Casper:

Jag sitter bredvid min syster på en park bänk när två tjejer kommer upp till mig, jag känner igen den ena som Jonnys flickvän och ett leende sprider sig på mina läppar då jag vet att dem är vän med fröken hottie. Jag försöker att inte se ut som världens creep när dem kommer upp till mig och jag hoppas verkligen att jag lyckas för annars vet jag inte vad jag gör.
-"Hi girls" Säger jag till dem och ett leende sprider sig på den ena tjejens läppar när hon sätter sig bredvid mig, hon har en snygg kropp om vi säger så.
-"Hi I'm beth and this is Stacey we just saw you over here and though that you would be the perfect match to our friend" Säger hon som satt sig bredvid mig, jag försöker att hålla ögonkontakt med henne men mina ögon åker ner till lite under hennes hals då hon har en ganska så stor uringing, jag skulle inte våga gå runt med en sådan uringning om jag var tjej men vem vet hon kanske vill ha the D. jag skulle gärna ge henne det.
-"She is meeting this guy we really don´t like and we think you can be the perfect guy for her" Säger Stacey och lägger sitt huvud på sne och ler mot mig, om inte det leende skulle kunna döda mig då skulle inget kunna döda mig.
-"And what do I get?" Frågar jag och tittar på dem, jag vill ju självklart ha något av dem och inte bara dras vän.
-"Stacey here will give you a blow job and a great fuck for it" Säger Beth och jag an tydligt se att Stacey inte riktigt var med på det men vem är jag att säga nej till det.
-"Why won't you do it?"Frågar jag henne och tittar ner på hennes bröst och undrar om jag kan få röra dem bara en sekund.
-"You do realize that you are a boy... I swing the other way so Stacey have to do it" Säger hon och jag inser just att jag fråga en lesbisk tjej om hon ville ligga med mig... awkward.

Jonny:

Det har vart typ världens längsta dag och jag lovar att om jag måste servera en jävla kaffe till så kommer jag att bli galen, just nu vill jag bara laga en god middag och krypa upp i soffan tillsammans med min underbara flickvän. Jag har inte sett henne på länge oh hon vet inte att jag kommer över men jag vill överraska henne, jag har till och med köpt blommor.
Jag ler när ja kommer till Staceys hus och tar av mig skorna, jag märker genast att något är fel då det står ett par till skor i hallen som jag inte känner igen, det kan inte vara någon annan än hon som har någon på besök då hon bor ensam med sin mamma och hennes mamma är bortrest, sen när är hon med kill kompisar utan att ha någon av Beth eller Denize med sig?
Jag tar försiktigt av mig skorna och börjar gå upp för trappan och stannar mitt i ett steg när jag hör konstiga ljud, ljud som jag inte borde vara så bekant med men tyvärr är jag det. Det är Staceys små stön och ljud av njutning.

Denize:

Jag sitter där bredvid Harry och låter mitt huvud vila mot hans axel, ingen av oss behöver säga något för att det ska vara perfekt, bara av att vara nära honom får mig att le och må bra, jag behöver inte ord för att kunna prata. Jag behöver inte ögon för att kunna se. jag behöver ingenting när jag är med Harry allt jag behöver är hans berörning.
Jag känner en fjäderlätt kyss på mitt huvud och jag vänder mitt huvud upp mot Harry och möter hans underbart gröna ögon. Jag tittar på hans perfekta hudton och drar mitt finger längs hans käklinje, jag minns det svarta och vita ansiktet och jag vet att det finns under denna perfekta hudtonen, jag vet att han använder så mycket energi bara för att jag inte ska se den. Är det fel om jag sa att jag vill se den igen? är det fel om jag sa att jag tycker att han är vacker när han är sig själv?
Många andra skulle se ett monster men jag ser bara något så underbart perfekt. Alla har vi våra brister men jag vet att Harry tror han har mer än alla andra... Jag har bar svårt att se någon av hans brister när jag är med honom.

Harry:

