Louis tittar på Eleanor med stora ögon innan han ruskar på huvudet och tar tag i Pixies hand.

Pixie tittar på Eleanor med sårade ögon och inser inte att Louis tar henne där i från förens han vänder henne från Eleanor genom att lägga armen runt henne och hålla henne nära.

-”Bara för att du går din väg betyder det inte att det inte är sant ”Säger Eleanor och Louis ger henne bara fingret och fortsätter gå.

Han bryr sig helt ärligt inte i vad Pixies föräldrar jobbar som så länge han får vara med henne.

-”JAG HAR EN IDE!!”Utbrister han plötsligt och Pixie tittar upp på honom med frågande ögon.

-”Vi kör i väg”Säger han och nu ser hon bara mer förvirrad ut.

Vad menar han?

-”Va?”Frågar hon och han ler mot henne.

-”Vi lämnar allt bakom oss åker vart vi vill bara du och jag”Säger han och ler glatt mot henne och hon ler lite åt hans dumma och konstig ide.

Vilken vanlig mäniska skulle tyckt att han var galen och skulle absolut inte gå med på det.

Men hon letar efter något som kan ändra hennes liv så...

-”Men jag känner dig inte”Säger hon och skrattar och Louis ler mot henne med något hemlighets fullt i hennes leende.

-”Du har all tid i världen att få lära känna mig om vi åker i morgon”Säger han och hon skrattar men har fortfarande ett leende på läpparna.

Igentligen vad skulle hon göra här igentligen?

-”Varför inte”Säger hon och Louis tror knappt sina öron när hon låter orden lämna hennes läppar.

Han gör en glädje dans mitt på Oxford Street och hon skrattar åt honom.

Den killen är galen.

Men kanske är det det som får henne att bry sig om honom så mycket.

Dom går runt på Oxford street i några timmar tills Pixie blir trött och hungig.

Dom är nästan nere vid Piccadilly circus och Louis säger att han vet ett bra mat ställe på Glasshouse street.

Dom går tillsammans till restaurangen och när dom sen stannar utanför det lilla mysiga stället med skylten Nando´s så ler Louis.

Han tar med sig Pixie in och dom möts av en man som står bredvid trappan ner till resturangen.

-”Hur många?”Frågar han.

-”Två”Säger Louis.

Mannen vänder sig ner till dom som står nedanför och ger dom två fingrar.

Dom nickar och han säger att dom kan gå ner.

Louis leder Pixie ner till den mysiga esturangen.

Dom blir vissade till ett bord med soffa.

Pixie sätter sig i soffan och Louis sätter sig på stolen mitt i mot.

Dom får sina menyer och Louis bestämmer sig genast för att ta Chicken burger och chips på sidan.

Pixie har lite svåt men hon bestämmer sig sen för Chicken wrap med Lime och Herb.

Louis reser sig upp för att gå och beställa det dom ska äta och ler glatt mot Pixie när hon tittar runt i det stora rummet som har lite ner tonade lampor så att det är riktigt mysigt.

Louis beställer maten och berättar att dom sitter vid bord 8 och tar sen dom två glasen som han fått.

Han går fram till dricka maskinen och fyller båda två med cola då Pixie sagt tidigare att hon vill ha det.

När han kommer tillbaka sitter Pixie och håller på med sin mobil.

-”Vad hittar du på?”Frågar han och det får Pixie att slita sin blick från mobilen och titta upp på honom.

-”Min pappa undra hur jag hade det och du annar inte hur svårt det är att övertala honom att jag mår bra”Säger hon med ett litet skratt och Louis ler mot henne.

-”Nu när vi ska åka i väg tillsammans kanske du vill ha mitt nummer”Säger han och hon nickar och ger hennes mobil till honom.

Han knappar snabbt in numret på hennes I phone 4s.

Hennes pappa hade velat att hon skulle ha en I Phone 5 men hon hade ju redan en funkande telefon så hon hade vägrat att köpa en ny.

Hon kanske har mycket pengar men hon klarar sig utan nya saker hela tiden.

Louis tar upp sin mobil och ger henne den.

Hon ler lite när hon ser en lika dan telefon som henne fas svart.

Hennes är vit för hon tycker att dom är snyggast.

Pixie:

Jag tittar på Louis som ser riktigt koncentrerad ut där han håller på och slår in sitt nummer i min mobil och jag kan inte fatta hur gullig han kan se ut.

Han ger efter ett tag tillbaka min telefon och jag ger han sin och han ler glatt mot mig.

Vi pratar ett tag tills dom kommer ut med maten och helt ärligt så älskar jag det jag fick det smakade underbart!

-”Vist är det gott!”Säger Louis och jag nickar för det är det verkligen det smakar fantastisk.

Vi pratar ett bra tag om vart vi ska åka i morgon och jag ler glatt.

-”Vad sägs om Svergie”Säger jag och han tittar på mig som om jag är dum i huvudet men nickar sen när han inser att jag är seriös.

För helt ärligt där känner säkert ingen oss och det blir kul pappa kommer inte kunna hämta hem mig när han får reda på att jag inte är i London.

Senare på kvällen sitter jag och Louis på mitt hotel vid en av hotelets datorer.

Vi bokar flygbiljetet till Sverige och Louis kysser mig på pannan innan jag han försvinner tillbaka till festivalen där hans vänner är.

Vi ska ses på Paddington Station där vi ska ta heathrow express till Heathrow.

Flyget ska gå vid fem.

Jag somnar den kvällen med ett leende på läpparna.

-”Kom igen det blir kul vi kommer ha så kul”Säger Louis skrattande och jag ler men följer efter honom även fast jag tidigare sagt att jag inte skulle.

Vi kliver in i den stora resturangen där det i dag är dans.

Jag har på mig en lång kläning och Louis står i kostym.

Han är riktigt stilig och jag kan inte förstå hur vacker han kan vara.

Jag nästan bländas av hans skönhet.

Vi dansar runt och efter ett tag lutar han sig ner mot mig och låter sina läppar nuda mina och jag kan känna hur fyrverkeriet kommer över oss när våra läppar möts.

Dom är mjuka och så omtänksama som om han är rädd att jag ska gå sönder.

Jag vaknar ut ur min dröm ut av att mitt alarm ringer och jag skyndar mig ner för att äta frukost och så jag kan ha tid att packa efter frukosten.

Jag berättar mitt rums nummer när jag kommer ner till frukosten sen går jag och plockar på mig frukost.

Dom har ställt ner en tilbringare med te på mitt bord när jag kommer fram och ler åt det.

Dom har riktigt bra serves här alltså.

----------------------------------------------------------------------------------------------

Helt ärligt finns det ett nandos på Glasshouse street och det ser ut som jag beskrev :)

Kommentera <3

Louis:

Jag kliver av tunnelbanan och börjar precis undra vilket hål jag ska gå åt när jag känner en hand på min axel.

Jag vänder mig om och ser en leendes Pixie.

Oh hon är verkligen vacker med sitt blonda hår och dom svarta glasögonen som ramar in hennes blå ögon perfekt.

Hon är riktigt söt och jag fattar inte hur hon inte kan se det.

-”Hej”Säger hon och ler mot mig jag säger hej tillbaka och tillsammans bestämmer vi oss för att ta tunelbanan från Baker street till Oxford circus det är bara två stationer från baker street.

Vi går igenom kontrollen och just när vi kommer ner ser vi hur tunnelbane vagnen åker i väg.

I vanliga fall skulle jag svärt om vi nu hade vart i Doncaster för då skulle det tagit ett tag tills nästa men nu är det bara tre minuters väntan och helt ärligt det kan jag stå ut med.

Vi står och väntar och jag beundrar Pixies kläder.

Hon har en vit sommar kläning och ett par skrik rosa convers.

Hon är en udda person hon.

Det kanske är därför jag känner den här dragnings kraften till henne.

När tunlbanne vagnarna rullar in på stationen så skyndar vi oss på efter som vi båda vet att tåget stannar på stationen i typ max en minut.

Vi blir stående vid dörren och jag tar tag i taket medans vagnarna börjar skaka i väg.

