Liam:

Min kropp ligger svettig bredvid tjejen.

Har fortfarande ingen aning om vad hon heter.

Hon sover djupt efter vår lilla lek som hon ville kalla det.

Hennes händer går över min mage och ner till mitt skärp som hon snabbt börjar fumla med.

Hennes ögon är stängda och jag reser mig sakta upp för att inte väcka henne.

Det är bäst att dra innan det är alldeles för mycket folk ute och mer chans att någon ser mig.

Våra kroppar rör sig mot varandra.

Hennes andetag är ojämna, små stön lämnar hennes läppar stup i kvarten.

När jag kommer ut i den friska luften försöker jag få bort bilderna på hennes nakna kropp under mig från min hjärna.

Mitt huvud gör ont när jag går.

Jag skulle inte ha haft så mycket att dricka i går det är inte bra för mig.

-”LIAM VAR HAR DU VART?!”Skriker Louis i ansiktet på mig när jag kliver innanför dörren.

Hans hår är trasligt och visar att han nyss vaknat.

-”Kan du inte hålla tyst. Mitt huvud tar kommer döda mig” Säger jag och han ruskar på huvudet när han inser att jag druckit.

Louis hatar när jag dricker bara för att han saknar den gamla Liam.

-”Vem fan är hon?” Frågar Zayn som kommer ut från köket med en tidning i handen.

Det är en bild på mig och den där Random tjejen som jag lämnade.

-”Ingen aning” Säger jag och sätter handen för huvudet för jag klarar inte av deras höjda röster.

Allt jag vill är att gå och lägga mig.

För guds skull klockan kan inte vara mer än 6 halv 7 på morgonen.

Vad fan gör dom uppe nu?

-”Har du ingen respekt för kvinnor över huvudtaget?” kommer Harry ut och frågar mig och jag tittar med trötta ögon på dom.

Okej så här är vi och väntar bara på Niall att komma och skrika något på mig också kom igen jag kan ta det nu.

-”Liam jag tror du borde gå till ditt rum och sova. Vi pratar om det här när du inte fortfarande är påverkad av alkohol.” Säger Niall som självklart ska komma in i hallen.

Men besvikelsen i hans röst tar så mycket mer på mig än vad dom andra killarnas skrikande.

Sättet Niall aldrig gjort något fel.

Sättet Niall alltid funnits där för mig när ingen annan orkat med mig.

Att veta att Niall är besviken på mig gör det här 10 gånger värre än var det borde vara.

Särskilt när jag vet att jag lovade honom att försöka sluta.

Niall har alltid funnits där för mig och aldrig i hela mitt liv vill jag göra honom besviken.

Han är den jag står närmast och jag vill inte att han ska vara besviken på mig.

*Två Veckor senare*

Niall har inte ens tittat på mig sen den där morgonen.

Det gör ont att veta att han kan prata med dom andra killarna men kan inte ens titta på mig.

Han försöker att vara så långt ifrån mig som möjligt på intervjuer och på scen.

Niall har aldrig vart så kall förut.

Och sen har jag sett honom med Juliette väldigt mycket på senaste tid.

Hennes skratt ekar typ hela tiden i vår lägenhet och jag klarar inte av att se dom tillsammans det gör ont att se hur lycklig Juliette är med Niall.

Dom är helt perfekta för varandra och fansen vet också om det.

Dom shippar Nuliette eller Nulie jätte mycket.

Niall har ju Niall självklart nekat att rykten mellan dom efter som han säger att det inte är något på gång mellan dom.

Inom mig hoppas jag att det inte är det för jag kanske har några känslor för Juliette.

Sättet hennes leende kan lysa upp ett helt rum.

-”Liam” Säger Zayn och jag tittar upp på honom med hopp i blicken.

Det är inte bara Niall som bestämt sig att sluta bry sig utan alla killarna.

Bara att dom andra killarna faktiskt pratar med mig ibland.

-”Ja” Säger jag och tittar på honom med frågande ögon.

Jag ligger på min säng och han står i dörröppningen.

-”Danielle är här och vill prata med dig” Säger han och lämnar rummet innan jag kan säga något.

-”Hej” Säger Danielle när hon kliver in i rummet.

Hon är till och med vackrare än vad jag minns henne.

Hennes hår faller perfekt över hennes axlar.

Två månader är det sen jag såg henne och hon är fortfarande lika vacker i mina ögon.

-”Du måste sluta med vad du håller på med Liam du måste gå vidare!” Säger hon och jag tittar på henne med ledsna ögon.

Hur ska jag kunna gå vidare om jag fortfarande är riktigt kär i henne.

-”Dani…” Juliette kommer in i rummet och ser osäkert på oss innan hon inser att hon avbröt något.

Jag tror att Danielle såg blicken jag gav henne för hon ler mot mig som om hon vet att jag önskar att Juliette var min.

Jag vill bara hålla om henne.

Jag vet att det är fel men jag kan inte stoppa mig själv från att känna så här.

-”Jag kommer strax Julie” Säger Danielle till Juliette sakta.

Juliette nickar innan hon vänder sig om utan att ge mig en blick.

Kanske hon också är arg på mig precis som dom andra killarna.

Det skulle faktiskt inte förvåna mig då Niall säkert berättar allt för henne och han måste ha berättat om hur jag behandlar tjej.

Hon kommer aldrig vilja vara med mig.

-”Jag tänkte fråga om du ville följa med ut med mig, Juliette och Niall” Säger hon och jag nickar för ärligt jag vill kunna vara med Niall och se varför han inte pratar med mig.

Även fast det är ganska uppenbart så vill jag fixa det vi hade för Niall är min bästa vän.

Jag hoppas i alla fall att han fortfarande är det.

Jag reser mig sakta och följer efter Danielle ut i vardagsrummet där Niall sitter med armen runt Juliette och jag känner genast ett pang av svartsjuka.

Okej jag får inte säga något som är dumt.

-”Varför är han här?” Frågar Niall och tittar på mig med en blick som jag hoppades att jag aldrig i hela mitt liv skulle behöva se Niall ge mig.

-”Han behöver komma ut lite så jag bjöd med honom” Säger Danielle och ger Niall en blick som om hon ber honom att vara snäll.

Varför skulle hon behöva ge Niall en sån blick han borde inte titta på mig som han gjorde men endå jag vill inte att han ska vara arg på mig.

-”Ja då går vi väl” Säger Juliette och hon ler mot Niall som genast  lugnar sig av hennes leende.

Det borde inte vara honom hon ler mot så där det borde vara jag inte Niall.

Hon måste sluta titta på honom så där.

Vi går längs gatan och jag suckar åt hur Niall hela tiden får Juliette att skratta åt något han gör.

Det borde inte vara han som får henne att skratta det borde vara jag!

Hon har hans keps på sig och det hjälper inte särskilt mycket med min svartsjuka jag vill bara slå ner Niall.

Men jag vet att det inte kommer hjälpa med allt mellan oss.

Plus skulle inte Juliette vilja vara med mig om jag gjorde det.

------------------------------------------------------------------

Jag måste bara fråga en sak till er. Har jag blivit sämre på att skriva? För när jag skrev förut typ som på Stay eller Lost in the dark så kommenterade massa människor jag hade upp till 13 kommentarer på varje och nu kan jag knappt få två? Så den enda anlendingen jag frågar är för att jag faktiskt undrar för jag kan inte komma på någon annan anledning.

2+ till nästa

Niall:

Jag ser hur Liam tittar över mot Julie nästan hela tiden, blicken som han ger henne är något jag inte sett sen Danielle.

Visst Liam har haft många tjejer sen Danielle men alla vet att han inte älska dem, han kanske hade någon känsla för dem men inte som med Danielle.

Kanske Juliette kan ändra det?

Det skulle vara ett under om hon kunde få tillbaka honom, jag saknar den Liam han var förut, den Liam som fansen älskade.

Ja visst de älskar han nu med men kom igen, han kan inte hålla på och såra dem genom att kyssa nya tjejer hela tiden.

Det måste vara så förvirrande för dem.

Louis:

Harrys hår ligger perfekt i hans ansikte, lockarna är lite mer lockiga nu när han låtit håret falla utan alla hår produkter.

Jag gillar det bättre så, hans lockar är alltid så mjuka att dra min hand genom.

-”Louis kan du ge mig saltet?” Frågar Juliette mig och helt ärligt hennes röst är lite läskig.

Hon kan ju inte veta på vilka ord som hon ska betona på, det låter nästan som en robot pratar.

Men det är väl bra att hon pratar i alla fall det skulle ju vara värre om hon inte gjorde det.

Jag ger henne saltet och hon ler lite mot mig.

Min blick vandrar runt bordet och jag möter de underbara gröna ögonen, Harrys ögon.

De är verkligen de mest underbara ögonen jag någonsin sett.

Sättet som de ser gröna ut på långt håll, men om man tittar nära kan man se små fläckar av brunt och gult i dem.

Det är verkligen häftig färg.

Om jag skulle kunna titta in i hans ögon hela dagen skulle jag göra det.

När Harry får ett av sina underbara sneda leenden på sina läppar, kan jag inte stoppa den röda färgen som sprider sig på mina kinder.

