Ur Liams Perspektiv:

Jag blir förvånad av det Danielle säger hon brukar inte vara den tjejen sm hon vissar för mig nu hon brukar vara den tjejen som accepterar saker inte försöker få tillbaka en.
-"Liam asså du fattar inte det vi hade var på riktigt du lever i det förflutna"Säger hon och innan jag hinner reflektera över det så har hon lutat sig fram och kysst mig. Jag hör hur kameror klickar och jag drar mig undan men det är redan försent skadan är skedd Danielle kysste mig och det kommer vara överallt på internet om bara några minuter.
-"Det funkar inte så Danielle du fattar inte jag har inga känslor för dig och den personen jag har känslor för sitter i min lägenhet med dom andra killarna där jag helst av allt skulle vilja vara nu jag är ledsen Danielle det är uppenbart att du inte kan släppa taget så det kanske är bäst att vi inte ses mer"Säger jag och vänder och går bort mot lägenheten. När jag öppnar dörren känner jag genast att något är fel.
Jag kliver in i vardagsrummet och ser att 4 personer saknas... Louis, Eleanor, Niall och... Bella.
Alltså sitter Harry ensam i min soffa.
-"Hur kunde du göra så mot henne?"Frågar han mig och ser på mig med besvikna ögon.
-"Jag vet inte"Säger jag jag skulle kunna säga som det var men jag känner att Harry inte kommer tro mig det är så uppenbart att jag skulle säga det.
-"Vart är dom andra?"Frågar jag och Harry tittar på mig.
-"Bella hoppade ut ur ditt hus så fort hon fick se bilderna och hon viskade typ massa saker om att du lovat henne och att Valerie hade rätt samtidigt som hon grätt som en tock, Louis och Eleanor följde med henne för att hon inte skulle vara ensam och Niall ja han och Bella kom nära varandra dom skulle kunna vara bror och syster dom klicka direkt som sjukt bra kompisar så han är helt jävla sjukt arg på dig och sitter säkert just nu i sin lägenhet om jag inte har fel... Och jag Liam jag är bara här för att se till att du och Danielle inte går ännu längre för du ska kanske tänka på att du har en flickvän"Säger Harry och reser sig upp och går förbi mig utan att titta på mig jag känner mig helt tom.. Jag är en sån idiot varför gick jag med på att träffa Danielle från första början liksom visst vi skulle vara vänner men offentligt liksom .... Jag fattar ite hur hon kan göra så här mot mig hon visste hur mycket Bella betydde för mig.
Jag tänker efter på det som Harry sa. Jag spärrar upp ögonen när jag kommer på inebördelsen med det hon sa hon sa att jag lovat henna och att Valerie hade rätt. Jag kommer och tänka på den gången hon komm springande och berätta om vad Valerie hade berättat

-"Bella?"Frågar jag Bella när hon kommer in i vardagsrummet där jag sitter och tittar på tv.
-"Du tänker inte lämna mig va?"Frågar hon och tårarna strömmar neer för hennes kinder .
Jag reser mig snabbt och slår armarna om Bella.
-"Aldrig"mummlar Jag med läpparna mot hennes huvud.
-"Lovar du?"Frågar hon mig och jag drar henne ifrån mig och tittar henne rakt in i ögonen.
-"Jag lover"Säger jag och trycker mina läppar mot hennes.

Jag lovade henne precis innan jag kysste henne att jag aldrig skulle lämna henne och hon såg väl att när Danielle kysste mig som att jag lämna henne det jag minst av allt ville att hon skulle se det som. Och jag kommer i håg hur hon berätta om vad Valerie sagt till henne att jag skulle såra henne. Klart att hon inte trodde henne hon brydde sig bara om mig och jag brydde mig bara om henne hon är mitt allt.
Jag menade aldrig att såra henne hon är den sista mäniskan på jorden som jag vill såra hon är mitt allt hon betyder allt för mig.
Jag låter mina tårar rinna jag vet inte vad jag ska göra mina vänner är så besvikna på mig och det bör dom vara liksom jag har förstört allt och sårat en underbar person....

Ur Danielles perspektiv:

Jag har aldrig behövt knacka när jag kommer hem till Liam och jag antar att han är ensam efter som han sa att han inte skulle göra något särskillt i dag. Jag öppnar dörren och bara efter ett tag står Louis framför mig och det syns tydligt att han trott att jag var någon annan.
-"KOMMER NI ELLER?!"Hör jag en okänd tjej röst ropa och jag tittar frågande på Louis som inte hinner svara innan dörren öppnas och Eleanor kommer in och blir över fallen av Louis som kramar om henne hårt.
-"Danielle vilken överaskning"Säger Eleanor och kramar om mig och jag ler mot henne jag har saknat den tjejen. Ända sen jag och Liam gjorde slut har jag typ tappat kontakten med dom alla och jag är här för att lösa allt med det här med Liam.
-"Liam du kanske borde komma hitt"Säger Louis inåt och jag hör hur någon rör dig från vardagsrummet och sen ett fniss som absolut tillhör en tjej.
Stegen kommer närmare och jag känner hur jag mår illa jag vill springa tillbaka hem och skita i det här samtalet jag vet ju inte ens vad jag ska säga till honom.
-"Danielle"Säger Liam förvånat och ler lite och sen så ser jag att han ska säga något annat men avbryts av Nialls skratt och jag fattar att alla killar är här.
-"Jag måste prata med dig"Säger jag och Både Louis och Eleanor lämnar rummet . Jag tror dom fattar att vi måste snacka om det här bara jag och Liam.
-"Kan vi gå ut?"Frågar jag och han nickar.
-"JAG GÅR UT ETT TAG STARTA FILMEN UTAN MIG"Ropar han innåt.
-"KAN DU KÖPA MER COLA PÅ VÄGEN?"Ropar Niall och jag ler lite mot honom.
-"JA MER COLA"Ropar tjej rösten och Liam lysser genast upp i ett leende när han hör den.
-"VISST VAD GÖR JAG INTE FÖR MINA SMÅ ÄLSKLINGAR"Ropar han tillbaka och alla inne i vardagsrummet brister ut i skratt. Liam tar snabbt på sig sina skor och vi går tillsammans ute på gatan och innan jag vet ordet käner jag saknaden komma över mig jag saknar tiden då det var jag och Liam.
-"Liam jag saknar dig"Säger jag och han tittar på mig och något i hans blick ändras till osäkerhet.
-"Danielle du är en underbar tjej och så men jag är kär i någon annan"Säger han och jag tittar oförstående på honom.. Okej han hade gjort slut med mig för en av hans barndoms kärlekar men liksom man kan inte vara tillsammans för evigt och alla vet att om man blev tillsammans när man var lite och träffas igen så är det nästan omöjligt att man fortfarande har känslor för den liksom det är bara gammla känslor som kommer upp som snabbt försiver max en vecka.

Ur Louis Perspektiv:

Jag gillar bella för hon är så avslapnad. Jag tittar på Liam och ser att han värkligen är lycklig med Bella jag har aldrig sett han ha ett så stort leende på läpparna han ser ut som ett barn på julafton som fått allt han önskar sig.... Men vem vet det kanske är precis så han käner när han är med Bella.
-"Ska vi se på film?!"Frågar Bella och alla tittar upp alla värkar ha vart insjunkna i sina tankar.
-"Vist du väljer"Säger Liam och ler mot Bella som genast får världens leende på läpparna.
-"Vi ser alla transformers förutom sista för den är sämst för dom har bytt ut megan fox"Säger hon och Liam skrattar lite och jag ler glatt.
-"Dom filmerna är ju bra och alla är ju bäst med Megan Fox i!"Säger jag och hon ler mot mig. Hon går fram till Liams dvd system och tänker ett tag innan han värkar förstå hur det fungerar... Hon kan det där bättre än mig.
Jag blir helt fast i filmen den är sjukt bra. Jag tittar åt Bella och Liams håll och ser hur Bella är helt inne i filmen medans Liam knappt ägnar en enda tanke på filmen han tittar bara på bellas överlyckliga ansikte.
Filmens eftertext börjar rulla och Bella slänger en snabb blick mot popcorn skålen och drar efter andan när hon ser att den nästan är slut.
-"VI KAN JU INTE BÖRJA PÅ NÄSTA FILM FÖREN VI HAR POPCORN!!!!"Utbrister hon och Niall flyger upp ur soffan med ett leende.
-"JAG ÄLSKAR DEN TJEJEN"Ropar han och pekar på Bella och alla skrattar åt hans barnslighet men självklart låter vi han vara efter som vem gillar inte popcorn till film liksom.
-"Jag går och fixar"Säger Harry som inte överreagerar på att vi måste ha popcorn.
-"Du är våran ängel Harry"Säger Niall och Bella instämmer. Liam sitter bara och ler mot Bella och jag känner hur mycket jag saknar Eleanor jag vill ha henne här med mig så att jag kan gulla med henne så som Liam gullar med Bella.
-"Eleanor smsa mig hon kommer över hon är klar på jobbet"Säger Bella som om hon läst mina tankar jag tittar och hinner se hut hon lägger ner hennes telefon i fickan och förvånas lite av att se en sony ericsson elm j10i2 den är liten och rosa och slinker lätt ner i fickan.
Harry kommer tillbaka med popcornen och alla ler glatt och just när jag ska be dom vänta på Eleanor hör jag hur dörren öppnas och jag flygger självklart upp från min plats.Jag ska just krama om personen jag trodde var Eleanor men stannar när jag ser att det inte är Eleanor...

Jag springer runt hemma för att Bella och killarna ska komma hit snart.
Jag är en aninng nervös då Bella inte träffat någon av killarna mer än Niall men dom känner ju liksom inte varandra.
Jag tittar mig runt i lägenheten men suckar efter som jag vet hur mycket jag än städar kommer det se 1000 gånger värre ut än det gjorde innan när killarna vart här.
-"GISSA VEM?!"Hör jag Louis röst skrika från hallen och jag skrattar lite.
-"TOMTEN?!"Ropar jag frågande tillbaka och det får ett skratt jag väl känner igen att brytta ut... Niall är också med Louis.
-"Så vad blir det för mat?"Frågar Harry och in i vardagsrummet kommer alla förutom Zayn...
-"Zayn kommer inte för Perrie har blivit sjuk så han är med henne"Säger Niall som förklaring och jag ler och nickar.
-"Pizza blir det föresten"Svarar jag på Harrys fråga och han skiner upp.
-"YEY"Säger han glatt och jag skrattar till någon är visst sugen på Pizza.
Någon plingar på dörren och jag går ditt och ser Bella stå utanför med kryckor.
-"Vad har du gjort?"Frågar jag oroligt.
-"Det är ganska roligt faktiskt"Säger hon när hon fattar att jag menar hennes ben.
-"Jag liksom ramla ut ur sängen i morse och stucka den"Säger hon skrattandes och jag känner hur ett leende uppenbaras på mina läppar.
-"Du har inte förändrats mycket"Säger jag och hon skrattar.
-"Aldrig"Svarar hon. Jag hjälper henne av med jackan och tillsammans går vi in till killarna som ser ut att försöka att inte göra något dumt.
Louis ser ut att ha världens bästa kommentar om något men han stäger genast munnen som han öppnas när han ser Bella hoppa in i rummet.
-"Hej"Säger Bella som är först av någon att säga något.
-"VAD HAR DU GJORT?!"Utbrister Louis förskrekt och tittar på Bellas fot.
Bella börjar skratta men berättar sen om sin lilla insident med att ramla ner från sängen.
-"Men det är ju normalt"Säger Louis sarkastiskt.
-"Eller hur!"Säger Bella och Louis ler lite han värkar i alla fall ha kul att ha någon som svarar vätit.