Det tjuter om spåren när hjulen rullar över dom.

Jag känner snart ett tajt gräpp om mig och jag tittar ner mog Pixie som håller om mig för att inte ramla då hon inte har något annat att hålla i.

Annan person i vagnen:

Jag tittar på dom två personerna som står vid dörren.

Den lilla flickan håller i den längre pojken som om hennes liv står på spel.

Aldrig har jag sett något liknande på en tunelbanne vagn.

Jag åker tunelbanna varje dag till jobbet och hem och visst jag ser par som kramas och kysser varandra hela tiden men aldrig har jag sett något liknande.

Hon håller i honom som om utan honom finns det inget.

Det som förvånar mig när dom går av är att han inte tar hennes hand men han tittar på henne som om han så gärna skulle vilja.

Författarens perspektiv:

Louis tittar på Pixie när hon försöker ta sig fram till rulltrapporna utan att tappa bort honom bland alla mäniskor som springer runt.

Utan att tänka på det så tar han tag i hennes hand och hon ler upp mot honom.

Det Louis inte vet är hur mycket den lilla saken gjorde till henne.

Sättet han behandlar henne som om hon inte alls vore värdelös betyder mycket för henne.

När hon är med Louis känner hon sig som om hon faktiskt betyder någonting för honom och inte bara är en jobbig värdelös person som folk bara vill va vän med för att få pengar.

Louis tänker inte ens på det själv när dom kommer ut på den stora gatan att han fortfarande håller hennes hand.

Han ser det bara som en helt vanlig sak att hålla hennes hand.

Kanske för att det känns som det mest naturliga i världen att hålla i den.

Dom går till närmaste starbucks som till deras förvåning inte är helt full proppat med människor.

Men endå får dom vänta ett tag för att få tag på en kaffe.

Louis beställer en vanlig kaffe för han känner att han behöver vakna till lite medans Pixie beställer en Chai Latte.

Louis säger först att han ska betala men det slutar ändå med att Pixie betalar för att hon verkligen är snabbare än Louis.

Hon fick fram sin plånbok, tagit fram sitt kort och tryckt in koden på maskinen innan Louis äns fått upp sin plånbok ur fickan.

När dom sen lämnar Starbucks med varsin mugg i handen så försöker Louis lista ut hur många gånger som Pixie igen har gjort det där för att kunna göra det så fort.

-”LOUIS!!!”Hör han en ljus röst ropa och han tittar plågat på Pixie och hon ser frågande på honom.

-” Eleanor ”Mimar han och hon nickar när hon tänker tillbaka på samtalet som dom hade i går kväll.

Snart kommer en ganska lång brunett fram till dom.

Hon har höga klackar och en rosa kort sommarklänning på sig.

Bakom henne så kommer en kille som måste vara Louis kompis för dom nickar till varandra.

-”Vi blev så oroliga när du inte var kvar i tältet i morse”Säger Eleanor med en ljus röst som får Pixie att vilja spy på henne.

Men hon gör inte det för det skulle vara riktigt ohyfsat och hennes pappa skulle få ganska svårt att täka det från pressen.

-”Oh My God du är ju Pixie som i Thomas dotter”Utbrister Eleanor som mycket väl vet vem hennes pappa är.

Hon vet för den delen också vem hennes mamma är.

-”Det måste vara jag”Säger hon och ler lite och Louis tittar frågande på henne.

Hon ler lite mot honom när hon inser att han faktiskt vart med henne även fast han inte vet vem hennes pappa är.

Hennes pappa är ganska känd.

Han jobbar som en av dom största producenterna i världen.

Han äger också ett musik företag vilket dom flesta vet vilket sony music.

-” Din mamma är grym ”Säger Eleanor och Louis ser ännu mer förvirrad ut och Pi xie tittar ner på marken.

Om Eleanor bara viste hur många plastik operationer hennes mamma har gått igenom för att se ut som hon gör så skulle hon kanske inte tycka hon var så grym.

-” Jag vill bli lika stor som din mamma en dag”Säger hon och Pixie bara ler.

Hennes mamma är modell...

Där efter har hon ganska mycket tryck på sig över vad hon ska bli.

Alla vet vem hon är typ och vill att hon ska bli något stort.

Eller dom kanske inte vill utan dom förväntar sig det av henne.

-” Jag fattar inte vad du snackar om ”Säger Louis helt plötsligt och Eleanor får något i blicken som Pixie inte alls gillar det ser ut som hämnd.

Men varför skulle Eleanor vilja hämnas på henne?

-” Har inte din lilla flickvän att hennes pappa äger Sony Music och hennes mamma är en världs känd modell?”Frågar Eleanor honom med en hånande min men det är inte det som får Louis att tappa humöret nej det är vad hon säger efter.

-” Men hon kanske inte vill att folk ska veta att hon har så vackra personer som fick ett sånt fult barn”

---------------------------------------------------------------

Jag tror inte att Eleanor är så i verkligheten så hata mig inte det är bara på låtsas!!

även fast jag är en Larry Shipper så tror jag att hon är en rikigt trevlig tjej så jag tror inte hon är så elak så tro inte jag tror det okej bra :)

KOMMNTERA

2015:

Harry:

Jag låter mitt hår falla i ögonen medans jag tittar runt över landskapet som jag omges av.
Det är mitt ute i skogen och träden är höga.
Man kan se solen skina igenom träden och glittra i skogen.
Mina steg styrs atomatiskt mot der ljuset glittras som mest.
Det är en liten sjö men det är inte det som fångar min blick det är flickan som sitter på andra sidan sjön och tittar ut över vattnet.
Hennes hår lyfter från hennes axlar en aning när blåsten fattar tag i det.
Hon är lika vacker som jag minns henne.
När hon tittar upp och möter min blick fastnar jag i hennes ögon.
Dom är precis lika gröna som förra gången jag såg henne den enda skilnaden är att dom inte är kalla längre dom är lika varma som när vi var med varandra innan något hände.
Som när vi satt mitt i mot varandra vid köksbordet den där dagen hon berätta om sin pappa.
Jag ska just ropa hennes namn när en man kliver fram ur skogen och går fram till henne.
Han sätter sig ner bredvid henne och kysser hennes axel och upp mot hennes mun.
Jag känner illamåendet komma över mig och det västa är när han når hennes läppar så gör hon inget annat än att kyssa honom tillbaka....

Jag vaknar med ett ryck ut ur min dröm och böjer mig över säng kanten till hinken som står där.
Oh shit.
Jag har vart magsjuk i snart två dagar och jag mår skit på riktigt jag hatar det jag tror jag spyt upp mitt mag inne håll över 12 gånger under dom här två dagarna.
-"Åh Harry är du okej?"Frågar Liam från sängen på andra sidan rummet.
Jag ger honom ett mm till svar och han lägger sig ner på sängen igen.
Jag flyttade in i en lägenhet tillsammans med dom andra killarna för ett år sen.
Igentligen delar jag inte rum med Liam utan med Louis men han vägrar sova inne i mitt rum när jag är sjuk och Liam vägra lämna mig ensam om jag blir värre.
Han kanske var ganska "cool" ett tag men innerst inne så bryr han sig mer än någon annan.
Han är den perfekta pojkvännen...
Eww nej han är inte min pojkvän jag mena till Danielle Ew tänk inte på oss tillsammans...
Inte för att jag har något i mot Liam det är bara det han är med Danielle och jag gillar honom inte på det sättet.
Liam och Danielle var tillsammans ett bra tag under 2010-2013 men sen gjorde dom slut och för några månader sen hittade dom tillbaka tillvarandra.
Jag hoppas bara att det samma kommer hända mellan mig och Cassandra...
Men jag hörde att hon var förlovad med han den där Leonard...
Kanske det är dags att släppa taget om henne och försöka gå vidare.
Hur gärna jag än skulle vilja göra det vet jag att det finns ingen annan ute där som kommer betyda lika mycket som Cassandra..
Plus vet jag ju inte vem jag kan lita på nu för tiden.
Jag blev bättre på boxning och nu boxas jag över hela världen och ärligt jag är bra jag tror att jag har vunnit över 21 olika tävlingar.
Många tycker att jag ska lägga av innan jag skaddar mig men jag lovade mig själv att jag inte skulle lägga av förens Cassandra sa åt mig att sluta.
Så det kommer väl sluta med att jag dör i boxnings ringen.
Något inte killarna gillar att jag tänker.
Dom tycker inte om att jag boxas och får blåmärken.
Men dom vet inte hur bra det känns att bara drömma sig bort där man kan slå skiten ur den lilla skiten som tog Cassandra från mig.
Jag vet att den jag slås mot inte har något med Cassandra att göra men om jag tänker att han tog henne i från mig då är han nere på några sekunder tro mig.
Jag suckar och lägger mig tillbaka i sängen efter att tömt min mage ännu en gång.
Jag fattar inte vad som finns mer att tömma jag har ju inte ätit något.