Jag tittar snabbt bort och ser hur Liam studerar varje rörelse som Juliette gör, konstigt.

Men vad ska jag säga Liam har vart konstigt på sistone.

Liam:

Jag tittar på Juliette och märker genast hur hennes ögon lyser av lycka när hon ler.

Man kan tydligt se att hon försöker lista ut vad alla runt omkring henne säger, sättet hennes panna rynkas lite visar att hon inte lyckas så bra.

Hennes mamma verkar helt okej om det inte vore för att hon är så sträng, så fort som Juliette gör något hon kanske inte borde så säger hon till.

Hon är till och med värre än Will är mot mig och då är det illa.

-”Liam ska det bli kul att åka på tour?” Frågar Juliette mig.

Hennes fråga tar mig med förvåning, då ingen har gjort en ansats till att prata med mig på hela kvällen, det värmer att hon gör det.

Jag nickar som svar och hon ger mig ett litet leende.

Hennes leende är fint.

Nej jag får inte tänka så hon är inget speciellt.

Snabbt suddar jag ut leendet på mina läppar som lyckats krypa upp.

Ingen ska få mig att ändra på mig plus Tess skulle aldrig låta mig vara med henne.

Hon har faktiskt sagt det till mig.

Med en suck låter jag min blick flyttas från Juliette till maten.

Kanske jag är menad att vara ensam.

Juliette:

Jag känner irritationen stiga inom mig, alla runt om kring mig pratar och jag fattar ingenting.

Min mamma ler och skrattar åt något någon har sagt men jag vet inte vad.

Snabbt reser jag mig upp och ursäktar mig från bordet.

Det är många oroliga blickar på mig men jag ger alla ett leende för att övertyga dem över att jag är okej, alla verkar gå på det förutom Liam.

Hans blick förblir den samma, lika orolig som innan.

Snabbt avlägsnar jag rummet och går ut på verandan, där jag låter tårarna rinna ner för mina kinder.

Jag saknar att kunna höra så mycket.

Jag saknar att kunna låta musiken ta över mina sinnen, jag saknar mitt liv.

Kanske jag skulle kunna gjort något annorlunda, kanske jag skulle kunna höra nu om jag gjort det.

En hand rycker mig ur mina tankar.

Snabbt snurrar jag runt och möts av Liams oroliga ögon.

När de möter mina tårfyllda fylls de genast med mer orolighet, jag hatar när folk tittar på mig så där.

Snabbt sliter jag mig ut ur hans grepp som han har om min axel, då jag inte gillar sättet han ser på mig.

Liam tror att han vet hur jag har det men han gör inte det.

Hans ögon visar att han tror att han har det lika svårt, men han vet inte hur det är att förlora det som betyder mest för en.

Visst han har förlorat en tjej men kom igen om hon lämnar dig då är hon inte den rätta, jag kan inte göra det jag älskar.

Hur skulle han känna om han tappade rösten och aldrig mer skulle kunna sjunga, han skulle nog inte vara så glad då heller!

Med ryggen vänd mot Liam kan jag inte se vad han säger.

En till sak jag hatar med att vara döv jag hör inte om någon vill mig något.

Jag blir alltid överraskad, man måste alltid vara på sin vakt.

Liams hand nuddar min axel men jag skakar bara av mig den.

Jag vill inte ha hans medlidande jag vill vara ifred och sörja över min hörsel.

Sörja över alla saker jag aldrig kommer kunna göra.

Jag kommer aldrig kunna höra mina barn prata, jag kommer aldrig kunna lyssna på något de gör.

Tårarna börjar strömma ner för mina kinder, när jag tänker på alla de sakerna jag aldrig kommer kunna göra för att jag är döv.

Jag förlorade inte bara det jag älskade, jag förlorade hela mitt liv.

Jag kommer aldrig kunna leva som en normal person, jag kommer alltid behöva hjälp.

Alltid är en lång tid.

En tid som jag kommer spendera i tystnad.

En tid som kommer vara tyst.

Aldrig ett ord kommer jag höra igen.

Kanske Jag inte fattade hur mycket jag egentligen förlorade förens nu…

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera snälla :) <3

Älskar er!

Jag kliver in i vårat hus och ser Niall sitta på soffan bredvid Zayn och se någon dålig film som jag tror dom har sett hundra gånger.

Ingen av dom verkar bry sig i filmen då Niall verkar vara fullt inne i ett spel på sin mobil medans Zayn har ett leende på sina läppar vilket betyder att han smsar med Perrie.

Hon skulle väl komma hem från deras tour snart vilket betyder att Zayn kommer vi inte se så mycket av då han kommer vilja spendera så mycket tid som möjligt med Perrie medans han kan.

Han bryr sig så mycket i henne att det är ofatbart.

-”Liam vart har du vart egentligen?” Frågar Harry mig som kommer ut från ett av badrummen med en handduck lågt ner på hans höfter.

Den killen vet verkligen inte hur man använder en handduck.

Hans hår hänger i stripor och det droppar vatten från det.

Seriöst Harry?

-”Jag var tvungen att göra en sak”Säger jag och tar upp ett av tugguminen som jag köpt.

Jag har fortfarande mina ciggareter kvar men ända sen Julie sa till mig att inte röka så har jag inte känt för det.

Visst jag har velat tagit en ciggaret men när jag fumlat med den så har det känt så fel.

Det har gått 2 veckor sen jag träffat Julie och två veckor utan att ha rökt mer än två ciggareter vilket är mycket mindre än vad jag brukar.

Jag tror att killarna märkt av det också för jag har inte vart ut och klubbat lika mycket som förut.

Lusten finns liksom inte där.

-”Så Liam Tess bad oss att komma över till henne i kväll för att diskutera mer om turnen och jag tror att din lilla fling kommer vara där”Säger Zayn från soffan och Louis som uppenbarar sig från ett av rummen skrattar åt honom.

-”Hon är ingen fling jag känner henne inte”Säger jag arg åt dom och Zayn håller upp sina armar i en gest av att han ger upp.

Med arga steg går jag ut på terasen och tar upp en ciggaret men just när jag tänt den så kommer Julies ansikte upp framför mig och jag släker den snabbt igen och tuggar intensivare på mitt tuggumi.

-”Det var en lång cigg”Säger Zayn retsamt och jag ger honom en arg blick och han suckar när han inser att jag inte kommer skoja tillbaka med honom.

När ska dom lära sig jag har inte skojat tillbaka med dom på jätte länge.

Med en suck lämnar jag rummet och går in i mitt rum.

Aldrig hade jag trott att mitt liv skulle bli så här värdelöst det känns som inget jag gör blir rätt kanske för att det aldrig blir rätt.

Jag slänger mig ner på sängen och låter The Beatles fylla mina öron då jag verkligen behöver höra lite riktig musik.

Jag måste ha slumrat till för jag vaknar upp av att Zayn kliver in i rummet och ruskar om mig för att säga att vi ska åka om en halv timme.

Juliette:

Jag tittar på mamma som ser på mig med en besviken blick.

”Du vet att jag inte gillar när du smiter ut till dans studion själv tänk om du skadar dig” Säger hon på tecken språk och jag bara suckar.

Självklart kan jag skada mig men det kan jag ju göra även fast jag inte var döv.

Varför ska jag vara så försiktig hela tiden.

Hon berättar också om att vi ska gå över till Tess för att äta middag med henne och killarna i One Direction.

Jag vet att dom är jätte stora men jag kan inte se dom som något annat än 5 killar som finns överallt på allt.

Jag vet inte om dom kan sjunga eller inte för jag kan inte höra dom.

Själv vill jag inte döma dom för vad dom gör då jag själv inte vill ha någon som dömer mig för att jag döv.

Men ändå är det väldigt många som gör det för att dom tror att det är okej för jag har inte deras dömande ord.

Försiktigt klär jag på mig en vit klänning och ett par svarta ballerina skor.

När jag kommer ner i köket sitter mamma och väntar på mig med ett leende och vi går ut till bilen som står utanför och väntar på oss.

Självklart att Tess inte skulle låta oss ta tunnelbanan…

När vi står utanför Tess hus låter jag kvällsluften fylla mina lungor och jag tittar på den bilfyllda gatan bakom mig.

Jag föreställer mig hur alla bilarna gör oväsen, ett oväsen jag så gärna skulle välkomna om jag kunde höra.

Med en suck kliver jag in genom dörren som mamma öppnat åt mig.

Ända sen jag blev döv har folk behandlat mig annorlunda, som om jag inte kan göra någonting för mig själv.

Som om jag behöver hjälp med allt.

Men det är inte sant jag kan göra saker för mig själv också, som till exempel öppna en dörr.

Jag behöver ingen jävla dörrvakt som ska öppna dörrar för mig.

-”Trevligt att se dig” säger Tess när jag kliver in i huset.

Hennes läppar rör sig sakta och tydligt, hon vet att jag gillar det bättre när någon pratar med mig än att använda teckenspråk, men jag gillade det när Liam gjorde det, det kändes liksom speciellt.

Med ett leende kliver jag ur mina skor, då jag vet att min mamma tycker det är oartigt att ha skor inomhus.

Försiktigt går jag in i huset och tittar mig omkring.

Det var ett tag sen jag var här men det har inte ändrats så mycket.

