What Do You Fight For? 7

Jag hör hur publikens jubel blir högre och snart kommer en dommare ut i ringen.
Wow det här är ganska coolt.
Min mamma skulle döda mig om hon visste vart jag befann mig just nu.
Men med tanke på att hon inte är hemma och se till att jag kommer hem så får hon väl skylla sig själv.
Han skriker något i mikrofonen som jag inte hinner snappa upp bara för att alla i publiken skriker som om Justin Bieber skulle ha klivit in.
Men det här kanske är deras Justin Bieber.
Ut i ringen kommer en kille med röd aktigt hår sen lite blått lite här och var.
Så kan man ju också färga det...
Det ser ut som någon droppat blått i hans hår och att det inte var meningen.
Efter honom kommer....
HARRY?!
Vad gör han här?
Slåss han?
Kommer han skada sig?
Är det fel om jag inte vill att han ska skadda sig?

 

Markus:

 

Jag ser hur Harrys blick går över publiken och landar på...
Cassandra...
Uh oh.
Det är inte bra han ska inte se henne mer än om han håller på att förlora.
Han blick går till mig och när han ser min blick inser han att det är jag som fått hon att komma hit.
Och han ger mig världens mördarblick.
Jag ligger illa till nu har jag en känsla av.

 

Zayn:

 

Jag går omkring lite och ser en lokal med dörren öppen lite längre ner och bestämmer mig för att gå närmare.
Ju närmare jag kommer desto mer hurr och jubel hör jag och när jag kliver in i lokalen ser jag en boxnings ring i mitten och ett litet leende sprider sig på mina läppar.
Det betyder att det måste finnas någonstans att träna här i närheten eller om dom tränar här.
Jag kommer nog helt plötsligt att trivas mycket mer här än innan.
Jag ser dom två killarna i ringen och ser hur den ena killen är ofokuserad för hans blick glider hela tiden till ett annat håll mot sin motståndare.
Jag följer hans blick och den landar på en väldigt vacker tjej.
Hon har en mörk hårfärg men jag kan inte urskilja vilken i det här ljuset.
Den är konstigare än brun och anorlunda mot blå.
Jag bestämmer mig för att gå närmare och när jag kommer fram till henne ser jag att hon har plomon färgat hår.
Det passar henne.
-"Hej!"Säger jag till henne och hon vänder sig mot mig
-"Hej"Svarar hon och ler.
Man kan tydligt se att hennes leende är fejk och att det inte alls är lyckligt.
Det ser man i hennes ögon dom är liksom gröna och tomma.
Jag har sett liknande ögon förut dom glittrar när dom är glada.
-"Jag är Zayn"Säger jag och undrar plötsligt vart allt mitt mod kom i från jag har aldrig vart den personen som pratar med folk jag brukar mer vara den tysta mystiska typen.
Men det är bara för att jag vill vara tuff men jag är ganska blyg.
-"Cassandra"Svarar hon mig och jag ska just snacka mer med henne men det värkar som en dålig ide då jag blir sliten bort från henne.
Jag tittar bak och möter två gröna ögon och ser sen att det är killen från ringen.
Wow någon gillar den här bruden.

 

Cassandra:

 

Min blick flyger upp till Harry när han tar tag i Zayn.
Vad fan håller han på med vad är det med honom?!
-"VAD HÅLLER DU PÅ MED!!!"Skriker jag och försöker dra bort honom men det slutar med att jag hamnar på rumpan en bit bort.
Jag vrider mig i smärta när jag inser att min handled hamna fel vid fallet.
Tack så mycket Harry!
Märk min sarkasm.

 

Harry:

 

Jag vet inte vad som for i mig men jag hoppa av ringen och går fram till killen som snackar med Cassandra och drar bort honom från henne.
Jag vill inte att han snackar med henne även fast dom inte är mer än vänner jag vill inte se hur hon har sin uppmärksamhet på honom....
Vad är det för fel på mig varför reagerar jag så här?!
Jag känner hur någon sliter tag i mig men verkar inte få något bra gräpp om mig.
Utan att bry mig om vem det är putar jag bort personen från mig.
-"Harry sluta"Hör jag Markus röst skrika och jag inser att killen jag fightas med faktiskt skydar sig som killarna jag kör mot på street fights.
Det betyder i alla fall att han inte kommer dö...
Varför vill jag att han ska göra det?!
Varför reagerar jag så här!?
-"Du skaddar henne"Skriker han och utan att behöva höra hennes namn slutar jag direkt.
Jag vänder mig blick mot dit jag trodde Cassandra skulle stå men i stället hittar jag henne en bit bort på golvet med handen runt hennes handled.
Oh Fuck...
Nej nej nej nej.
Det kan inte vart henne jag putta snälla nej.
Jag känner paniken växa och det skrämmer mig något regelt för jag har aldrig brytt mig innan.

----------------------------------------------------------------

5+


WATTPAD!!

 
http://www.wattpad.com/user/Anestedt
 
Det här är länken till min Wattpad om ni vill läsa mina fanfictions som jag har där :)
 Jag har några där som ni kanske vill läsa :)
 
Kapitel 6 finns under här :)
 
 

What Do You Fight For? 6

Cassandra:

 

Jag väntar utanför skolan på att Amelie ska dyka upp för hon och jag ska göra vår läxor tillsammans.
-"Hej"Hör jag den mörka hesa rösten säga bakom mig och jag vänder mig om och möter Harrys gröna ögon.
Jag ler mot honom.
-"Hej"Säger jag som svar och han står bredvid mig ett tag och jag studerar han och märker märkena på hans knogar.
Jag ignorerar min instingt att fråga om dom.
Amelie kommer ut ur byggnaden och går med bestämda steg mot oss.
-"Amelie jag kommer inte hem i kväll jag ska sova hos pappa i några veckor mammas order vi har ju han utbytes studenten här och du vet Caspar och du förväntas vara hemma hon vill inte ha mig där"Säger Harry och Amelie tittar ner på marken med en ledsen blick.
-"Gör inget dumt"Säger hon sen och han nickar innan han försvinner bort med en stor kille.
Och jag ska vara ärlig den stora killen skrämmer mig en aning.

 

Amelie:

 

Självklart vill inte mamma ha Harry hemma när utbytes studenten är här hon vill ha den perfekta familjen.
Som hon inte kan ha medans Harry där.
Mamma och pappa skiljdes för ett tag och nu har mamma en ny som är riktigt trevlig men han klagar hela tiden på att jag borde klä mig tjejigare med tanke på att jag är tjej.
Mamma vill inte att Harry ska vara hemma när vi har utbytes student för hon skäms över honom.
Hur han hela tiden tar hem nya tjejer och hur han alltid lyssnar på musik.
Sen att han aldrig hjälper till med Caspar.
Men han hjälper inte till med Caspar för att Harry är den enda som verkligen ser Caspars lidande.
Caspar har inte alltid vart döv.
Det hände för 3 år sen han skulle gå över vägen för att hämta en boll och tittade sig inte för.
Han hade tur.
Han förlorade sin hörsel den dagen men han ser så mycket mer.
På bara några sekunder kan han se igenom folks masker.
Så om man försöker dölja sin sorg ser han det.
Jag och Cassandra går in i vårat hus och möter Capsar direkt han ler glatt mot oss och börjar röra på fingrarna för att berätta om sin dag och om den nya pojken.
Jag ska just berätta för Cassandra att han är döv och det han gör är tecken språk när hon börjar röra på sina fingrar i liknande rörelser som Caspar gjort innan.
Mina ögon måste vara dubbelt så stora när hon är klar och Caspar hoppar i väg glatt.
-"Hur?"Frågar jag bara och hon ler lite svagt mot mig.
-"Jag lärde mig tecken språk när jag var mindre för att jag ville kunna komunisera med en kille på min skola som var döv"Säger hon bara och ler mot mig.
Vi går in i köket och hittar mamma och en blond kille.
-"Amelie det här är Niall"Säger min mamma och jag säger hej till den söta killen.
Han är söt och det går inte att förneka om vi säger så.
-"Du måste vara Cassandra"Säger mamma och Cassandra nickar och skackar hennes hand vänligt.
Det känns konstigt när Niall killen går in på Harrys rum det är liksom Harrys grejer där och allt.
Men mamma verkar inte ha något större problem med det.
Jag är glad att hon inte vet om vad Harry gör för att får pengar då skulle hon aldrig låta honom komma i närheten av Caspar igen.
Hon tror att han har dåligt inflytande på honom.

 

Markus:

 

Jag tittar medans Harry tränar och det ser riktigt bra ut men det är någonting som stör honom man kan se det på sättet han ibland blir frånvarande.
-"Harry kom hit!"Ropar jag och han hoppar ner från den stora rinken där han ska boxas i kväll.
Jag är glad att han ska boxas i ringen i kväll..
Annars brukar han bara göra street fights och det är något jag inte gillar han är en av mina närmaste vänner och jag vill inte se honom bakom lås och bom.
Vilket är vart han kommer hamna om han blir tagen på en av hans fighter.
-"Vad är det med dig du verkar ofokuserad"Säger jag och han tittar upp på mig med ett litet leende på sina läppar.
-"Jag vet inte vad det är med mig jag har känslor jag aldrig känt förut och allt bara för en dum tjej flytta hit..."Säger han tyst och jag vet att enda sättet att få honom att boxas för allt livet har att erbjuda är att ta hit tjejen i kväll.
Jag vet att det också kan vara väldigt riskabelt....
MEN jag har lagt mycket pengar på det här så om Harry inte vinner så kommer jag vara pank och jag behöver pengar.
Och om hon är den enda chansen att få dom så är det väl inte så farligt.
Plus Harry är här han skulle slå ner varenda jävel som rörde henne.
Även fast han inte vet om det än.
Men jag ser det som hans bästa vän ser jag i hans ögon hur han är helt nere i den här tjejen.
-"Jag kommer tillbaka i kväll jag har lite saker att göra"Säger jag och han nickar bara innan han skyndar sig tillbak till ringen.
Med ett leende på mina läppar går jag ut ur byggnanden.
På utsidan skulle man aldrig misstänka det som en boxnings arena så det är perfekt.
Om vi säger så här det vi gör där inne är inte riktigt lagligt...
Men det ger oss jädrigt mycket pengar vilket är vitsen med det hela.