Ur Bellas Perspektiv:

Jag kliver in i min lägenhet och suckar i bland undrar jag seriöst hur mitt liv skulle sett ut om jag aldrig träffat liam alltså inte bara nu utan då vi var 8 hur skulle mitt liv se ut om jag inte flyttade till Wolverhampton vad skulle jag gjort vid det här laget om jag hade bott kvar i Manchester. Skulle jag vart kär i någon annan skulle jag kommit in på skolan i New York.
Hur skulle mitt liv se ut då...
-"Bella skärp dig sluta tänka på sånt du har det bästa livet du ska inte undra sånt"Säger jag till mig själv och tar ett djupt andetag jag är nog bara trött.
Jag går in i köket och tar ett glas vatten och bestämmer sen att gå och lägga mig.

-"Bella jag kan inte fatta att du faktiskt tror att det är något mellan oss!"Säger han och skrattar elakt det är inte alls likt Liam att säga sånnasaker.
-"Du trodde på varenda ord jag sa vad patetiskt"Spottar han sen i mitt ansikte och jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder.
-"Jag kan få vem jag vill i hela världen varför skulle jag välja dig av alla mäniskor?"Frågar han mig elakt och jag känner hur jag blir mindre och mindre.
-"Du är bara någon som jag kände som sedan förstörde sitt liv för att en kille inte kunde vara med henne längre"Säger han och jag känner hur jag bit för bit försvinner.
-"Labella Adams jag älskar inte dig jag har aldrig gjort"

Jag vaknar med ett ryck och käner hur hela jag skackar av den kraftiga gråt atacken jag fått... Det var bara en dröm...
-"Bara endröm"Säger jag tyst till mig själv för att jag inte ska vara mer förstörd än jag redan är.
Jag tittare på min klocka och ser att den vissar halv 3 så jag försöker somna om. Det är helt omöjligt orden ekar i mitt huvud.. Labella Adams jag älskar inte dig och har aldrig gjort!
Jag vet att det bara var en dröm men den var så värklig.
Jag suckar och vrider lite på mig men ångrar mig då jag ramlar ner på golvet och känner den brinande smärtan i foten...

 

Ur Liams Perspektiv:

Det gör så ont i mig att höra om Bellas utbrott som hon haft och om hur illa jag sårat henne men jag vet själv att det går inte att göra något åt.
Jag tittar på Bella som sitter i m in famn och suckar jag fattar inte hur jag kan ha skadat något så underbart som henne hon är den underbaraste personen i världen och jag sårat henne så mycket och rent ut sagt förstört hennes liv.
-"Jag kan inte fatta att jag faktiskt förstört ditt liv"Säger jag och hon tittar på mig.
-"Det har du inte du har gjort det komplett om jag inte hade åkt ut fån skolan skulle jag aldrig blivit modell eller träffat dig jag älskar mitt jobb Liam"Säger hon och jag ler mot henne och försöker unvika att jag faktiskt förstört hennes liv för jag vet hur smart hon är hon skulle i alla fall kunnat haft dom betyg hon förtjärnar.
Senare på kvällen så kör jag hem bella och gå sen och lägger mig.
Jag ligger säkert i en halv timme och bara vrider och vänder på mig men jag kan inte sova jag kan bara inte sluta tänka på att jag sårat den som betyder mest för mig i hela världen så mycket hon döljer det bra men jag har så dåligt samvete för det.
Jag går upp och ringer Niall för jag vet att Louis är med Eleanor, Zayn med Perrie och Harry är säkert med Taylor.
-"Niall"Svarar han i telefonen och jag ler när jag hör att han äter.
-"Hej jag behöver snacka med dig kan jag komma över?"Frågar jag och han mm:Ar på andra sidan luren jag säger hej då och går ut i hallen och tar på mig skorna.
Det är inte jätte kallt ute men jag tar ädå på mig en jacka för att inte bli förkyld.
-"Niall"Ropar jag in i lägenheten när jag kommer in genom dörren.
-"I köket"Ropar han och jag går ditt han sitter och äter en pizza och jag ler.
-"Vill du ha?"Frågar han och pekar på pizzan jag tar en bitt och han tittar på mig.
-"Vad var det du ville snacka om?"Frågar han mig och jag tittar på honom.
-"Bella..."Säger jag och han höjer ena ögonbrynet och tittar frågande på mig.
Jag berättar för honom om Bellas utbrott och hur hon fick gå till psykolog när jag inte var med.
-"Och vad hände sen?"Frågar Niall och jag ser at han är ganska nyfiken på vad jag ska berätta för honom och det är ganska kul att se hur intresserad han igenlitgen är av det här.
-"Hon blev utslängd från hennes dröm skola"Säger jag och han tittar på mig med stora ögon.
-"Blev hon utslängd?"Frågar han och jag nickar mot honom och han suckar.
-"Men vad säger hon om det då?"Frågar han mig och jag suckar.
-"Hon säger att det inte gör något men det är klart det gör hon älskade det där stället det skrev hon alltid till mig och sa alltid det till mig"Säger jag och han tittar på mig.
-"Hon kanske inte vill att du ska känna skuld känslor för gjort är gjort och det går inte att ändra på och hon har faktiskt ett bra liv nu Liam sluta oroa dig så mycket"Säger han och jag tittar på honom.
-"Hon mår bra att vara med dig och du mår bara att vara med henne jag förstår inte vad problemet är"Säger han och jag tittar på honom.
-"Jag förstörde hennes liv"Säger jag och han tittar på mig.
-"Eller så gjorde du henne en tjänst hon har varje tjejs dröm jobb Liam"Säger han och det är då jag börjar inse att jag kanske inte förstört Bellas liv bara låtit det gå i en annan riktning än vad det gick i förut.

2012

Jag berättar för Liam om mitt lilla utbrott jag hade 2011 och färgade om mitt hår jag minns det så sjukt bra jag var så sjukt argi flera dagar.
Jag minns också att efter dagen jag färgat håret så slog jag sönder min helkropps spegel och mamma var så sjukt orolig över mig hon trodde jag var sjuk så jag fick gå hos psykolog och hon var så sjukt snäll mot mig.

-"Bella din mamma skickade hit dig av att hon är orolig över dit betende"Säger Mona min Psykolog och jag tittar upp på henne.
-"Jag är inte sjuk"Säger jag och tittar på henne och hon ler mot mig.
-"Det tror jag inte heller jag tror bara att det skulle vara bra för dig att du snackar med någon om vad som helst få ur dig allt du vill säga"Säger hon och jag ler mot henne.
-"Det är den här killen Liam Payne..."Säger jag och hon höjer ögonbynen.
-"Är du kär i en kändis?"Frågar hon mig och tittar på mig.
-"Nej jag är inet kär i en kändis jag kände Liam innan han blev känd. Jag trodde aldrig att han skulle lämna mig efter alla gånger han sagt du och jag för alltid Bella"Berättar jag och hon tittar på mig och jag tittar upp med tårar i ögonen som varje gång jag snackar eller tänker på Liam.
-"Han slutade ringa och när han blev känd så var jag inte bra nog man var tvungen att vara en dansare för att få hans hjärta värkar det som.Han slutade smsa och bytte snart nummer jag var eller jag är förkrossad fortfarande för jag klarar inte av tanken på honom med någon annan"Säger jag och häver ur mit hela historian och hon tittar på mig och jag låter bara tårarna rinna jag vet inte hur länge jag är där inne men jag mår så bra när jag pratar med henne.

Jag berättar för Liam och Mona och han ler mot mig.
-"Jag är glad att du fick kontroll på ditt liv utan mig"Säger han och jag tittar på honom.
-"Har du sett mina betyg eller?"Frågar jag skeptiskt och han skakar på huvudet.
-"Nej juste då kan du INTE säga att jag fått kontroll på mitt liv Liam mitt slut betyg är sjukt semst gemfört med innan jag fick inte ens gå kvar på skolan jag kom in på för att jag kunde inte konsentrera mig"Säger jag och han tittar storögt på mig.
-"Bella du skulle inte ta ut det på dina betyg"Säger han.
-"Det enda som har gått upp i betyg är Bild,Idrott och musik för jag målade ut mina känslor, Jag idrottade för att få bort alla tankar på dig och jag gjorde allt med musik för det på minde mig om dig"Säger jag och ler mot honom men han ser bara ledsen ut.
-"Jag är så ledsen att jag gjorde det mot dig"Säger han och jag tittar på honom.
-"Jag är glad att du gjorde det om du inte gjort det skulle jag kanske inte vart här utan kvar på skolan i ett år till"Säger jag och han tittar på mig.
-"Om det var meningen att vi skulle vara tillsammans så skulle vi träffas endå."Säger han och jag kysser han mjukt på hans läppar och han besvarar den snabbt och just då bryr jag mig inte alls hur mycket han har sårat mig under dom senaste åren allt jag bryr mig om är nu och inget annat.

2011

Jag sitter på mitt rum i New York och tankarna på Liam kommer upp i mitt huvud jag undrar hur hans kändis liv är nu jag vill igentligen inte veta hur mycket han har gått vidare och allt med hans flickvän Danielle...
Mamma vet inte hur det känns hon tror bara att allt är att hoppa runt på blommor och blad det har ju faktiskt gått 1 år sen jag tappade kontakten med Liam men det är liksom inget jag bara glömmer så där jag vill ha honom nära mig hela tiden jag vill känna hans trygghet.
Jag vet ibland inte hur jag igentligen jag har klarat mig igenom ett helt år för liksom jag mår så sjukt dåligt av att bara se på bilder med honom på men jag kan inte plocka ner dom från väggen dom betyder för mycket för mig för att jag ska kunna göra det.
-"Bella hade du tänkt lämna ditt rum i dag eller ska du bara ligga där?"Frågar mamma och tittar på mig som om jag bara var ett stort misstag och kanske är det precis vad hon tycker att jag är när jag är som jag är just nu.
-"Jag ska nog gå ut lite senare och göra något"Säger jag även fast jag inte alls ska det jag tänker faktiskt bara ligga här och tänka på allt jag och Liam hade som han bara kan läma bakom sig utan att ens värka bry sig ett enda dugg det gör så ont i mig att veta det.
-"Jaha men då kan du ju se till att du gör det snart innan det blir för sent för klockan är faktiskt 5"Säger mamma och jag mm:ar till svar jag vet att hon hatar när jag gör det men jag skiter faktiskt fullständigt i det just nu.
-"Jag har gjort mat föresten efter som du inte ätit något"Säger mamma en anning irriterat och jag mm:ar igen och hon suckar och går sedan ut och lämar mig i min ensamhet den ensamheten som får tårarna att rinna..
Liam vill inte ha mig han älskar mig inte han älskar Danielle... Det gör ont att inse det men det som gör mest ont är att han ljög för mig han bröt det han lovade.
-"Du och jag föralltid sa du"Viskar jag knappt hörbart ut som om han skulle höra mig då han är ju inte ens här i rummet jag vet inte vart han är.
-"Du lovade det"Förtsätter jag viska och tårarna rinner som floder ner för mina kinder aldrig trodde jag att jag skulle gråta så mycket över en killen... Men jag trodde inte heller att Liam skulle försvinna ut ur mitt liv han som vart där enda sen jag var 8 år det känns så jävla tomt utan honom.
-"Bella du måste skärpa dig du kan inte deppa för alltid över någon som inte älskar dig"Viskar jag ut och tittar på mig i helkropps spegeln jag harmitt i mot mig säng.
Jag sätter mig upp och tittar rakt in i ögonen på mig själv och känet hur alla känslor kommer upp.
-"Han lovade dig att det alltid skulle vara ni men du dög inte varför sörjer du för?"Frågar jag mig själv samtidigt som tårarna rinner ner för mina kinder.
-"Han kommer aldrig vilja ha dig igen du är bara ett misstag"Viskar jag till mig själv och känner hur hela jag håller på att gå i bittar jag vet inte vad det är med mig jag har aldrig vart så arg på mig själv som nu det har alltid vart små utbrott som vart till Liam att han lämnna mig men aldrig att jag tagit ut allt på mig själv.
-"Det är klart att han inte älskar dig du är bara ett misstag"Säger jag argt och känner att jag skakar av gråten men jag bryr mig inte särskillt mycket.
Jag tittar på mitt ljusbruna hår och ger det en äcklad min.
Jag tittar under sängen och ser den mörkröda hår färgen jag köpt för några dagar sen jag hade tänkt ge den till Valerie efter som hon behöver färga om det men jag skiter i det nu.
Jag tar den i min hand och går in i mitt badrum. Jag skakar fortfarande lika mycket som innan men jag häver snabbt i hår färgen och vätar den där halvtimmen man ska vänta och låter den sedan sköljas ut.
Jag tittar mig i spegeln efter att jag fönat håret och ler lite... Första gången i dag.
Mina bruna ögon passar till det men Liam kommer aldrig se det och vad fan skulle det göra honom om jag färga håret han skulleju inte älska mig mer för det.
-"Du är bara ett jävla misstag du är så jävla patetisk så du måste dölja vem du är"Säger jag till mig själv och märker att minn röst är klumpig efter gråten men det känns så skönt att gta ut min ilska på mig själv även fast jag inte mår bra av det.