Samma fula bruna tapeter i hallen, som sen ändras till den underbara ljus gröna inne i vardagsrummet.

Tess har aldrig vart bra med färg men det är en av de många sakerna jag gillar med henne.

Sättet hon får allt att gå ihop.

Jag tittar runt lite och efter en stund känner jag någon peta mig på axeln.

Med ett ryck vänder jag mig om och möts av Nialls blå ögon, han ler stort mot mig och jag inser att de måste stormat in genom dörren då killarna brottas, alla förutom Liam.

Jag ler mot honom och han snackar ganska sakta men det är ändå svårt att se vad han säger, kanske säger han att det är kul att sne mig och att Liam rumpar mig… eller så säger han att det är kul att se mig och att Liam gillar mig.

Jag vet inte riktigt vilken av dem än.

-----------------------------------------------------------------------

Kommentera vad ni tycker :)

Jag tittar på Tess som ser helt slut ut.

Hon sitter och väger på stolen samtidigt som hon titar på sin dator och hennes blick glider alltid över till telefonen.

-”Liam vad kul att se att du faktiskt är i tid”Säger Will till mig och jag ler lite.

Vi ska snacka om turnen och det ska bli kul att komma ut på vägen igen.

Vi kliver in i ett rum där dom andra redan sitter och Tess kliver in bakom oss.

-”Det här bör inte ta så lång tid då Tess ska i väg snart”Säger Will och tittar på Tess som ler lite mot oss och jag skrattar lite åt hur otroligt glad hon ser ut.

Skönt att komma ut härifrån snabbare än vanligt.

Vi pratade i kanske två timmar innan det knacka på dörren och in kliver en tjej som ser väldigt bekant ut.

Hennes ljus bruna hår har blonda toppar och dom blå gröna ögonen är läskigt bekanta.

-”Julie”Säger Tess och ler mot henne och flickan tittar runt på oss med ett leende på läpparna men när hennes ögon möter mina rynkar hon bara näsan och först trodde jag det bara var för att hon inte gillade mig.

Men sen kommer jag på vart jag känner igen henne från..

Jag gick in i henne och kallade henne freak..

Oops.

-”Ska vi gå?”Frågar hon i en änglalik röst.

Hennes tonläge är lite konstigt då det inte låter som om hon fattar vad hon säger.

Hon tittar på Tess med frågande ögon och väntar på hennes svar.

-”Vänta utanför Lite Julie så ska vi bara fixa klart det här sen så kommer jag okej?”Frågar Tess och tjejen som jag antar är Julie får en frågande  min i ansiktet.

-”Va?”Frågar hon och Tess ler lite.

-”Jag möter dig utanför snart”Säger hon riktigt tydligt och långsamt.

Julie nickar innan hon vinkar ett hej då och försvinner ut.

-”Vad var det där om?” Frågar Louis som inte är blyg om att fråga om något.

Det kan vara riktigt irriterande ibland men nu när jag också undrar så känns det bra att han fråga då jag tvivlar på att dom skulle svarat om jag fråga.

Dom svarar knappt någongång när jag frågar.

-”Åh det är Juliette min kusin hon är döv”Säger Tess och jag håller på att sätta vattnet i halsen.

Men hur kan hon prata det ska ju inte funka så?

Tess byter snabbt samtals ämne och man kan tydligt se att hon försöker föra bort ämnet från den lilla tjejen som vart in i rummet.

Sorgen i hennes ögon är svåra att missa och jag inser att det är något med Juliette som får henne att känna sorg men vad?

Varför har hon det så svårt att prata om den naturliga skönheten..

Vänta va?

Tänkte jag ju det där?!

För guds skull det är bara en brud inget annat hon är bara en helt vanlig brud som råkar ha ett väldigt bra utseende.

Det finns många som har.

Vi pratar lite till men jag kommer på mig själv om att tänka på den vackra flickan som sitter bara några meter från mig i korridoren utanför.

Min blick glider alltid till det lilla fönstret som man kan se ut genom och jag ser hela tiden hennes gestalt sittande på golvet mitt i mot dörren med mobilen i handen.

-”Jag antar att det var allt för i dag”Säger Will och reser sig.

Tess är snabbt ute ur rummet.

Jag följer hennes rörelse när hon går försiktigt fram till Juliette och petar lite på henne.

Juliettes blick glider upp och ler när hon ser den äldre kvinnan.

Ja jag tror man kan kalla Tess en kvinna hon må vara bara 24.

Hon är en väldigt vacker ung kvinna.

Tess är nog en av dom få personerna jag skulle kunna kalla kvinna och ha stor respekt för.

Jag respekterar Tess för den hon är.

Visst jag ligger runt med många tjejer just nu men om alla tjejer i Tess ålder var som Tess då skulle jag ha så mycket mer respekt för dom.

Hon är en självständig kvinna som ser till att allt funkar.

Inte någon billig hora på en klubb som försöker se 5 år yngre ut än vad hon igentligen är för att få ligga.

-”Liam vi tänkte dra till Nandos vill du följa med?”Frågar Niall och jag ruskar på huvudet.

Jag måste få vara i fred just nu jag klarar inte av att ha Niall och dom andra killarna runt om kring mig.

Jag gillade att vara med dom förut men kom igen till och med vi växer ifrån varandra.

Dom suckar och försvinner ut och jag suckar.

Med en suck kliver jag ut ur byggnaden på baksidan där inga fans kan komma in.

Jag sjunker ner mot den kalla tegel väggen och känner den kyliga marken nudda mina jeans när jag slår i marken.

Ur min jackficka letar jag reda på ciggaret paketet som legat och väntat på mig under hela mötet.

Försiktigt fumlar jag upp en av dom små ciggaretena och sätter den mellan mina läppar innan jag drar upp min tändare.

Jag tänker inte ens på min handling utan bara tänder ciggareten då jag känner att jag behöver det.

När den giftiga röken dras in i mina lungor känner jag genast hur ett fridfullt lugn sprider sig i min kropp precis som varje gång.

Jag  drar in ett nytt bloss genom mina nu frusna läppar.

-”Du borde verkligen inte röka det är dåligt för dig”Hör jag en ljus röst säga och jag tittar irriterat ditt för att se någon av dom irriterande jobbarna på modest.

Men när min blick möter dom grön blå ögonen så fasnar dom oförskämda orden jag tänkt fräsa ur mig i halsen.

-”Borde inte du vara med Tess”Säger jag snabbt och hon tittar frågande på mig och jag kommer på att jag kanske inte var så tydlig.

Försiktigt släker jag ciggareten och tar upp mina frusna fingrar.

”borde inte du vara med Tess?” vissar jag på tecken språk.

Ja jag kan tecken språk då min kusin hade en kompis som var stum och använde tecken språk.

Hon ler mot mig när hon ser mina fingrar göra rörelsen.

-"Hon fick ett samtal och bad mig att vänta här utanför”Säger hon med en röst i samma tonläge genom hela meningen.

Det är annorlunda att höra någon prata så men det känns ändå rätt.

Hon sjunker ner bredvid mig på den sidan som jag inte fimpat ciggareten.

Jag kan känna hennes värme från hennes kropp men vi är inte så nära att vi nuddar varandra.

Men om jag rör min arm lite så kommer den nudda hennes.

Självklart låter jag det inte hända det känns som om någonting stopar mig.

Jag har aldrig haft svårt att prata med tjejer eller ens vara nära tjejer med bara av att Julie sitter bredvid mig gör att jag känner mig galen.

Eller så kanske det är för att jag är nykter det brukar jag inte vara när jag träffar tjejer.

Plus så brukar jag oftast bara se dom som en one night stand men hur mycket jag än försöker föreställa mig Julie som en One night stand så kan jag inte det.

Visst jag skulle dö för att röra mina händer över hennes lilla kropp men kom igen vi alla vet att jag skulle hamna i trubbel för att röra henne ens.

Om Tess viste att jag tänkte om henne på det här visset skulle hon aldrig mer prata med mig.

Hon gillar inte vad jag gör med dom andra tjejerna så hon skulle slita huvudet av mig om jag gjorde det med Julie.

Dörren öppnas och Tess kliver ut med ett leende som genast suddas ut när hon ser att Julie sitter bredvid mig.

Oj någon verkar ha något i mot mig.

Men det är okej jag tror att alla har något i mot mig just nu och jag fattar inte ens hur dom står ut med mig.

Jag står inte ut med mig.

Jag vill inte vara så här jag vill vara som jag var innan men jag kan inte för jag vet inte hur jag ska göra för att bli som jag var innan.

Räddslan för att bli sårad finns alltid där och därför måste jag typ vara den som sårar.

-”Hej då Liam… Kalla inte folk Freak när du råkar gå in i dom du ger dom fel uppfatning om dig”Säger Julie och ler mot mig.

Hon verkar se något i mig som ingen annan ser något som inte ens jag kan se i mig.

Jag vill bara veta hur hon ser mig.

Vad jag ska ändra för att vara perfekt i hennes ögon.

Varför vill jag vara perfekt i hennes ögon jag känner henne ju inte!

 -----------------------------------------------------------------

Kommentera vad ni tycker :)

Juliette:

Jag kliver in i mitt nya hus efter att ha vart ute och gått.