 

 

Cassandra:

 

Jag är på väg hem från Amelie och vem hade vetat att man kunde bli tekniskt sett kidnappad genom att gå mindre än 10 meter.
Han stora killen från tidigare kommer upp till mig och drar med mig.
-"VAD GÖR DU?!"Skriker jag och han tystar mig genom att sätta en hand över min mun.
-"jag behöver dig..."Viskar han och jag tittar skrämt på honom och han inser snabbt vad hans sagt och kniper igen ögonen.
-"Inte så jag behöver bara dig att stå och titta på en boxnings match så att min boxare blir bättre"Säger han och utan att svara på några ut av mina frågor så föser han in mig i en svart bil.
Det här blir bara bättre och bättre...
Märk min sarkasm.
Under tystnad åker vi i bilen...
Eller tystnad och tystnad jag sitter och frågar saker hela tiden men han svarar inte så det är bara jag som pratar så det är tekniskt sett under tystnad.
Han kör upp bredvid ett hög hus som ser ut som om det skulle kunna ramla i hop när som helst.
Okej det här ser ju inte mindre ut att han ska kidnappa mig,våldta mig och sen döda mig.
Men när vi kommer in i den stora byggnaden så är det faktiskt en boxnings ring.
Han leder mig till sidan om och ber mig stanna mellan två biffiga män...
Jag skulle inte våga rymma här i från för vem vet vad dom gör mot mig om jag ens försöker.
-"Hej jag heter Petter"Säger den ena med en ganska mörk röst och jag ler mot honom och vi börjar genast prata.
Jag brukar inte vara den som pratar med folk men Petter verkar vara en trevlig person och vem vet han kanske vet varför jag är här.

 


 

4+

 

 


What Do You Fight For? 5

Niall:

 

Jag sitter med mina hörlurar i öronen när planet går in mot landning.
När jag har mina hörlurar i så får jag inte lock för öronen något jag avskyr om vi säger så det är seriöst det värsta jag vet.
När vi landar så studsar vi lite innan vi kör rakt fram och saktar in farten.
Efter några minuter så stannar planet och vi får gå av.
Jag väntar med att resa mig upp för att det blir alltid ett sånt tryck för att komma av så då kan man lika gärna vänta för det går ungefär lika fort och med tanke på att jag tycker det är obehagligt med trånga utrymen.
När jag äntligen är ute ur planet tittar jag mig runt om i den stora flygplatsen.
Oh boy hur ska jag kunna hitta vart jag ska här!?
Med en suck följer jag dom andra passagerarna till rullbanden där man hämtar sina väskor och jag ler lite när jag inser att min väska kommer precis då.
Jag tar av den tunga väskan och rullar den mot vägen där pilarna pikar och har EXIT stående på dom.
När jag kommer ut så letar jag redan på skylten med Niall Horan skrivet på den och kliver fram till den korta kvinnan.
Hon har brunt smått lockigt hår och hon ser helt enkelt vacker ut.
-"Niall, Jag är Anne du ska bo med mig, min man,min son och min dotter."Säger hon i en vänlig röst och jag nickar för att vissa att jag förstår.

 

Zayn:

 

Med en suck låter jag min väska sjunka ner till golvet medans jag tittar runt i rummet vad fan gör jag här igentligen?
Rummet är inte särskillt stort och har en säng mot ena väggen och ett skrivbord mot den andra.
Annars är det inte så mycket mer här.
Det var ju ett trevligt ställe.....
Eller inte.
Toaletterna ligger längs ner i korridoren där finns även dusch...
Matsalen ligger på första våningen och där serveras Frukost mellan 5-7.30 På skoldagar och 5-10 på helger,Lunch äter vi på själva skolan och på helger så serveras den mellan 11-15, Middag serveras mellan 17-20 på vardagar och 17-22 på helger.
Det är ganska dumt om ni frågar mig liksom det är som ett hotell fast för elever som bor långt från skolan.
Jag bor igentligen i Bradford men hamnade i trubbel där så jag blev avstängd från skolan.
Min mamma tror att det är bäst att jag får komma bort från personerna jag umgås med.
Här är jag i London på en strikt skola men endå inte för strikt mamma tycker att det är bra att jag slipper ha skoluniform vilket det är.
Det går inte så många rika snobbiga personer här utan vanligt folk som behöver lite disiplin...
Eller såna som inte har råd med en bättre skolutbildning.
Jag tycker bara hela grejen med det här är bullshit jag bryr mig inte ett skit i det här.

 

Liam:

 

Min blick följer dom vita väglinjerna på vägen linjerna som vi passerar och jag känner hur mina ögon börjar bli tyngre och tyngre.
Jag kommer sakna min gammla skola men jag kommer inte sakna mobbningen där men liksom det känns konstigt att åka till ett helt okänt ställe där jag inte känner någon där jag inte vet om det finns några bra gator att springa på.
Men det förstås det får jag snart se och kanske om jag har tur finns det någon där som vill vara min vän även fast jag ser ut som jag gör.
Jag har aldrig gillat mitt utseende jag tycker min näsa är alldeles för stor och mitt hår ska vi inte ens prata om det ser inte bra ut hur jag än gör med det.
Och ingen tar mig någonsin seriöst dom säger att jag har det ett typiskt poppy face som man inte kan ta seriöst.
Jag måste ha driftat av till sömn för jag vaknar av att min mamma ruskar om mig och jag tittar mig yrvaket omkring.
Vi står utanför ett stort vitt hus som måste ligga en bit utanför centrala London för det är inte så många mäniskor här.
-"Välkommen hem Liam"Viskar min mamma i mitt öra innan hon skyndar sig fram till huset och drar upp nyckeln och låser upp.

 

Louis:

 

Med ett glädje skutt hoppar jag ur bilen som tagit mig hit.
Jag tittar upp mot den stora byggnaden framför mig.
Det är underbart jag har ett eget rum på ett hotell liknande sak...
Fast för elever då.
Så coolt.
Kan inte fatta att min skola skickar mig till en skola i London för att dom har ett bättre drama program där.
Då måste dom väl se något specielt i mig eftersom dom skickar mig hit istället för någon annan från min drama grupp.
Det kommer bli så kul.
Jag slipper ha skoluniform vilket är underbart efter som då kan jag uttrycka mina egna känslor genom min stil.
Jag är en drama elev låt mig vara lite dramatiskt.
Dom i min gammla skola kalla mig drama queen och jag tog det som en komplimang liksom jag lever för drama så då kan jag väl vara lite överdrivet dramatisk?
Jag älskar att överdriva saker.
Min mamma tycker i bland jag går för långt....
Som till exempel efter den 3 skolan som jag blev utslängd ur bara för att jag hade gjort ett spratt på läraren.
Gammla goda tider om man frågar mig.
Med en suck av lycka tar jag mina två väskor som är fullproppande med saker och drar in dom i den stora vackra lobbyn.
Varför har jag aldrig vart här tidigare det är ju som ett kungarike...
Om man bortser från skoldelen...
Jag går fram till vart man checkar in och får min rumsnyckel och jag ler tacksamt mot tjejen bakom disken och hon ler lite tillbaka innan hon åter går till sin telefon.
Jag letar mig till rum 257 och inser att det ligger på andra våningen.
Mina steg styr jag mot hissen och letar sen reda på mitt rum.
När jag öppnar dörren så ser jag det lilla rummet.
Det är inte stort men riktigt mysigt helt perfekt för en person om man frågar mig.
Mot ena vägen står det en säng och mot andra ett skrivbord annars är det inte så mycket mer än så.
Jag lämnar mina väskor för att sen lämna rummet för att gå och titta runt lite på det här stället.
Det är ju lika bra det efter som jag knappt vet vart toaletten finns....
Knappt...
Man hittar dom lätt med den stora skylten WC uppe på väggen bredvid.

 -----------------------------------------------------------------------

Jag vet att det är tråkigt det är mer som ett mellan kapitel....

Men dom goda nyheterna är...

det är ett kapitel :)

 

Vill ni ha fler kapitel snart så får ni kommenera för om någon vecka åker jag till London .... HELT OTROLIGT JAG VET!!!

 

Efter som det verkar vara så svårt att få 5+ så ger jag upp jag är väl inte lika bra längre bara så vad säger ni om 4+


What Do You Fight For? 4


Cassandra:

 

Jag kliver ut genom dörren och låser efter mig innan jag går över till Amelie.
På mig har jag ett par vita jeans och en svart tjock tröja som är min absolut favorit tröja.
Mitt hår har jag satt upp i en slarvig knut på huvudet.
Jag har inget smink på mig för att jag inte alls kände för det.
Amelie kommer ut genom dörren tillsammans med han killen och han har ett retsamt leende på läpparna när han ser mig.
Man kan tydligt se likheterna mellan dom vilket visar att dom är syskon.
-"Hej Cassie"Säger Amelie och jag ler mot henne.
-"Hej Ami"Säger jag och hon skrattar.
Vi kramar om varandra och han killen...
Som jag fortfarande inte vet namnet på tittar konstigt på oss.
-"Hej jag är Cassandra"Säger jag och han tittar ner på min hand om jag håller ut till honom coh jag låter den sakta falla till min sida då han inte skakar den.
-"Det där är Harry min bror"Säger Amelie och jag nickar.
Han sätter sig i framsättet bredvid Amelie och jag sätter mig bak och ett leende kommer upp på mina läppar när han sätter i en skiva och jag känner igen låten som kommer på.