2016:

-"OCH VINNAREN AV ÅRET MÄSTERSKAP ÄR HARRY STYLES!!!!"
Jublet blir olidligt när jag springer upp på scen och tar i mot mitt pris.
Jag kan inte fatta att jag vann..
IGEN!!!
Killarna står bredvid rinken och skriker av glädje jag vet hur glada dom är för mig och jag är så glad att dom är där och vissar deras stöd.
Den enda personen jag faktiskt önskar var här är inte här...
"HARRY!!!" "HARRY GIFT DIG MED MIG?" "HARRY JAG ÄLSKAR DIG!!!"Jag ler när jag hör alla fans skrika.
Det är ganska fantastiskt jag har aldrig sett boxning som något som små tjejer tittar på men tydligen när det gick ryckten om att en "snygg" ung kille boxades så ville alla titta på det.
Det är som med alla dom här pojkbanden alla älskar bara för att någon annan älskar dom.
Eller kanske inte för att dom älskar dom utan för att dom vissade dom för dom och dom gillade dom.
Oj det var många dom.

Författarens perspektiv:

Cassandra tittar med intensiv blick på tven.
Bredvid henne ligger Destiny och sover och hon kan inte låta bli att låta en tår rinna ner för hennes kind.
Hon kan aldrig få tanken hur hennes liv skulle sett ut om hon inte hade blivit tillsammans med Leonard om hon faktiskt hade låtit Harry förklarat.
Skulle hon vara med han nu då?
Hon hoppas det för med Leonard kan hon helt ärligt inte vara mycket längre han behandlar henne som om hon vore skräp.
Inte undra på att hans gamla flickvän lämnade honom.
Harry tittar rakt in i tv kameran när han går förbi bredvid hans 4 vänner.
Dom är utanför arenan och han kan inte låta bli att tänka om hon kanske tittar.
Om han hade vetat att hon titta då skulle han säga att han älska henne men nu vet han inte om hon tittar så han vill inte göra bort sig och få så många frågor.
-"Jag vill tacka alla mina fans och jag älskar er alla"Säger han i stället in i kameran och tjejerna runt om kring honom börjar genast skrika.
Några vet till och med om Cassandra för att dom har hittat bilder från jätte gammla tider tillbaka.
Inge vet riktigt vad hon var till Harry men dom har sett bilder.
Harry är mest förvånad över att dom hitta dom för han har till och med inte sett alla av dom vilket är riktigt jävla läskigt enligt honom.
Med en suck lämnar han arenan ännu en gång utan att ha henne bredvid sig.
Ännu än gång går han hem vetandes om att hemma väntar en ensam säng utan någon att hålla.

----------------------------------------------------------------------

Det här är typ ett mellan kapitel :)

KOMMENTERA :) <3

Vi sitter på varsin gunga jag och Jamica medans dom andra tjejerna springer upp för en kulle för att sen rulla ner för den.
Och alla i skolan kallar oss bitchar snälla sen när?
Dom säger att det enda vi bryr oss i är kläder och smink men titta på dom här tjejerna som beter sig som 5 åringar hur kan vi bara bry oss om kläder?
-"Cassie!!"Hör jag en mycke välkänd röst ropa och jag tittar upp och ser ingen mindre än Josh min kusin...
Eller ja han är igentligen Dan´s son.
Ni minns Dan pappas chef?
Okej Dan och pappa var bästisar vilkt resultera i att jag och Josh va mycket när vi va små och han blev som en kusin för mig så igentligen är vi inte kusiner..
Det är komplicerat.
Han sa alltid att han skulle flytta till storbrittanien när han blev stor.
-"JOSH!!!!"Ropar jag och springer fram till han och kramar om honom.
Han har inte ändrats alls från video chatten.
-"Vad gör du här?"Frågar jag och ha berätta hur han tog tåget hit efter att jag skicka smset om vart vi flytta den här gången bara för att träffa mig.
Med ett leende presenterar jag han för tjejerna och jag kan se hur Lilja och han håller kontakten med ögonen lite längre än vad en främling som du inte känner något för brukar.
Josh berättar att han ska träffa en kompis här tillsammans med hans kompis och jag bara nickar.
Han försvinner bort och vi fortsätter att leka....
Oh det lätt så barnsligt men det var ju det vi gjorde.

Josh:

Jag ser Harry stå längre bort och joggar fram till honom.
-"Hej Josh"Säger han och jag säger hej.
Han berättar att hans kompis kommer snart skulle bara få någon tjejs nummer från ett cafe.
Efter några minuter kommer en kille springandes och han presenterar sig sen som Oscar.
Vi går runt och snackar ett bra tag och när vi går förbi där Cassandra är stannar Harry i sina steg och tittar på Cassandra med något i blicken som jag inte kan tyda.
-"Vad har dom gjort mot henne?!"Utbrister han och tittar på Oscar och jag vänder mig mot tjejerna och ser hur Cassandra står och snackar med hennes kompisar.
-"Det var ju det jag sa"Säger Oscar och jag hör sen ett skrik komma från Cassandras håll.
-"JOSH HJÄLP!!"Skriker hon samtidigt som hon skrattar.
Jag antar att hon inte sett mig eller killarna för hon springer upp för en kulle och fortsätter skrika och skratta.
Hon har tjejerna springande bakom sig.

Harry:

När jag hör henne skrika Josh fasnar mitt hjärta i halsgropen.
Hur känner dom varandra?
-"Kom jag tror att Cassie behöver lite hjälp"Säger Josh och springer åt det hållet tjejerna är och jag är snabbt efter.
Jag vill gärna veta hur dom känner varandra.
När vi kommer fram ler Cassandra mot Josh men hennes leende försvinner så fort hon ser mig och jag känner hur det känns som om att få ett slag rakt i magen.

2017:

Cassandra:

-"Cassandra är pappa den ända mannen du någonsin älskat?" Frågar Destiny mig och jag tittar ner på den 10 åriga flickan.
-"Hur gärna jag skulle vilja säga att han var det så kan jag inte ljuga för dig nej det är han inte"Säger jag och tittar på henne och hon nickar som hon förstår.
-"Jag älskar din pappa men inte på det sättet som du borde älska någon för att vara i ett förhållande med dom. Jag älskar din pappa som en bror"Säger jag och hon nickar som hon förstår.
Varför skulle hon inte förstå hon är 10 och läser hur många kärleks romaner som helst.
Hon säger att hon vill bli författare när hon blir stor och jag tror hon kommer bli en bra en för hennes fantasi är helt underbar.

2013:

Jag tittar rakt in i dom gröna ögonen jag så gärna önskar jag kunde glömma.
Dom som alltid jagar mina drömmar.
-"Harry vad gör du här?"Frågar jag och låter min blick vandra från honom till Josh som ser helt borta ut tills något verkar tändas i hans huvud av allt jag berättat om Harry.
Jag vänder mig mot mina tjejer..
Jao jag kallar dom mina tjejer.
-"Ni känner Harry?"Säger jag i en frågande röst.
Inte i en frågande röst som att jag inte visste det utan en som man har när man presenterar några som redan känner varandra för varandra.
Okej ni fattar bra.