Jag gillar verkligen det här stället… OR NOT!

Kom igen en total främling kallade mig freak för att HAN inte såg sig för vem fan gör det.

Med en suck går jag in i mitt rum och ser mamma sitta på sängen med ett leende.

Jag vet att hon vill säga något men jag tittar bara bort från henne för då måste hon peta på mig för att få min uppmärksamhet och även jag vet att hon inte kommer göra det för att få den!

Jag hör hur dörren öppnas och in kommer Tess.

-”TESS”Utbrister jag.

Jag må vara döv men jag kan fortfarande prata även fast jag inte gör det så ofta.

Det är bara att jag och Tess har det här speciella bondet mellan oss vi är som syskon!

Hon skrattar när jag slänger mig in i hennes armar.

Gud vad jag har saknat henne det är en av dom bra sakerna med London Tess bor här.

Tess är min kusin och hon är verkligen bäst.

-”Så vad säger du om att komma förbi på mitt jobb i morgon och vi tar en fika?” Frågar Tess mig långsamt.

Hon pratar alltid lite extra långsamt och tydligt för att jag ska hinna se vad hon säger.

Det känns bra för jag är riktigt jävla less på tecken språk.

Tess fattar att jag vill bli behandlad som vilken vanlig tjej som helst för det är ju vad jag är en vanlig tjej.

-”Det låter underbart”Säger jag med ett leende på mina läppar.

Jag drar mitt hår ur ögonen.

Mina blå gröna ögon tittar på Tess blå och ett leende sprider sig på hennes läppar.

Hon länkar ihop våra armar och vi går skrattandes ut ur huset.

Jag älskar att vara med Tess då hon inte dömmer mig och behandlar mig precis som innan olyckan.

Inte ens min mamma gör det hon vill alltid att jag ska vara extra försiktig.

Vi kliver ut på gatan där det nu vimlar av folk.

Inte alls lika några som tidigare det är nu svårt att se den blå röda skylten som vissar vart tunnelbanan är.

Vi kliver ombord på en av dom skakiga vagnarna som ska ta oss till oxford street.

Tess berättar på teckenspråk om hur en av hennes arbets kamrater är en stor jävla idiot.

Jag skrattar lite.

Det kan vara lite bra att kunna tecken språk då man kan berätta saker som inte alla andra förstår och ingen hör vad du säger.

”Vi ska av nu” visar Tess på fingrarna och jag nickar för att vissa att jag fattat.

Hon ler och tar tag i min hand.

Tillsammans gör vi våran väg genom folkmassan.

Hon har ett leende på läpparna hela tiden och ärligt det har jag också.

Jag har saknat att vara med henne då hon är en av mina bästa vänner hon har alltid funnits där för mig.

Vi går in och ut genom olika affärer skrattandes och jag blir helt kär i ett par skor som ser ut att ha serier på sig.

Med sin mega stora lön så köper Tess dom till mig.

Det är ofatbart hur mycket hon har i lön.

Själv vet jag inte vad jag vill bli.

Jag har alltid velat vara en dansare och dansa är det enda som jag faktiskt brinner för men nu kan jag inte höra musiken.

Så det är ganska lön löst då det inte är stegen som styr mig utan musiken.

Att kunna dansa igen är det enda jag önskar att jag kunde göra.

Jag vill kuna låta mina fötter röra sig över golvet som fjädrar och följa med musiken som vågorna väller upp på stranden.

Det kommer lika naturligt.

Med en suck tittar jag på Tess som kommer tillbaka från att ha köpt oss varsin chai latte från starbucks.

Helt ärligt Chai Latte från starbucks är som att dricka en bit av himlen så gott är det.

När den varma kryddiga men ändå söta smaken nuddar tungan är underbart.

Nu låter det som om jag ska hångla med den men seriöst det är rena rama himlen att dricka Starbucks Chai latte.

Det var faktiskt Tess som vissade mig det när hon hade flyttat till London hade hennes kompis köpt det till henne och jävlar älskar det.

Jag skulle kunna dö inne på ett Starbucks men helt ärligt så skulle det vara riktigt konstigt.

Men om jag någonsin skulle dö skulle jag vilja dö i en dasnstudio för det är där jag älskar att vara.

Även fast jag inte kan dansa längre brukar jag gå till dansstudion i York bara för att sitta och titta.

Det är mitt favorit ställe på jorden.

Och kanske någon gång ibland låter jag mina ben snurra runt lite på golvet åt musiken som finns i mitt huvud.

Men jag kommer aldrig kunna bli mer än någon som dansar lite för mig själv.

Jag kommer aldrig kunna bli något stort.

Tess slänger armen runt mina axlar och ler stort mot mig och jag ler lite lätt tillbaka.

Det enda dåliga med Tess är att hon aldrig ser hur jag igentligen känner.

Jag vill bara träffa någon som ser rakt igenom mig.

Som ser att jag ljuger när jag säger att jag mår bra.

Jag vill bara ha någon som kan säga till mig att jag mår inte bra och det är okej att inte alltid vara okej.

Liam:

Louis sitter i vardags rummet och tittar på mig när jag drar upp ciggaret paketet ur min ficka.

Jag vet det är dåligt att röka men kom igen jag måste få göra det.

Zayn gör det.

Kanske inte så ofta som förut men han gör det någon gång ibland.

-”Du borde verkligen sluta”Säger Louis och ser besviket på mig.

Jag bara morrar till svar och han suckar.

Alla killarna har försökt att prata med mig för alla tror att det finns en del kvar av ”den riktiga jag” inom bords.

Men ingen fattar att jag faktiskt växt upp och jag kommer inte alltid vara den duktiga pojken.

-”Varför skulle jag”Säger jag som om jag inte bryr mig till honom.

Med en suck tittar han på mig trötta ögon.

-”För du är en förebild Liam du har fans över hela världen som ser upp till dig”Säger Louis lite argt och jag tittar på honom.

-”Du har också testat och Zayn gör det också”Säger jag och han tittar på mig med en blick som vissar att han inte menade så.

-”Du började nyligen Liam Zayn försöker sluta för fansens skull”Säger Louis och man kan tydligt höra irritationen i hans röst.

Åh hans röst är så irriterande så hög och ljus.

Och när han är irriterad blir den ännu ljusare.

-”Men allt kanske inte handlar om fansen Louis jag har ett liv. Sluta lägga dig i.”Säger jag innan jag försvinner ut på balkongen och tar ett djupt bloss av ciggareten efter att jag tänt den.

Men mer än så hinner jag inte ta innan den blir ryckt ifrån mig och jag tittar in i två gröna ögon som ser väldigt trötta ut.

-”Jag är trött på ditt betende Liam få din skit samman”Säger Harry med sin raspiga röst.

Om han bara visste hur gärna jag skulle vilja ändra på saker och ting.

Jag skulle inte ha gjort slut med Danielle från början det var ju så allt det här började.

Men jag vet att om inte jag hade gjort det så skulle det tagit slut på ett värre sätt.

Jag låter ciggareten flyttas upp till mina läppar igen och när jag blåser ut röken flyttar sig Harry en bit ifrån mig och jag ler lite mot honom.

Han vet att jag gjorde det med vilje för att han inte kan stå förnära mig pågrund ut av hans astma.

Louis kommer ut och tittar på mig innan han flyttar in Harry in i huset då han alltid är överbeskydande över den yngre pojken.

-”När ska du inse att det du håller på med är fel?”Frågar han mig med en rynkad näsa innan han försvinner in igen och lämnar mig ensam ute på balkongen med den kalla kvälls luften som sällskap.

Juliette:

Jag sitter och stirrar rakt ner i skolbänken vad är det för ide att ens låtsas som om jag bryr mig jag hör ju för i helvete inte vad den jävla läraren säger.
Jag heter Juliette Williams och är döv..
Jag har inte alltid varit döv men för 5 år sen var jag och min mamma med om en bilolycka och den bilolyckan kostade mig min hörsel.
Min mamma har försökt förklara för mig många gånger att det inte är något fel att vara döv men det är inte hon som inte hör något.
Hon har också lärt sig teckenspråk för min skull.
Det är min sista dag här i York i morgon ska jag flytta till London för dom har ett bättre program för döva där och pappa vill inte bo kvar med mig och mamma…
Han säger att han inte klarar av längre att se mammas misstag.
Han tror att bara för att jag är döv så hör jag inte.
Det är väl sant men jag kan faktiskt läsa läppar riktigt bra .
Jag vet att han menar mig varför skulle han annars flytta.
Om jag inte fanns skulle kanske mamma och pappa fortfarande vara lyckliga tillsammans om jag inte fanns så skulle mamma kunna vara en ballett dansös…
Om jag inte fanns skulle kanske världen vart så mycket.
Jag vet att man inte ska tänka så men kom igen jag vet att jag är felet att min mamma inte dansar och att mina föräldrar ska skiljas.
Vad väntar ni er att jag ska göra hoppa omkring och vara riktigt glad över att jag lever…
Skulle inte tro det.
I vanliga fall så skulle Wendela vara här och berätta vad min lärare säger till mig på tecken språk men med hon är sjuk så jag sa att jag kunde klara mig själv…
My ass jag kan ju för i helvete inte ens höra vad dom säger och när läraren står vänd mot tavlan för att peka på bilder så har jag ingen blekaste aning om vad vi snackar om.
Jag tror att dom ogillar mig ganska mycket…
Lärarna alltså.
Jag tror dom tycker jag är ganska krävande och så.
Vi kan aldrig lyssna på hör övningar utan att någon måste berätta med teckenspråk vad dom säger.
Det är riktigt jobbigt.
Det är sant som dom säger man inser inte vad man har förens man förlorar det.