 

Summer has come and passed
The innocent can never last
wake me up when September ends

 

like my father's come to pass
seven years has gone so fast
wake me up when September ends

 

Jag sjunger med och jag ler lite när jag hör hur Amelie skrattar åt mig.
-"Gillar du Green Day?"Frågar hon och jag tystnar genast och tittar på henne som om hon just ställt den mest dumaste frågan i världen.
-"Vem Gillar INTE Green Day?"Frågar jag ut och hon skrattar åt mitt svar.
När vi kommer fram till skolan så går vi in genom dom stora dörrarna men Harry försvann så fort vi parkera.
Jag vet inte vart men han verkar inte vilja synas tillsammans med Amelie.
-"Jag älskar din hårfärg hur kom du på att färga den så?"Frågar Amelie plötsligt och jag ler lite.
Det är riktigt komiskt faktiskt.
-"När jag var liten åt jag plomon hela tiden och bara älskade färgen och alla sa att om jag fortsatte äta så skulle mitt hår få den färgen och sen när jag var 13 började jag färgade i plomon färgat bara för att se hur folk reagera och sen insåg jag att jag älska det"Säger jag och hon ler mot mig.
Jag tog bort den delen med att jag åt dom med min pappa och att det var han som börja säga så.
Vi skiljs åt när jag går till idrott vilket jag tuvärr har med Harry....
Han är inte med och spelar basket utan sitter bara bredvid.
Jag kan känna hans blick på mig hela tiden och så fort någon kommer nära mig försöker jag gömma min handled där jag brukar ha armband.
Jag brukar ha ett svett band runt på idrotten men glömde det hemma i all hast så nu försöker jag mittt bästa att inte vissa folk hur min handled ser ut.
Jag är inte riktigt bra på basket men det är kul.
-"Black var lite seriös!"Skriker en av mina lagkamrater och putar mig.
Just när jag fått tillbaka balansen igen så tar han satts till att putta mig igen men innan jag vet ordet av så blir han bortdragen och min blick hamnar på Harry som dragit bort honom.
Jag ler lite mot honom men får inget leende tillbaka utan han bara går sin väg.
Varför hjälper han mig om han endå inte bryr sig.
Men han måste ju bry sig efter som han hjälpte mig.
Eller så kanske han hjälpte mig för att jag hjälpte Amelie som en gentjänst liksom.
Alla tittar på mig och våran idrotts lärare får ett helvete att få oss att göra något igen.
Efter idrotts lektionen så undviker alla mig förutom Amelie.
Hon vet vad som hände där inne bara för att henne var den första jag berättade för..
Hon verkade inte vara lika förvånad som mig vilket förvånar mig.
Under hela förmiddagen får jag blickar och alla tittar på mig som jag är någon jävla mirakel kvinna.
Va fan är det med alla i dag?
Med en suck lämnar jag sista lektionen innan lunch och försöker leta reda på Amelie bland alla personer i korridoren.
Det är lättare sagt än gjort.
Hela korridoren är full av lärare och elever.
Att leta efter Amelie här är omöjligt när man är så kort som jag är.
Med en suck vänder jag mig om och möter dom gröna ögonen jag letar efter...
Bara på fel person.
Det är ganska jobbigt att hon och Harry har samma ögonfärg man kan mista dom för varandra om man bara tittar på ögonen.
Det finns en sak som skiljer dom ganska mycket från varandra och det är Amelies raka hår.
Men vem vet hon kanske plattar det.
Harry kommer fram till mig och tar tag i min arm.
Ni annar inte hur många blickar vi får av den lilla saken.
Han leder mig igenom massa mäniskor och jag förundras av att han kan se något mellan alla.
Men det förstås han är längre än dom flesta här och jag är kortare.
Han tar mig fram till cafeterian där han sen går fram till ett bort sätter ner mig och går sin väg.
Jag tittar efter honom frågande och bara några minuter senare kommer han tillbaka lika dant som först fast med Amelie i handen.
Okej så varför gjorde vi inte så här från första början?
Han sätter sig ner bredvid oss och Amelie tittar på honom med en blick jag inte kan tyda och jag ser ett litet leende leka på hans läppar vilket är en av dom vackraste sakerna i hela världen.

 

Liam:

 

Jag sitter och stirrar på mamma med stora ögon hon måste skoja med mig flytta till London.
Varför var hon och pappa tvungna att skiljas.

 

Niall:

 

London?
Bättre skola?
Skulle inte tro det mamma.....
Men nu sitter jag här på ett plan på väg till en dum skola som inte alls är som min gamla i Irland.
Utbytes student...
Skit.

 

Louis:

 

Det kommer bli så kul jag kan inte fatta att jag ska få spendera ett helt år i en skola i London för att det är ett bättre drama program där det kommer bli amazing.

 

Zayn:

 

Jag bryr mig inte...
Fuck this shit!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mitt personliga favorit perspektiv är Zayn ;)

 

Kommentera :)  5+


What Do You Fight For? 3

När jag kommer hem från skolan så står huset helt tyst och jag tittar runt och ser en lapp från mamma.

 

Hej älskling!

 

Har åkt iväg ett tag för att fixa lite grejer med jobbet kommer hem om några dagar pengar har jag satt in på ditt konto och jag är ledsen att jag inte kommer vara hemma med dig på den tredje..
Jag hoppas du klarar dig själv gör inget dumt.
Du får bestämma själv om du ska gå till skolan på den tredje smsa mig om du inte går så ringer jag och säger att du är sjuk.
Ring inte kommer att vara på möten ofta tittar på mobilen i mellan.

 

Älskar dig och sköt om dig
Kram mamma

 

Jag sväljer hårt när jag läser.
Mina tårar försöker tränga sig igenom ögonen men jag kämpar i mot.
Hon tänker lämna mig ensam på den tredje samma dag som pappa dog.
Hur hade hon tänkt att jag skulle kunna ta hand om mig själv när jag knappt kan stå upp utan honom.
Utan någon större nytta försöker jag att stopa tårarna som börjat rinna ner för mina kinder.
Allt är bara skit mamma säger att hon är på jobb möten men till och med Jag vet att hon träffar en ny man.
Hon gör så varje gång men det är bara att hon åker aldrig bort över den tredje för hon vet att jag behöver henne.
Jag sjunker ner längs väggen och låter tårarna rinna.

 

-"Cassa titta"Säger pappas lena röst i mitt öra och jag tittar runt i det stora rummet.
Han pekar mot pianot och leder mig ditt.
Vi sätter oss er och han låter sina stora händer leta sig över tangenterna och jag tittar med stora ögon på när han låter dom röra sig fritt och skapa det mest fantastiska ljudet jag någonsin hört.
-"Testa"Säger han och jag sätter mina små händer mot pianot och försöker spela som pappa men det låter inte alls bra det låter illa.
Han skrattar och vissar vart jag ska sätta händerna och jag låter mina små fingrar spela samma melodi som han spelat innan.

 

Jag slår upp ögonen och tittar runt och inser att det bara är minnen inget finns kvar.
Jag vill vara liten igen då pappa fortfarande fanns och vissade mig saker.
Melodin som han spelade spelas runt,runt ,runt i mitt huvud jag och sätter händerna för.
Jag klarar inte av det jag vill inte höra.
Med tårarna rinnande längs mina kinder skriker jag rakt ut och försöker få melodin att sluta spelas i mitt huvud.
Jag borrar in mina finger toppar i min hår botten och försöker få det att sluta.
Det känns som någon sticker en kniv i mitt hjärta och drar ut den och tar med sig mittt hjärta ut.
Det är alltid så här när jag saknar min pappa men då finns alltid mamma bredvid och berättar att allt ska bli okej men det blir det aldrig och nu är hon inte här.
Jag behöver någon som bryr sig.

 

Amelie:

 

Jag tittar på mamma och hon ler mot mig.
Med en suck går jag över till dom nya grannarna vi var inte hemma när dom kom så nu ska jag gå över med en paj för att välkomna dom.
Fråga inte mig det var min mammas ide.
Jag går över och knackar på och när jag öppnar står tjejen från tidigare Cassandra där med röd gråtna ögon och hennes hår är i stora tovor.
Utan att säga något lutar jag mig fram och kramar om henne.
Jag brukar inte krama folk det är att vara för nära mitt personliga utrymme men hon hjälpte mig i skolan i dag och det ser verkligen ut som hon behöver en kram just nu.
Hon snyftar och aldrig hade jag trott att hon skulle vara så förstörd som hon är.
Men kanske det är sant som dom säger att dom gladaste personerna är alltid dom mest sårade.
Hon var ju hur glad som helst när jag träffa henne.
-"Jag bor på andra sidan gatan och min mamma bad mig att välkomna er hit vi var inte hemma när ni kom"Säger jag och hon torkar sig under ögonen och nickar.
Hon tar pajen jag räker fram och ler lite svagt.
Hon gör en liten rörelse med handen som vissar att jag kan komma in.
Med lite osäkra steg kliver jag in efter som jag inte har så många vänner folk brukar inte gilla mig för hur jag klär mig.
Vi sitter och pratar ett tag och skrattar och hon verkar gladare hennes ögon lysser inte som jag trodde dom skulle göra om hon var lycklig men dom ser i alla fall gladare ut.
Jag vet i alla fall att det måste finnas något sett att få hennes ögon att lyssa.
Senare säger vi hej då och jag lovar henne att hon kan åka med mig till skolan i morgon.
Hon nickar.
Om hon bara visste vem min bror är....
Han brukar sova hos en av sina kompisar bara för att slippa vara hemma så jag ser han oftast bara i skolan och han bryr sig inte så mycket.
Han vill oftast inte vara hemma för han har det svårt med Caspar.
Caspar är minst av oss tre och han är döv.
När jag kommer hem så står mamma brevid Caspar och kör tecken språk och pratar.
-"Varför tog du sån tid?"Frågar mamma och jag berättar om att jag träffa Cassandra tidigare i skolan och att det var hon som bodde där.
-"Du föresten din bror är hemma du kan väl köra han till skolan också i morgon?"Frågar hon och jag nickar.
Jag går upp för trappan och knackar på min brors rum där jag hör hög musik ifrån.
Han är absolut hemma.
Vad är det med honom och Green Day.
Visst dom är bra men inte så bra.
Jag kliver in och han tittar på mig.
-"Vad vill du?"Frågar han och glor på mig.
-"Mamma vill att jag kör dig till skolan i morgon så se till att vara i tid"Säger jag och han höjer ögonbynen mot mig.
-"Du brukar aldrig bry dig om tid Amelie du vill helst komma precis när det ringer vad ändrades?"Fråga han och ler mot mig lite.
Han är så irriterande.
I skolan har han den här Bad Boy stilen men när han är hemma är han sig själv.
Jag vet mycket väl vad han gör efter skolan men mamma vet inte.
-"Cassie ska åka med oss"Säger jag och han tittar frågande på mig och jag berättar om henne och jag kan se att han ler lite vilket betyder att han vet vem jag snackar om och inte har något alls imot henne.
Om han hade skulle han ha vägrat och inte alls haft ett leende på läpparna.
När jag lämnar hans rum så känns det bra att han inte har något i mot henne.