Jamica:

Jag tittar mer oroliga på Candy hon sitter i soffan mellan Denize och lilja med tårar rinnande ner för hennes kinder.
Wendy och Sianna åkte till affären för att köpa glass.
Jag går fram och tillbaka i rummet och försöker lista ut vad jag ska göra.
Varför var han tvungen att dycka upp och förstöra våran tjej hon som äntligen blivit så stark.
-"Vad har jag någonsin gjort för att förtjäna det här"Snörvlar Candy och jag skyndar mig fram till henne och tittar henne i ögonen.
-"Du förtjänar inte det här Candy ! Du har inte gjort något fel"Säger jag och hon snörvlar igen innan hon slänger armarna runt mig.
Åh stackars flicka.
-"Oh min lilla flicka"Viskar jag i hennes öra och strycker min hand över hennes rygg i mjuka rörelser.

Harry:

Jag kan inte fatta att hon bara gick jag fick inte ens förklara.
Hon sa något till hennes tjejer dom nicka sen gick dom utan att säga ett ord.
Jag ligger i Oscars gästrum och tittar rakt upp i taket.
Aldrig i hela mitt liv trodde jag att jag skulle förlora något som betyde så mycket för mig.
Av en sån dum sak.
Okej det var inte dum jag sa saker som jag absolut inte skulle ha sagt.
Helt ärligt om jag var Cassandra skulle jag inte heller förlåtit mig jag är en riktig jävla idiot.
Allt jag vill är att det ska bli som förr.
-"Harry du inser väl att hon inte kommer att prata med dig även fast du försöker och förklarar hon behöver tid och kanske hon inte är värd din tid det finns miljoner tjejer där ute som skulle döda för en sekund med dig"Säger Oscar som dycker upp i dörröppningen.
-"Jag kan i alla fall nu säga i framtiden att jag försökte"Säger jag och han nickar och tittar på mig med ledsna ögon.
I bland vet du bara att det är dags att säga hejdå....
Jag är bara orolig att det här kanske inte är ett sånt ögonblick.

 ------------------------------------------------------------------------------------------------

GRATTIS TILL MIN UNDERBARA UNDERBARA BÄSTA KOMPIS CHLOE SOM ÄNTLIGEN BLIR LIKA GAMAL SOM JAG ;) <3

Kommentera vad ni tycker om kapitlet<3

Jag tittar ut genom fönstret och ser hur skogen flyger förbi.
Det var inte alls så längesen som jag satt så här senast.
Enda skilnaden är att nu är det inte problem som mamma flyr från hon flyttar till problem och jag flyr från problem och flyttar till inga problem.
Hur kommer det sig att allt blir omvända roller?
-"Det kommer bli så trevligt du kommer att älska Holmes Chapel det är riktigt vackert och du kommer träffa Martins tre söner" Ja det kommer bli så trevligt efter som jag tyckte det var så trevligt att träffa en av dom plus Martin...
Märk min sarkasm.
När vi kör in på en uppfart så tittar jag bara upp på det stora huset.
Det är gigantiskt wow.
-"Cassie det är dags"Säger mamma och ler stort mot mig och vi går tillsammans ut från bilen.
Med en suck låter jag miljön omge mig det är riktigt vackert här.
-"Hej"Kommer en kille ut från huset.
Han har brun blont hår inte alls som Dustin som har brunt hår.
-"Jag är Justin"Säger han och bakom honom kommer en kille med samma brun blonda färg på håret fast hans hår står rakt upp....
Okeeeejhhh....
-"Austin"Säger han och ler mot mig.
Med en nick går jag förbi dom.
Det här är ju helt perfekt alltså.
21 guns börjar spela och jag tar upp min mobil och ser att Amelie ringer.
Med ett leende på läpparna svarar jag.
-"Amelie hej"Säger jag glatt men mitt leende försvinner så fort jag hör rösten på andra änden.
-"Cassandra tack gode gud att jag fick tag på dig jag är så himla led..."Jag lägger på och tittar på mobilen.
Harry....
Han har försökt ringa mig hela veckan och jag har ignorerat hans samtal.
Han måste inset att jag inte kommer svara på hans samtal och ringde från Amelies mobil när Amelie inte hade den.
För jag vet att Amelie inte vet om det där samtalet efter som hon inte vill att jag ska ha något med Harry att göra efter vad han sa.
Och hon är hans syster det är meningen att man ska vara på sitt syskons sida eller?

Harry:

Jag tittar på telefonen som börjar pipa i min hand...
Hon la på.
Självklart att hon la på vad hade jag väntat mig att hon skulle stanna och lyssnat på min ursäkt och sen säga att hon älska mig?
Nej jag hade inte väntat mig det jag hade hoppats.
Jag har ingen aning om jag kommer få se henne igen.
Jag var ridigare över till deras hus och såg den stora skylten på deras tomt där det stog till salu och sen en lapp över det där det stog såld.
Hon har flyttat hon bor inte kvar i huset över gatan från mamma...
Varför bryr jag mig ens vi var inte ens tillsammans..
Men åh vad jag önskar att vi va.
Jag lunkar hem till pappa och möter honom i dörren han kliver ut med Camila och en stor resväska.
-"Camila ska åka på jobbresa så det ärbara du och jag grabben "Säger han och jag nickar och gå in på mitt rum och slänger mig ner på sängen.
När blev mitt liv så misslyckat?
När jag ljög?
Nej tidigare.
När jag börja fightas?
Nej tidigare än det.
När jag böja ny skola?
Nej.
När jag flyttade från Holmes Chapel......
Vem försöker jag ljuga hela mitt liv har vart helt fuck up sen jag flytta där i från.
Allt har bara gått nerför och jag kan inte göra någonting åt det.
Jag är helt fuck up.
Och jag sårade den enda personen som skulle kunna ha en liten chans att fixa mig.
Med en suck reser jag mig igen jag behöver få ut all min ilska och det finns bara ett sätt att få ut den.
Genom att gå till boxnings ringen och träna tillsammans med Markus.
Jag tar mina bil nycklar och skyndar ut till min bil och kör till lokalen vi är i.
-"Harry!"utbrister några när jag kommer ditt och jag ser att Markus står tillsammans med han killen Zayn från då jag slog ner honom förra gången jag var här...
Jag slog ner en kille för att ha snackat med Cassandra jag är totalt misslyckad.
-"Harry"Säger Markus när jag kommer fram till dom och Zayn ler mot mig.
Zayn och jag har kommit bra överäns och han är inte alls arg på mig för att slagit skiten ut ur honom för att prata med Cassandra....
Jag fattar inte hur han inte kan vara arg jag skulle inte ens prata med mig om jag var honom.

Sianna:

-"Är det hon?"Frågar jag Denize och Denize nickar.
Vi tittar på när den nya tjejen stänger sitt skåp och jag rynkar näsan lite.
Vad kan Harry någonsin se i den tjejen hon ser ut som något katten släppat in.
Oh jag alla i skolan vet att Harrys 'flickvän' går här nu.
Harry flytta för några år sen och han var den mest omtyckta och älskade killen i skolan och han har också kontakt med några killar härifrån.
Dom hade visst snackat med honom och fått reda på att han tyckte om en tjej Cassandra Black.
Det måste vara den här tjejen eftersom hur många tjejer finns det som heter Cassandra Black harPlomonfärgat hår, Gröna ögon och älskar att Green Day.
Det där sista ser man på henne efter som hon har en Green day tröja på sig.
Vi vet att hon går här för vi fick veta att hon flytta från London hit.
-"Hon ser hemsk ut"Säger Denize och jag nickar medtyckande.
Men tydligen ser Harry något i den här slampan så varför inte se till att hon blir vart välkommen hit...
Eller inte.

Oscar:

Jag tar upp min mobil direkt efter att jag såg henne.
Wow nu låter jag som en stalker.
Jag tar ett smygfoto och går in på medelanden...
Okej det får mig inte att låta som mindre stalker.

To Harry S:

Titta vem som klev in genom skoldörrarna här i dag!