Ur Bellas Perspektiv:

Jag bryr mig inte i att knacka när jag springer hem till Liam Precis som föra gången.
-"Bella?"Frågar han mig när jag kommer in i vardagsrummet där han sitter och tittar på tv.
-"Du tänker inte lämna mig va?"Frågar jag och tårarna strömmar neer för mina kinder och jag måste se helt förjävlig.
Liam reser sig snabbt och slår armarna om mig.
-"Aldrig"mummlar han med läpparna mot mitt huvud.
-"Lovar du?"Frågar jag han och han drar mig ifrån honom och tittar mig rakt in i ögonen.
-"Jag lover"Säger han och på lopet av några sekunder känner jag hans varma mjuka läppar tryckas mot mina.... Oh Gud vad jag har väntat på det där. Han kysser mig försiktigt och mjukt som han söker godkänande. Jag kysser han tillbaka och det känns så underbart han har inte förändrats på 3 år inte alls.
-"Du annar inte hur länge jag väntat på det där"Mumlar Liam fram när han avslutat kyssen och lutar sin panna mot min.
-"Samma här"Säger jag och han ler mot mig innan han kysser mig lätt igen men den är bara fjäderlätt och det kanske inte ens räknas som en kyss.
-"Vart fick du det där med att jag skulle lämna dig?"Frågar Liam mig och jag berättar hela historian om mig och Valerie hur vi träffades i New York hur hon tröstat mig och sen nu hur vi bråkade.
-"Jag kommer ALDRIG någonsin lämna dig det var mitt största misstag någonsin"Säger Liam och tittar mig djupt in i ögonen.
Jag ler mot han. Liam lyfter sin hand mot min kind och torkar bort några tårar.
-"Jag vill inte jobba"Säger jag och han tittar på mig.
-"Du kan inte skolka från jobbet då får jag dåligt intryck på ditt jobb"Säger han och jag skrattar till.
-"Jag slutar om 5 minuter jag hinner aldrig"Säger jag och Liam skrattar till.
-"Då antar jag att jag redan fått dåligt intryck på ditt jobb"Säger han och jag skrattar Liam är bara för underbar han kan få dom mest hemska stunderna att lätta.
Jag vet inte hur länge jag är hos Liam men länge måste det vart efter som när jag ska läma vägrar Liam låta mig gå hem för att det är för mörkt.
-"Jag vill inte att något händer dig"Säger han och tittar på mig och jag ser lång väg att han menar det. Alltid lika överbeskydande.

Ur Valeries Perspektiv:

Jag går med Bella tillbaka till hennes jobb som modell men jag kan inte sluta tänka på att hon är med Liam. Jag fattar inte varför hon var tvungen att ta upp kontakten med honom igen han sårade ju henne så djupt.
-"Bella varför är du igentligen med Liam?"Frågar jag henne och hon tittar på mig som om jag ställt världens dumaste fråga.
-"För att jag älskar honom det har jag alltid gjort"Säger Bella och jag suckar.
-"Bella du kan inte älska honom han svek dig"Säger jag och hon suckar.
-"Valerie jag kan inte sluta älska honom han betyder så mycket för mig ahn har alltid funnits där och jag tycker om honom så mycket"Säger hon.
-"Han har inte alls alltid funnits där för dig han svek dig och var borta från ditt liv i 2 år under dom två åren fanns jag där för dig och du borde lyssna på mig nu du kan inte vara tillsammans med Liam han kommer såra dig igen det är bara att inse alla killar är skit"Säger jag och suckar..... Igentligen kanske inte det är hela saningen att han ska svika henne igen det tror jag inte att han kommer att göra men jag vill inte att hon ska bli tillsammans med Liam för då kommer hon aldrig komma tillbaka till New York. Jag vet jag vet hon bor ju redan i London men om hon nuinte trivs kommer hon ju tillbaka till New York men så länge Liam finns i London och hon är glad med honom så kommer hon inte vilja komma tillbaka.
-"Jag ska till Liam efter jobbet"Säger hon och jag suckar hon vill värkligen vara med Liam och om jag hade vart en vän till henne skulle jag stöttat henne men nu är jag hennes bästa vän och vet vad som är bäst för henne hur mycket hon än vill vara med Liam så är han inte bra för henne.
-"Du måste sluta se Liam han kommer såra dig när du är som sårbarast det gjorde han ju förra gången han slutade ringa när ni var som tajtast"Säger jag och jag ser smärtan som hon får av att jag berättar det. Jag vet hur svårt hon tog att Liam lämna henne men hon måste inse och om att såra henne med saningen... Eller typ saningen så är det värt det.
-"Han kommer inte såra mig igen"Säger hon för att övertyga mig men det låter lite som hon försöker övertyga sig själv också.
-"Hur vet du det?"Frågar jag och hon tittar på mig.
-"HAN KOMMER INTE OKEJ"Skriker hon och tårar rinner ner för hennes kinder och innan jag vet ordet av så har hon sprungit tillbaka till det hållet vi komfrån jag annat att hon ska till Liam.

 

Ur Nialls Perspektiv:

Jag vet inte hur jag ska kunna hantera det här med Liam han är liksom helt förstörd och jag har aldrig vart med om något liknande.
-"Liam det kommer bli bra"Säger jag och han tittar på mig.
-"Jag vet men jag vill inte att Bella ska bli sårad"Säger han och en tår rinner ner för hans kind.
-"Liam jag och dom andra killarna kommer finnas där för er"Säger jag och han tittar upp på mig.
-"Jag vet och ni är bäst för det"Säger han och kramar om mig.
-"Im cold and I am shamed lying naked on the floor illusion never changed into something real Im wide awake and I can see the perfect sky is torn" Sjunger jag tyst för mig själv och Liam sjunger snart med lika tyst han med.
-"Tack"Säger Liam plötsligt och tittar på mig och jag tittar frågande på honom.
-"För vad?"Frågar jag men jag hinner inte få något svar innan dörren snabbt öppnas och där står en stressad Bella.
-"Bella"Flämtar Liam fram och hon slänger sig ner på golvet bredvid honom och han håller ett hårt tag om henne och hon håller ett hårt tag om honom.
Jag går sakta ut ur lägenheten och lämnar dom där själva dom såg ju i alla fall ut som om dom tog hand om varandra.
När jag kommer ut ur Liams lägenhet så möts jag av massa fans... Inte så stor förvåning det brukar alltid vara några utanför våra hus men nu var det väldigt många utanför Liams efter som det handlar om han överallt på twitter... Det lär ju inte bli bättre nu när Bella sprang rakt in i hans hus dom kommer säkert hata henne mer nu.
-"Öj du"Säger en tjej som kommer mot mig och jag tittar på henne och ser hur hennes blonda hår lyfts från axlarna när hon går mot mig.
-"Var är Bella?"Frågar hon mig och jag tittar på henne Liam berättade ju att det bara var dom som kände Bella som kallade henne Bella.
-"Det hör inte till din bisnis"Säger jag och hennes ögon svartnar.
-"Bara för att du är känd behöver du inte hålla undan vart min bästis finns jag har åkt hela vägen från New York för att träffa henne efter att sett vad som hänt"Säger tjejen och jag tittar skeptiskt på henne man vet aldrig vad fans kan.
-"Hon är med Liam så stör inte"Säger jag och hon suckar.
-"Toppen"Säger hon säkert mest för sig själv men jag hör henne ändå.
-"NIALL!"Skriker en röst som får mig att komma ihåg alla fansen som står en bit bort.
-"Kan vi snacka?"Frågar jag och hon tittar på mig men vi blir avbrutna av ett skrik.
-"VALERIE!!!!!"Tjejen framför mig skinner upp och jag vänder mig om och ser Bella komma springandes mot den här tjejen.
-"Bella varför är inte du med Liam?"Frågar jag henne och hon ler lite svagt mot mig.
-"Hur gärna han ville ha mig där så tvingar han mig tillbaka till jobbet jag ska komma förbi senare när jag slutat"Säger Bella och kramar om tjejen som torligen är Valerie en gång till.

Ur författarens perspektiv :

Liam travade hem med ett leende på läpparna han hade nog inte vart så lycklig på länge. Bella klev in på sitt kontor och sjönk ner längs dörren hon var helt omtumlad av att vara med Liam bara att vara nära honom fick hennes ben att vilja vika sig under henne hon var kär det var inget tvivel hon var så sjukt kär i Liam Payne.
Det ingen av Bella och Liam visste var att överallt på internet fans det bilder på dom och kommentarera var inte särskillt snälla om vi säger så.
Liam kliver in hemma hos sig och känner trygghet. Han drar upp mobilen ur fickan och ser att han massa grejer på Twitter det är ju inte så konstigt efter som han är med i Världens kändaste pojkband. Han klickar in på twitter med hjälp av bara några knapp tryck och det första som kommer upp är massa bilder från när han och Bella gick till och från resturangen.
Han tittade på alla grejer som hans "fans" skrivit och slängde utan att tänka sig för mobilen rakt in i väggen.
Niall sitter hemma hos sig och har en Twitcam efter som fansen tjatat så på honom han skrattar åt alla grejer fansen skriver och vill att han ska göra och så svarar han på frågor.
Han läser igenom lite och det första som kommer upp är är det sant att Liam har dumpat Danielle för den där horan Labella? Niall blir fast på den kommetaren innan han snabbt tittar runt lite på twitter och man kan väl säga att det inte var så lite om dom. Niall får panik han vet inte hur Liam kommer reagera om han ser det här.
Niall avslutade snabbt sin twitcam och sprang ut i hallen för att där efter dra på sig skorna och springa till Liam.
Han knackar många gånger på dörren och Liam som sitter på golvet i hallen hör det men han årkar inte öppna även fast Niall ropar åt honom att öppna dörren. Niall letar sabbt i sina fickor och får efter mycket fumlande upp hans nyckelknippa där även nyckeln in till Liams lägenhet sitter. Han fumlar med nyckeln till låset och snart där på hörs det lilla klicket som Niall just i det ögonblicket älskar. Han rycker upp dörren och hittar Liam sittande på golvet helt försörd.
-"Liam"Flämtar han till och springer fram till honom. Niall har aldrig sett Liam så förstörd förut. Han tittar sig omkring och ser Liams I Phone ligga på golvet med massa sprikor i vilket får Niall att inse att Liam har slängt mobilen. Han kramar om Liam länge och Liam gråter ut som ett litet barn i Nialls famn.