 ----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag fick inte fem kommentarer på förra och jag hoppas att det var för att ni satt och nördade best song ever för att slå rekordet :)

 

Så 5+ ?


What Do You Fight For? 2

Bussen stannar så är jag sist ut för att få så lite uppmärksamhet som möjligt.
Jag brukar liksom inte vara de tjejen som vill vara i centrum jag gillar att vara i bakgrunden där ingen lägger märke till en.
Med lite osäkra steg går jag mot skolbyggnaden men stannar när jag hör hur någon ber folk att sluta.
Min blick glider av skolgården och min blick fasnar på personerna som står i en cirkel längre bort.
Utan att jag vet det så styr mina steg ditt.
Varför?
Jo för jag hatar våld bokstavligen det är det västa jag vet.
När jag kommer fram så ser jag tre stora killar putta på en tjej som man mycket väl skulle kunna missta som kille om man inte la märke till den rosa BH:n som lysser igen den vita t-shirten.
Hon har håret i något som liknar Justin Biebers gamla frisyr bara i en lite ljusare färg.
En svart keps ligger lite längre bort och jag vet inte varför men jag bryter mig igenom folkmassan och tar tag i tjejen och föser henne bakom mig.
-"TRE MOT EN SÅ JÄVLA OMOGET HUR GAMLA ÄR NI FEM?"Skriker jag och dom ryggar tillbaka.
När jag blir arg så blir jag arg om vi säger så.
-"Vad ska du göra åt det lilltjejen"Säger den största av killarna och jag fördömer mig själv för min längd.
Jag är ganska kort för min ålder.
-"Jag sparkar dig till ett ställe där solen inte skiner"Väser jag genom tänderna och han höjer retandes på ögonbrynet och fjantar sig genom att säga oh vad rädd jag blir.
Och hur mycket jag än hatar våld sparkar jag han mellan benen och tro det eller ej han slutar genast att fjanta sig utan böjer sig i smärta.
Jag vill hjälpa folk precis som min pappa och även fast det bara är en person så vet jag att det gör skilnad med att bara säga hej till någon som ser ensam ut.
-"Tack"Säger tjejen och tar på sig sin keps när vi går där ifrån.
Hon klär sig som en kille men hon passar i de stilen och hennes gröna ögon lyser när hon säger tack.
-"Det var så lite"Säger jag och hon ler innan hon försvinner bort i skolan.
Jag går bort till mitt skåp och när jag tar ut mina grejer känner jag hur någon puttar till mig och jag vänder mig om och ser en kille stå där det är samma kille sen innan på bussen.
Han har samma ögonfärg som...
Jag vet inte vad hon heter tjejen från nyss.
-"Se dig för"Väser han och jag ser hur han granskar mig och väntar på att jag ska säga något.
-"Om du inte märkte det var det du som putta mig och du ska inte säga något"Säger jag och han ser förvånad ut men döljer det snabbt.
Jag kanske inte gav han det svaret han ville.
-"Jag har skåpet under så flytta på dig"Säger han och jag ler lite mot honom.
-"Du får vänta på att jag ärklar"Säger jag och stänger mitt skåp och går därifrån och känner hans blick i ryggen.
Ärligt?
Han var snygg.
Men han verkar som en av dom här killarna du inte skulle vilja ta hem och vissa för mamma för hon skulle flippa!!!
När jag kommer in i klassrummet finns det massa lediga bänkar men jag hittar endå mig själv sittande längst ner i klassrummet vid fönstret.
Det är kladdat på bänken mycket mer än dom andra och handstilen är samma på varje ord som är skrivet.
Det som förvånar mig är att det står inget elakt utan mest vackra saker som:

 

I know you've never loved the sound of your voice on tape
You never want to know how much you weigh
You still have to squeeze into your jeans
But,
You're perfect to me

 

Min blick följer alla ord som står skrivet på bänken och jag märker att varje person som kommer in i rummet tittar på mig men dom säger ingenting.
När det gått 15 minuter av lektionen kommer den grön ögda killen in och lärare suckar men säger inget.
Alla vänder blicken mot mig och jag kan se hur han killen glor på mig och kommer mot mig.
Oj jag tror jag satt mig på fel plats.
Men jag gillar att titta ut.
-"Det där är min plats"Säger han tyst och lite agresivt som om jag skulle flytta på mig.
-"Jag ser inte ditt namn på det"Säger jag och höjer ögonbrynet och om jag inte visste bättre så skulle jag tro att han log en aning.
Utan att säga i mot sätter han sig ner bredvid mig och jag fortsätter att titta ut och lyssna samtidigt.
Läraren pratar om samma sak som på min förra skola så jag kan det redan.
-"Miss Black lyssnar du ens på vad jag säger?"Frågar läraren och jag tittar upp på henne och hon ger mig det onda ögat.
-"Vem skrev You say that you love rain, but you open your umbrella when it rains.You say that you love the sun, but you find a shadow spot when the sun shines.You say that you love the wind, but you close your windows when wind blows.This is why I am afraid, you say that you love me too?"Frågar hon och jag möter hennes blick och jag ler en aning snett mot henne och alla börjar skratta.
-"Shakespeare, William Shakespeare."Säger jag och alla slutar genast att skratta och läraren ser sur ut och åter går genast med vad hon gjorde.
Oj det här kommer bli svårare än jag trodde.
Aldrig har jag kommit till en skola där lärarna beter sig som här eller eleverna för den delen.
Jag rent ut sagt plågar mig igenom lektionen för var tredje minut så frågar läraren mig om jag lyssnar.
Varför litar dom inte på mig?
Aldrig har jag var på en skola eller någonstans över huvudtaget där folk inte litar på mig.
När klockan ringer ut så skyndar jag mig ut och ser hon tjejen från tidigare och skyndar mig fram till henne.
-"Jag fick inte ditt namn jag är Cassandra du kan kalla mig Candy,Cassie eller Cas"Säger jag och hon tittar på mig och ett litet leende formas på hennes läppar.
-"Amile men du kan kalla mig Ami elle vad du vill"Säger hon och jag nickar.
-"Vad har du nu jag har So"Säger jag och det vissar sig att vi har samma klass.
Jag kan inte undvika att se dom små röda märkena över hennes armar när hon tar ut sin so bok och hennes tjocktröja glider ner lite.
Jag nämner inget om det för tro mig jag har dom också.
Under alla mina armband så finns det enormt många.

------------------------------------------

Här är kapitel 2 

 

5+ till nästa <3


What Do You Fight For? 1

Min blick dras till mannen som står bredvid mamma.
Han har svart kostym och en blick som aldrig kan betyda något bra.
Sorgen i hans ögon lysser klarare än stjärnorna på natten.
Min mamma tittar på mig med tårar i ögonen och ruskar på huvudet jag vet inte vad det betyder men en sak är säker det är inget bra med allt det här.
-"Vad är det som händer?"Frågar jag och man kan höra hur min röst skakar på vissa ställen och hur oron i min röst lysser igenom även fast jag försöker dölja den så gott som möjligt.
Min mamma kommer fram till mig och ber mig sätta mig ner.
Jag gör som hon säger och sätter mig på trappan och hon hukar sig framför mig så hon kommer i samma höjd som mig.
Hon tittar mig rakt in i ögonen och en rysning går rakt igenom mig och jag vet redan nu att det hon kommer berätta inte är något bra.
Sättet hennes ögon inte lysser utan serlivlösa ut ger mig det svaret.
-"Pappa kommer inte hem"Säger hon och försöker att inte brista ut i tårar men lyckas inte alls.
Dom rinner ner för hennes kinder och jag känner hur mina egna tårar bryter sig ut ur mina ögon.
Vad menar hon med att pappa inte kommer hem?
-"Vad menar du?"Frågar jag och mannen bredvid mamma vissar mamma till köket för att hon skakar så mycket av gråten.
Han kommer sen tillbaka ut till mig och hukar sig precis som mamma gjorde tidigare.
-"Din pappa omkom under natten"Säger han och han ska just fortsätta prata när jag trycker händerna för öronen.
Jag vill inte höra på.
Han kramar om mig och det är inte förens jag ser brikan som sitter på hans kostym som jag känner igen honom.
Det är Dan....
Pappas chef...
Min pappa är soldat han är min bästa vän och min hjälte.
Han reser bort för att rädda folks liv precis som en hjälte skulle göra.