Liam:

Jag kliver in i rummet som modest bet mig att möta dom i och jag suckar vad fan vill dom mig igentligen varför ska dom alltid klagga på vad jag gör kan dom inte skaffa sig ett liv istället för att lägga sig i mitt hela jävla tiden.
-”Liam trevligt att se dig igen sätt dig”Säger Tess.
Tess är helt okej för att vara med i Modest hon är nog den enda som inte är jätte hård mot mig hon låter ofta det mesta gå förbi och jag gillar att hon tycker det är okej att jag gör misstag.
Hon är också ganska ung vilket gör det lättare för henne att relatera till mig.
-”Jaja skit samma”Säger jag opch sätter mig ner.
I vanliga fall skulle jag ha vart jätte nervös för ett möte som det här men på senaste tiden orkar jag bara inte bry mig vad andra tycker om mig.
-”Du måste komma tillbak ner på jorden du är högt uppe bland molnen och vi har verkligen ingen kontrol över dig mer och vi gillar det inte” Säger Will som sitter bredvid Tess på andra sida bordet och jag suckar.
Hur kommer det sig att jag redan visste att dom inte gillar att inte ha kontrol över mig.
Jag tittar på dom med en uttråkad blick och Will ser helt jävla rasande ut och jag kan se hur Tess viskar något i hans öra och han försvinner snart ut ur rummet.
-”Du inser att du inte kan hålla på så här för evigt Liam”Säger Tess och jag tittar på henne med ett höjt ögonbryn.
Varför skulle jag inte kunna den?
-”Du kommer tappa fans och du kommer inte inse det ”Säger hon och jag skrattar.
-”One Direction består inte bara av mig Tess”Säger jag lite irriterad och hon skrattar lite.
-”Det visste jag redan men tänk på det så här Liam ett dans lag består inte bara av en dansare men om en dansare gör ett fel steg drar den med alla andra också”Säger hon och jag tittar frågande på henne.
Varför dansare.
-”Varför jämför du mig med ett dans lag Tess?”Frågar jag henne och skrattar ett humorlöst skratt.
Hon tittar ner på sina händer innan hon tittar upp på mig med sorg i hennes ögon.
-”För min moster är dans lärare och hennes dotter är… var dansare”Säger hon och jag skrattar lite åt hur patetisk hon är.
Gud saknar hon sin kusin oh buhu.
-”Kom igen var inte så löjlig nu du beter dig som om du vore tre”Säger jag argt och det är dp helvetet bryter ut bokstavligen vi skriker på varandra för att hon tycker jag är barnslig.
Plötsligt slåss dörren upp och där står Will och han tittar argt på mig.
-”OM DU INTE SKÄRPER DIG KOMMER DU STÄLLA TILL ETT HELVETE FÖR DIG OCH DOM ANDRA KILLARNA SÅ SKÄRP DIG ANNARS ÄR VI KLARA OCH INTE BARA MED DIG”Skriker han och titar på mig.
Jag nickar åt honom vad ska jag annars göra.
Förut har det bara handlat om mig men nu handlar det om dom andra killarna också.
Jag kan inte förstöra för dom och krossa deras drömmar det skulle vara fel.
Med en suck låter dom mig gå och jag reser mig snabbt.
Jag hatar dom här samtalen med dom.
Jag tror jag har ungefär ett i veckan då dom alltid hittar något att klaga på hos mig.
Bara för att jag inte är Daddy Direction längre behöver dom inte lägga sig i varenda litet steg jag tar.
Med en arg suck går jag runt hörnet utan att märka personen som kommer från andra hållet.
När vi koliderar tittar jag på den bleka gestalten som ligger på marken.
-”Se dig för ditt freak”Säger jag och går där ifrån.
Visst jag kanske var lite hård men hon kunde ju ha sett sig för när hon gick liksom jag tittade inte och hon kunde ha sett mig!
Med en suck kliver jag in i min och killarnas lägenhet.
Niall sitter och spelar tvspel med Louis och dom stoar.
Harry tittar med hjärt ögon på Louis som varje gång.
Jag fattar inte varför dom inte kommer ut någongång för kom igen alla vet att dom är gay!
Och Modest försöker tecka det men kom igen vem kan inte se deras kärlek för varandra.
-”Så hur gick mötet?”Frågar Zayn som kommer ut från ett av rummen med telefonen i handen.
Han smsar säkert med Perrie sin fästmö..
Han kan inte knipa igen om att han ska gifta sig ibland vill jag bara tejpa igen munen på honom.
Jag fräser till svar och alla killarna ruskar besviket på huvudet.
Jag vet att dom inte alls gillar vad jag håller på men kom igen det är mitt liv jag får göra vad jag vill.
Dom kan inte bestämma vilka tjejer som jag ska ligga med och vilka jag inte ska ligga med.
Det har gått jätte långtid sen jag träffa någon jag visste gilla mig för mig och inte för vad jag gör så jag ger upp.
-”Du måste inse att du inte kan hålla på så här Liam”Säger Harry och jag glor på honom.
-”Ska du säga du sitter fast inne i garderoben och du vägrar komma ut för det är bara att inse Styles du är gay precis som din lilla pojkvän där borta”Säger jag och går där ifrån.
Okej så jag kanske inte är lika trevlig som media och alla fans får mig att framstå som.
Jag tycker igentligen inte så mycket om killarna.
Visst dom är snälla trevliga men kom igen se bara på dom.
Har ni sett hur dom ser ut eller som ett jävla bög gäng!
Jag bestämde inte att vara i One Direction jag blev satt i One Direction.
För kom igen det var den enda chansen jag hade att göra något med mitt liv.

 ----------------------------------------------------------------------------

Kommentera vad du tycker :)

The front pages are your pictures,
They make you look so small,
How could someone not miss you at all?

Med ett djupt andetag tittar jag över mot killarna och ser att dom också har tårar i ögonen.

Hela arenan är tyst och man kan tydligt höra några personer gråta.

Den här låten betyder så mycket för mig då jag skrev den under min svåra tid efter att ha läst hennes brev.

Som jag har sparat.

Diana,
Let me be the one to light a fire inside those eyes,
You could love me, you don’t even know me,
But I can feel you crying,
Diana,
Let me be the one to lift your heart up and save your life,
I don’t think you even realize baby you’ll be saving mine.

Diana

Jag sänker sakta mikrofonen och ser hur Niall torkar ögonen innan han sjunger sin del av låten.

Det är alltid lika svårt att säga hej då till någon som betyder mycket för en och jag vet att jag kommer aldrig klara av att säga hej då på riktigt till Diana.

Hon kommer alltid finnas med mig och när min tid är inne så kommer jag träffa henne igen.

Och då kan vi börja våran tid till förevigt tillsammans. 

Något vi aldrig fick chansen till på jorden.

-----------------------------------------------------------------------------

The End!

Jag är faktiskt riktigt nöjd med den här för att säga det själv.Hoppas ni också gillade den :)

Ny fanfiction kommer upp i morgon jao :)

Kommentera vad ni tyckte om denna fanfiction i helhet !

10/3-11

Kära Någon!

Du var bredvid mig till klockan tre idag. Sen blev du utskickad. Jag saknar dig redan jag saknar att se dig le jag saknar att höra din röst. Jag saknar dig.

Hela jag gör ont och min hand ömmar. Jag vet inte hur många mer brev det blir för jag vet att snart finns jag inte. Det är den hårda sanningen. Jag kommer sluta andas och vem vet kanske det redan är i kväll jag slutar andas.

-Diana

9/3-11

Kära Någon!

Du tog mig till Sverige och sen till gränsen till Norge.Jag fatta inte varför vi var tvungna att flyga till Svergie men det var magiskt att du gjorde det för mig.Min doktor var inte riktigt så glad när jag kom tillbaka men helt ärligt bryr jag mig inte. Det var magiskt.

Jag blir svagare. Jag hörde en sjuksköterska berätta för en annan att jag max hade en månad kvar. Jag vill inte berätta för dig för då kommer du att stoppa allt som kommer upp med ditt band. Jag vill inte det jag vill att du ska fortsätta som vanligt jag vill att du ska vara stor med ditt band som alltid. Och när jag är borta fortsätter du som du gjorde innan vi träffades. Jag vill att du hittar en perfekt flicka som kommer behandla dig perfekt. Som kommer ta hand om dig. Som kommer ta upp dom delarna som gått sönder tack vare mig. Jag hatar att veta att jag förstörde dig.

Du har funnits vid min sida när det är som tuffast och allt jag vill är att kunna ge tillbaka det till dig. Men jag kan inte för när du behöver mig som mest kommer jag inte vara där. När du behöver tröst genom tuffa tider kommer jag inte vara där. Jag kan inte ens vara där för dig nu då det gör ont. Det gör ont överallt jag gillar inte smärtan den är bedövande att jag känner inget annat än smärtan. Det finns inget annat jag tänker på än hur ont jag har.