Jag sitter på mitt rum med ryggen mot väggen, det är ganska tomt i mitt rum. Det är bara en säng och ett skriv bord. Jag äger faktiskt en säng även fast jag egentligen inte behöver sova, jag har den mest till för att jag ska kunna ha någonstans att ligga ner när jag har tråkigt. Jag kan faktiskt sova men jag behöver inte sova, jag har några männskliga egenskaper kvar men vissa av dem är borta som till exempel att jag inte behöver sova. Jag behöver egentligen inte äta heller men jag gillar känslan av att veta att jag har ätit precis som vanliga människor gör.
-"Hello" Säger en röst från dörren och jag tittar snabbt upp för att möta Denize blå grå ögon och ett leende sprider sig på mina läppar, jag älskar färgen på hennes ögon. Jag måste ha vart så djupt inne i mina tankar att jag inte hörde när hon kom något som förvånar mig då jag har längtat efter att få se henne igen i flera timmar, det var så svårt när hon försvann, jag trodde helt seriöst att jag skulle bli galen, jag viste inte vad jag skulle göra med mig själv.
Hon kommer och sätter sig bredvid mig och det är då jag kan studera henne närmare, hon har på sig ungefär samma sak som tidigare något som förvånar mig då hon hade pyjamas tidigare, det enda som hon har ändrat är tröjan det är en svart Sleeping With Sirens tröja, jag vet att hon gillar dem då hennes väggar har ett antal affisher på dem. Jag har hört några låtar med dem men jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem, dem är inte riktigt min musik stil, men ibland kan det vara bra att lyssna på något annat också.
-"Beth hates me" Säger hon tyst och lägger sitt huvud på min axel, jag tvivlar starkt på hennes ord då Beth inte skulle kunna hata henne, jag har inte träffat henne mer än ett litet hej en gång men jag vet redan att hon ogillar mig, men jag tvivlar på att hon kan hata Denize då Denize är alldeles för perfekt för att hata, hon har allt och jag förstår mig inte på de personerna som hatar henne då hon är perfekt.
-"I don't believe that" Säger jag till henne och jag kan höra hur hon skrattar till lite, jag kan inte förstå hur hon kan tro att hon hatar henne, hur är det ens möjligt att hata någon så underbar?

Beth:

Jag sjunker ner bredvid Stacey i soffan och tittar henne rakt in i ögonen, jag vet att hon ogillar Harry lika mycket som jag ogillar honom och vi måste verkligen göra något för att få Denize att sluta träffa honom, kanske skaffa en kille åt henne som hon kan gå på en dejt med, hon har inte vart ut med någon på evigheter och det verkar ju inte funka så bra när vi låter henne välja sin egen kille.
Harry passar liksom inte in i våran lilla klick något som gör det omöjligt för henne att någonsin kunna dejta honom, hon måste ha någon som lever upp till våra förväntningar precis som oss. Hon måste bli lycklig med rätt kille... eller tjej.
Jag vill bara hennes bästa och det vill Stacey också och jag vet att vi måste göra någonting för att stoppa henne från att göra ett av de största misstagen i hennes liv, vi måste helt enkelt rädda henne från sig själv.

------------------------

med ett antal tårar så har jag klarat mig igenom ett kapitel till!

Denize:

Jag vaknar ut av att jag känner hur någon trycker sina läppar lätt mot min tining, när jag öppnar mina ögon så ser jag Beth stå där med ett leende. Hon brukar alltid väcka mig på det visset och det är inte pinsamt eller någonting.
-"Morning sunshine" Säger hon och ler mot mig, hon har ett av de finaste leendena jag vet, Harry har däremot en klar första plats på den fronten, han har ett perfekt leende.
-"having any plans for today?" Frågar hon mig och går bort till mitt fönster och skjuter bort gardinerna för att visa en regning himmel.
-"I am going to Harrys" Säger jag och ett leende sprider sig på mina läppar när jag tänker på hur hans läppar passar perfekt med mina, hur de rör sig precis i takt med dem som om det var meningen att det skulle bli.
-"About that, I don´t really like this Harry dude and I think you should start looking for a boy who is good for you" Säger hon och det ser ut som om hon är rädd för vad jag ska säga till henne, det skulle jag också vara om jag var henne och sa precis det som hon sa.
-"YOU KNOW NOTHING" Skriker jag och inser inte vilken otrolig nerv som hon träffar när hon säger något dåligt om Harry det är som om hon skulle tryckt in en knapp i min hjärna för att få mig att bli arg.
Beth tittar på mig med stora ögon och försvinner snabbt ut ur mitt rum, hon går säkert och hånglar med sin flickvän i något hör någonstans. Det är en av de sakerna jag inte förstår med Beth och Stacey dem försöker alltid få mig att få en pojkvän eller flickvän för att jag inte ska vara ensam men så fort jag hittar någon så är det fel och jag är dum i huvudet.
Med en arg suck går jag över till min stereo och kopplar in min i phone, jag låter musiken flöda ut ur högtalarna och jag kan inte låta bli att le när jag hör Sleeping With Sirens Alone, jag vet hur mycket som Beth och Stacey hatar att jag lyssnar på dem, de vill bara att jag ska gilla typ Justin Bieber vilket jag absolut inte gör för att han blir så överdriven, visst han kan sjunga och är riktigt bra på det men man behöver inte överdriva det så mycket med att göra en jävla massa saker som tandborstar och skit! kom igen liksom han är en artist ingen jävla leksak som man kan använda för att tjärna pengar. men det är tyvärr så som de flesta ser Justin Bieber, man tänger på pengar när någon säger Justin Bieber för det är precis vad han har, Justin Bieber har en jävla massa pengar.
Jag sluter mina ögon och låter musiken ta över min kropp allt jag behöver just nu är bara att lugna ner mig själv och det gör jag alltid bäst när jag lyssnar på musik, jag tror att musik är ett av de få sätten att få mig att lugna ner mig om jag är upprörd eller arg.