 

Jag tittar på huset som nu är det 4 på det här året som jag bor i.
Min mamma börja träffa alla möjliga killar sen min pappa dog.
Jag bor inte ens kvar i Usa längre.
Nu är jag här i London framför ett hus som jag ska bo i.
Min mamma och jag har hållt på så här i snart 6 år den första killen hon var tillsammans med var riktigt trevlig men ju mer tiden går desto dåligare blir dom.
Jag var 12 när min pappa dog och jag minns precis som om det vore i går hur Dan kom hem till oss och berätta att han inte kommer att komma tillbaka.
-"Är det inte fint?"Frågar mamma glatt och tittar på mig.
Jag ler lite svagt mot henne och hon hoppar glatt förbi mig.
Min mamma flyr alltid från sina problem något hon alltid säger till mig att jag inte ska göra.
Jag fattar inte hur hon kan be mig att inte göra något som hon gör hela tiden.
Med tunga steg går jag in i det lilla huset som mamma är så himla stolt över att hon fått.
Jag hoppas vi stannar här lite längre än vi brukar stanna på andra ställen för om jag vill ha ett jobb måste mina betyg verkligen gå upp och det går inte så bra om man flyttar runt hela tiden om vi säger så.
-"Ditt rum är på övervåningen jag tänkte efter som du är 18 så kan du få hela övervåningen för dig själv"Säger mamma och ler mot mig.
Samma sak varje gång.
Hon säger alltid den meningen när vi flyttar någonstans för hon tror att det ska bli bättre om jag bor lite själv men jag flyttar ju hela tiden så jag brukar bara föreställa mig att jag är på semester i några månader innan jag drar till nästa ställe.
Jag vet bara inte vart jag bor om vi säger så.
Min mamma har tagit det aldra viktigaste i från mig.
Min barndom.
Jag har fått flyttat runt så mycket att jag inte har chansen att få några nya vänner för alla vet typ att jag kommer flytta igen.
För det är ingen hemlighet att jag flyttar mycket om vi säger så.
Jag har aldrig haft en pojkvän och jag har aldrig vart kär vilket är en tagedi för någon som är 18 år.
Jag har inte ens haft någon attraktion mot det motsata könet.
Jag tror till och med att min mamma tror att jag är lesbisk bara för att jag aldrig haft en pojkvän.
Men jag har inte tid men pojkvänner jag årkar inte med långdistans förhållande jag behöver fokusera nog mycket på att inte flippa ut på att jag inte är på samma ställe och aldrig hittar rätt till lektioner och sånt.
Jag har nog mest frånvaro av alla i hela världen bara för att jag kommer försent till nästan alla lektioner för att jag går fel.
Med en suck går jag upp för trappan och möter ett mörklila,Svart och vit rum som är stort.
Oj mamma kom i håg att jag gillar mörklila för en gångs skull.
Alla andra gånger har jag fått ljus lila eller rosa riktigt irriterande när du avskyr dom färgerna.
Ett leende sprider sig i alla fall på mina läppar när jag ser den stora svarta väggen med Green Day skrivet över sig med vita bokstäver.
Japp jag är ett stort fan av Green Day.
Eller stort skulle vara att underskatta mig jag älskar dom verkligen.
Med en suck slänger jag mig ner på sängen som är riktigt mjuk och låter mig själv sjunka in i en behaglig sömn.
-"VAKNA!!!"Så mycket varade den sömnen.
Jag öppnar mina ögon yrvaket och ser min mamma stressa runt i mitt rum.
Min blick flyger direkt till klockan och jag ser att den vissar halv 8 vilket betyder att jag ska till mi nya skola om en halv timme.
Helvete helvete helvete.
Det enda som är bra med den här skolan är att jag inte behöver ha någon skoluniform...
Jag kommer inte in på någon sån skola för att vi har inte råd så jag får gå en helt vanlig underklass skola som min mamma kallar det.
Bara för hon gick på en snoffsig rikemans skola...
Men hon har inte råd att ge mig den skol utbildningen för hon flyr aldeles för ofta från sina problem istället för att bry sig i mig.
Jag reser mig från sängen och låter min blick glida till bilden på mig och pappa vid havet som står på mitt nattusbord.
Mamma försvinner ut ur dörren och jag går fram till min garderob.
Där jag tar ut en svart lite förstor t-shirt och ett par svarta jeans.
Folk brukar inte störa mig så mycket om jag klär mig så.
Mitt lagom långa plomon färgade hår sätter jag upp.
Alla som jag träffat tycker jag borde ha det utsläppt bara för att det är så fint med sina lockar.
Men jag brukar inte ofta ha det utsläppt.
Efter att jag gjort mig klarmed det skyndar jag mig ner och tar ett äpple innan jag springer till busshål platsen som inte alls ligger långt från mitt hus.
Bussen kommer precis när jag kommer och jag andas ut när jag slår mig ner i ett sätte.
En tjej i min ålder kommer på bussen efter mig hon har blont hår plattat och klär sig i världens minsta kläder.
Alla killarnas blickar dras till henne och jag himlar med ögonen.
Hon går genom bussen i slow moton för att få allas uppmärksamhet och stannar framför min plats.
-"Du sitter på min plats"Säger hon bitchit och jag tittar upp på henne.
-"Jag ser inte ditt namn på den"Säger jag bara tillbaka och hon tittar på mig som om jag just sagt det mest hemskaste i världen.
Hon ska just säga något annat när en kille som ser riktigt bra ut kliver på.
Han ser inte ut som alla andra utan han har det där lilla badboy stuket över sig men endå inte.
Alla verkar vara medvetna om hans närhet och tittar genast bort från honom medans jag tittar på honom.
En kille tittar på honom och han biter genast till med ett vad glor du på.
Det är läskigt hur hans röst får det att gå en rysning av välbehag igenom mig.
Tjejen som står vid mig skyndar sig bort till en plats bredvid en kille och jag suckar innan jag ruskar på huvudet och tar på mig mina hörlurar och tittar ut.
Jag känner hur någon sjunker ner i sättet bredvid mig men jag ignorerar det och tittar bara ut samtidigt som jag låter Billie Joe Armstrongs röst lyda genom mina öron.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycker ni om första kapitlet på WDFF?(What Do You Fight For?)

 

5+ Till nästa okej <3


Lost In The Dark! Epilog

2062:

 

Niall sitter på verandan tillsammans med sin älskade fru Zandrah.
Den enda kvinnan han någonsin älskat i hela hans liv..
Om man bortser från hans mamma.
Dom tittar ut över den stora trädgården där deras två barnbarn Mario och Wilmah springer runt.
Wilmah har fått ett vanligt namn med anorlunda stavning från sin mormor.
Deras dotter Olive ville att det skulle vara anorlunda men ändå vanligt.
Det är sant dom fick en dotter något år senare efter att dom gjort upp den där natten som dom träffades för andra gången efter att Niall försvinnut ut ur Zandrahs liv.
Dom var ju också bara tvungna att döpa henne till Olive för att hon är exakt lika dan som Olive i deras Dröm/Overklighet.
Hon växte upp och blev mer och mer lik sin pappa för varje dag som gick.
När hon sen kom upp i 10 års åldern så var hon både lik sin mamma och pappa och inte bara pappa.
Hon har dom lysande blå ögonen och Zandrahs blonda hår som hon förövrigt sparade ut till igen för att svart inte riktigt var hennes färg.
Niall lägger sin hand över Zandrahs och hon tittar upp på honom.
Han ler ett underbart leende mot henne och tiden stannar helt när dom rör vid varandra.
Dom märker inte ens att dörren öppnas förens Olives röst ropar deras namn.
Med ett ryck så kommer dom tillbaka till verkligheten och låter blicken glida över till Olive som står med dom två busfröna bredvid sig.
Hon går fram till dom och kramar om dom och berättar hur hon var tillsammans med Lux och Miranda...
Miranda är Josh och Millas dotter.
Det var som alla mistänkte...
Inte bara vänner mellan dom.
Zandrah,Milla,Emy och Hanna...
Japp Hanna..
Hängde i hop ända tills förra året då Emy gick bort i sjukdom.
Hanna har flyttat till Usa och lever lyx livet tillsammans med sin rika man.
Dom har typ 10 bilar vilket Zandrah är lite avensjuk på.
Men hon skulle aldrig byta ut sitt liv för allt i världen.
Niall gjorde så hon blev Lost in the dark....
Men han hjälpte henne också ut från det.

 

-----------------------------------------

THE END!!!!

 

Det känns synd att den ärslut men har verkligen ingen fantasi kavr tills den här :)

 

Kommentera vad ni tycker om Novellen i helhet och vad ni tycker har vart bäst med den:)

 

Vem som helst annars skulle vilja veta vad som var sämst men jag får så dåligt självförtroende av det så skriv inte vad i tycket var sämst


Lost In The Dark! 26

Författarens perspektiv:

 

Niall tittar efter tjejerna som kliver in i taxin och hans hjärta sjunker till botten när Zandrah åker i från honom.
Allt med henne får honom dragen till henne.
Hon är kanske inte ser ut som samma flicka som han har så djupa känslor för men innerst inne är hon samma Zandrah som han fortfarande älskar av hela hans hjärta.
Vem hade trott att det skulle vara så svårt att se henne igen.
Det han inser nu är att han kan inte vara utan henne han kan inte låta henne gå han vill inte låta henne gå.
Josh tittar på sin vän som tittar med en desperat blick efter bilen som rullar ner för vägen.
-"Ska du bara stå där eller gå efter henne?"Frågar han och tittar på honom.
Niall tittar ner på Josh och Josh ger honom en blick som vissar att han har ett val.
Om han inte går nu kanske han förlorar henne för alltid men om han går så kanske han har en chans...
Niall börjar gå neråt men blir stopad av en liten hand och han tittar på tjejen han sett Zandrah snacka med....
I hans tanke letar han efter namnet och inser snart att det är Hanna.
Hon var på signeringen tidigare.
-"Du får inte såra henne..."Säger hon och tittar djupt in i Nialls ögon för att vissa att hon menar det.
Hon kanske inte kännt Zandrah så länge men man kan tydligt se på henne hur hon blir osäker omkring Niall.
Hon vet inte anledningen men hon vet att om Zandrah blir sårad av Niall så kommer hon inte årka kämpa mer utan ge upp och det vill hon inte.
Zandrah är en underbar person när man väl lär känna henne.
-"Jag kommer aldrig att såra henne"Säger han med en sån säker röst att man absolut inte kan ha en aning om att han har drukit.
Men ska han vara ärlig så nyktrade han till när han såg Zandrah dansa med han andra killen...
Zandrah sitter i bilen och tittar ut och låter sin blick följa dom vita väglinjerna.
Hon vet inte varför men det är något hon har gjort ända sen hon var liten.
Milla tittar oroligt på sin vän det är något med henne som att hon har låtit alla sina väggar ramla ner.
Milla vet mycket väl att Zandrah har ett jobbigt förflutet men ingen har lyckas riva ner hennes väggar och fått henne att berätta allt om sin själv hon är verkligen reservant med att berätta saker om sig själv.
Men på en kväll har Niall lyckas riva ner väggarna.
Milla vet att han har gjort det förr och kan säkert göra det om och om igen.
Hon är bara rädd att kanske Zandrah bygger dom starkare för varje gång och om några gånger så kommer hon kanske inte släppa in någon alls utan stänga ute världen.
Hon har läst att man kan bli galen av sorg och brustna hjärtan.
Det hon inte vet är hur många gånger Zandrah kan klara av innan hon faller.
Och inte bryr sig att resa sig upp igen.
Niall letar reda på en Taxi och ler lite mot Hanna som nickar mot honom att han gör rätt i det han gör.
När han kommer in i taxin säger han Millas adress som han fått av Josh.
Självklart tror han inte på den jävla skiten som Josh och Milla försöker smälla i dom att dom bara är vänner.
Det är den största fetaste lögnen han någonsin har hört av någon.
Taxi resan är tyst och det eda som hörs är radion som spelas på låg volym.