-Dianal

5/3-11

Kära Någon!

Min mamma var på besök i går hon stannade inte särskillt länge då hon inte vart så förtjust i att jag är tillsammans med dig. Hon tycker inte jag borde sätta fler folk för sorg och kanske hon har rätt jag kanske inte borde utsätta dig för den sorgen som kommer komma över dig när jag försvinner. Men helt ärligt så är jag alldeles för egoistisk för att låta dig gå nu. Du har haft chansen att lämna mig så många gånger och inte gjort det så jag tänker inte tvinga dig att lämna mig för ärligt vill jag inte att du ska lämna.

Du kom över till mig idag tillsammans med Niall fick mig att berätta för dig om att jag ville vara på två ställen samtidigt. Så i morgon ska du fixa det sa du. Jag vet inte hur jag är nyfiken på det.

-Diana

3/3-11

Kära Någon!

Du kom inte till sjukhuset i går och jag undrade faktiskt varför. Jag fick svar i dag. Jag sa ju att du behövde sova ordentligt titta bara på dig du sov en hel dag.

Nu är jag ensam i mitt rum då du är i studion och spelar in. Du har ringt mig varje gång du har tid och det är riktigt gulligt. Jag älskar att höra din röst den är som musik till mina öron. Så melodisk så perfekt. Sättet som mitt namn låter så rätt när det lämnar dina läppar. Jag älskar hur din röst är så perfekt. Hur du brukar sjunga mig till sömns innan jag hamna på sjukhus...

Jag pratade föresten med min doktor i dag och han lovade att ta in en till säng in hitt så att du ska kunna sova här då han förstår att jag vill spendera tid med dig. Han är mycket trevligare än sjuksköterskorna här dom tycker att jag ska dö i min ensamhet och att ingen ska bry sig. Jag vet att dom inte säger det högt men jag känner det liksom på sättet dom tittar på mig. Jag är liksom bara en börda för dom som dom måste tvingas bära. Jag fattar inte varför dom inte bara lämnar mig ifred för helt ärligt är det de enda jag vill bli nu. Jag vill vara ensam eller med dig. Jag vill inte ha någon jävla sur käring som tittar mig över axeln för att se till att jag andas när jag skriver. Men kom igen vi alla vet att dom väntar på att jag ska dö varför lägga ner så mycket tid på att se om jag är levande?

-Diana

1/3-11

Kära Någon!

Du lyckas alltid finnas bredvid min säng när jag vaknar något jag verkligen uppskattar. Jag undrar hur tidigt du egentligen går upp. Sover du ens alls hemma? Du brukar alltid sova med huvudet ner mot dina armar när jag vaknar. Jag är orolig för dig. Jag vet att det borde vara tvärt om.

Du försökte prata med mig i dag men jag kunde tydligt höra hur din röst bara blev tröttare och tröttare. Du borde verkligen få sömn. Jag tvingade dig att gå hem tidigare och inte komma tillbaka förens du sovit för du behöver verkligen sova. Jag vill inte att du ska förstöra din hälsa!

Dom tog inga tester i dag utan dom kom bara in och bytte mitt dropp. Det är knappt så att jag kan äta nu mer det är för jobbigt. Men jag vill äta så länge som jag kan. Alltså på riktigt och inte genom dropp eller så. Alla rbukar säga att sjukhus maten är hemsk men om man gemför den med skolmaten så är den inte så hemsk. Skol mat är mycket värre.

-Diana

24/2-11

Kära Någon!

Du kunde inte komma hit idag så du skickade en av dina vänner Niall. Han höll mig sällskap och han försökte få mig att göra något annat än att bara sitta och inte göra något. Det slutade med att jag fick rabbla upp filmer jag gillade till honom och han fixade fram en av dom. the bridge to terabithia var en av filmerna. Den var också den filmen han fixade fram tills i dag. Det var min favorit film när den kom ut och jag ville se den en gång till innan jag går bort. Den var lika bra som jag minns den. Fortfarande lika sorglig i slutet.

Han stannade med mig hela dagen och höll mig sällskap. Han lovade mig också att när jag dör att han ska hålla koll på dig. Han ville inte egentligen lova det då han inte vill tro att jag snart kommer gå bort men han vet att det är sant så han lovade mig det. Jag hoppas att han håller sitt löfte.

-Diana

22/2-11

Kära Någon!

I dag så var jag ensam du var borta på någon inspelning och jag fick lov att klara mig själv.Jag har inget i mot att vara ensam jag vill bara mycket häldre att du är med mig för då känner jag mig inte så himla ensam. Ingen vill säga något till mig här dom tittar bara på mig med ledsna ögon som om dom alla vet att min tid är snart ute.

Jag var uppe och gick i dag då jag hade en av mina bättre dagar. Det var synd att du inte fick vara här och se det då jag sällan har bra dagar nu för tiden. Doktorn säger att det kan vara inne på dom sista bra dagarna. Snart kommer jag att lämna min kropp och knappt vara medvetande. Jag är rädd då jag vill kunna leva varenda sekund av mitt liv jag vill inte leva dom sista dagarna genom att bara sitta och inte göra något. Dom säger att jag fortfarande kan höra då men inte kunna göra något inte kunna prata eller något.Det är väldigt få minuter jag är vid medvetande helt. Jag vet inte hur många fler brev jag kommer kunna skriva då jag inte vet hur långtid jag har kvar. Så mycket jag vet skulle det här lika gärna kunna vara det sista brevet jag någonsin får skriva till dig.

-Diana

18/2-11

Kära Någon!

Du satt bredvid hela dagen i dag och lyssnade på mitt klagande för ärligt det var vad jag gjorde klagade! Men vem skulle inte klaga om det är varmt och man inte kan röra sig.

Du satt och sa hur mycket du älska mig och tårarna ran ner för mina kinder för jag älskar dig så mycket.

Jag berättade föresten för dig om min deprition och du tog det lugnt.Du sa att jag skulle klara mig igenom det och jag hoppas du har rätt för jag vill inte dö så här.

-Diana

16/2-11

Kära Någon!

Jag insåg just att det här är brev nummer 20 jag har skrivit 20 brev till dig. Dom kanske inte är så många men jag vill ändå fortsätta skriva för nu är det enda alla går och väntar på min död. Alla är förvånade att jag klarat mig så här länge dom förklarade mitt dödsdatum när jag fick reda på att det inte gick att göra något åt min cancer för ungefär en månad sen. Så nu väntar dom på hur länge till jag ska leva innan jag ger upp. Jag känner på min kropp att det här verkligen tar på mig jag känner mig svagare och i bland känns det som om jag inte är där. Det är läskigt jag är rädd för vad som händer med mig och jag kan inte göra något åt det.

Du har vart här så ofta du kan och varje gång har du med dig en röd ros.Du kommer i håg när jag berättade för dig om att Rosor var min favorit blomma.

Dom andra killarna har också vart här några gånger tillsammans med dig men dom har aldrig med en röd ros. Dom kan ha vita,Gula,Rosa men aldrig har dom med en röd. Det är därför du är så speciell för allt du gör är speciellt.

-Diana

10/2-11

Kära Någon!

Jag vaknade i morse och det första jag såg var ditt rufsiga hår och det fick ett leende att formas på mina läppar. Du har inte lämnat mig.

Du sov och hade min hand i din något jag alltid gillat med dig att du alltid gillar att ha kontakt med mig. Ditt huvud låg mot madrasen och man hörde små lätta snarkningar. Jag skulle ha väckt dig om det inte vore så att jag hade en och har fortfarande en dålig dag. Jag ville inte att du skulle prata och försöka få mig att prata för jag orkade inte med det. Så jag lätt dig sova dina lätta snarkningar fick mig att känna mig lugn. Och helt ärligt om jag hade dött i just det ögonblicket visste jag att jag skulle dö lycklig. För du inte lämna mig och för att det var perfekt du såg så fridfull ut.

Jag har alltid älskat att se din sovande gestalt då du alltid ser så avslappnad och fridfull ut. Det får ditt utseende att se mer pojkaktigt ut något som man ofta inte ser hos dig nu mer. Jag älskar sättet du ofta har ett litet leende på läpparna.

Jag älskar dig.

-Diana

8/2-11

Kära Någon!

Du har inte vart här jag vet inte vart du är jag saknar dig men kanske du insåg att jag kommer dö och att det inte är någon vits att bry sig längre. Kanske du stannade med mig så länge som du gjorde för att du viste att jag var döende. Kanske min mamma betalade dig det vore något hon skulle göra för att göra mig lycka. Sen så insåg du att du inte orka hänga runt mig jag som inte betyder något för dig igentligen jag som bara är någon wired döende person. Kanske jag inte kände dig över huvud taget.

Nej jag kan inte tänka så det är min medecin som pratar. Jag sattes på ny medecin för deprition då dom upptäcket att jag hade problem med deprition. Jag ska berätta det för dig så fort du kommer hit då jag inte vill att det ska hända en upprepning av föra gången jag inte berätta något jag klara inte av en upprepning.

-Diana

5/2-11

Kära Någon!

