort Felicia hör det hur hon nyktrar till en aning.
-"DU GJORDE VAD?!"Utbrister hon i ren ilska.
Hon börjar skrika saker till Johanna och för varje ord hon skriker nyktrar alla till.

Vi går tillsammans ner till reseptionen där vi beställer en taxi.
Jag och Josh sätter oss i soffan och väntar på taxin medans dom andra snackar snabbt om vad dom ska göra när vi kommer ditt.
-"Det här kommer bli kul det var längesen jag gjorde något sånt här"Säger Josh och jag ler mot honom.
-"Kul tvivlar på det... Allt kommer sluta med att jag får ta hand om Johanna och Felicia när dom är stup fulla och tvinga av dom deras skor. Du annar inte hur svårt det är att få av dom från deras fötter...Dom säger att det förstör deras stil om dom inte har skorna men vem fan ska se dom i en jävla taxi?"Säger jag och han ler mot mig.
-"Du verkar vara van"Säger han och jag nickar.
Jo tack jag är van jag får typ göra det varje helg.
Visst jag älskar dom men i bland vill jag bara slita huvudet av dom båda två.
-"Taxin är här"Kommer Johanna och säger till oss och drar ut oss till den stora bilen som väntar på oss.
Jag suckar när jag inser att det bara får plats 7 personer.
-"Två måste vänta på nästa"Säger jag och alla suckar.
-"Jag antar att jag blir en av dom"Säger jag och rullar mina ögon.
-"Jag stannar med dig"Säger Josh plötsligt och jag ler mot honom.
Vi väntar på nästa taxi som kommer bara någon minut senare.
Josh sätter sig fram och jag sätter mig back och jag känner hur det här kommer bli en lång kväll.
-"Le lite Marion jag gillar inte när du har ett så seriöst ansiktsutryck jag tycker ju så mycket om ditt leende"Säger Josh röst och jag tittar på honom och ser att han tittar på mig.
Jag ler ett svagt leende mot honom och han ler.
-"Där är det ju"Säger han och jag skrattar lite.
Jag hade nästan glömt att Josh kunde få mig att må bra bara av att titta på mig..
Nyckelordet... Nästan....
Vi åker ner till det stora köpcentret och jag tittar på klockan och ser att den står på 13 minuter.
Vi kliver ut ur taxin och Josh betalar taxi chafören som så fort han fårr pengar åker i väg.
Jag tittar runt lite och ser två ferrari bilar stå undr något tält liknande sak.
Det kostar typ 700 euro att hyra en för en timme..
Det skulle jag aldrig ha råd med.
Jag ser hur dom andra står på andra sidan gatan vid köpcentret så vi skyndar oss över till dom.
-"Hejsan"Säger dom och ler mot oss.
Jag känner att vi har ganska många blickar på oss och sen ser jag en äldre män stå typ två meter i från oss och titta på oss hela tiden.
-"Oh det där är Paul han är med försäkerhets skull"Säger Niall när han ser att jag tittar på mannen.
-"Hej"Säger mannen och jag säger hej tillbaka medans dom andra tjejerna inte verkar bry sig särkillt mycket om honom.

Efter en timme är jag klar på mig har jag ett svart linne och vita shorts med tanke på att det är varmt och jag inte riktigt är bekväm i kläning.
Jag har släppt ut mitt hår som ligger i självlockar över mina axlar och smink har jag bara maskara.
Jag tar på mig mina svarta balerina skor som har vita prickar och en vit roset på och ler lite inte så illa.
Efter yterligare en timme kommer både Felicia och Johanna ut ur deras rum och ser absolut fantastiska ut.
Johanna har en svart kläning som sitter tight på hennes krop och slutar under rumpa på henne.
Över kläningen har hon en tunn jacka som är vit och det ser ut som någon har spilt massa olika neon färger på en..
Riktigt cool om ni frågar mig.
Hennes hår ligger i en slarvig fläta över hennes ena axel och öven fast det ska se ut som om hon inte gjort mycket så vet jag att hon har gjort om den tusentals gånger för att få den helt perfekt.
På föterna har hon ett par neon rosa klack skor som ser farligt höga ut om ni frågar mig.
Felicia ser ungefär likadan ut bara att i stället för där Johanna svart har hon vit och tvärt om.
Hennes skor är sky höga dom med och är i neon gult.
Det passar dom.
Felicias hår ligger i stora lockar och jag känner mig en aning ful bredvid dom när fom har sotade ögon och riktigt lyssande läppstift.
-"Vi är redo"Säger dom och jag nickar.
Vi går tillsammans ut och jag kan inte låta bli att känna mig kort med tanke på att jag är kortast av oss i vanligafall..
I mina ballerina skor så är jag mycket kortare än dom.
-"Åh titta är det dom två styvsystrarna och askungen"Skämtar Louis och jag ler lite mot honom.
Dom är väldigt snyggt kläda inte för uppkläda men snyggt kläda.
Dom har jeans eller chinos och en tröja eller shorta inget speciellt.