Ur Liams Perspektiv:

Jag säger hej då till Niall och tar upp min mobil för att ringa Bella.
-"Labella"Svarar hon och jag skrattar till vilket får henne att skratta.
-"Hej Bella"Säger jag och ler.
-"Hej Liam"Svarar hon och jag hör leendet i hennes röst.
-"Jag undra om du ville ha lunch med mig i dag jag kan komma och hämta dig när du har lunch"Säger jag.
-"Ja det skulle vara underbart jag har Lunch klockan tolv"Säger hon och skrattar till lite... Hennes underbara skratt som jag älskar så mycket.
-"Men då ses vi utanför klockan tolv"Säger jag och hon mm:ar som svar. Vi snackar ett tag till men sen är hon tvungen att lägga på för att hon ska fixa sig till någon tidnings grej.
Jag kliver in i min lägenhet och går direkt till mitt sovrum där jag har min garderob.
Jag öppnar den och tar fram ett par mörka jeans och en vit tröja.
När jag gjort det går jag in i duschen för att ta en snabb dusch efter som jag inte vill se illa ut när jag träffa Bella.
Jag är glad att jag snaggat mig eller vad man ska kalla det jaja jag har i alla fall rakat av mig håret för då slipper jag allt det här med vax och allt. Det är en bra grej efter som nu har jag inte lång tid på mig och om jag hade vart tvungen att fixat mig då skulle jag absolut inte hunnit göra mig klar till att träffa Bella.
Jag klär på mig mina kläder och skyndar mig snabbt att ta mobilen i fickan. Jag vinkar till mig en taxi och för en gångs skull när det gäller att ha tur så har jag det.
Jag säger adressen och han börjar köra och inom 5 minuter är vi framför den stora byggnaden i centrala London.
-"Hej"Säger jag när jag ser Bella komma ut från dörrarna.
-"Hej säger hon och kramar om mig.
-"Vart ska vi äta?"Bella och jag rycker på axlarna och hon ler mot mig.
-"Då får vil väll hitta något ställe att äta på"Säger hon och ler glatt mot mig.
-"Ja absolut"Säger jag och vi börjar gå längs gatan.
-"Jag älskar London"Säger Bella helt plötsligt och jag skrattar till.
-"Ja det gör jag med men jag saknar ju Wolverhampton lite"Säger jag och hon tittar på mig som om jag var dum i huvudet.
-"Vem saknar inte Wolverhampton"Säger hon och skrattar vilket får mig att också skratta. Hon måste sakna det mycket hon har ju inte vart där sen seast och det var ju för 3 år sen jag var ju där senast en månad sen.
-"Vi kan äta här Eleanor sa att det var jätte god mat här"Säger Bella och stannar utanför en liten resturang som ser ut att vara väldigt mysig.
-"Ja det gör vi det ser ju mysigt ut i alla fall"Säger jag och hon tar min hand för att dra med mig in. När hon rör min hand så går den en stöt genom hela mig.
Vi fick ett bord långt in i resturangen och man ka ju säga att det var jätte mysigt.
-"Titta på alla maträtter dom har"Säger Bella när hon tittar igenom menyn och jag tittar ner och ser att dom har allt man kan tänka sig.
-"Oj undra vad man ska välja"Säger jag och Bella tittar upp på mig.
-"Jag ska nog ha kykling för jag tycker det är gott"Säger hon och jag ler mot henne.
-"Jag ska nog ha lax tror jag"Säger jag och ser hur hon rynkar näsan.
-"Du tycker fortfarande inte om fisk"Gissar jag och hon tittar på mig.
-"Rätt fisk är ju hur äckligt som helst"Säger hon och jag skrattar hon är inte som alla andra hon.
När maten kommer in på bordet ser den underbar ut och när man tar en tuga av den så fattar man direkt vad det var som Eleanor snacka om att det var jätte god mat för det smakade värkligen underbart.
-"Det här är underbart"Säger Bella och tar en till tuga av sin kykling och jag ler mot henne.
-"Det här också"Säger jag och hon tittar på mig.
-"Det tvivlar jag på"Säger hon och jag skrattar det var väl för gulligt hennes mat får smaka underbart men när min mat som är fisk då kan det inte smaka underbart.
När vi ätit klart så börjar vi gå tillbaka.
-"Jag bara älskar att det är så fint väder i dag det var så längesen jag såg solen"Säger Bella lyckligt där hon går baklänges framför mig. Hon vänder sig glatt om och gör något som liknar en piruet och hennes ljussblå kläning flyger upp.
-"Ja du som kommer från New York måste tycka det är så jobbigt med regn"Säger jag skrattande.
-"Jag kommer inte från New York men jag föredrar faktiskt sol och det vet jag att du också gör"Säger hon skrattande innan hon skyndar sig fram till dörren som leder in i byggnaden där hon jobbar.
-"Vi ses Liam"Säger hon och kramar om mig innan hon försvinner in genom dörren för att jobba.

Ur Nialls Perspektiv:

Jag sitter och spelar och tänker på hur glad Liam va när han kom hit jag har aldrig sett han le så mycket som han gjorde när han kom hit efter att vart med Bella. Hon måste vara speciell för hon får Liam att vara glad som ingen annan. Han är gladare efter att han vart med Bella än när han står på scen... Undra hur det skulle vara om Bella var på en av våra konsärtet och Liam ser henne liksom...Liam är lycklig på scen och av att bara se Bella....Omg det skulle vara perfekt.
-"Niall"Säger Liam som kommer in i rummet efter att ha hämtat pizzan från pizzakillen.
-"Tack"Säger jag och pausar spelet så att vi kan äta.
Jag och Liam sitter och snackar hela kvällen och jag måste ha dekat för jag vaknar av att Liam puttar till mig.
-"Niall jag har gjort frukost så det är bäst att du kommer upp och äter innan det blir kallt"Säger han och jag känner den ljuvliga doften av pannkakor fylla hela min lägenhet.
Jag reser mig sömninngt upp och går efter Liam ut i köket där det ligger en talrik med pannkakor på. Jag tar två stycken och lägger upppå min talrik och Liam gör likadant.
-"Så Liam ska du träffa Bella i dag?"Frågar jag han av ren nyfiken het och han tittar upp på mig med en blick som jag inte sett mer än när man nämner Bellas namn den är full av glädje.
-"Nej hon ska jobba men jag funderar på att fråga henne om vi ska ta lunch i hop"Säger han och ler lite mot mig.
-"Gör det jag tror att hon gärna vill göra det"Säger jag och han tittar på mig med en blick av hop.
-"Tror du?"Frågar han och jag nickar och det får hans leende att bli större.
-"Jag ska nog göra det"Säger han och tar en tugga av sin pannkaka.
Jag gör det samma och känner hur den underbara smaken komma in i min mun.
-"Liam jag älskar värkligen dia pannkakor"Säger jag och tar en till tugga.
-"det är Bella som lärt mig göra pannkakor jag kunde inte förren för 3 år sen.. Och om mina är goda då ska du bara smaka Bellas dom är underbara"Säger han och jag ler mot honom.
-"Du får väl bjuda över henne för att göra pannkakor du kan ju inte säga att hon gör godare pannkakor än du och se inte låta mig och dom andra killarna inte smaka"Säger jag och Liam skrattar.
-"Ja jag får väl göra det"Säger Liam och jag ler stålt för det var ju faktiskt jag som kom på iden med att han skulle bjuda över henne och be henne göra pannkakor...

Ur Liams Perspektiv:

Jag tittar Bella djupt in i ögonen jag har en sån lust att bara luta mig fram och kyssa henne precis som jag alltid har gjort när vi var tillsammans men det var för 2 år sen som vi faktiskt var tillsammans och för 3 år sen var ju senaste gången vi sågs typ om man inte räknar med när vi gick in i varandra och när jag kom till henne på hennes kontor.
Jag kramar om henne och ger sedan ut i trapphuset. När hon stängt dörren efter mig så är det enda jag vill att springa tillbaka och kyssa henne men jag tyglar mig själv från att inte göra det för det skulle vara en aning opasande om vi säger så.
Jag går sakta hemåt eller till Niall men det ligger åt samma håll som mitt hem så vi kan säga hemåt.
-"Liam"Säger Niall glatt när han ser mig. Han har dragit på ett stort leende på läpparna när jag kommer in.
-"Läget Niall"Säger jag och tar av mig skorna.

-"Jo det är bra men jag hörde att du var med Bella i dag så vad gjorde ni?"Frågar han och jag skrattar till.
-"Jaså det hörde du Niall?"Säger jag och försöker hålla ett leende från mina läppar men det är ganska svårt.
-"Ja det gjorde jag så säg mig är det sant?"Frågar han och jag kan då inte hålla leendet borta från mina läppar det åker atomariskt upp där.
-"Ja det är det väl"Säger jag och han tar upp handen som jag genast slår min hand mot.
-"Så vad gör du här då?"Frågar han mig och jag skrattar till.
-"Niall du ringde och bad mig komma"Säger jag och han ser lite skamsen ut.
-"Det är lugnt Nialler hon fattade precis"Säger jag och han tittar upp med en blick jag väl känner igen och innan jag vet ordet att så springer vi mot tven där fifa 13 står på. Vi spelar säkert i 3 timmar innan jag börjar bli hungrig.
-"Öj du Niall jag är hungrig ska vi beställa Pizza?"Frågar jag och han Mm:ar som svar. Jag går och hämtar min telefon och ringer till pizzerian.
Jag beställer pizzan innan jag går tillbaka och sätter mig bredvid Niall i soffan och ser på när han försöker vinna över tven.
-"Niall du vet att du kan inte vinna särskillt inte när du har på expert och du knappt är på mellan"Säger jag och han ger mig genast en mördar blick vilket får mig att le efter som Niall blir så himla tävlings inriktad när det kommer till allt vinna.

Ni kanske märkt att jag inte vart så jävla social på bloggen bara haft kapitel som kommer upp men det är för att jag har vart på Gran Canaria och hade med tids inlägg och så jag hoppas ni gillar den nya novellen.