Jag vaknade ensam i dag och jag saknade att ha dig bredvid mig. Ända sen du kom tillbak har du vart vid min sida därför känns det lite konstigt att inte ha dig här bredvid mig just nu. Jag saknar dig. Ditt leende gör alltid att min dag blir bättre även fast jag kan se att du är orolig.

Jag fick gå igenom några tester i dag och jag tror att dom börjar bli ganska oroliga för mig då vissa dagar är svårare än andra. Jag kan tydligt känna att vissa dagar är jag svagare än andra och inte lite heller. Antingen är det en bra dag eller inte. Jag gillar när det är bra dagar men dom blir bara mindre och mindre av dom. Doktorn säger att det bara är en tids fråga innan dom är borta vilket betyder att min tid också är nedräknad. Många brukar inte räkna dagar tills döden men jag är lycklig varje dag jag vaknar. För vem vet kanske vaknar jag inte i morgon. Jag vet att jag inte borde skriva så här men du vet själv att det är sant jag kan inte leva för evigt. Jag kan inte vara forever young.

Men vad som än händer och när det än händer så lovar jag att jag älskar dig vart jag än är och kommer titta över dig och se till att ingen gör dig illa. Jag vill bara att du ska vara lycklig. Kanske du skulle vart lyckligare om du aldrig träffade mig. Du skulle inte vara indragen i hela min skit du skulle kunna leva ditt liv utan att behöva oroa dig. Jag vet att du sagt att jag inte ska tänka så men du vet att jag tänker på det jag vill inte att du ska vara olycklig... Är du olycklig med mig? Varför kan inte jag vara med dig hela tiden och göra dig lycklig. Jag vet att jag inte är bra nog för dig men jag är så himla tacksam för att du ändå väljer att stanna med mig än att lämna mig. Du skulle kunnat lämna mig till döden den där gången då du lämna mig då skulle du inte behövt oroa dig för mig mer. Jag vill inte att du ska gå runt och oroa dig. För både du och jag vet att antingen så kommer din telefon ringa och jag ringer dig för att jag saknar dig eller så ringer den för att jag orkar inte kämpa mer.

Jag försöker kämpa varje dag för din skull jag vill inte bara lämna dig jag vill veta att det finns någon som kommer ta hand om dig när jag inte finns kvar för jag älskar dig så mycket. Och när jag är borta vill jag att du fortsätter ditt liv precis som förut för jag vill inte förstöra något!

Nu måste jag sluta skriva för man ser ingenting vad jag skriver för alla tårar hamnar på papperet jag är så rädd jag vill inte dö.

-Diana

1/2-11

Kära Någon!

Du kom till mig i dag. Jag vet inte precis när jag vet bara at när jag vaknade upp så satt du där bredvid mig och pillade med mitt hår. Det var riktigt bekvämt att ha dig nära.

Jag kunde se oron lysa igenom dina ögon när du försökte dölja den för mig men du har aldrig vart svår att läsa. Vissa kanske inte ser vad du egentligen känner för att du ler men jag ser när du är orolig,Ledsen,glad eller arg jag kan se hur dina ögon mörknar när du är arg och sättet du kniper i hop din mun när du ler när du är ledsen eller orolig. Du har ett av dom mest underbara leendena när du ler på riktigt och man kan genast se det om man står nära dig. Om man har sett ditt riktiga leende så vet man när du har ett fejk leende på dina läppar.

Du satt bredvid mig hela dagen då jag hade alldeles för ont i kroppen för att röra mig. Du berättade om hur du hade haft det och jag försökte att vara så social som det gick men i bland så orka jag inte. Jag älskar ljudet av din röst den är så lugnande och alltid så perfekt. Precis som du. Allt med dig är perfekt.

-Diana

29/1-11

Kära Någon!

Jag sitter inne på ett rum på ett sjukhus nu. Jag vet inte riktigt vart du är men vart du än är hoppas jag att du har det bra. I min arm sitter det massa nålar som för i dropp och ser till att mitt hjärta slår.

Jag kommer inte få lämna det här rummet tills jag dör. Helt ärligt vill jag inte dö så här jag vill inte dö på ett sjukhus jag vill vara lycklig dom sista dagarna jag lever. Jag vill vara med dig dom sista dagarana jag är vid liv.

Jag vet inte hur mycket tid jag har kvar men jag vet att hur mycket tid det än är vill jag spendera varje sekund med dig. Men jag kan inte göra det. Jag måste genom gå massa saker här som operationer inte för att jag fattar varför. Jag har ju själv valt att sluta. Jag vill inte lida den sista tiden jag har kvar det vet du jag berättade det för dig när vi pratade här om kvällen.

Jag vill inte lida. För dom kan inte göra något dom har ju själva sagt att jag är utom all räddning. Varför måste då jag vara här. Jag vill att du ska vara här bredvid mig och säga att allt kommer bli okej.

-Diana

26/1-11

Kära Någon!

Du åkte i väg i dag för att vara borta i några dagar. Du var helt förstörd när du åkte då du inte riktigt var säker på när du skulle komma hem. Jag vill inte se dig gråta igen det gör ont i mig. Men jag vet att så fort du kommer se mig ligga på en sjukhus säng på min dödsbädd kommer du att låta tårarna rinna. Jag vet att det kommer hända men det betyder inte att jag vill att det ska hända. Jag vill inte dö i från dig för jag vill spendera mitt liv med dig. Och inte bara det som är kvar av det jag vill kunna spendera mitt liv med dig växa med dig bli gammal med dig. Jag vill sitta i en gungstol ute på verandan med din hand i min och titta på våra barnbarn springa runt på gården. Jag vill se våra barn växa upp jag vill spendera en evighet med dig. Men jag vet att min evighet är mycket kort. Det finns inget som kan rädda mig jag dör sakta och en dag kommer jag inte finnas mer då kommer jag vara borta.

Jag är rädd för jag vill inte dö det finns så mycket saker jag vill göra innan jag dör jag vill till exempel vara på två ställen samtidigt.

Jag älskar dig så mycket jag vill inte lämna dig.

-Diana

24/1-11

Kära Någon!

Du följde med mig till doktorn i dag och jag vet hur svårt det var för dig. Man kunde tydligt se på ditt ansikts utryck att du verkligen inte ville gå ditt men du ville vara där för mig. Jag förstår fortfarande inte hur underbar du egentligen är. När jag går bort så hoppas jag att du hittar en perfekt tjej som kommer kunna vara med dig för evigt som du kommer kunna leva ditt liv med och jag lovar jag kommer titta ner på dig och le. Jag vill att du ska vara lycklig.

Du betyder allt för mig.

Jag ska tillbaka till doktorn om tre dagar för att dom vill se hur snabbt det egetligen går för mig. Då kan dom veta på ett ungefär hur länge som jag kommer leva. Jag är rädd för att dö. Men jag vet en sak att dö kommer vara en ära. Jag har alltid velat ha ett äventyr och inom kort tid kommer jag gå igenom det största äventyret... Att leva har vart ett äventyr men att dö är ett störe äventyr.

Jag älskar dig.

-Diana

20/1-11

Kära Någon!

Du har inte lämnat min sida ända sen du kom in och såg mig försöka avsluta allt. Hela jag är trött jag vet att det kan inte vara jätta mycket kvar för jag börjar tröttna på att göra allt. Jag vet att du hatar när jag säger så här men jag vet att det inte kan vara jätte lång tid kvar jag vill att det ska vara förevigt kvar för det är precis så lång tid som jag vill spendera med dig. Jag vill vara med dig förevigt. Jag vill inte lämna dig.
Min mamma säger att hon ska försöka komma hem och vara med mig lite.Jag tror hon käner sig som en dålig mamma för att vara borta från mig för att hon inte klarar av att titta mig i ögonen utan att bryta i hop. Men ärligt det är en känsla jag vant mig vid. Det är bara du som vet som inte tittar på mig med ögon som säger att du är berädd att sticka så fort jag mår dåligt. Det är bara du som inte lämnat för att du inte orkar med att veta att jag kommer dö snart. Killarna vet ju inte så dom kan ju titta mig i ögonen utan att bry sig. Jag ska berätta för dom också jag vet bara inte när. Dom har blivit som min andra familj under så kort tid och jag vill verkligen inte sabba allt. Dom är helt underbara killar och jag vet att när jag är borta kommer dom finnas för dig och stöta dig igenom det svåra.

-Diana

17/1-11

Kära Någon!

Tack....
Tack för att du inte gav upp på oss... Tack för att du kom i tid för att slå dom små pilrerna ur min hand. Tack för att du inte lät mig dö... Tack för att du inte ger upp på oss ger upp på mig.
Jag vet helt ärligt inte vad som skulle hänt om du inte hade kommit in i badrummet när jag hade dom små vita pilrerna bara någon centimeter från mina läppar. Sättet du tog den lilla chocken till fördel och slå dom små vita pilrerna ur min hand så att dom hamnar på golvet.
Tårarna må ha runnit ner för mina kinder man jag tror inte att det var för att du förstörde min utväg utan jag tror att det var för du bryr dig. Du bara satt där bredvid mig och drog in mig i din famn samtidigt som du viskade tröstande ord i mitt öra.
Man hörde tydligt att du grätt men jag ville inte säga något då jag var rädd att du skulle lämna mig ensam igen.