Jag vet inte hur lång tid vi stanade på vårat hotell rum eller utanför med killarna men dom är väldigt trevliga.
-"Så berätta varför har du en bild på Josh i din mobil?"Frågar Niall plötsligt och jag brister ut i skratt.
-"För förra gången jag var här träffade jag Josh för första gången"Säger jag och känner hur mina kinder blir röda och jag känner Johanna och Felicias blickar i ryggen.
-"OCH DU BERÄTTA INGET!!"Utbrister Felicia plötsligt och jag skrattar.
-"Nej för då skulle ni aldrig lämna mig ifred ni gjorde det knappt när jag inte berätta det"Säger jag och Josh ler mot mig.
-"Så du har bilden i din mobil?"Frågar han och jag tar upp min mobil ur fickan och tar bort baksidan och tar ut bilden och DET tyckte visst alla var riktigt roligt att jag bokstavligen hade den i mobilen så alla skrattar.
Jag räker över bilden till honom och han vänder på den och ett leende sprider sig på hans läppar när han läser texten.
-"Men gud Josh inte visste jag att du kunde vara så djup"Säger Harry i ett skratt när han ser vad Josh har skrivit på baksidan.
-"Nej jag är trött på bara vara här jag behöver komma ut lite vi är i puerto rico och det ända vi gör är att sitta här jag vill ut och göra något"Säger Johanna och jag ler mot henne självklart vill hon göra något hon klarar sig inte utan att inte göra något.
-"Hon har rätt kan vi inte allihoppa gå och klubba?"Frågar Harry och alla skrattar med säger inte emot.
Det här kommer bli intressant om ni frågar mig.
Jag kommer säkert vara den enda som inte dricker med tanke på att jag tycker att alkohål smackar skit bokstavligen.
-"Vad ska jag ha på mig?"Frågar Johanna mig i panik och jag tittar på henne..
Tänker hon seriöst fråga MIG vad hon ska ha på sig det är ju samma sak som att fråga en säl om den kan lära en cykla...
Okej det var en förolämpning mot sälar..
Jag är värre.
-"Ska du verkligen fråga mig?"Frågar jag henne och jag ser hur hon tänker om innan hon går bort till Felicia som gärna hjälper henne med det.

Marion:

Jag trodde mina tårar skulle rinna när jag såg Josh sitta där jag måste seriöst drömma!!!
Jag kan inte låta bli att skicka han blickar nästan hela tiden för seriöst han är het.
-"Så berätta för mig varför är ni här?"Frågar Johanna killarna och sätter sig ner på sten platorna.
Jag är inte förvånad hon är alltid för lat för att stå upp men jag förstår henne det är riktigt varmt här ute i dag.
-"Vi behöver semester och Niall och Josh kom upp med att vi skulle göra något tillsammans"Säger Liam till svar.
-"Jag är ledsen men jag måste verkligen gå jag är sjukt törstig och vi handlade inget på vägen hit så jag ska gå och handla"Säger jag och ler mot dom.
-"Vi har knappt något vatten kvar så jag följer med dig"Säger Josh snabbt och jag ler mot honom.
Han reser sig från hans stol och vi går tillsammans ut genom häcken.
När vi kommer neranför så att dom inte kan se oss längre vänder han sig till mig och jag ler mot honom.
-"Hej"Säger han tyst och jag ler mot honom.
-"Hej"
Han ler mot mig och jag känner en rodnad på mina kinder.
Men hur skulle igentligen ni reagera om eran kärlek från ni var 16 helt plötsligt dycker upp och du är fortfarande kär i honom.
-"Så vad har hänt på sista tiden mer än att du fick ett jobb som trummis?"Frågar jag honom och han ler.
-"Jag har vart på turne"Säger han och jag tittar storögt på honom.
-"Skojar du vad grymt"Säger jag och ler mot honom.
-"Vad har du själv åstakommit?"Frågar han och jag ler lite.
-"Du kommer bli så imponerad... Jag har fått ett jobb... På ett litet cafe"Säger jag och han ler lite mot mig.
Vi går ner till affären och jag köper en 5 liter vatten efter som man inte kan dricka vattnet i kranen.
Josh köper en vatten han med och vi går ett tag och jag suckar hela tiden..
Jag tycker seriöst inte om att lyfta tunga saker jag är riktigt lat.
-"Här låt mig ta den du är lika lat som förut"Säger han och jag ler mot honom.
När vi kommer upp så att alla kan se oss så brister Johanna ut i skratt.
-"OCH HON LYCKAS IGEN !!"Utbrister Felicia och Harry ser sur ut.
-"Ge mig 10 euro"Säger Johanna till Niall som ser sur ut och ger henne 10 euro.
-"Vad var det där om?"Frågar Josh och Niall tittar surt på honom.
-"Det är inte meningen att du ska bära hennes vattne så att jag blir av med pengar"Säger Niall och jag skrattar när jag inser att dom slog vad.