Jag lägger in bilden och väntar på svar.
Jag vet redan att det är hon han har skickat bilder på dom två tillsammans tidigare och man kan tydligt se att det är samma tjej som på Harrys bilder.
Han har också ringt mig mitt i natten gråtandes och berättat om vilken jävla idiot han är.
Jag vet att han har ändrats ganska mycket men han är en av mina bästa vänner och vi berättar fortfarande allt för varandra precis som när han bodde här.

-------------------------------------------------------------------------------------

http://momentsff.blogg.se/2013/august/det-star-mellan-dom-har-tva.html  en dag kvar att rösta nu ;)

Jag ska börja med tidsinlägg nu igen då jag börjar skolan ska försöka ha ett varje dag men det kanske slutar med att det blir varannan senare vi får se ;) 

KOMMENTERA!!

Harry:

När jag vaknar nästa morgon så ser jag hur solen skinner och att inte ett enda moln syns till.
Utan att tänka mig för kliver jag upp ur sängen och ramlar rakt ner på golvet ut av att jag kliver på kläderna jag bara gick ur dagen innan.
Vad kan man säga jag får skylla mig själv.
Med tunga steg släppar jag mig ut i köket där pappa sitter med Camila.
Camila är pappas nya hon är hur trevlig som helst...
Jag ogillar henne bara för att hon är tillsammans med min pappa...
Och är typ 23 det är inte så mycket äldre än mig...
HON SKULLE KUNNA VARA MIN SYRRA!!!!
-"God morgon Harry"Säger pappa och ler mot mig och jag bara hummar som svar.
Han vet allt jag håller på med...
-"Du slogs väl inte i går?"Frågar han sen.
Jag sa att han visste allt jag hålde på med....
Inte att han gillade det.
-"Nej"Säger jag och han andas ut.
Han kanske inte alltid har vart de bästa föräldern men han bryr sig och det är allt jag begär.
Och enda sen jag träffa Cassandra och fick reda på om hennes pappa så har jag börjat sett på min pappa med andra ögon.
Hur skulle jag klara mig utan honom igentligen?
Inte alls.
-"Så vart var du?" Frågar Camila och ler mot mig.
Utan att ens tänka en extra gång ler jag tillbaka något pappa ser uppriktigt förvånad ut över.
Jag brukar inte le så mycket hemma eller ens vara trevlig.
-"Middag"Svarar jag och det får pappa att höja på ögonbrynet.
Jag har aldrig vart den personen som går på middag friviligt.
Det är alltid så tråkigt.
-"Hur kommer det sig?"Frågar pappa med ett litet retsamt leende på läpparna.
-"Har det något att göra med hon den hemliga tjejen Cassandra?"Fortsätter han retsamt.
Jag skulle kunna ha sagt nej men jag tror att det lilla leendet som spred sig på mina läppar när han sa hennes namn avslöja mig.
-"Kanske"Mumlar jag och han skrattar.
-"Hon är bra för dig pojk du har inte fightas på flera dagar"Säger pappa och det är då det slår mig jag har inte fightas sen den där kvällen då Cassandra blev "kidnappad" till ringen.
Jag äter frukost och lyssnar på pappa och Camilas brölops planer.
Det känns fel men också rätt.
Dom är riktigt kära och det är bra...
Men pappa är typ dubbelt så gammal som henne det känns riktigt fel om vi säger så.
Men kärlek är kärlek!
Senare på eftermiddagen kommer några av mina kompisar från ringen förbi och vi sitter i soffan och snackar.
-"Så hon tjejen vem är hon?"Frågar Kim.
-"Ingen"Säger jag som svar.
Jag hör dörren öppnas men jag bryr mig inte så mycket det är säkert bara pappa eller Camila som kommer hem från jobbet.
-"Så vad är grejen med henne då?"Frågar Petter.
-"Hon är som alla andra"Ljuger jag.
Jag vill inte att dom ska veta hur jag känner för henne.
-"Hon verkar inte som alla andra"Säger Kim med ett leende.
-"Hon är bara svårare att få i säng det är allt"Ljuger jag.
Jag vill inte alls ha henne i säng jag vill ha henne när mig hela tiden..
Inte på det visset som dom tror.

Cassandra:

Jag följer efter Amelie upp för trapphuset till Harrys pappas lägenhet.
Hon kom med den här brilianta iden att vi skulle överaska honom.
Amelie öppnar dörren och vi hör röster komma från vardagsrummet.
-"Så vad är grejen med henne då?"Frågar en okänd röst och jag stannar bredvid Amelie utom syn håll från killarna i vardagsrummet.
-"Hon är som alla andra"Säger en röst jag så väl känner igen som Harrys.
Mitt hjärta stannar åt dom orden.
Tycker han att jag är precis som alla andra.
-"Hon verkar inte som alla andra"Säger en ny okänd röst.
-"Hon är bara svårare att få i säng det är allt."
Han ord får tårarna att rinna ner för mina kinder.
Jag trodde han tyckte jag var speciell jag trodde att han brydde sig..
Men jag hade vist fel och inte lite fel.

Harry:

Jag hör hur någon drar efter andan och vi alla tittar mot dörröppningen där jag nu ser Amelie stå där och ruska på huvudet.
Men det är inte det som fångar min uppmärksamhet.
Det är den lilla tjejen som står snett bakom henne med tårar rinnande ner för hennes kinder.
Är det inte typiskt att hon skulle höra mig ljuga.
Hon vet ju inte att jag ljög.
-"Cassie"Säger jag och hon ruskar på huvudet och jag ser hur henne under läpp skakar.
Åh hur mycket jag vill gå fram till henne och krama henne och berätta att allt kommer bli bra samtidigt som jag torkar bort hennes rinnande tårar.
Det som är värst är att jag vet att det är mitt fel att hon gråter.
Mitt hjärta går i 19032719836 bitar när hon tar tag i Amelies hand och vänder sig om och går därifrån.
Dum som jag är springer jag efter henne och när jag kommer ut i trapphuset så ser jag henne stå lutad mot Amelies axel och gråta.
-"Cassie"Viskar jag fram och hon tittar upp på mig.
Hennes ögon är fylda med tårar.
Det är läskigt hur ledsna dom ser ut.
Jag Harry Styles är helt hoplöst kär i Cassandra Black.
Det är saningen.

Cassandra:

Jag kliver in hemma och ser mamma står där och titta mig med nervösa ögon.
-"Cassandra kan vi prata?"Frågar hon och jag nickar.
Tillsammans går vi ut i köket där vi sätter oss mitt i mot varandra.
-"Jag och Martin har pratat och vi har kommit fram till och snälla hata mig inte efter jag säger det här... Vi ska flytta i hop... Till Holmes Chapel...."Säger mamma och tittar på mig med oroliga ögon.
-"Hur långt är det till Holmes Chapel härifrån?"Frågar jag och hon säger att det är några timmar.
-"Bra det blir underbart"Säger jag och reser mig.
-"Snälla hata mig inte jag vet att jag sa inget mer flyttande men..."
-"JAG SA ATT DET ÄR BRA DET ÄR UNDERBART PERFEKT!!!!!"Skriker jag innan jag springer upp för trappan.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

ÅH JAG BARA ÄLSKAR DRAMA DET ÄR SÅ DRAMATISKT!!!! men jag hatar det samtidigt för jag älskar när allt är perfekt!!!

I alla fall jag har en fråga till er som jag vill att ni ska svara på ! 

Hur länge har ni läst min fanfiction? Har ni kommit nyligen eller har ni kanske vart med från jag bytte från http://thedreamofonedirection.blogg.se/  KOMMENTERA JAG ÄR NYFIKEN!!!!