-Diana

------------------------------------------------

Ni trodde väl inte att jag skulle döda henne va?

17/1-11

Kära Någon!

Jag börjar inse att du inte kommer komma tillbaka. Jag kommer inte få vara i din varma famn längre. Jag kommer inte få sitta mot din varma kropp och bara sitta och mysa.
Jag vet att det är fel att tänka men kanske det var meningen att det skulle bli så här kanske det var meningen att jag skulle dö i min ensamhet för alla vet att jag kommer dö ensam.... Alla säger alltid att jag inte ska låta min sjukdom ta mitt liv i från mig... Kanske jag inte ska låta den ta mitt liv..
Jag kan ju lika gärna göra det åt den så att den slipper ödsla tid på mig. Det kanske skulle vara bättre utan mig du skulle kanske vara lyckligare du skulle aldrig blivit indragen i det här. Min mamma skulle aldrig vara tvungen att bo hos min mormor och morfar för att hon inte klarar av att se mig döendes. Min pappa skulle inte lämnat oss... Alla doktorer skulle kunna hjälpa mer viktiga personer som har ett viktigare liv än jag. Dom skulle kunna fokusera på dom personerna som alla faktiskt bryr sig i.
Nu sitter jag här på golvet i mitt badrum och skriver samtidigt som jag har den lilla asken med dom små vita sömn pillrerna i. Jag vet att om jag tar för många så kommer det vara slut och då kommer ingen behöva bry sig mer i mig. Ingen kommer någonsin att veta att det var dom som tog mitt liv. Alla kommer tro att jag gav upp till cancern.
Så jag antar att det här är hej då. Och jag antar att det här är sista gången du hör något från mig.
Jag älskar dig!

-Diana

12/1-11

Kära Någon!

Hela jag gör ont! Jag kan inte fatta det har gått 4 dagar och jag vet att du behöver tid men jag vet inte om jag kan ge dig tid. JAG BEHÖVER DIG!!!!!!!! jag tycker inte om att vakna upp ensam jag gillar inte känslan jag har utan dig.
Dom här dagarna har vart ett rent jävla helvete jag har inte rört mig från sängen för jag ser inte vitsen med att stiga upp när jag inte kan se dig le eller se dina underbara ögon.
Det enda som hålt mig sälskap är alla videos på dig som finns överallt på Youtube för jag behöver något som får mig att känna mig närmare dig! Jag behöver dig nära mig för att vara mig.
Jag är rädd vad som kommer hända utan dig jag är rädd att försvinna från dig utan att kunna berätta för dig att jag älskar dig mer än något annat. Jag är rädd att min tid är ute innan jag hinnr berätta vad du betyder för mig.
Me vem vet kanske vår tid redan är ute kanske det vi hade är över kanske det inte finns något mer oss nu när du inte finns bredvid mig. Det finns bara jag.... sen finns du också någonstans men det sitter inte i hop med mig längre. Det finns inget oss.
Jag vill inte att våran tid ska vara ute jag vill vara med dig tills mitt sista andetag.

-Diana

10/1-11

Kära Någon!

Jag har inte sett dig sen den där dagen som du öppnade dörren och försvann. Hela mitt hjärta gör ont av att vara utan dig men jag vet att om du fortfarande vill ha något med mig att göra så kommer du att komma tillbaka. Om inte så kommer jag inte att pressa dig för det är ditt val och jag låter dig ta din tid.
Jag hoppas bara att du hinner göra ditt val och välja det rätta innan min tid är slut.För om du väljer att stanna så vet jag att det är dig som jag vill se en sista gång i ögonen och säga att jag älskar dig... För ärligt jag älskar dig!

-Diana

8/1-11

Kära Någon!

Jag vaknade med den här hemska känslan i bröstet i morse jag fattade först inte vad det var men så fort jag gick ut i köket så visste jag att du visste.Du satt vid köksbordet och titta med tomma ögon på brevet från min doktor som jag glömt ta bort sen i går morse.
Du kom över i går kväll och somnade bredvid mig... Jag kunde känna hur du var besviken på mig när du tittade upp på mig. Jag visste att det inte skulle sluta bra men jag hade aldrig väntat mig att du skulle rest dig upp och skrika på mig att jag skulle berättat. Tydligt kunde jag se att du var arg på mig och jag hatade känslan av att veta att du var arg på mig. Sättet dina bruna underbara bruna ögon nästan var svarta av ilska var skrämande.
Du skrek innan du bara försvann du lämnade mig där med tårarna rinnande ner för mina kinder helt ensam. Men jag antar att jag kanske förtjänade det ganska mycket. Jag skulle ha berättat för dig!
Nu sitter jag här helt ensam i mitt hus som är alldeles för tyst för en person. Min mamma är hos min mormor och morfar för att hon klarar inte av att veta att jag är döende för alla vet det. Det är inte mycket tid kvar innan jag inte finns mer. Men kanske jag förtjänar det då du säkert hatar mig nu när du vet saningen om mig.

-Diana

1/1-11

Kära någon!

Du kysste mig för första gången. Jag träffade dig många gånger sen den där gången i mat affären. Du bjöd över mig på ny års fest hos dig och dina bästa vänner och klockan tolv så kysste du mig och berätta hur du verkligen kände för mig.Självklar berättade jag att jag kände lika dant och jag tror aldrig jag sett något vackrare än ditt leende just i det ögonblicket. Det nådde ända vägen till dina ögon och det gjorde mig glad att se.

Förlåt för att jag inte berättat än om att jag har Cancer jag ska berätta det för dig när tiden är inne. Min doktor säger att jag har tur som fortfarande är levande och det skrämmer skiten ur mig då ingen förväntar sig att jag fortfarande ska vara vid liv. Jag vill inte dö särskillt inte nu när jag har dig.

Ibland undrar jag om det skulle vart bättre om jag inte träffade dig och drog in dig i min skit. För då skulle jag inte behöva oroa mig för att berätta för dig om att jag är sjuk. Jag vill inte se dina ögon slockna av sorg när jag berättar det för dig. Jag vet att du kommer ha det där ansiktsuttrycket som du hade när ni fick reda på att ni kom trea i x Faktor du såg så förkrossad ut efteråt och jag vill aldrig i hela mitt liv... Och inte efter det för den delen heller... Se det ansiktuttrycket. Det gjorde ont i mig att se dig gråta. Dina bruna ögon ska inte vara fylda med tårar dom ska vara fylda med lycka precis som varje gång jag träffar dig.

Det är anledningen till att jag inte berättat något för dig om min sjukdom.

-Diana

--------------------------------------------------------------

Kommentera :)

27/8-10

Kära någon!

Jag sitter i arenan där x Faktor är och jag är hur nervös som helst. Min mamma lyckades få biljetter tack vare sitt jobb och nu sitter jag här på rad 2 och väntar på att det ska börja. Min mamma tycker att det är bra att jag har en dröm. Min dröm just nu är att se dig live så att jag vet att du inte bara är i mina tankar. Jag vet inte vad jag skulle göra om du bara var i mina tankar. Antagligen bara falla i hopp och gråta för jag skulle känna mig patetisk.

Många tjejer i min klass snackar om er och jag vet att dom är avensjuka på mig för att få se er. Men dom har hela livet framför sig att få höra era låtar och era underbara konserter för jag vet att ni kommer bli stora jag bara vet det.

Mitt hjärta slåt jätte hårt nu för det är bara 5 minuter kvar tills det startar och jag kommer få se dig.

Du rör dig på scen som om du alltid vart menad att vara där. Men det är inte det som får mig att gilla dig så mycket... Nej nej... Det är sättet dina bruna ögon lysser av lycka när du hoppar omkring där uppe med ditt band. Jag hade ögonkontakt med dig och nu kan jag lova dig att jag kommer dö lycklig för jag fick se dig och se dig där du verkar vara som lyckligast.

-Diana

---------------------------------------------------------

Kommentera vad ni tycker :)

23/8-10

Kära någon!

Jag var ute och gick i dag när jag såg dig för första gången. Jag viste så fort jag såg ditt ansikte på bilden att det var du. Jag vet inte vad du heter man jag såg dig med 4 av dina vänner från x Faktor. Jag vet att det låter som om jag är besatt av dig och ditt band men tro mig jag vet bara av att titta på dig på bilden att det är dig jag skriver till. Min sista önskan innan jag dör är att ge dig dom här breven som jag skriver. Jag hoppas dom aldrig tar slut för ärligt så vill jag inte dö. Jag är rädd.

När jag satt på ett cafe så satt några tjejer och pratade om dig och ditt band dom berättade massa saker och jag vet att det är fel att tjuvlyssna men det handlade om dig så jag var tvungen. Dom berätta att ni inte kände varandra innan x Faktor. Dom sa också era namn hela tiden men jag vet inte än vem som är du. Kanske jag ska låna mammas dator och leta upp er. Det lät konstigt men jag vill verkligen veta mer om er på riktigt.

Jag har aldrig hört dig sjunga men jag vet att det skulle vara din röst som jag önskar att jag somnade till varje natt.

-Diana

---------------------------------------------

Vad tycker ni?

Kommentera :)