Jag läste föresten igenom 37 kommetarer och fick tårar i ögonen ni är väl för gulliga :)

2012

Jag vaknar nästa morgon av att solen lyser in genom gardinen.... Självklart när man har en ledig dag ska man vakna av solen klockan.... Vad var klockan? Jag tar upp min mobil och ser att den vissar 10:39 okej det kanske var dags att vakna i alla fall.
Jag kliver upp och möts genast av det kalla golvet... Jag har sån lust att gå tillbaka till sängen och sova.
Just när jag tar på mig mina toflor så ringer det på dörren.
Jag skynadar mig och öppnar och där står Liam....
-"Hej"Säger jag och kommer genast på att jag bara står i trosor och linne framför honom... Aningen pinsamt.
-"Kom in jag ska bara ta på mig ett par byxor"Säger jag och försvinner snabbt in i sovrummet där jag tar på mig ett par mjukisbyxer... Årka bry mig mer om vad jag ska ha på mig det är ju bara Liam som är här liksom och han har sett mig naken....
-"Vad gör du här?"Frågar jag av ren nyfiken het och ler mot honom och får ett varmt leende tillbaka... Det leendet som efter alla dessa år fortfarande får mina fjärilar i magen att bli som galna.
-"Jag fick adressen av Eleanor och täkte varför inte häga med dig på min lediga dag"Säger han och ler glattmot mig... Jag är tacksam för att han vill vaara med mig det får mig att bli en aning generad tänk Liam Payne min första kärlek vill vara med mig.... När han skulle kunna vara med vem som helst annars jag döööör.
Vad är det med migjag har aldrig vart så här med Liam det har alltid vart självklart att vi skulle vara om vi kunde.
-"Ska vi se på film?"Frågar jag honom och han ler mot mig då jag håller upp toy story min favorit film.
-"Ja det är min favorit film."Säger han och jag ler mot honom vi har alltid vart så lika..
Jag ler mot honom innan jag vänder mig för att gå ut i köket för att hämta popcorn.
-"Titta vad jag har"Säger jag när jag kommer tillbaka och Liam skinner genast upp i ett glatt leende jag vet att han älskar popcorn särskillt när man ska se på film...
Efter att filmen har slutat ler jag mot Liam jag gillar värkligen att umgås med honom det var liksom så längesen vi gjorde något sånt här.
-"Jag har saknat att hänga med dig Bella det är så anorlunda att vara med dig mor killarna för du har känt mig hela mitt liv och vet typ allt om mig."Säger Liam och ler sitt speciella leende mot mig.
-"Jag har saknat att vara med dig också för du är den enda som förstår sig på mig"Säger jag och ler mot honom.
Vi sitter och snackar i säkert 2 timmar innan Liam är tvungen att gå hem efter som jag tror det var Niall som ringde och sa att han skulle komma.
-"Jag hade jätte kul idag"Säger Liam och tittar mig djupt in i ögonen där vi stå mitt i mot varandra i min lilla hall.
-"Jag hade också jätte kul"Säger jag och ler lite svagt mot honom vilket genast lockar fram ett leende på honom.
Hans ena mungipa rycker lite precis som den alltid gjort.

Ur Labellas Perspektiv :

Jag vaknar nästa morgon av Liams alarm och puttar til han och självklart puttar jag förhårt så att han ramlar ner på golvet. Jag brister ut i gapskratt när Liam snabbt är uppe på fötterna och tittar på mig.
-"Vad var det där bra för?"Frågar han och jag ler lite mot honom och det får honom att le också alltså som vanligt när jag ler.
-"Det var faktiskt inte meningen"Säger jag och Liam ler lite mot mig innan han böjer sig ner och kysser mig mjukt på läpparna så där han vet att jag älskar.
-"Kom nu vi måste göra oss i årdning för skolan"Säger Liam och jag suckar men jag vet att han har rätt självklart måste vi göra oss i årdning för skolan det är ju liksom det som skolan är meningen för att man ska gå upp göra sig i årdning sen gå dit lära sig något tycka det är tråkigt sen komma hem så är det med skolan och har alltid vart.
Jag och Liam tar på oss kläder och jag är så glad att Liam inte går i en sån skola där man måste ha skoluniform dom hade så förut men ändrade det.
-"Kom"Säger Liam och tar min hand och tillsammans går vi ner till köket och äter frukost snabbt för att hinna med bussen.
-"Vi åker nu"Ropar Liam in i huset innan han lämnar det bakom sig.
-"LIAAAAM!!!"Ropar en tjej röst och vi båda tittar ditt och där är Maja tjejen som alltid velat ta Liam i från mig undra vad hon vill.
-"Jag tänkte att vi skulle ta sälskap till bussen"Säger hon som om jag inte var där tack för dissen då det var ju snällt av henne att skita i mig så där.
-"Nej jag har mitt eget sälskap"Säger Liam och tittar på mig med ett leende och det är först då hon tittar på mig och hennes leende försvinner snabbt från hennes läppar.
-"Jasså är fröken för smart för attbo i England här"Säger hon och jag ser hur Liam blir arg han gillar värkligen inte när folk säger elaka saker om mig och ska jag vara ärlig tycker jag det är gulligt att han bryr sig så mycket om mig.
När vi går till bussen går Liam på frst och jag hör hur Simon och hans gäng brjar reta han och kalla han massa saker men dom slutar så fort jag kliver på bussen.
-"Labella vad gör du här?"Frågar Simon och tittar storögt på mig.
-"Jag har sport lov och varför inte vara med Liam då?"Frågar jag och går fram till Liam som genast tar min hand vilket Simon reagerar på.
-"Menar du att du fortfarande är tillsammans med Liam?"Frågar han som om det var det mest omöjliga i världen och jag ler mot honom.
-"Exakt det jag mear tack för att du förtydligar det"Säger jag och kysser Liam mjukt innan vi går och sätter oss långt bak efter som det oftast inte sitter så många där... Det är tvärt om i Usa där vill alla sitta bak så om man vill vara ifred ska man sätta sig långt fram.
När bussen stannar framför skolan så går jag och Liam av först och gissa om vi får många blickar på oss... Jo det får vi självklart jag har ju inte vart här på flera år alltså i skolan och Liam han är ju typ mobbad av många så det är väl en stor förvåning för många attt han är här och går hand i hand med mig... Ja jag har alltid vart ganska populär på alla ställen jag vart på och det gör faktiskt inte mig någonting jag gillar att vara populär men jag har alltid velat bli modell så jag bryr mig faktiskt i hur jag ser ut och så. Men jag sminkar mig inte så mycket för Liam säger att jag är vacker ändå så jag litar på han.

2009

Jag sitter på mitt rum och stirrar på mobilen jag vet att hon kommer ringa snart hon sa att hon skulle ringa efter skolan vilket hon gör när som helt snu.
Jag stirrar på den och mamma kommer in i rummet och tittar på mig.
-"Liam du måste inse att hon inte kommer ringa snabbare bara för att du glor på mobile"Jag ska just svara på hennes kommentar me blir avbruten av min ringsignal och ett leende pryder mina läppar när det stå Bella<3 på displayen.
-"Bella"Säger jag glatt när jag svarar och hon skrattar till i andra ändan av telefonen.
-"Hej Liam"Säger hon och när jag hör hennes röst gör det så ont i hjärtat jag saknar henne så mycket.
-"Hur är det borta i Usa?"Frågar jag för att kunna höra hennes rst för igentligen bryr jag mig inte mycket i hur det är i Usa jag bryr mig bara i henne hur hon mår och när hon kan komma hit.
-"Jo det är bra men jag saknar dig så mycket Liam"Säger hon och jag suckar om hon bara visste hur mycket jag saknar henne särskillt nu när Simon har börjar mobba mig igen det är så sjukt jobbigt... Jag skulle aldrig ha vart med i x faktor förra året då skulle inte Simon vara på mig nu.
-"Liam är Simon fortfarande på dig?"Frågar Bella som om hon har läst mina tankar.
-"Japp"Säger jag och hon suckar.
-"Jag ska allt få honom att sluta med det liksom det är så sjukt jobbigt att han alltid ska vara på dig du har ju fan inte gjort han något"Säger hon argt och jag skrattar hon är förgullig.
Vi snackar ett tag till och innan jag vet ordet av det hör jag hennes röst på två ställen i telefonen och från dörren.
Jag lyfter mitt huvud från stället där jag ligger på sängen och ser henne stå i dörröppningen med ett leende.
Jag är snabbt uppe på fötter och krmara om henne hårt.
-"Vad gör du här?"Frågar jag henne och hon ler mot mig.
-"Överaskning"Svarar hon och ler det där underbara leendet hon har mot mig hon är väl för underbar.
-"Jag har sportlov så varför inte komma hit och gå i skola med dig"Säger hon och jag skrattar självklart att hon ska stanna och gå i skola med mig det är ju underbart hon är underbar.

Ur Liams Perspektiv:

Jag går från Danielles hus och är värkligen lättad att hon tog det så bra det var så sjukt svårt att säga dom orden till henne efter som hon är en sån underbar person som man värkligen inte vill såra. Jag hatar att såra personer särskillt personer som betyder mycket för mig.
Jag drar upp min luva eftersom jag inte vill att fansen ska se mig... Miss ta mig inte jag älskar mina fans men nu vill jag värkligen bara vara ifred.
Jag går sakta hem och självklart ska jag ha sån underbar tur att det börjar ösregna när jag kommer halvägs. Jag tittar mig omkring och ser att jag är i samma område som Louis bor i. Jag bestämmer mig för att gå hem till honom istället fr att bli dyngsur.
-"Liam vad gör du här?"Frågar han när han öppnar och sen ser han att det regnar så han drar in mig i värmen.
-"Jag var och snacka med Danielle och så börja det ösregna"Säger jag och Louis nickar som att han fattar.
-"Så hur gick det?"Frågar han sen av ren nyfiken het om ni frågar mig.
-"Jo det gick väl bra vi gjorde slut och kom överäns om att vi skulle vara vänner efter som vi båda ville ha kvar varandra i ens liv"Säger jag och Louis nickar han måste tycka att jag gjort rätt efter som han ler det där speciella Louis leendet.
-"Ska vi spela fifa?"Frågar han och jag ler innan jag springer mot tven där vi genast börjar spela som om det var på liv eller död.... Vi kan inte spela på något anat sätt än på blodigt allvar.
-"NEEEJ"Skriker Louis efter attjag vunnit 3 gåger över han.. Han är värkligen en dålig förlorare men det är inte konstigt vi alla är nog riktigt dåliga förlorare när det kommer till Fifa.
-"Vad då Louis tål du inte att förlora mor mäsaren?"Frågar jag och han tittar på mig med en mördar blick... Samma som alltid alltså självklart tål han inte att förlora mot mig särskillt inte är jag brukar vara sämst på det här.
-"Sluta Liam du vet att det bara var tur"Säger han argt och jag skrattar självklart var det bara tur när jag vann varför skulle jag anars vinna?! haha.
Jag och Louis spelar ett tag till tills det slutar regna och jag bestämmer mig för att ta mig hem.
-" Vi ses i morgon"Säger jag och börjar gå men efter ett tag går jag in i någon som hamnar på marken.
-"Oj jag är ledsen"Säger jag och tittar på personen och ser att det är Bella.
-"Liam vilken överaskning"Säger hon och ler mot mig.
-"Bella här låt mig hjälpa dig upp det måste vara kallt"Säger jag och sträker ut min hand som hon genast tar tag i vilket får en stöt att gå igenom mig samma stöt som den där gången då hon slängde sig runt min hals på hennes kontor.
-" Tack"Säger hon och ler mot mig.
-"Så vart är du påväg?"Frågar jag henne och hon skrattar till.
-"Hem och du?"Frågar hon mig och jag ler.
-"Hem"Svarar jag och hon skrattar till.
-"Men du föresten Liam sen måste du lova mig att vissa mig runt i London efter som jag inte vart här"Säger hon och jag ler.
-"Jag lovar att vara din privata gaide runt om i London någon dag"Säger jag och ler innan hon pussar mig lätt på kinden och börjar gå igen.

