Jag tittar på den lilla lappen som ligger bredvid hans döda kropp. Två ord...
I´m Sorry...
Det finns inget mer än dom två orden på lappen och hela min värld rasar in när jag ser hans livlösa kropp nere på badrums golvet med den lilla burken i hans hand.
Hans lockar ser ut att inte vart tvättade på flera dagar och hans ögon är slutna.
Den kalla känslan av övergivenhet stiger i ryggraden på mig och en tår letar sig ner för min kind.
Den får snart sällskap av så många fler och hela jag börjar skaka.
Jag drar upp min mobil och skriver in ett medelande till Liam då jag inte kan prata med någon just nu för jag vet att min röst kommer svika mig.

 

To Liam: Kom till Harry´s nu!!!

 

Jag känner hur min mobil vibrerar men jag tittar inte på den efter som jag vet att han har sett det.
Bara några minuter senare springer Liam och dom andra killarna in i rummet och stannar i sina steg när dom ser mig bredvid Harrys döda kropp.
Liam drar upp sin mobil och jag antar att han ringer en ambulans men det är redan försent Harry har ingen pulls...
Niall gömmer sitt ansikte i Zayn axel och Zayn drar sin hand upp och ner längs Nialls arm och gråter.
Jag lägger Harrys huvud i mitt knä och börjar pilla med hans lockar och tårarna rinner ner för mina kinder.
Bara några minuter efter att Liam kommer tillbaka så springer två ambulans män in och tar Harry ifrån mig och på bara några minuter är det bara vi kvar i lägenheten.
Liam hjälper mig upp samtidigt som han gråter.
Han tar mig in till sovrummet och lägger mig ner på Harrys säng och jag tar tag i lakanet så att mina knogar blir vita hela rummet luktar som Harry.
Jag syftar okontrollerat och känner hella min kropp skaka.
Jag känner hör hur något ramlar ut ur sängen och nere på golvet ligger en svart liten bok med Louis skrivet på med guldfärgad penna.
Jag känner så väl igen handstilen det är Harrys handstil.
Bakom Louis så är det ett litet hjärta och hela mitt hjärta bryts av att se hans handstil.
Jag tar upp boken och öppnar första sidan.
Jag får dra min hand framför ögonen ett antal gånger innan jag kan se någotlunda normalt.
Tårarna gör det riktigt svårt att se någonting men jag försöker läsa.

 

Käraste Louis

 

Jag är ledsen om det var du som hitta mig så vill jag att du ska veta att jag absolut inte ville att du skulle se mig som så. Jag vill att du fortsätter se mig som den glada killen med smile gropar som du alltid petade i när jag log. Jag är ledsen för vad jag gjorde men jag hittade ingen annan utväg jag är obotligt kär i dig Louis och jag klarar inte av att se dig med någon annan. Jag vet hur mycket du älskar Eleanor och därför såg jag det här som den ända utvägen med tanke på att jag inte vill ta den glädje ifrån dig. Jag vet att du kommer att bli bättre och jag hoppas att du får världens bästa liv. Jag lovar att jag kommer vänta på dig uppe i himlen.

 

Jag fortsätter att läsa och ser massa olika datum.

 

20/7-13

Första gången som du kysste mig ordäntligt efter att modest sagt att Larry inte fick vara riktigt....

 

23/7-10

Då vi hamnade i samma band...

 

Det här är ågra av dom sakerna som vi vart med om tillsammans bara öppna boken och läs där står allt.

 

Jag satt uppe flera nätter i rad och läste och grätt och allt och med tiden insåg jag att jag var hopplöst kär i Harry.
Nu står jag har i en svart kostym med mitt hår stylat och rödgråtna ögon.
I min hand har jag en buket med 100 röda rosor som jag ska lägga på Harrys kista.
Den svarta bilen rullar in på min uppfart och jag lägger den lilla boken i min ficka.
Jag har läst den nu och det är dags att Harry får tillbaka den.
Jag sitter i bilen tyst medans dom andra pratar om vad dom ska göra med våran blivande tour.
När bilen stannar framför kyrkan så skyndar jag mig in och sätter mig längst fram för jag vil vara så nära Harry som möjligt.
Kyrkan fylls sakta med folk som kände Harry.
Prästen börjar tala och jag har bara min blick fokuserat på den vita kistan där Harry ligger i. På kistan är det ett foto som var taget när Harry var som lyckligast...
På scen....
Jag vaknar från min dvala när jag hör prästen be mig komma fram.
Jag sätter mig ner vid Pianot och börjar spela den välkända melodin och snart tar jag första tonen och tårarna rinner ner för mina kinder samtidigt som jag sjunger.
Jag försöker hålla min röst stadig men den sviker mig på vissa ställen.

 

I always needed time on my own

I never thought I'd need you there when I cry
And the days feel like years when I'm alone
And the bed where you lie is made up on your side

When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?

When you're gone
The pieces of my heart are missing you
When you're gone
The face I came to know is missing too

When you're gone
The words I need to hear to always get me through
The day and make it ok
I miss you

 

Tårarna rinner ner för mina kinder genom hela låten och när jag sjungit klart lägger alla sina grejer på Harrys kista.
Jag går sist och lägger dom hundra rosorna innan jag kysser kistans top och låter tårarna droppa ner på kistan.

40 år senare:

 

Det var en kväll när Louis var på väg hem han sitter i bilen och bilderna på Harry kommer upp i hans huvud han vet att livet skulle vara så mycket lättare med Harry bredvid.
Louis är så inne i hans tankar att han inte märker rödljuset och bara några sekunder senare är det försent.
Den stora lastbilen dundrar in i Louis förar sida och allt blir svart för Louis.
Snart ljusnar allt upp och all smärta han känt innan är som bortblåst.
Han ser ljuset och längst bort i ljuset står hans lockiga älskare.
Han skyndar sig mot ljuset och tar Harrys utsträkta hand.
Helt plötsligt årdnar sig allt..
Alla säger att döden inte är någon utväg.
Men kanske det var Louis räddning?

-----------------------------------------------------------------

Jag ville inte skriva en hel Larry fan fiction på den här iden men tänkte att man kan göra något av den.

Jag hoppas ni gillar den och kapitel 9 på drummer boy finns här nedanför om du inte redan läst det