---------------------------------------

INGET FUNKAR FÖR MIG JUST NU SÅ JAG BLIR GALEN!

Jag lovar att jag kommer att få frispel om inget börjar fungera!

Jag försöker att fokusera på Denizes ord men jag kan inte hitta styrkan i mig för att kunna utgöra vad det är som hon faktiskt säger, jag hör bara hennes röst hennes mjuka röst. Det är som om att hon skulle mumla och jag bara skulle höra ljudet av hennes röst men inte kunna utgöra ord. Men det läskiga med det är att jag vet att hon är bredvid mig, jag vet att hon säger saker tydligt så att jag ska höra henne men ändå så hör jag inte ett enda ord av vad hon försöker att säga till mig. Som om det är ett glas emellan oss något som jag verkligen inte gillar.

-”Listen to my voice Harry” Jag hör dem orden klarare än något som jag någonsin hört jag lyssnar på hennes röst, sättet hon är lugn även fast man kan höra den dolda paniken i hennes röst så är den fortfarande lugn på ett konstigt sätt. Jag har aldrig vart med om att någons röst har haft en sådan stor påvekran på mig förut.

-”Sing for me” Ber jag henne och tittar på henne med bedjande ögon, jag tittar henne rakt in i hennes grå blå ögon och ett litet leende sprider sig på hennes läppar.

-”I can´t sing, i really suck at it” Säger hon och jag ler mot henne, jag tvivlar lite på att någon som hon inte kan sjunga.

-”please for me” Säger jag och hon tar ett ögonblick för att titta bakåt och det är inte förens då jag inser att både Louis och Liam har lämnat rummet. När hon ser att det inte är någon annan än oss i rummet så ler hon mot mig och tar ett djupt andetag.

Jag känner genast igen de första raderna på låten som hon sjunger. Jag kan medge att hon kanske inte är världens bästa på att sjunga men det är något med hennes röst som får mig att gilla den ändå.

I can't sleep tonight, wide awake and so confused
Everything's in line, but I'm bruised
I need a voice to echo, I need a light to take me home
I kinda need a hero, is it you?

Hennes röst är absolut ingenting som du skulle kunna jämföra med Demi Lovato själv men hon får mig ändå att le. Jag gillar att hon faktiskt sjunger även fast jag kan se på henne att hon inte alls gillar att sjunga inför folk. Hon vill egentligen inte sjunga men hon gör det för att jag bad henne.

Hon sjunger den sista tonen och jag tittar ner på hennes läppar, jag har aldrig känt ett sådant behov av att behöva kyssa någon som just i detta ögonblick, jag vill bara luta mig in mot hennes läppar och kyssa henne. Men jag är rädd att jag kommer skrämma iväg henne för alltid om jag gör det.

-”What are you thinking so hard about?” Frågar hon mig och jag kan känna hennes kropp tryckt mot min. Jag älskar känslan av hennes mindre kropp mot min.

-”What would you do if I kissed you?” Frågar jag henne utan att tveka jag behöver svar på min fråga jag måste veta om hon känner samma energi som jag känner, om hon känner samma känslor som mig.

----------------------------

Det här skulle ha kommit upp i går men jag hade inget internet så jag lägger upp det idag plus det kapitelt som ska upp idag! Jag kommer inte hoppa över några kapitel längre så missar jag så kommer dem komma upp!

Harry:

-"YOU DID WHAT?!?!?!"Min röst är hög och man kan tydligt höra ilskan som ligger i den, hur kunde min egen bästa vän göra något sånt mot mig, hur kunde han föråda mig så mycket.

-"You know that you had to do it" Säger han och jag kan höra den lilla desperata hinten som han har i sin röst, jag vill inte ge in för honom. Jag vet att med hans ögon så kommer jag inte kunna fortsätta vara arg på honom. Men jag har aldrig känt mig så sviken förut!
-"IT'S MY LIFE YOU CAN'T DO THAT TO ME!!" Skriker jag mot honom med en sån ilska att jag förvånnar mig själv. Jag vet inte vad som kommer över mig men helt plötsligt trycker jag upp min bästa vän mot väggen och tittar honom rakt in i ögonen.