Ur Danielles Perspektiv:

Jag tittar på Liam det är någonting med honom han är så tyst låten han brukar aldrig vara så tyst låten.
-"Liam jag ser att något är fel"Säger jag han tittar upp på mig och jag ser at han vet att jag vet att något är fel.
-"Kan vi ta det någon annan stans som inte är så offentligt?"Frågar han mig och jag blir genast orolig Liam brukar aldrig vara så här han brukar alltid vilja vara bland folk och vissa upp mig.
-"Okej vad sägs som middag hemma hos mig i kväll?"Frågar jag för att lätta upp stämningen och han bara nickar... Seriöst har jag gjort något fel?
Liam reser sig upp och går ut ur cafet och där är jag ensam kvar med min latte... Mysigt.
Jag suckar och tar med mig Latten och börjar traska hem.
När jag kommer innanför dörren så slår det mig att jag vet exakt vad Liam kommer göra han kommer dumpa mig för att jag inte är nog bra han.
Jag suckar och går ut i köket för att fixa i årdning för i kväll jag kan inte låta Liam göra slut med mig ha betyder så mycket för mig.
Jag tar upp min mobil och bestämmer mig för att ringa Eleanor hon har alltid dom bästa svaren till allt.
-"Eleanor"Svarar hon med sin underbara britiska accsent.
-"Hej El kan du komma över?"Frågar jag och hon svarar snabbt att hon är hemma hos mig snart.
Jag lägger på och väntar på att hon ska komma. Tio minuter senare så ringer det på dörren och jag springer ditt och öppnar med ett leende i hoppet om att det ska vara Eleanor som står där men det är det inte utan där står Liam.
-"Liam vad gör du här?"Frågar jag och vet redan själv svaret.... Han är här för att göra slut med mig och jag vet hur svårt det måste vara för han att säga dom orden han måste säga.
-"Danielle vi måste snacka"Säger han helt känslolöst han måste värkligen satsa mycket på det här har jag gjort något?
-"Liam..."Säger Eleanor som kommer upp i trapp huset.
-"Jag kommer tillbaka senare Danielle"Säger hon sen och går snabbt iväg och jag vet redan då om att hon vet om det med Liam men hur?
-"Danielle du annar inte hur svårt det här är att säga men du är en underbar tjej men liksom det finns en tjej jag vart kär i ända sen hon flyttade till Wolverhampton för 11 år sen."Säger Liam.
-"Men varför kommer du på att henne nu?"Frågar jag honom lite argt vi har ju vart tillsammans ända sen x faktior hur får han då tankar på henne NU?!
-"Jag var tillsammans med henne innan x faktor sen så hörde vi inte av varandra efter att jag blev tillsammans med dig men jag har alltid tänkt på henne och liksom nu flytta hon till London och jobbar på samma modelargentur som Eleanor och jag måste ta chansen Danielle"Säger han och all min ilska flyger av mig när jag ser hur mycket hon betyder för honom och det är mer ä vad jag någonsin kommer betyda för honom.
-"Om du älskar något måste släppa det frit så det är väl bäst att vi avslutar det här jag vill att du ska vara lycklig Liam!"Säger jag och ler lite men samtidigt rinner tårarna ner för mina kinder.
-"Vi kan fortfarande vara vänner för du är en sån underbar tjej som jag värkligen vill ha kvar i mitt liv"Säger han och jag ler jag skulle inte vilja mista Liam för något i världen så om jag inte kan ha han som mer än en vän så duger det gått och väl med att vara hans vän
-"Jag vill ha dig i mitt liv med och jag hoppas att den där speciella tjejen älskar dig tillbaka och jag önskar dig all lycka i världen för vi är kompisar"Säger jag och han ler mot mig. Jag kommer sakna honom men det känns bra att ha honom som min vän.

2012

Jag kommer i håg alla minnen jag haft med Bella alla dom minnen som jag älskar så mycket dom minnen jag ska bevara i alla evighet.
-"Liam jag är så glad att du och jag kan göra något sånt här"Säger Danielle samtidigt som vi går ner på Oxford street. Danielle får med mig och Shoppa fråga mig inte hur jag behöver bara tänka på det där mellan att välja mellan Labella och Danielle.
-"Liam är den här snygg?"Frågar Danielle och håller upp en lilla kläning som är väldigt vacker.
-"Ja du borde testa den"Säger jag och hon ler och trippar bort till omklädingsrummet. Jag funderar på hur jag ska göra när jag hör en välbekant röst backom mig.
-"Liam vad gör du här?"Frågar Eleanor och jag vänder mig om och ser Eleanor bakom mig och ler mot mig.
-"Jag är här med Danielle"Säger jag och hon nickar hon förstår att jag har ett svårt val.
-"Vad som än händer vet jag att du kommer välja rätt"Säger hon och ler glatt mot mig innan hon går iväg till någon av hennes vänner som står längre bort och väntar på henne. Jag är glad att Eleanor och killarna tror att jag ska välja rätt... Jag vet redan vad jag ska välja det är bara det att jag vill inte såra någon och särskillt inte någon så bra som Danielle hon förtjänar någon bättre än mig.
-"Liam vad tycker du?"Frågar Danielle och snurrar runt ett varv framför mig och kläningen sitter bra på henne hon ser riktigt bra ut i den.
-"Du se underbar ut"Säger jag och hon ler mot mig det där speciella Danielle leendet som hon bara har.
Jag vet att jag måste säga det till henne men jag hatar att såra folk och om jag gör slut med Danielle så kommer jag inte bara såra henne utan jätte många av våra fans också och om dom sen får reda på Bella så kommer hon få jätte mycket hat för att dom kommer tro att hon gör det för pengar och att det var hon som kom mellan mig och Danielle... Men igentligen så är det ju Danielle som kom imellan mig och Bella men det var ju också mitt eget fel att jag aldrig ringde henne och så.
-"Liam ska vi gå och fika?"Frågar Danielle med sin röst som säger att hon värkligen är fika sugen och för att vara ärlig så skulle dte inte sitta fel med fika nu så varför inte.
-"Jo visst det skulle inte sitta fel"Säger jag och hon ler mot mig. Vi går och håller hand till närmaste fik där vi sen sätter oss ner för att beställa fika. Jag tar en cola och chokladboll medans Danielle bara tar en Latte.... Jag vet inte hur hon kan tycka det är gott igenligen men okej.
-"Liam jag ska dansa i en till jessie j video är det inte grymt"Säger hon och jag nickar fr att försöka hålla samtalet uppe det skulle bara bli jobbigt med tystnad då skulle hon börja undra efter som vi alltid brukar snacka mycket.

2007

Jag står och tittar på Bella som ler mot mig hon har på sig en vit kläning som räker ner till knäna som sitter underbart på henne.
-"Liam du ser stilig ut"Säger hon och tittar på mina mörka jeans och min vita shorta som jag tog på bara för att jag vet att Bella gillar när jag klär mig lite snyggare än valigt och eftersom det är skolavslutning så gör det mig ingenting.
-"Liam jag måste berätta en sak för dig senare"Säger Bella och jag ser att det är något som inte står rätt till i blicken som hon har när hon tittar på mig... Undra vad det kan vara.
Vi går in i den stora skolbyggnaden där jag och Bella gått i skola i hop ända sen hon flytta hitt.
-"Jag kan inte fatta att ni blivit så stora"Säger våran gamla lärare som vi hade i 2 an och ska jag vara ärlig så kan jag inte heller fatta att vi går i 8an. Det kändes som om det var igår jag och Bella hittade Eken som vi nu kallar våran ek efter som det är alltid där vi är den är typ som en tryghet.
-"Jag kan inte fatta att vi börjar 9an nästa år"Säger Johan en i min klass och jag nickar mot honom jag kan inte heller fatta att vi börjar 9an nästa år sen när blev vi så stora?
När vi kommer ut efter att slutat skolan så drar Bella med mig till den stora eken och jag tittar på henne.
-"Liam jag ... jag ... kom in på den där skolan i Usa vi snacka om"Säger hon och en tår rinner ner för hennes kind.
-"Det är ju underbart Bella nu kan du ju äntligen vara på ett ställe där du kan lära dig saker som du inte redan kan"Säger jag och kramar om henne och hon klamrar sig krampaktigt fast i mig.
-"Jag vill inte lämna dig Liam"Säger hon och hennes salta tårar blöter ner min tröja.
-"Men vi kommer kunna ses jag lovar dig vi kommer fixa det allt kommer att årdna sig"Säger jag och hon tittar upp på mig med rödgråtna ögon... Hon har ingen mascara för då skulle den runnit och hon kör mycket häldre på den naturliga looken.
-"Lovar du det?"Frågar hon snörvlande och jag nickar jag bara vet att allt kommer årdna sig vi kommer kunna ses på ett eller anat sätt det är jag och Bella för alltid om hon inte minns det.
-"Du och jag för alltid Bella"Säger jag och hon ler.
-"Du och jag för alltid Liam"Svarar hon och kysser mig.
Det smakar salt av hennes tårar men jag älskar ändå att kyssa henne det får alla fjärilar i min mage att bli som galna det blir dom av bara tanken på Bella. Bella är mitt allt det kommer alltid vara hon och jag... Jag och Bella för alltid.