Jag tittar på den lilla lappen som ligger bredvid hans döda kropp. Två ord...
I´m Sorry...
Det finns inget mer än dom två orden på lappen och hela min värld rasar in när jag ser hans livlösa kropp nere på badrums golvet med den lilla burken i hans hand.
Hans lockar ser ut att inte vart tvättade på flera dagar och hans ögon är slutna.
Den kalla känslan av övergivenhet stiger i ryggraden på mig och en tår letar sig ner för min kind.
Den får snart sällskap av så många fler och hela jag börjar skaka.
Jag drar upp min mobil och skriver in ett medelande till Liam då jag inte kan prata med någon just nu för jag vet att min röst kommer svika mig.

To Liam: Kom till Harry´s nu!!!

Jag känner hur min mobil vibrerar men jag tittar inte på den efter som jag vet att han har sett det.
Bara några minuter senare springer Liam och dom andra killarna in i rummet och stannar i sina steg när dom ser mig bredvid Harrys döda kropp.
Liam drar upp sin mobil och jag antar att han ringer en ambulans men det är redan försent Harry har ingen pulls...
Niall gömmer sitt ansikte i Zayn axel och Zayn drar sin hand upp och ner längs Nialls arm och gråter.
Jag lägger Harrys huvud i mitt knä och börjar pilla med hans lockar och tårarna rinner ner för mina kinder.
Bara några minuter efter att Liam kommer tillbaka så springer två ambulans män in och tar Harry ifrån mig och på bara några minuter är det bara vi kvar i lägenheten.
Liam hjälper mig upp samtidigt som han gråter.
Han tar mig in till sovrummet och lägger mig ner på Harrys säng och jag tar tag i lakanet så att mina knogar blir vita hela rummet luktar som Harry.
Jag syftar okontrollerat och känner hella min kropp skaka.
Jag känner hör hur något ramlar ut ur sängen och nere på golvet ligger en svart liten bok med Louis skrivet på med guldfärgad penna.
Jag känner så väl igen handstilen det är Harrys handstil.
Bakom Louis så är det ett litet hjärta och hela mitt hjärta bryts av att se hans handstil.
Jag tar upp boken och öppnar första sidan.
Jag får dra min hand framför ögonen ett antal gånger innan jag kan se någotlunda normalt.
Tårarna gör det riktigt svårt att se någonting men jag försöker läsa.

Käraste Louis

Jag är ledsen om det var du som hitta mig så vill jag att du ska veta att jag absolut inte ville att du skulle se mig som så. Jag vill att du fortsätter se mig som den glada killen med smile gropar som du alltid petade i när jag log. Jag är ledsen för vad jag gjorde men jag hittade ingen annan utväg jag är obotligt kär i dig Louis och jag klarar inte av att se dig med någon annan. Jag vet hur mycket du älskar Eleanor och därför såg jag det här som den ända utvägen med tanke på att jag inte vill ta den glädje ifrån dig. Jag vet att du kommer att bli bättre och jag hoppas att du får världens bästa liv. Jag lovar att jag kommer vänta på dig uppe i himlen.

Jag fortsätter att läsa och ser massa olika datum.

20/7-13

Första gången som du kysste mig ordäntligt efter att modest sagt att Larry inte fick vara riktigt....

23/7-10

Då vi hamnade i samma band...

Det här är ågra av dom sakerna som vi vart med om tillsammans bara öppna boken och läs där står allt.