Glöm inte att rösta på vilken ni vill ha :)

http://momentsff.blogg.se/2013/august/det-star-mellan-dom-har-tva.html

Jag sitter ansikte mot ansikte med Harry vid köksbordet och försöker att inte skratta åt hans dumma miner som han gör hela tiden.
Han har försökt att få mig att berätta om varför jag var på golvet...
När han fick reda på det började han garva och nu försöker han få mig att skratta med honom.
Vi sitter så ett tag ända tills jag hör hur dörren öppnas och vi båda tittar mot dörröppningen där jag möts av min mammas blick.
-"Vad gör du hemma du skulle ju vara borta länge!"Säger jag och Harry tittar på mig med en frågande blick och jag märker att min mamma inte ens bryr sig i mig utan hon håller blicken rakt i Harry.
Oh uh.
-"Nemen vad trevligt att se att du har sällskap Cassie men jag skulle föreslå att din lilla vän går hem så du och jag kan prata"Säger hon och Harry reser sig upp men innan han försvinner ut ur köket kysser han mig lätt på pannan något som är en liten handling men han annar inte hur mycket det betyder för mig.
Harry väcker känlor innom mig jag aldrig känt tidigare.
När ytterdörren stängs igen så sätter sig mamma på platsen Harry tidigare satt och borrar in sin blick i mig.
-"Vem var han?"Frågar hon mig och tittar jätte allvarligt på mig och jag tittar på henne med ett litet leende när hon nämner Harry.
Jag visste ju att hon skulle göra det men jag kan inte låta bli att le ut av att bara tänka på honom.
-"Harry"Säger jag och hon ger mig en skeptisk blick och jag inser att hon inte gillar honom man kan se det på sättet hon beter sig.
Hon vill inte förbjuda mig att träffa honom men hon vill inte att jag umgås med honom.
Utan att fråga vidare så byter hon ansiktsutryck och ser oroligt på mig.
-"Vi ska gå ut och äta i kväll"Säger hon och jag spärrar upp ögonen skojar hon med mig nu eller?!
Jag tänker inte lämna huset i dag inte på pappas döds dag.
-"Nej"Säger jag bestämmt och hon suckar.
-"Vi ska gå ut och äta med Martin och hans son"Säger mamma och jag höjer ögonbrynet och hon ser ut att ge sig själv en metal smäll efter som hon sa det.
-"Martin är en man jag träffat"Säger hon och jag tittar med arga ögon på henne.
Kunde hon inte valt en annan dag att äta med dom på?!
-"Jag vill inte följa med"Säger jag och hon ser ut att fundera ett tag.
-"Han Harry kan följa med han verkade ju få dig att le"Säger hon och jag tittar genast upp på henne.
Sa hon just det där eller hörde jag i syne...
Säger man syne om man hör det?
Jag nickar och reser mig upp och går ut till hallen och öppnar dörren och till min förvåning hittar jag Harry sittande på trappan utanför vårat hus och spela tempel run.
Jag skrattar lite och han rycker till av min röst.
Lätt puttar jag igen dörren och sjunker ner bredvid honom och han avslutar snabbt spelet genom att pausa och lägga ner sin mobil i knät.
-"Hur kommer det sig att du sitter här ute på min trappa?"Frågar jag skrattandes och han ler lite och säger att han inte tänker säga och det får mig att le när han använder samma ord som jag använde innan när han fråga vad jag gjorde på golvet.
-"Vilken tur att du sitter här kan du följa med på middag i kväll min mamma tänker dra med mig och äta med hennes dumma kille och hans barn och jag vill inte gå själv"Säger jag och Harry ler lite åt hur barnslig jag låter.
-"Visst jag har inget bättre för mig i dag"Säger han och reser sig upp och räker ner handen till mig.
Jag tar med ett leende tag i den och låter han dra upp min kropp.

Harry:

Jag drar lätt upp henne och våra kroppar nuddar varandra för en kort sekund innan hon får tillbaka balansen och drar med mig in.
Elektrisiteten som går igenom mig när hon rör mig går inte att förklara.
Jag har aldrig känt stöten som jag får varje gång hon rör vid mig.
Undra om hon också känner det eller om det bara är jag?
Hon får mig att känna mig normal som om mitt liv inte alls var helt fuck up hon får alla mina problem att försvinna.
Hon leder mig till hennes rum och jag känner hennes mammas blick i ryggen på mig hela tiden.
Jag har en känsla av att hennes mamma inte gillar mig men det är jag van vid föräldrar brukar titta på mig på gatan och ge mig hemska blickar.
Ingen vill att deras dotter eller son umgås med någon som mig.
När vi kommer in i hennes rum så märker jag hennes vägg där det står Green Day.
Det mesta är mörk lila och jag inser att det är hennes favorit färg.
Med ett leende går hon fram till garderoben och tar ut kläder innan hon försvinner in i ett rum jag antar är badrummet.
Hon är efter några minuter tillbaka med tajta jeans och en mörk lila t-shirt på sig.
Med ett leende tittar jag på henne när hon sätter sig ner vid sitt smink bord och tar upp en borste.
Utan att tänka går jag fram till henne och låter min hand ta borsten löst ur hennes och dra den genom hennes hår.
Ett leende sprider sig på hennes läppar när jag drar borsten genom hennes plomon färgade hår.

Tara(Cassandras mamma):

Jag reser mig upp för att gå och se till att han Harry inte gör något mot min dotter.
Han är verkligen inte den killen som en mamma vill ha ensam med sin dotter men jag kan inte förbjuda henne att träffa honom då skulle hon bara smyga ut för att göra det och jag vill inte att hon ska behöva känna behovet av att dölja saker för mig.
När jag kommer fram till hennes rum så hör jag inget mer än Cassandras skratt något jag inte hört på länge.
Min hand styrs mot handtaget på dörren och låter den glida upp tyst och synen jag ser där inne är något jag INTE väntat mig.
Harry står bakom Cassandra och borstar hennes hår och hon ler samtidigt som hon skrattar åt något som Harry måste sagt.
Det är inte det som får mig ur fokus det är hennes ögo dom glimmar av lycka av att han är där något jag inte sett på länge.
Jag låter min hand tyst stänga dörren.

Cassandra:

Jag går bredvid Harry ner för trappan och han säger att han kommer över om en halvtimme han ska bara byta om.
Innan han skyndar sig ut kysser han mig på pannan igen.
Wow jag undrar när det hände.
Liksom han var först bad boy jag vet inte varför men han värkar som en riktig gosig person och riktigt charmig är han ju också.
Det är något med honom som alltid får mig att le.
Mamma ler mot mig när han försvinner och utan att tänka två gånger ler jag tillbaka och hon ser uppriktigt förvånad åt mig leende.
Och ärligt är jag också det.
Det känns så fel att le just i dag men ändå så rätt.
Kanske för att det är Harry som fick mig att le.
Han får allt som igentligen är fel att kännas så rätt som till exempel slåss när Harry slog ner han Zayn det kändes rätt.
Mina tankar går tillbaka till den kvällen och jag tittar ner på min handled och ser bandaget som sitter runt det.
Samtidigt som jag gör det gör mamma det också och får världens frågandeste min på ansiktet.
-"Vad hände?"Frågar hon mig och jag tittar upp på henne.
-"Jag ramla du vet mitt klumpiga jag"Svarar jag bara med ett leende.
Och ärligt om jag inte hade det där leendet tvivlar jag på att mamma skulle trott mig för jag har alltid vart en ur usel lögnare.

----------------------------------------------------------------

Jag vet inte om jag nämnt Cassandras mammas namn någon annan stans men i så fall kommer jag inte i håg det så förlåt om det är fel .

http://momentsff.blogg.se/2013/august/bilder-fran-london.html#comment  Här kan ni se bilder från London

Glöm inte att välja din favorit på http://momentsff.blogg.se/2013/august/dags-igen.html

Nästa morgon sitter jag och tittar runt i det stora tomma huset.
Det är den tredje och mamma är inte hemma jag är helt ensam.
Min blick glider över till klockan och jag skickar ett sms om att jag är sjuk idag så hon ska ringa till skolan.
Hon vet varför jag är sjuk.