Ur Liams Perspektiv:

Jag letar reda på Louis och så tar vi en taxi hem till min lägenhet.
-"Så hur gick det?"Frågar Louis mig och det hörs att han värkligen är nyfiken på att få veta hur det gick mellan mig och Bella.
-"Som alltid årdnar det sig"Säger jag och Louis kramar om mig jag har alltid vart glad att ha han och dom andra killarna som vänner.
När taxin stannar framför min lägenhet så ser jag Harrys bil vilket betyder att killarna är här.
-"Hallå vart har ni vart vi har vart så oroliga"Säger Harry när vi kommer inanför dörren men det som är lite komiskt med det är att Zayn och Niall sitter och spelar fifa och värkar inte alls ha vart oroliga det var nog bara Harry som var orolig om ens det.
-"Jaja vi var och fixa Liams förhållande med Labella om ni nu är så himla nyfikna"Säger Louis och helt plötsligt blir killarna mycket mer intreserade av oss än av tv... Undra varför...
-"Berätta allt om vad som hände"Säger Niall och jag ler mot honom innan jag sätter mig i soffan för att kunna snacka med dom eftersom jag har en känsla av att det här kommer ta lång tid efter som killarna inte kommer låta mig komma undan med att bara säga att det årdnade sig.
-"Jo det årdna sig och vi snackade om det"Säger jag och dom kollar på mig med skeptiska blickar... VAD VAR DET JAG SA!!!!!
-"Seriöst berätta mer detaljer tack varenda tanke du hade"Säger dom och jag börjar berätta allt och dom frågar mig hela tiden om saker som inte alls har någon betydelse som om jag inte kunde slita min blick från henne och så även fast jag redan berättat att jag inte kunde det.
-"Liam vi är så glada för din skull"Säger Louis helt plötsligt och innan jag vet ordet av det så har jag 4 killar på mig som kramar om mig hårt och jag ja jag skrattar.
-"Liam jag har aldrig sett dig så här glad hon måste betyda mycket för dig"Säger Niall som om jag får säga det själv jag har bäst kontakt med i bandet.
-"Hon betyder allt för mig hon har alltid funnits där"Säger jag och dom alla ler mot mig jag är så glad att ha dom som vänner och att ha Labella tillbaka mitt liv är underbart.... Eller nästan jag och Labellla är bara vänner och jag vill vara så mycket mer än vänner med Labella.
-"Så Liam vad ska du göra åt Danielle?"Frågar Zayn och det är då jag kommer i håg henne jag har inte egnat en enda tanke åt Danielle... Min flickvän hur kan jag vara så dum vad ska jag göra nu?!
-"Jag vet inte faktiskt jag har ingen annan det är så kompliserat"Säger jag och alla tittar på mig med medlidande blickar.. Danielle är en toppen tjej men jag kommer aldrig känna samma sak som jag känner för Labella. Bella är speciell jag bryr mig om henne mer än mitt eget liv det har jag alltid gjort... Jag tror också att Danielle är en av anledningarna att jag aldrig ringde Labella efter som liksom jag dejtade Danielle och jag ville inte att Labella skulle bli sårad.
-"Liam du kan inte vela mellan Danielle och Labella"Säger Harry strängt.
-"Det är Labella det har alltid vart Labella"Säger jag och dom tittar på varandra sen på mig.
-"Du måste göra något det vet du va?"Sägr Harry och jag nickar det är klart at jag måste göra något det fatta till och med jag menproblemet är att jag vet inte VAD jag ska göra.

Ur Labellas Perspektiv:

Jag kliver in i mitt så kallade rum där jag ska vara när jag inte ska modella och det känns ju bra efter som det ligger bredvid Eleanors. Eleanor och jag kommer nog bäst överäns på den här avdelningen om vi säger så. Jag har aldrig träffat någon så snäll som Eleanor.Jag sätter mig på stolen och suckar jaha nu får jag bara vänta. Jag har en lös knackning på dörren men bryr mig inte i den.
-"Labella du har besök"Säger en av kvinnorna i reseptionen och jag tittar upp och möter dom underbara bruna ögonen jag inte sett på länge.
-"Liam"Säger jag tyst och han ler lite försiktigtt mot mig.
-"Ja det värkar som om ni känner varandra så jag lämnar er bara"Säger kvinnan innan hon går. Så fort hon stängt dörren flyger jag upp från min stol och slänger mig runt halsen på Liam. Gud vad jag har saknat honom.
Han kramar förvånat mig tillbaka jag tror inte han var riktigt beräd på att jag skulle krama honom.
-"Hur viste du att jag var här?"Frågar jag honom av ren nyfikenhet och han ler lite.
-"Låt oss säga så här Eleanor"Säger han och jag ler mot honom. Självklart Eleanor jag har ju läst någonstans att hon är tillsammans med Liams Band kompis Louis men jag glömde helt bort de när hon var hemma hos mig.
-"Okej nu till det jag undrat i 2 år VARFÖR RINGDE DU INTE?"Frågar jag och Liam kliar sig i nacken.
-"Jag vet faktiskt inte jag tror att i brjan va det för att jag inte hade tid och sen ju längre det gick desto töntigare kändes det att ringa dig om du kanske inte ville se mig igen. Gud jag ångrar fortfarande att jag inte ringde dig"Säger Liam och jag ler mot han.
-"Ja men nu är du här min som du lovade du och jag föralltid"Säger jag och han ler mot mig.
-"Du och jag föralltid"Svarar han och vi ler mot varandra. Jag har saknat Liam och varje dag har jag drömt om att han ska komma in genom dörren och be om ursäkt för att han inte ringt.
-"Labella du måste jobba nu"Kommer Alice min typ maniger eller vad man ska kalla henne.
-"Okej"Säger jag och ler ursäktande mot Liam.
-"Ledsen men här är mitt nummer ring mig när du har tid"Säger jag och han nickar mot mig.
Jag följer lydigt efter Alice som genast vill veta allt om mig och Liam efter som hon kände igen honom.... Inte så konstig när han är med i världens kändaste pojkband just nu.
Jag ska ha en photoshout för någon tidning och det gör jag så gärna så.
Jag tar på mig en lime grön sommar kläning som jag ska ha.
-"Du ser underbar ut"Säger Alice och jag ler som svar fr jag vet redan att jag ser underbar ut i alla fall i den här kläningen för den passar perfekt till min hud ton.

 

2012

Jag går in i studion och har Niall efter mig som tjatar på mig att berätta om Labella efter som inte Louis kan vara tyst en enda gång han måste värkligen snacka om henne hela tiden sen han fått reda på det.
-"SNÄLLA"Säger Niall med sin irländska rst men just då kommer min räddning in i rummet PAUL!!!
-"Så killar vi ska dra på intevju snart se till att vara redo"Säger Paul och jag ler tacksamt mot honom och han ler tillbaka.
Vi sätter oss i bilen och jag vet att jag inte kan skjuta på det mer för alla sitter och tittar på mig.
-"Jo den här tjejen heter Labella det är allt jag vet"Säger Louis och tittar på mig och jag ler mot honom.
-"Allt började 2001 då hon flyttade till Wolverhampton......."Jag berättar allt vi vart med om och killarna sitter och lyssnar och när jag slutat prata tittar jag på dom och ser hur Niall sitter och tårkar några tårar.
-"Jag kan inte fatta hur svårt du måste ha det"Säger han och jag ler mot honom han är väl för gullig.
-"Killar vi är framme"Säger Paul och jag tittar ut och ser att vi är jätte nära modestudion där Eleanor sa att hon jobba.... Kanske ska jag försöka få tag på Bella efter intevjun.
-"Louis följer du med och letar reda på Bella sen?"viskar jag till han och han tittar på mig med stora ögon och ler innan han nickar. Han vet värkligen hur mycket det här betyder för mig och så får han ju en chans att hälsa på Eleanor och det säger han ju aldrig nej till så.
-"Bra"Säger jag och vi går tillsammans in i våran loge där Lou står och väntar på oss.
-"Bra då är alla här vem börjar?"Frågar hon och tittar på mig, Louis, Niall och Zayn alla vet ju att Harry alltid får vara sist för han kommer annars förstöra sitt hår... Vilket han gör endå men jaja.
-"Jag"Säger Nialls irländska stämma och han sätter sig i stolen först och vi andra sätter oss ner i den varma soffan.
Efter intevjun så skyndar jag och Louis oss bort till modelargenturen där Eleanor... Och Labella jobbar på.
-"Hej Louis Eleanor är i sitt rum"Säger hon i reserptionen och jag försår att hon känner igen Louis sen förut.
-"Vad kan jag hjälpa dig med?"Frågar hon mig och jag ler mot henne.
-"Jag söker Labella Adams"Säger jag och hon reser sig upp.
-"Följ med mig"Säger hon och går åt samma håll som Louis nyss sprungit iväg åt.
Vi stannar framför en dörr som hon knackar på innan hon öppnar och jag ser en tjej sitta och göra ingenting hon har rött hår precis som Eleanor sa.
-"Labella du har besök"Säger tjejen och Labella tittar genast upp och det är då jag känner igen henne efter som hennes ögon är samma chokladbruna färg som alltid.

2009

Jag springer bakom Bella hennes hår fladrar så fint. Jag vet att jag igentligen är mycket snabbare än henne men jag gillar att se hennes hår lyfta från hennes axlar när vinder fångar det.
Hon har på sig en vit sommar kläning som sitter perfekt på hennes kropp.
Jag kan inte fatta att jag haft sån tur att ha henne liksom alla killar i Wolverhampton vill ha henne och dom flesta i hennes skola också det märkte jag när jag var där förra gången alla titta på henne men den enda hon titta på var mig och det kändes så bra.
-"Titta säger hon när vi kommer fram till eken och dens gröna blad har slagit ut över allt och jag tittar på det med beundrande ögon aldrig har den sett så vacker ut som nu.
-"Kom"Säger Bella och drar med mig eken samtidigt som hon tar upp en liten fickkniv ut sin väska.
-"Vad gör du?"Frågar jag nyfiket och hon ristar in ett L och ger mig kniven och jag ler samtidigt som jag ristar in ett L hon ler och tar min hand och samtidigt drar vi ett hjärta runt det.
-"Du och jag föralltid Liam"Säger hon och ler.
-"Du och jag för alltid Bella"Säger jag och kysser henne.
Vi sitter i trädet i flera timmar och bara snackar ända tills solen håller på att gå ner och Labella hoppar ner från trädet och sätter sig mot stammen i stället. Jag klätrar bara ner till den lägsta grenen som är väldigt lågt ner och där kan jag sitta. Labella lutar sitt huvud mot mitt knä och innan jag vet ordet av så har hon somnat.
Jag tar ett stadigt gräpp om henne ochkliver ner från grenen samtidigt som jag ser till att Labella inte vaknar.Jag sätter mig ner på marken och lägger hennes huvud i mitt knä så att det blir bekvämare än att sitta.
-"Liam du behöver inte göra det här för mig"Säger hon och tittar på mig med sina underbart chokladbruna ögon som är så perfekta.
-"Men du sov och jag ville inte väcka dig för du var så gullig när du sov"Säger jag och hon ler mot mig.
-"Liam... Jag älskar dig"Säger hon lite osäkert och tittar mig i ögonen och dom 3 orden har jag alltid velat höra från henne.
-"Jag älskar dig också Bella"Säger jag och hon kysser mig mjuikt på läpparna.
-"Jag kommer sakna dig så mycket sen när jag måste åka här ifrån!"Säger hon och en ensam tår rinner ner för hennes kind som jag snabbt är där och torkar bort med min tumme jag vill inte se henne gråta det gör ont i mig att se.
-"Snälla gråt inte vi kommer ses snart igen"Säger jag och ett litet leende pryder hennes läppar och jag kysser henne snabbt.