 

Everybody's laughing in my mind
Rumors spreadin' 'bout this other guy
Do you do what you did when you did with me,
Does he love you the way I can?
Did you forget all the plans that you made with me
Cause baby I didn't

That should be me holding your hand
That should be me making you laugh
That should be me this is so sad
That should be me that should be me
That should be me feeling your kiss
That should be me buying you gifts
This is so wrong
I can't go on
'Til you believe that
That should be me
That should be me

 

När taxin stannar utanför den stora byggnaden så betalar han och kliver ut.
Hans blick dras atomatiskt till flickan som sitter på trappan och tittar upp mot den mörka stjärn himlen helt ovetande om hans närvaro.
Zandrah låter sin blick flyga över stjärnorna.
Kanske bara kanske finns Scarlett där uppe och tittar ner på henne och önskar att hon kunde vara här och hjälpa henne.
Scarlett var den enda som visste hur hjärtekrossad Zandrah igentligen var.
En ensam tår rinner ner för hennes kind och följs sen av flera tårar.
-"Jag är ledsen"Säger en röst bredvid henne och hon rycker till och hennes blick flyger till den blonda killen som nu satt sig bredvid henne.
-"Jag är ledsen för allt jag gjort mot dig och för vad som hände med Scarlett"Säger han och Zandrah tittar på honom.
Hur vet han om Scarlett.
Niall ser hennes frågande blick och han ler ett svagt leende.
Han börjar berätta om hans dröm och Zandrah tittar storögt på honom när hon vet exakt vad som händer i den.
När Niall börjar snyfta vid en del hon mcyket väl känner igen som hon har upplevt så många gånger innan så öppnar hon munnen.
-"och bara så där var jag borta och du tvingades ta hand om Olive men det sluta med att hon bodde hos Louis och Harry för att du hamna på vård hem"Säger hon och Niall tittar på henne.
-"Du..."Han får inte fram orden dom fasnar i halsen på honom.
Hur kan hon veta hur den slutar?
-"Jag har haft samma dröm det var så jag kunde era låtar"Säger hon och ler lite mot honom.
-"Min favorit låt är Little Things"Säger hon och Niall ler lite.
Han minns inte den så bra men en sak minns han...
Sin del.

 

You'll never love yourself
Half as much as I love you
You'll never treat yourself right, darlin'
But I want you to,
If I let you know, I'm here for you,
Maybe you'll love yourself,
Like I love you
Oh

 

Han sjunger den lågt men nog högt för att Zandrah ska kunna höra honom sjunga.
Ett leende sprider sig på hennes läppar.
-"Jag vet att vad jag gjorde var fel men jag kan aldrig se mig själv med någon annan än dig"Säger han sen och tittar henne rakt in i ögonen.
Och kanske är hon inte lika Lost In The Dark som hon trodde.

--------------------------------------------------------------------------

Jag kommer faktiskt inte sätta ut en sån där jävla siffra att nå på den här för jag kan faktiskt säga en sak till er..

 

This is it!!!

 

Det här är sista kapitlet :(

 

Jag kommer lägga ut epilog senare :)

Sen om ni har tur kanske jag lägger ut kapitel 1 på min nya :)


mitt rum :)

Jag fick en fråga i en kommentar om jag inte kunde lägga upp en bild på mitt rum om jag hade bilder och sånt på väggarna och here it is :)
 
 
Jag ska sätta upp lite mer saker senare så fort jag hittar någon bra plats annars blir det taket <3
Kapitel 26 kommer upp snart :)

Lost In The Dark! 25

Zandrah:

 

När låten tar slut är också vårat lilla moment borta alla mäniskor runt omkring oss kommer tillbaka och snart puttas Niall och jag ifrån varandra av alla mäniskor som har börjat hoppa till den mycket snabbare låten som börjar spelas.
Jag tittar runt i folk massan och försöker hitta någon jag känner och jag ser Emy lite längre bort som vissar att jag ska komma ditt.
Efter att fått många armbågar intryckta i mig och sagt förlåt över 100 gånger till olika personer som jag försökt ta mig förbi så står jag äntligen framme vid Emy som tar upp ett paket ciggareter ur väskan.
Hon tittar frågande mot mig och jag nickar.
Hon låter paket glida ner i väskan igen för att vi sen gör våran väg mot utgången.
Japp jag röker...
Jag har försökt att sluta men det är inte så lätt.
Det började när Niall slutade umgås med mig jag hamnade i fel gäng...
Det var fär jag träffade Emy och Milla.
Vi lämnade det gänget sen när vi insåg att dom gjorde fel...
Och att vi inte behövde sluta inne på en polisstation väntande på våra föräldrar...
Igen....
Det hände ofta förut.
Hon ger mig en ciggaret och jag lägger enkelt in den mellan mina läppar och Emy halar upp tändaren ur hennes BH....
Där kan man också ha den....

 

Niall:

 

Jag tittar på Emy och Zandrah som tränger sig igenom folk massan.
Dom stannar och pratar en bit bort innan Emy tar upp ett ciggaret paket och nickar utåt.
Zandrah nickar och följer med henne ut.
Jag kan inte låta bli att gå efter och jag får världens chock när jag kommer ut.
Där står Emy...
OCH Zandrah!!!!
Båda två står med varsin ciggaret i handen.
NÄR BÖRJADE ZANDRAH RÖKA?!
Utan att tänka mig för går jag fram till henne och slitter den glödande ciggareten ur handen på henne och slänger den på marken.
Med ett förvånat ansiktsutryck tittar hon upp på mig.
Jag drar med henne bort från Emy som tittar förvånat efter oss.
Jag skulle nog gjort det samma jag måste se helt dum ut.
Varför lägger jag mig i Zandrahs liv jag ville ju sluta prata med henne inte tvärt om...
Okej det kanske var mitt eget val men det var något jag var tvungen att göra bara.
-"Varför gjorde du så där?"Utbrister hon helt plötsligt och lutar sig mot tegel väggen bakom henne.
Jag tittar på henne och ruskar på huvudet.
-"Du kan inte röka Zandrah du kan dö"Säger jag och tittar på henne och hon skrattar lite innan hon ruskar på huvudet.
Jag ser på när Zayn varje dag kämpar sig igenom för att inte dra upp ciggaret paketet ur fickan.
Han håller på att sluta...
Jag kan inte låta Zandrah röka jag vill inte att någon av mina nära och kära dör.
Och det är så mycket större risk om man röker.
-"Varför bryr du dig du ville inte ha något med mig att göra" Aj det där gjorde ont...
Det är sant som dom säger sanningen gör ont.
Det var jag som inte ville ha något med henne att göra för att hålla henne säker från alla personer som skulle skicka hat till henne.
Fan jag vet inte hur jag skulle kunna leva och veta att hon inte levde.
-"För att jag vill hålla dig säker det är däför jag inte ville ha något med dig att göra för att folk skulle skicka hat till dig..."Mumlar jag fram och hon tittar på mig.
-"Och du tycket inte att jag skulle vara med och ta det beslutet eller?Väldigt snyggt Niall"Säger hon och jag hör sarkasmen i det sista hon säger och ärligt det gör lite ont.
Hon ruskar på huvudet och lämnar mig sen där.
Jag ser hur hon går fram till Emy och viskar något i hennes öra och Emynickar.
Emy fimpar ciggen och tillsammans försvinner dom in i clubben igen.
Jag ser hur Josh kommer ut och hans blick söker runt tills han får se mig.
Med snabba steg kommer han fram till mig och jag sjunker ner längs tegel väggen.
-"Hur mår du?"Frågar han och jag rycker på axlarna.
Jag vet inte hur jag känner mig.
Det är liksom en konstig känsla i min mage.
Jag gjorde rätt i att säga upp kontakten med Zandrah men endå känns det så fel.
Så förvirrande.
Min blick åker upp till dörren när jag hör dom 3 tjej rösterna skratta och prata.
Där står Emy,Milla och Zandrah.
Zandrah klänger på Emy och Milla samtidigt som hon skrattar hysteriskt åt något som Emy berättar.

 

Zandrah:

 

-"Och så säger Zandrah till Jakob och jag siterar "Tuvärr jakob jag kan inte vara tillsammans med dig för jag vet inte riktigt om jag är lesbisk eller om jag helt enkelt inte tycker att du är attraktiv" Vem fan säger något sånt?"Berättar Emy för Milla och jag skrattar hysteriskt för jag minns det så väl.