Harry:

Jag står och väntar på Cassandra utanför skolan men hon dycker aldrig upp.
Först trodde jag att hon var sen eller något men nu är det snart lunch och jag står här igen på rasten.
Jag vet inte varför men det känns som om jag behöver skydda henne från allt ont i världen.
Under hela dagen tittar jag efter henne men ser henne aldrig så jag bestämmer mig för att åka med Amelie hem och sen i stället för att dra hem så går jag och tittar om hon är okej.
-"Amelie!"Ropar jag över korridoren som nu är tom.
Det är bara ett få tal kvar var 2 av dom är Amelie och någon blond kille jag vet inte vem han är.
-"Harry"Säger hon och jag går fram till henne och berättar att jag behöver skjus till Cassandra och hon ger mig bara en retsam blick.
-"Harry det är är Niall han är en utbytesstudent"Säger hon och jag inser att hon vill att jag inte ska säga att jag är hennes bror.
Det har jag inte tänkt heller hur pinsamt skulle inte det vara.
Jag ger henne en lugnande blick och hon ser ut att slappna av lite tills jag öppnar munnen.
-"Det är du som bor i mitt rum!"Utbrister jag med ett leende och Amelie slår handen över ansiktet och jag ler mot henne retsamt och hon ser argt på mig.
Hon kanske blev lite arg för att jag sa så där.
Niall tittar frågande på henne men han säger inget vilket är ännu roligare för då vet jag att mamma kommer få ta hand om det.
När vi kommer ut till bilen är Amelie fortfarande arg på mig man märker det för hon skickar blickar som inte är särskillt trevliga mot mig.
Hela bilresan är ganska pinsam om vi säger så det är en pinsam tystnad och Amelie låter mig inte ens slå på musik vilket är hemskt då det enda som spelas nu är han Justin bieber.
Visst killen har talang men han är inte riktigt min still om vi säger så.
Jag sitter hela tiden och tittar på klockan inte för att tiden går snabbare det tar fortfarande 10 minuter från skolan till Cassandra...
Min blick pendlar till klockan igen och jag hör hur Niall skrattar från baksättet.
-"Du vet klockan har inte ändras sen dom senaste tio sekunderna"Säger han och jag bara rynkar näsan för att vissa att jag inte tyckte det var lika kul som han.
Men det verkar Amelie för hon skrattar åt hans ord.
Så när vi äntligen kör upp på garag uppfarten är jag ute ur bilen innan hon har hunnit stänga av bilen och tagit ur nyckeln.
Vem försöker jag lura hon han knappt stanna innan jag var påväg över gatan.
Vad fan är det för fel på mig?!
Jag knackar på dörren men får inget svar men dörren är upplåst så jag kliver in och ropar hallå men får inget svar.
Jag börjar gå in i det stora huset som är nästintill identiskt med vårat bara olik inredning.
Mina steg styr mig mot vardagsrummet och min blick går genast till tv skärmen som vissar en hemma film.
Det jag ser på skärmen är en liten flicka med blonnt hår springa runt och skratta och dansa tillsammans med någon som måste vara hennes pappa dom är verkligen lika.
Jag inser snabbt att flickan är Cassandra då han kallar henne Cassa.
Min blick går till tjejen i soffan som har sin blick fäst på tven men jag vet att hon vet att jag är där.
Jag går fram och sätter mig ner bredvid henne och det är då jag märker tårarna som rinner ner för hennes kinder helt okontrolerat.

Cassandra:

Jag hör hur någon knackar på dörren men jag försöker ignorera det från min plats i soffan.
Snart hör jag hur dörren öppnas och till min förvåning hör jag Harry ropa hallå.
Min mun öppnas till ett försök att prata men min hals snörps i hop av gråten och jag får svårt att andas.
Mina tårar rinner okontrolerat ner för mina kinder och jag kan inte göra något åt det.
Snart hör jag hur fotsteg kommer mot rummet men jag bryr mig inte ens att titta upp jag låter min blick följa rörelserna jag gör på tven tillsammans med pappa.
Snart sjunker soffan ner bredvid mig och jag inser att Harry sitter bredvid mig.
I vanliga fall skulle jag aldrig låta någon se mig svag det är liksom inte jag.
Jag verkligen hatar att vissa mig svag om man vissar svaghet kan folk veta ens svaga punkt och skadda en.
Harry säger ingenting utan hand drar bara in mig i hans famn och jag känner plötsligt ett märkligt lugn av att vara i hans armar.
Jag skulle ha panikat om någon gjort så här mot mig innan men nu nej inte alls.
Vi sitter där och tittar på filmen från när jag var liten och fortfarande blond.
Ingen annan än jag och mamma har sett dom här filmerna och av någon konstig anledning bryr jag mig inte om Harry ser dom.
Vi sitter där ett tag tills videon är slut då vänder jag mig mot honom och han tittar frågande på mig och han ska just öppna munnen och säga något men jag ruskar på huvudet.
Jag vill inte prata om det och det finns bara ett sätt att förstå så jag går fram till hyllan och tar fram den enda filmen mamma inte vet om.
Den enda filmen jag filmat på pappa.
Filmen från den gången han åkte i väg för sista gången.
Det finns också en liten bit av hans begravning på slutet men det är bara när dom sänker ner kistan.
Harry tittar på filmen och min blick blir mer och mer suddig för varje steg pappa tar i från mig sen ropar han det som bryter mig totalt.....
"Snart kommer det vara du och jag igen Casssa".
Han ljög.
Harry tittar på hela filmen och jag hör hur han drar efter andan när dom sänker ner hans kista och jag slänger den röda rosen och säger dom skakiga orden tyst....
"Det tar nog lite längre tid än du tänkt för att bli du och jag igen"
Harry tittar ledset på mig och jag vet att han vet att vi inte mena det som om vi var tillsammans eller något utan att min pappa var min bästa vän.
Det är sant han var min bästa...
Och enda vän.
Harry kramar om mig hårt oc jag snyftar in i hans tröja och jag känner mig hur trygg som helst i hans närhet.
Vilket är helt vrikat med tanke på att han kan slå ner mig och säkert döda mig med sina bara händer.
Det är bara det att jag tvivlar på att Harry skulle göra något sånt mot mig.
Jag kan säga det här helt ärligt jag känner han knappt men jag vet att jag kan lita på honom.
Sättet som han tittar på mig att känna mig som det mest värdefulla i hela världen och jag älskar den känslan och det är bara han som får mig att känna så.

Amelie:

Jag sitter mitt i mot Niall på hans säng och har just berättat om Harry för honom och han verkar så himla förvånad att min mamma kan vara så.
Men det är många som är.
Men det är också många som inte vet att Harry är mammas son alla tror att han är någon bad boy som typ rymt hemifrån och att mamma är så god hjärtad att hon låter honom bo här i bland.
Om dom bara visste.
Mamma älskar Harry ta mig inte fel men hon tycker det Harry gör är fel och hon vet inte ens hälften.
Hon vill bara att Harry ska hitta en tjej som kan hålla hon i styr och få honom tillbaka till jorden och få honom att umgås med Caspar igen.
Men mamma vet lika väl som jag att Harry och Caspar umgås mycket mer när hon inte är hemma.
Harry vill inte skrämma i väg Caspar.
Mamma och Harry bråkar ofta om vad Harry gör och inte gör hemma så Harry försöker att hålla sig på sitt rum när mamma är hemma så att Caspar slipper se dom bråka då han inte kan höra.
Men Caspar ser att dom är ovänner och harry tror att det påvärkar honom så det är därför han gör det.

Louis:

Jag går runt på Londons gator och smsar med några av mina gamla kompisar hemma i Doncaster och innan jag vet ordet av det så går jag rakt in i någon.
Min blick glider upp och jag möter ett par bruna ögon som ser lite oroliga ut.
-"Hej hur gick det?"Frågar han mig och jag svarar att det gick bra .
-"Jag är Louis"Säger jag och killen presenterar sig själv som Liam.
Vi går ner lite längs gatan tillsammans och han berättar om att han flytta hit för att hans föräldrar skiljde sig.
Jag berättar min historia om drama programet och han ser med stora ögon på mig.
Han ser seriöst ut som en hundvalp...
Undra om han ser ut som en arg hundvalp när han är arg?
Jag kanske ska fråga....
Någon annan gång så att han inte tycker jag är konstig eller något...
Eller så kanske han aldrig blir arg han kanske är en hundvalp som är glad hela tiden...
Vad fan tänker jag?!