Liam:

Jag skyndar mig genom skogen med bilden av Harry som trycker upp Louis mot väggen fast på mina ögonlock. Jag måste göra det här för att inte Harry ska döda Louis. Jag vet att när Harry blir som han blir så är han inte sig själv, jag har ingen aning om min ide kommer funka men det är värt ett försök.
Jag är helt plötsligt inne i Denize rum och ser hennes sovande figur på sängen, jag hatar att väcka henne men jag vet att jag inte har något annat val!
Jag ruskar om henne och hennes ögon spärras upp när hon ser mig.
-"Who are you?" Frågar hon och jag kan höra räddslan i hennes röst och jag hatar att hon är rädd för mig, men jag skulle också vara rädd om en random person väcker mig mitt i natten.
-"I'm Liam I'm one of Harry's friends but we don't have much time" Säger jag och så fort hon hör Harrys namn så är hon uppe och står på sina fötter. Jag tittar på henne när hon drar på sig ett par skor som står bredvid hennes skrivbord.
-"Don't just stand there do something" Säger hon och tittar på mig och jag inser att hon kommer att följa med mig, med ett leende på mina läppar väljer jag att ta den snabbaste vägen tillbaka till huset... genom magi.
När vi landar i samma rum som Harry och Louis så tittar Denize på mig och sen på Harry och Louis. Jag trodde först att hon skulle skrika och springa här ifrån men det förvånar mig när hon snabbt är bredvid de två pojkarna.
Jag kan se hur hon viskar något i Harrys öra som får honom att sakta lossa sitt hårda grepp om Louis, jag kan också se hur ilskan rinner av honom för varje ord som hon säger till honom.

Harry:

Bara ljudet av hennes hjärta får mig att lugna ner, jag lyssnar på hennes röst men kan inte riktigt urskilja vad hon säger. Jag vet att monstret inom mig tog över och att om ingen hade gjort något så skulle jag ha dödat Louis. Jag skulle ha brutalt mördat min bästa vän om Liam inte hämta henne. Hur viste han att jag skulle lugna ner mig? Viste han ens det?

Jag sätter mig ner bredvid Louis i soffan och kan inte låta bli att le. Dem har vart här hela kvällen och jag har saknat dem väldigt mycket och jag kan fortfarande inte fatta att dem är här med mig just nu.
-"I know a way to make you normal.. or almost normal" Säger Liam och tittar på mig med en seriös blick. Han brukar inte ta upp saker för att få mig normal, jag viste inte ens att han hade letat efter ett sätt att få mig normal. Jag är ett monster och det är något som jag alltid kommer vara.
Jag lyssnar noga på vad han har och säga och när han berättat klart ger han mig en papperslapp som inne håller allt som jag behöver veta.

Dear Harry Styles!

Harry Edward Styles.

You are half human and half monster, I know you don´t like it and we in the magic room knows how to make you human for a month. You can of course go back to be half human and half monster when ever you want. But we will give you a chance.
You didn't like the idea of turning in to a monster.
If you can find true love in less then a month then we will let you go, we will let you be human and grow old with your love... But if you fail then will you lose your human side, you will turn in to a monster and never return to your human life. We give everyone this chance but it is often a year we give them, but you, you have a power that we will need. If you turn in to a monster then you will be one of the biggest and powerfull mosters in our world. You maybe don't see the good things in this but we do and we know how much this would mean to you.
We will give you time to think but we want an answer. You can tell Liam your answer and he will let us know if you are ready to take a step and risk everything.
You can become what you always wanted... or you could become your worst fear.

-Carlo, Magic Room

Jag tittar över brevet och lägger ner det på soff bordet. Jag vet redan om att de andra killarna har läst det då de kollar spänt på mig. Helt ärligt har jag ingen aning om vad jag ska göra, jag kan antingen vinna eller förlora på det här. Jag vet att jag har känslor för Denize men är det kärlek? sen måste väll hon också älska mig tillbaka. Det är en sån stor risk och jag vet inte om jag är redo att riskera hela mitt liv.

2007/back in time:

Jag tittar mig runt om kring och ser allt med tydliga ögon, jag har ingen aning om vad jag gör här eller varför jag ens är här. Jag känner igen det så väll jag känner igen varenda gata.
Mina ögon fastnar på pojken som går längs den mörka gatan, jag behöver inte ens kolla närmare för att veta att det är jag. Jag har vart med om denna upplevelse så många gånger att jag inte ens är förvånad över att jag är tillbaka. Magic room tar alltid tillbaka mig i tiden tills då jag blev ett monster. Det är vad jag är ett monster. Ingen vill ha med mig att göra... Ingen förutom min egen bror... Och han är bara ute efter att mörda mig brutalt så fort han kommit på det perfekta sättet. Jag vet att han dyker upp ibland och det är bara för att se till att jag inte blivit starkare han vill veta att han har en chans att mörda mig.