 

-"Zandrah kan jag prata med dig?"Jag tittar upp på Jakob som står bakom mig och Emy där vi sitter med våra fötter i vattnet.
Vi är på klassresa i Sverige.
Det är en liten.... LITEN... by som vi är i som heter Grängesberg.
-"Visst prata på"Säger jag till honom och Emy ler lite mot honom och han tittar osäkert ner på oss.
-"I enrum"Säger han och jag låter mitt ansikte förvridas i ett frågande ansiktsutryck.
-"Allt du vill säga till mig kan du säga när Emy är här"Säger jag och han rodnar och börjar stamma innan Emy avbryter honom och ber honom att komma till saken.
-"Jag liksom gillar dig mycket och nu när Niall inte är här så kanske du och jag kan du vet bli tillsammans"Säger han och jag tittar upp på honom.
Han ser så rädd ut och jag tycker nästan synd om honom...
OM det inte hade vart för att han är skolans player och har typ legat med alla tjejer i våran skola.
-"Tuvärr jakob jag kan inte vara tillsammans med dig för jag vet inte riktigt om jag är lesbisk eller om jag helt enkelt inte tycker att du är attraktiv" Säger jag och Emy brister ut i skratt.
Han tittar på mig med ett snopet ansiktsutryck innan han skyndar sig därifrån.
-"Det här måste vi berätta för Milla"Säger Emy och jag nickar och ler lite retsamt mot henne.
Hon tittar frågande på mig innan ho inser vad jag ska göra och hennes ögon blir stora.
-"Nej,Nej,Nej snälla..."Säger hon och PLASK så simmar hon runt i vattnet.

 

Vi skrattar och jag ser hur Niall och Josh pratar lite längre bort.
Min blick möter Nialls och jag bryter genast ögonkontakten för att inte vissa hur sårad jag igentligen är.
Ända sen han slutade att vara min vän har jag vet helt fuckt up...
Och hur hemskt det än låter så önskar jag faktiskt att den där drömen eller min overklighet var sann...
Varför?
Jo för att där älskade han mig.
Och det gör han inte längre.

-----------------------------------------------------------

Jag känner mig som världens dåligaste person här!!!

Jag har inte skrivit på flera dagar och ni förtjänar så mycket bättre.

Hur gärna jag än ville skriva till er så har jag inte haft något internet för jag har campat med min mamma och åkt till ullared....

Sen när jag kommer hem och ser att ni väntat på att jag ska skriva så känner jag mig sämst för att inte skrivit på 3 dagar...

Jag som bruka uppdatera varje dag....

Och sen när jag kom hem så skulle jag ha satt mig och skrivit direkt men jag liksom läste en fan fiction och kom typ till rad två på den innan jag var tvungen att gå ut och åka med min (Leksaks) Ferrari (Nog det närmaste jag kommer att äga en ferrari)

Jag hoppas ni inte ogilar mig så mycket...

Här är kapitel 25 i alla fall.

 

Jag brukar inte göra så här men 5+ till nästa

 

Jag gör så nu för att då kanske jag har lite tid på mig att skriva det :)

 

Så kommetera <3

 

Och förlåt igen <3


Lost In The Dark! 24

Vi står och trängs framför spegeln i Millas rum för att göra oss i årdning tills vi ska gå på klubb.
Hela dagen i dag har gått ut på att hitta den perfekta outfiten till vi ska gå.
Tjejerna tycker att det är dags att jag skaffar mig någon ny kille...
Skulle inte tro det jag är inte intreserad av att hitta någon ny men tjejerna kan ju få tro att jag är det.
I kväll handlar bara om att ha kul med tjejerna.
Vi kliver ut ur taxin och det första jag ser är dom 3 killarna jag mycket väl vet vilka det är.
-"JOSH!!!"Ropar Milla och Josh vänder sig om och ler mot henne.
Visst dom är bara vänner om det är det som dom vill att vi ska tro så...
Niall står bredvid Harry medans Milla och Josh pratar.
Hon berättar hur förvånad hon är över att se honom.
Jag kan känna Nialls blick i ryggen på mig men försöker ignorera den när jag står bredvid Emy.

 

Niall:

 

Jag tittar på henne..
Jag är 100% säker på att det är hon.
Hur gärna jag än vill gå fram till henne så är det någonting som stoppar mig.
Kanske är det den där dumma drömmen jag hade...
Det måste vara en dröm för jag vaknade ju upp ur den problemet är bara att det var så läskigt.
Mitt hjärta stannar när jag hör melodin till en av våra sånger...
Problemet är bara att dom har inte släppts en hur kan någon veta hur dom går.
Jag tittar på Zandrah och ser henne nynna och när hon ser mig titta på henne slutar hon genast och jag tittar stor ögot på henne.
Hur kan hon veta dom?!
Min blick går till Harry som har börjat snacka med någon brunett som står bredvid oss.
Självklart är det bara för att hålla Modest lugnt han och Louis är ju liksom ett om vi säger så.


Författarens perspektiv: (Titta det är mitt perspektiv hihi)

 

Så både Niall och Zandrah "Drömde" samma sak...
Sammanträffande?
Skulle inte tro det hörru!
Alla 6 går tillsammans in i klubben och gissa vem dom möter där inne om inte Hanna Skan tjejen från tidigare.
Zandrah försvinner bort med henne för att slippa vara med Niall som genast börjat snacka och flörta med någon blondin som har en storlek för små kläder.
-"Så hur kommer det sig att du är här?"Frågar Zandrah Hanna som svarar med att hon kände för att släppa loss lite.
Hon har på sig ett par jeans shorts och en t-shirt då hon inte alls är bekväm i klänning eller kjol.
Men helt ärligt Rockar hon den Outfiten totalt.
Niall tittar hela tiden över mot Zandrah och ser hur hon skrattar tillsammans med Hanna.
Hans blick dras till killen som kommer upp till Zandrah och börjar dansa farligt nära henne.
När hon vänder sig om och börjar dansa med honom så brister det för Niall och han reser sig upp och går raka vägen fram till dom och tittar på killen.
-"VAD FAN TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED!"Utbrister han innan han slår till killen rakt över näsan och killen faller till golvet.
Killen drar tag i Nialls ben och världens slags mål bryter ut och Zandrah står panik slaget och tittar på....
När killen reser sig upp så ligger bara Nialls livlösa kropp kvar på golvet...
Okej det hände inte förlåt jag övedrev lite...
Han dog inte....
Niall fortsätte bara titta på när dom dansa och kände avensjukan stiga....
Förlåt mig för att jag ville att något skulle hända hur kul är det att läsa om hur Niall sitter och glor på när hans livs kärlek dansar med en annan man...
Deprimerande..
Jag tyckte vi behövde lite action!!!!
Okej tillbaka till historian..
Niall vänder sig om till den blonda tjejen som han fått reda på heter Rosie och är 23 år gammal.
Niall trodde först att hon var typ 18 eller något med tanke på sättet hon klär sig och beter sig på.
Hennes kläder är en aning tighta för Nialls smak.
Han vet igentligen inte varför han snackar med henne kanske för att föra bort sina tankar från Zandrah.
När en lugn låt kommer på så drar Rosie upp Niall på dansgolvet.

 

Maybe a stranger is a friend you haven't met yet,
Cos there's an ocean in between,
Cos there's a smile you haven't seen.

 

Zandrah dras med upp på dansgolvet av Joel som killen hon snacka med hette och han lägger hennes armar runt sin nacke.

 

Maybe somewhere somebody's thinking 'bout you right now,
In a place you've never been,
But you've seen it in dream.

 

Niall känner hur Rosie trycker sig närmare honom.
Han känner hur han gärna skulle vilja släppa taget om henne...
Men det är något som stoppar honom.

 

It may be closer than we think,
But we won't know till we begin

 

Milla tittar Josh rakt in i ögonen.
Hon har försökt att förneka det med hon har verkligen känslor för den här killen.

 

Building bridges,
From heart to heart,
From soul to soul,
Building bridges,
So far away can be so close,
Eight billion wishes can come true,
There's always something we can do,
Building bridges,
From me to you,
From me to you.

 

Harry står bredvid Emy i ett hörn och har just berättat sin största hemlighet för henne.
Han vet att han kan lita på Emy hon har liksom den där känslan.
Hon utstrålar känslan att man kan berätta saker för henne utan att hon säger något.

 

Maybe we're different like the colors of the rainbow,
But underneath the sun,
We all shine as one.
Everywhere round the world all the walls are falling,
Through the rubble there's a song,
It's the calm before the storm.

 

Niall tittar mot Zandrah och deras ögon möts.
Något får dom att släppa taget om sin partner och gå raka vägen fram till varandra.
Zandrah tittar rakt in i Nialls ögon och han tittar rakt in i hennes ögon med så mycket känslor.
Utan ett ord så lägger hon armarna runt honom och dom dansar till den långsamma låten.

 

It may be closer than we think,
But we won't know till we begin.

 

Samma känsla uppstår inom Niall som första gången han såg Zandrah.
Hennes hår må vara annorlunda.
Hennes kläder inte dom samma...
Men hon är samma person som då.

 

Building bridges,
From heart to heart,
From soul to soul,
Building bridges,
So far away can be so close,
Eight billion wishes can come true,
There's always something we can do,
Building bridges.

 

Zandrah känner hur hennes hjärta slår ett extra slag när hon tittar på Niall.
Han är lika vacker som hon mins honom.
Även om hon sett honom tidigare så är det inte samma sak som på nära håll.
Hans ögon är oskyldigt blå.
Precis som himlen.

 

One blue marble lonely in the universe,
It's the same small world we're in,
So let's begin.

 

Deras hjärtan slår som ett.
Deras andetag är jämna.
Dom är ett.
Just i det ögonblicket finns inget annat inget annat än just dom två.

 

Building bridges,
From heart to heart,
From soul to soul,
Building bridges,
So far away can be so close.

 

Zandrah lutar sitt huvud mot Nialls bröst och hör hur hans hjärtslag slår.
Hennes ögon är slutna och hon låter Nialls lukt ta över hennes lungor.
Niall lägger sin kind mot hennes huvud och ler en aning när han känner den välkända äppel lukten från hennes shampo...
Hon har inte bytt shampo sen senast.

 

Building bridges,
From heart to heart,
From soul to soul,
Building bridges,
So far away can be so close,
Eight billion wishes can come true,
There's always something we can do,
For building bridges,
From me to you,
From me to you,
Building bridges.

 ---------------------------------------------------------------

Vad tycker ni?