Jag satt uppe flera nätter i rad och läste och grätt och allt och med tiden insåg jag att jag var hopplöst kär i Harry.
Nu står jag har i en svart kostym med mitt hår stylat och rödgråtna ögon.
I min hand har jag en buket med 100 röda rosor som jag ska lägga på Harrys kista.
Den svarta bilen rullar in på min uppfart och jag lägger den lilla boken i min ficka.
Jag har läst den nu och det är dags att Harry får tillbaka den.
Jag sitter i bilen tyst medans dom andra pratar om vad dom ska göra med våran blivande tour.
När bilen stannar framför kyrkan så skyndar jag mig in och sätter mig längst fram för jag vil vara så nära Harry som möjligt.
Kyrkan fylls sakta med folk som kände Harry.
Prästen börjar tala och jag har bara min blick fokuserat på den vita kistan där Harry ligger i. På kistan är det ett foto som var taget när Harry var som lyckligast...
På scen....
Jag vaknar från min dvala när jag hör prästen be mig komma fram.
Jag sätter mig ner vid Pianot och börjar spela den välkända melodin och snart tar jag första tonen och tårarna rinner ner för mina kinder samtidigt som jag sjunger.
Jag försöker hålla min röst stadig men den sviker mig på vissa ställen.

I always needed time on my own

I never thought I'd need you there when I cry
And the days feel like years when I'm alone
And the bed where you lie is made up on your side

When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?

When you're gone
The pieces of my heart are missing you
When you're gone
The face I came to know is missing too

When you're gone
The words I need to hear to always get me through
The day and make it ok
I miss you

Tårarna rinner ner för mina kinder genom hela låten och när jag sjungit klart lägger alla sina grejer på Harrys kista.
Jag går sist och lägger dom hundra rosorna innan jag kysser kistans top och låter tårarna droppa ner på kistan.

40 år senare:

Det var en kväll när Louis var på väg hem han sitter i bilen och bilderna på Harry kommer upp i hans huvud han vet att livet skulle vara så mycket lättare med Harry bredvid.
Louis är så inne i hans tankar att han inte märker rödljuset och bara några sekunder senare är det försent.
Den stora lastbilen dundrar in i Louis förar sida och allt blir svart för Louis.
Snart ljusnar allt upp och all smärta han känt innan är som bortblåst.
Han ser ljuset och längst bort i ljuset står hans lockiga älskare.
Han skyndar sig mot ljuset och tar Harrys utsträkta hand.
Helt plötsligt årdnar sig allt..
Alla säger att döden inte är någon utväg.
Men kanske det var Louis räddning?

-----------------------------------------------------------------

Jag ville inte skriva en hel Larry fan fiction på den här iden men tänkte att man kan göra något av den.

Jag hoppas ni gillar den och kapitel 9 på drummer boy finns här nedanför om du inte redan läst det

Josh:

Hon har kvar bilden.
Hon är här.
Hon är i samma land som mig.
Hon är i samma stad som mig.
Hon är på samma hotell som mig.
Hon är i rummet bredvid mig.
Vad håller jag på med?
Jag visste inte att hon var här men jag visste att vi skulle ses igen.
Kanske inte riktigt på samma ställe som första gången men ändå.
Och vet ni vad jag såg.
Hon hade den röda tröjan på sig den tröjan jag gav henne.
MIN gamla tröja.
Jag kommer i håg den precis som bilden och halsbandet som jag gav henne.
Undra om hon har halsbandet kvar också?
-"Josh vad tänker du på kompis?"Frågar Liam som kommer ut och sätter sig bredvid mig.
-"Nej inget"Säger jag och ser hur dom tre tjejerna kommer ut och Harry går fram till dom.
-"Hej jag är Harry"Säger han och dom ler mot honom.
-"Jag är Johanna och det här är Felicia och Marion"Säger den brunhåriga och pekar på tjejerna.
Jag ser hur Marion himlar med ögonen.
-"Jag kan faktiskt säga mitt eget namn men tack"Säger hon och låter exakt som jag kommer i håg henne kanske lite anrolunda men inte mycket.
-"Det här är Liam, Louis, Niall och Josh."Säger Harry och jag ser hur Marions blick kommer på mig när Harry säger mitt namn.
Ett litet leende sprider sig på hennes läppar hon hon biter sig i underläppen när hon ser mig.
-"Zayn är där inne och packar upp"Säger Harry sen och dom nickar.
-"Är inte ni typ det där pojkbandet One Direction..? Alla förutom du då."säger Felicia och tittar på mig när hon säger det sista.
-"I egen hög person"Säger Harry och Marion skrattar lite åt honom.
-"Josh är våran trummis"Säger Han sen och ler lite mot dom.
-"Wow Marion titta en trummis nu kan du ju äntligen hålla tyst om att du vill träffa en trummis"Säger Johanna och jag ser hur Marion rodnar samtidigt som hon skrattar ett underbart klingande skratt.