Niall:

Jag tittar storögt på Amelie när hon berättar om Harry och jag inser ganska snabbt varför hennes mamma Annie inte ville ha han hemma.
Men sättet som hon beskriver det på vissar också att hon älskar honom lika mycket som alla andra av hennes barn.
Hon är liksom besviken på vad han har blivit men hon älskar han lika mycket ändå men hon skäms för att vissa det.
Hennes besvikna sida tar över och alla som snackar om honom kommer till henne och hon är trött på att bli behandlad anorlunda på grund ut av hennes son.

Cassandra:

Jag måste ha somnat i Harrys famn för jag vaknar och ligger med ansiktet på hans bröst, hans armar slingrade runt mig och våra ben i hop slingrade.
Det känns perfekt allt att ligga och mysa med Harry.
Det är som om våra kroppar är gjorda efter varandra något som är riktigt konstigt...
Och låter som något taget ur en kärleks novell.
Jag försöker ta mig ut ur Harrys gräpp men hans tar bara ett starkare tag om mig.
Det är riktigt bekvämt jag skulle lugnt kunna vänja mig vide det här....
Okej fokusera Cassandra varför måste du ta dig ut ur Harrys armar...
Svaret är lätt....
JAG MÅSTE VERKLIGEN PÅ TOA!!!!
Med ytterligare 3 försök och inte lyckas så bestämmer jag mig för att göra en liten James Bond.
Det slutar med att jag hamnar på golvet och har en skrattande Harry som tittar ner på mig...
Japp det lyckades inte så himla bra.

----------------------------------------------------------------------------

Jag drar till London I morgon så det här är extra långt bara för att jag kommer inte kunna skriva på ett tag :(

Jag kommer inte sätta ett antal kommentarer utan hoppas att ni kommenterar endå så jag kan komma hem till några underbara kommentarer och lägga ut kapitel 10 ;)

Glöm inte att rösta på nästa fan fiction som jag ska skriva röstninge avslutas 10/8

http://momentsff.blogg.se/2013/august/dags-igen.html#comment

Ha det gött ses om några dagar

Utan att tänka efter skyndar jag mig fram till henne och hukar mig ner framför henne och tittar henne rakt in i ögonen.
Hennes gröna ögon är lugna inte alls som jag hade trott att dom skulle vara.
Jag hade själv förväntat mig ett par skräkslagna ögon men i stället tittar hon med lugna ögon rakt in i mina ögon och det är något med hennes ögon som får mig att lugna ner mig snabbt.
Min blick glider till hennes handled och jag ser att hon har ont på sättet hon håller den.
-"Kom jag hjälper dig med den"Säger jag och sträcker fram min hand till henne och hon tar tag i den med handen som hon inte skaddat.
Utan att säga något följer hon med mig till omklädnings rummet och jag ber henne vänta där.
Jag är lite orolig att hon ska springa i väg när jag går men det är en risk jag faktiskt tar med tanke på att jag inte vill att hennes handled ska svulna upp.
Jag går fram till våran frys som står inne på ett av kontoren.
Den är fyld med is påsar.
Varför skulle den inte liksom det är en boxnings ring det händer mycket skador.
Jag tar ut en och går tillbaka till Cassandra och lite till min förvåning sitter hon kvar där.
Jag går fram till henne och hon tittar upp på mig med ett litet leende när hon ser vad jag har i handen.
Jag lägger den på hennes handled.
Hon tar tag i den och jag släpper taget och går bort till första hjälpen lådan längre bort och tar ut ett bandage som man kan linda runt hennes hand.
Jag sätter mig bredvid henne och hon tittar upp på mig.
-"Du ska vara glad för att jag är vänsterhänt"Säger hon och har ett leende dolt i mungipan men jag kan se det.
Jag skrattar lite och hon ler ett vackert leende mot mig.
Jag vet inte vad det är med den här tjejen men hon gör mig galen.
-"Vänta här jag kommer snart"Säger jag och hon nickar.
Med ett leende kliver jag ut ur omklädnings rummet men så fort jag ser Markus fösvinner mitt leende och han vänder sig om och får syn på mig.
Han ser med stora ögon på mig och det ser ut som om han försöker avgöra om han ska springa eller inte.

Cassandra:

Jag tittar på Harry när han enkelt rör sig över rummet.
För att vara så lång så är han väldigt tyst av sig.
När han är utom syn håll så inser jag att han nyss slog upp en kille och jag inte känner något annat än tryghet runt om kring honom.
Det är riktigt riktigt konstigt.
Min blick går runt i omklädnings rummet.
Det är inte så märkvärdigt blå skåp, träbänkar, första hjälpen lådor lite här och där och sen dusch rum lite längre bort.

Markus:

Jag ser Harry när jag vänder mig om och inser att jag ligger riktigt illa till när jag ser hans blick.
Opps....
Det kanske inte var en sån bra ide i alla fall...
Men han vann ju matchen och han slog ju ner en till kille utan att ens bli svettig det är någonting i alla fall.
-"Markus har du något att berätta för mig?"Frågar Harry när han kommer närmare och jag låter min blick flacka lite och sen när han ser mitt oroliga ansikts utryck börjar han garva...
VA FAN!!!!!!??????
-"Trodde du jag var arg på dig på riktigt?"Frågar han fortfarande skrattande och jag nickar och det får honom att skratta mer.
-"Jag ska hämta cola"Säger han och går förbi mig fortfarande smått skrattande.
Den grabben asså han kan skrämma skiten ur mig.

Harry:

Skrattandes går jag bort till dricka maskinen men jag stannar halvägs då jag möter killen från tidigare.
Han ser inte ut att ha några större skador utan bara lite blå märken.
Han går i alla fall upprätt.
-"Öj du förlåt"Säger jag till honom och tittar upp på mig med ett leende.
-"Det är lugnt"Svarar han och jag ler mot honom och han försvinner bort.
Jag fortsätter min väg mot dricka maskinen och tar två color med mig bort till omklädnings rummet och när jag kommer tillbaka så står Cassandra upp och pratar i telefon.
-"Ja mamma jag är okej... Nej jag är inte hemma.... Jag gjorde dom tidigare i dag.... Nej... Okej.... Saknar dig med... Okej... Hej Då älskar dig"Säger hon och lägger sen på.
Jag antar att hon snacka med sin mamma efter som hon sa det och jag går fram till henne.
-"Här har du"Säger jag och hon ler mot mig.
Jag ser att hon knutit fast is påsen med en hårsnod mot armen och hon ler mot mig när jag skrattar lite åt det.
-"Låt oss fixa det där"Säger jag och tar upp bandaget och hon tar av ispåsen.
Det är lite blått och lila här och var men inte så farligt.
Jag lindar försiktigt om bandaget och jag är riktigt nogran med att inte sätta det för hårt runt hennes handled.

Cassandra:

Mjukheten i hans rörelser förvånar mig en aning om jag ska vara ärlig.
Dom är jätte försiktiga och för bara några minuter sen såg jag han slå ner 2 personer liksom man blir förvånad.
-"Så hur kommer det sig att du är här?"Frågar Harry och jag tittar på honom med ett litet leende.
-"Jag blev kidnappad"Svarar jag och han brister ut i skratt och jag ler större åt hur gulligt det låter.
Jag vet inte hur länge vi sitter där inne men det slutar i alla fall med att Harry sitter på bänken och jag sitter på golvet bredvid hans fötter och lutar mitt huvud mot hans ben.
Jag har alltid gillat att sitta på golvet.
-"Vad gillar du mer för musik än Green Day?"Frågar Harry plötsligt och jag ler lite.
-"Jag älskar alla låtar med Emeli Sandé men min favorit låt är Read all about it för det är så mycket känslor i den"Säger jag och han nickar som om han vet vad jag snackar om och vem vet det kanske han gör.

 --------------------------------------------------------------------------------

Har jag blivit dålig eller något? Ni kommenterar inte alls lika mycket som ni brukar

5+

4+