Ur Liams Perspektiv:

Jag sitter i min soffa och tittar igenom fotoalbumet med mig och Labella eller som jag kalla henne Bella. Jag vet inte hur många gånger jag tittat igenom det här albumet och ångrat att jag aldrig ringde henne och nu är det försent.
-"LIAM!!"Skriker Louis röst frå hallen och in kommer han med Eleanor efter sig båda två har jätte stora leenden på läpparna.
-"Tittar du på bilder med dig och Labella?"Frågar Eleanor och jag tittar snabbt upp på henne och fattar inte hur hon vet om Labella för liksom jag har inte berättat om Labella för någon inte ens killarna.
-"Nu vet jag varför du vart så nere hela tiden jag har sett dig glad vissa tillfällen men du är aldrig riktigt glad och tro mig vi killar ser dig vara så även fast vi inte vet hur du ser ut när du är glad"Säger Louis.
-"Hur visste du om Labella?"Frågar jag Eleanor utan att bry mig ett skit om vad Louis nyss sagt.
-"Ni vet att jag sa att vi skulle få en ny modell på våran avdelning jo hon var på besök idag efter som hon börjar jobba i morgon och liksom då fråga jag hur det var att flytta hitt och hon berätta och så frågade jag om hon behövde något hjälp med att paka upp och hon sa att hon hade små saker kvar och jag fick gärna hjälpa till så jag följde med henne hem efter att dom visat henne runt och så skulle vi sätta upp bilder och då var det en bild på dig vi något stort träd och sen fanns det bilder på er två tillsammans"Säger hon och jag ler när hon nämner eken som vi alltid var vid typ det var vårat ställe.
-"Det där leendet berättar allt för oss"Säger Louis och ler som om han kommit på det smartaste i världen vilket han säker tror att han har gjort.
-"Okej jag tittar på bilder med henne men jag tror jag sabbade allt när jag inte ringde jag vet inte ens varför jag sluta ringa"Säger jag och Louis tittar på mig med en blick som säger att han kommer på något.
-"Det var därför du gick runt med din telefon typ hela tiden"Säger han och ser ut så där igen.
-"Men kan inte ni typ komma nästa vecka för att hämta upp mig och liksom så att jag kan lära känna Labella lite mer så kan jag fråga om hon vill följa med på en fika och så kommer ni ditt och BAM Liam har sin Labella"Säger Eleanor och jag ler lite. Om det bara var så lätt att få tillbaka Labella då skulle jag gå direkt till hennes dörr och kyssa henne men det funkar inte så i Labellas värld och inte i någon annans än Louis och Eleanors heller.
Labella skulle inte kunna förlåta mig för att jag inte ringt om jag känner henne rätt.
-"Vi har bara det här problemet jag vet inte hur hon ser ut längre"Säger jag även fast jag inte tror att hon har förändrats så mycket.
-"Få se på bilden"Säger Eleanor och jag ger henne albumet och vissar den sista bilden vi tog.
-"Hon har inte den där ljusbruna hårfärgen mer men annars väldigt lik"Säger Eleanor och jag tittar på henne när hon nämner det där om hennes hår.
-"Hon har mörkrött hår riktigt mörkrött sjukt fint"Säger Eleanor och jag föreställer mig Bella med den färgen på håret men det gårr inte det kommer alltid upp Bella med ljusbrunt hår samma ljusbruna hår som fladrade i vinden varje gång vi sprang till eken efter skolan innan hon flytta.

2012

Jag går in i min lägenhet och ler jag kan inte fatta att jag faktiskt är tillbaka... Eller tillbaka och tillbaka jag är i England fast inte i Wolverhampton jag är i London i min lägenhet som jag köpt nu när jag är 19.
Jag har plokat upp allt förra gången jag var här nu är det bara några små saker som typ att sätta upp bilder och sånt.
Jag ler och går in i det som är mitt sovrum som har ljuslila väggar och så går allt i nianserna lila.
-"Det är fint"Säger Eleanor min jobbar kompis som är hemma hos mig och hjälper mig att paka upp det sista.
-"Vi ska sätta upp dom här bilderna"Säger jag och tar fram en låda och pekar mot den vita väggen i vardagsrummet och hon nickar. Vi går ditt och börjar sätta upp bilder det är bilder på mig och mina vänner men mest på mig och Liam.
Undra om han ens minns mig... Jag har inte haft kontakt med honom sen han var med i x Faktor han slutade bara helt att höra av sig och sen bytta han nummer så man inte fick tag i han. Han är visst jätte känd nu och så me jag lever med mina minnen av dom underbara åren då Liam var min bästa vän och typ kille.
-"Är inte det här Liam Payne?"Frågar Eleanor och tittar på en av bilderna som jag tog på Liam den där sommarn då jag var där och vi ristade in våra bokstäver i eken och ett hjärta om.
-"Jo"Svarar jag kort och hon nickar mot mig.
-"Hur har du fått tag i dom här bilderna jag har aldrig sett dom förut"Säger hon och jag ler lite.
-"Tro det eller ej jag var jätte bra kompis med han innan x faktor vi var till och med typ tillsammans."Säger jag och hon ler mot mig.
-"Är det där ni?"Frågar hon och jag nickar.
-"Ni passar i hop"Säger hon och jag ler mot henne.
Senare på kvällen sitter jag i min lägenhet och äter fil och flingor med en gaffel. Japp ni ser rätt en gaffel jag och Liam kom på en så här dum ide när vi kansek var 9 att vi skulle vara rädda för skedar och jag har ju inte brutit det än så varför inte fortsätta äta med gaffel när ma gjort det sen man var 9.

2009

 

Jag och Liam sitter uppe i den stora eken som vi hittade den där dagen för 8 år sen då vi var ute och sprang i skogen.
-"Bella?!"Frågar Liam tveksamt där han sitter på en gren ovanför mig och jag tittar upp med ett leende på honom.
-"Ja Liam?"Svarar jag och han ler mot mig. Solen främhäver hans konturer perfekt och får han att se ut som en ängel där han sitter men det är ju också precis vad han är Liam är en underbar ängel.
-"Tack för att du alltid ställt upp för mig"Säger han och tittar på mig med en blick som säger att han värkligen menar det och jag vet att han värkligen menar det jag har känt han så länge så jag kan se sånt.
-"Det är det bästa vänner är tillför"Säger jag och han ler och lutar sig ner och pussar mig lätt på munnen... Och ja vi kan väl säga så här att jag och Liam är mer än vänner men samtidigt är vi bästa vänner.
-"Kom"Säger Liam och klappar på platsen bredvid han på grennen där han sitter.
Jag hoppas upp och sätter mig där och där sitter vi kanske 2-3 meter ovanför marken och dinglar med benen.
-"Jag kan inte fatta att du snart åker igen"Säger Liam och tittar på mig med sorgsna ögon.
-"Vi kommer ses snart igen jag lovar dig det"Svarar jag och ler mot honom. Det var för två år sen jag och min familj flyttade från Wolverhampton och där med också frå Liam.
Jag bor just nu i New York. Jag flyger ofta till London och tar tåg därifrån till Wolverhampton för att vara med Liam. Liam kommer också någon gång ibland till USA men det är väldigt sällan.
-"Men jag är så stolt över dig"Säger Liam och kramar om min hand som ligger tryggt i hans.
-"Varför?"Frågar jag honom.
-"För att du är så smart om du inte vart så smart skulle du inte kommit in på den där skolan"Säger han.
-"Men om jag inte hade kommit in på den där skolan så skulle jag bott kvar här och då skulle jag kunna gå i skola med dig precis som det ska vara"Säger jag och han ler mot mig.
-"Vi kan ses när som helst men du är riktigt duktig du förtjänar att gå där"Säger han och kysser mig på toppen av mitt huvud.
Innan jag vet ordet av så är mitt sommarlov slut och jag måste åka tillbaka till Usa och vem vet när jag ser Liam nästa gång.

2001

Jag springer skrattande efter Liam som springer framför mig in i skogen.
-"Labella jag är glad att du vill vara min vän"Säger Liam och ler mot mig. Jag har just flyttat till Wolverhampton. Liam går i min klass vi båda är 8 år och kommer jätte bra överens.
-"Liam jag är glad att du är min vän"Säger jag och han ler mot mig det där underbara Liam leendet.
-"Titta"Säger Liam plötsligt och pekar på ett träd som jag kan lista ut är en ek efter som min mamma jobbar med växter.
-"Ja Liam det är en ek det är ett stort träd"Säger jag och ler mot honom.
-"Kom"Säger han och springer fram till eken och klätrar upp i den.
Han räker ner en av sina små händer så att jag också ska kunna komma upp. Jag tar ett stadigt grepp om hans hand opch klätrar upp så jag hamnar bredvid Liam.
-"Du och jag för alltid Bella"Säger han och jag tittar på honom.
-"Bella?"Frågar jag och han ler mot mig.
-"Labella är så långt så jag tänker kalla dig Bells"Säger han och jag ler mot honom.
-"Det får du också"Svarar jag och han skrattar.
-"LIAM!!"Hörs en killröst ropa lite längre bort och jag ser skräken i Liams ögon.
-"Vem är det?"Viskar jag till honom och Liam tittar på mig med tårar i ögonen.
-"Det är Simon han säger elaka saker till mig och slår mig"Säger Liam och jag tittar medlidande på honom.
-"Det kallas mobbing och är förbjudet"Svarar jag och han ser på mig med rädda ögon och en ensam tår rinner ner för hans kind.
-"Jag kommer inte låta dom göra dig illa Liam du är min bästa vän jag låter ingen röra dig"Säger jag och han ler mot mig men just då kommer Simon och hans kompisar ut ur skogen in på den lilla öppna ängen där bara eken står.
-"Nemen Liam har du skaffat dig en tjej?"Frågar dom honom och Liam ser helt stel av räddsla på dom.
-"Ni rör honom inte fattar ni det"Säger jag och dom tittar på mig innan dom skrattar.
-"Vad ska lilla flickan göra åt det då?"Frågar Simon mig och jag tittar på Liam... Jag kan inte låta dom skada honom han som inte gjort dom någonting han som är så snäll.
-"Ska ni göra han illa måste ni ta er förbi mig och det är fegt att slå tjejer och så kan ni ju få tjejbasiler"Säger jag och Simon stirrar på mig ett tag innan han vänder om och går med sina kompisar.
-"Kom"Säger jag och tar Liams hand och tillsammans går vi hem till vårat kvarter där vi sen skils åt.
När jag kommer in hemma så ler mamma glatt mot mig.
-"Så hu var det i skolan tog grannpojken väl hand om dig?"Frågar hon och ler ler stort mot henne innan jag nickar och sätter mig mitt i mot henne.
-"Han heter Liam för det första och vi ska vara bästa vänner för alltid"Säger jag och hon ler glatt mot mig.
-"Jag är glad att du trivs Labella"Säger hon.
-"Mamma kalla mig Bella"Säger jag och hon tittar förvånat på mig.
-"Bella?"Frågar hon.
-"Ja det var det Liam kalla mig och jag gillar det"Säger jag och hon ler mot mig.
-"Bella det är vackert och passar på en så vacker liten flicka som du"Säger hon och ler. Just när hon säger det öppnas dörren och jag hör pappas glada och varma stämma ropa att han är hemma. Jag springer snabbt ut i hallen och berättar om Liam för honom. Pappa lyssnar uppmärksamt på allt jag har och säga och ler åt varenda ord jag säger om Liam.
-"Det värkar som någon hade det bra i dag"Säger han sen och jag nickar.
-"Kom så går vi och frågar mamma om vi inte ska gå ut på resturang för att fira att du skaffat dig en bästa kompis"Säger pappa och jag nickar och ler glatt mot honom.
När klockan närmar sig 7 så står jag nere i hallen med min rosa kläning och mina svarta lakskor redo att gå till resturangen.
-"Titta där är Liam"Säger jag och pekar på Liam som sitter vid ett annt bord på resturangen.
-"Bella"Ropar han och vinkar när han ser mig och jag vinkar glatt tillbaka.
-"Jag kommer snart"Säger jag till mamma och pappa. Jag hoppar ner från stolen och går fram till Liam.
-"Hej"Säger jag och ler mot honom och vi börjar genast prata ända tills mamma kommer och säger att maten har kommit och att vi måste äta.
-"Vi ses i morgon Liam"Säger jag och ler mot honom och han vinkar glatt efter mig.
-"Vilken trevlig pojke"Säger mamma när vi satt oss och jag nickar ja Liam han är riktigt trevlig.