 

Kommentera :)

 

 Låten är Building bridges - Connie Talbot och Jorsan Jansen (Min favorit låt just nu)

Har ni inte hört den så måste ni lyssna på den<3

 Förlåt att det tog tid att få upp detta kapitel :(

Vad tycker ni om det nya designen?

Blomman som är på sidan har jag själv tagit bild på :)

 


FÖRLÅT

Okej förlåt för att ni inte fick något kapitel i dag me jag har inte skrivit något håller faktiskt på :)
 
Tills vidare ka ni leka med Louis ;)
 
http://louiswilliams.tumblr.com/ew
 
Japp jag har riktigt roligt med det :)

Lost In The Dark! 23

Jag sätter mig ner bredvid Emy och Milla i Millas röda soffa.
Allt börjar kännas så normalt och det andra jag vet fortfarande inte om det var en dröm eller verklighet känns mer och mer overkligt.
Som om det var en dröm...
Det är bara det att det är riktigt svårt att se det som en dröm för det var som om jag var där.
Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv kännt något sånt.
-"One Direction ska ha en signering i galerian i morgon kan vi snälla gå?"Frågar Emy.
Japp Emy är ett fan.
Jag nickar vad kan jag annars göra jag vet ju att dom kommer bli det största pojkbandet någonsin.
Det var dom i alla fall i vad det nu var... Vi kallar det min overklighet....
Det var dom i alla fall i min overklighet.
Och om dom blir så stora så kommer det var riktigt liten chans att hon får träffa dom och jag tänker inte ta hennes kanske enda chans ifrån henne.
Visst jag är orolig för att se Niall igen men frågan är...
Har jag fortfarande känslor för honom?
Det hade jag ju i min overklighet...
Men det är absolut inte samma känsla nu som då absolut inte.
1 mean girls film senare så ligger Milla och sover.
Jag och Emy gör oss tysta i årding för sängen och lägger oss sen i Millas stora dubbel säng...
Efter som hon somna där ute får hon faktiskt skylla sig själv att vi lägger oss här.
Vi ligger ett tag och pratar och Emy ler och säger att det är skönt att jag är tillbaka.
Jag funderar ett tag på att berätta för henne men bestämmer sen för att låta det vara min lilla hemlighet.
Jag måste ha somnat för jag vaknar nästa morgon av att både Milla och Emy hoppar i min säng.
Millas Mörk lila hår flyger åt alla håll medans Emys röda sitter uppsat i en tofs på huvudet.
Japp jag känner mig väldigt utdissad på att dom har coola hår färger medans jag har svart vilket vilken normal mäniska som helst kan ha.
-"Jag funderar på att gör blond dip dye senare"Säger Emy helt plötsligt och jag få ett leende på läpparna.
Jag behöver ju inte färga hela mit hår i någon speciell färg jag kan ju göra dip dye..
Jag vet precis vilken färg...
-"Jag med fast i svart eller brunt"Säger Milla och dom tittar på mig.
-"Jag vill ha blå som går in i mitt svarta och sen blandas med grönt så att det går från svart till blått till turkost till grönt"Säger jag och dom ser impat på mig.
Vi hoppar lite i Millas säng sen börjar vi att klä på oss.
Jag drar på mig ett par tajta jeans som är svarta sen en ljus grön stickad tröja för att det är ganska kallt ute med tanke på att det är i slutet av april.
Jag går ut i hallen och ser Emy stå i svarta jeans som sitter slappt med en kedja fast sittande.
På överdelen har hon en shock rosa munktröja vilket verkligen får uppmärksamhet.
Sen har vi Milla som har liknande byxor som Emy men dom är lite mer grå aktiga och på överdelen har hon ett vitt linne med en röd och svart randig slips löst sittande runt hennes hals.
Sen har hon en öppen tjok tröja som är i en mörk blå aktig färg över så att det inte ska bli för kallt.
Jag drar på mig mina Neon gröna skor som ser ut som något Justin Bieber skulle kunna ha på sig.
Vi går ut och jag lägger ner min telefon i fickan på mina byxor.
Vi bestämmer att vi ska köpa hår färg på vägen hem sen.
När vi kommer in i gallerian är det ganska mycket folk men inte lika mycket folk som det kommer vara sen när dom släpper What Make You Beautiful i november...
Jag vet det tack vara min Overklighet....
Gud vad konstigt det känns att säga det så liksom min overklighet det låter riktigt konstigt.
Eller hur?
Vi väntar i typ två timmar och vi har träffat den här riktigt coola tjejen Hanna Skan hon är hur trevlig som helst.
När vi kommer fram till bordet där killarna sitter ser jag hur Niall tittar länge på mig och jag ler lite mot honom .
Japp fjärillarna är där men inte lika mycket som i min overklighet...
Kanske för att om nu min overklighet var en dröm så brukar alltid kärlek vara mer stark i drömmar en i verkligheten.
Det är fortfarande riktigt wired.
-"Hej"Säger Niall med sin irländska accent när vi kommer fram till honom och vi ler och svarar artigt hej.
Jag vill inte ha något signerat utan följer bara med Emy och Milla.
Dom tackar killarna sen skyndar vi i väg.
Om det här hade vart en fanfiction eller någon sliskig romantiskt kärlek historia så skulle han rest sig från stolen och sprungit efter mig sen lyft upp mig och kysst mig.
Och fyrverkerier skulle ha kommit...
Men nu är det här inget sånt utan det är verkligheten så han sitter kvar där och skriver Autografer till alla andra och kommer säkert inte ens i håg mig eller kände igen mig.
Vi går bort till en av butikerna som säljer alla färger på hår färg och vi köper bleknings medel,Svart hårfärg,Grön hårfärg och blå hårfärg.
När vi betalat så börjar vi göra våran väg hemmåt eller i detta fall hem till Milla.
Innan för dörren så tar vi av oss skorna snabbt sen springen vi in i badrummet som är väldigt stort för att tillhöra en sån liten lägenhet som Milla har.
Vi tar på oss gamla tröjer för att inte låta färgen förstöra våra kläder.
Efter några timmar av enormt mycket skratt så är vi äntligen klara och står med varsin hårtork...
Jag fattar fortfarande inte varför Milla har 3 stycken men jag dömmer ingen.
Ett leende sprider sig på mina läppar när jag ser hur mitt hår lockar sig perfekt på sina ställen.
Det blev precis som jag tänkt mig att det skulle bli om inte bättre.
Milla och Emys hår ser också helt underbart ut Emy ser ut att gå från rött till rosa till blont vilket ser riktigt snyggt ut.
Det svarta passar perfekt med det lila i Millas hår och hon verkar riktigt nöjd med det.
-"Vi ser ju ut som modeller"Säger Emy och gör en liten pose.
Det är vad jag älskar med Emy hon är en liten bit överviktig men hennes självsäkerhet lysser igenom och det gör att ingen bryr sig i det.
Hon är vacker på sitt eget viss precis som alla andra.
Jag tycker att storlek,Sexuell legning eller färg inte spelar någon roll alla är vackra på sitt eget viss.
-"Vad ska vi hitta på i morgon då?"Frågar Milla oss och jag tittar på Emy som ler mot mig och nickar som svar.
Vi vet precis vad vi ska göra.
-"Vi ska klubba och med det med följer shopping"Säger vi båda och Milla ler mot oss samtidigt som hon ruskar på huvudet.
Festa och klubba är något som Emy och jag älskar.
I min Overklighet kunde jag inte göra det med tanke på Olive...
Det känns ändå dåligt att inte ha Olive liksom hon var ju min dotter...
Vare sig det var i verkligheten eller i en dröm så var det något specielt band mellan oss men det är väl så det är mellan mor och dotter...
Vare sig det är i Overklighet eller inte.
Jag kan fortfarande inte fatta att det tog en hel dag att gör 2 saker seriöst...
Men det var förstås två stora saker men skit samma.
Vi letar oss ut i vardagsrummet där vi slår på en film medans Milla ringer och beställer pizza.
Inget är så gott som pizza när du är hungrig...
Okej kanske det finns något men jag kommer inte på något nu när jag har Pizza i tankarna.
Jag valde filmen peter pan och vare sig Milla eller Emy säger i mot det...
Efter som dom också älskar den filmen.
Det är den otecknade och hur kan man inte älska den igentligen det är så mycket känsla i den.
Den är inte gjord för bara tjejer utan för killar också det är en bra film.
Det är inte som vissa filmer som är gjorda för det ena könet utan det funkar för båda.
Jag kommer i håg hur jag och Niall bruka se på den och jag bruka alltid titta mot Niall är Wendy eller Peter tittar på varandra.
Jag burka undra om det var så folk såg mig och Niall titta på varandra....
Det får jag kanske aldrig veta.

-----------------------------------------------------------------------------------

Jag ville bara säga att jag älskar alla era kommentarer dom får mig verkligen glada.

Med tanke på att jag vill bli författare så blir jag överlycklig när ni kommenterar vad ni tycker :)

 

Kommentera Vad ni tycker <3

 


rolltävlingen AVSLUTAD!!!!

Som sagt är roll tävlingen här med avslutad vinnaren är Hanna Skan....
Men efter som Olive inte fick leva så mycket längre...
Hehe så kommer du få spela en annan roll som kommer ungefär vara lika stor om inte större :)

Lost In The Dark! 22

Zandrah:

 

Jag vaknar med ett ryck och tittar runt i rummet jag ligger ut....
Det är ju mitt rum i Mullingar...
Men hur va fan?
Jag bor ju i London...
Vart är Olive.
Jag reser mig upp och springer ner för trappan och hittar mamma vid matbordet med tidningen upptryckt i ansiktet.
-"Vart är Olive mamma?"Frågar jag och hon tittar upp på mig med en frågande blick.
-"Vem är Olive?"Frågar mamma ovetande och jag känner paniken stiga vad är det som händer här igentligen?
Vad är allt det här varför är allt så konstigt.
Jag svarar inte på hennes fråga men springer upp på mitt rum och ska ringa Malin och fråga vad som händer.
Jag drar upp min mobil och tittar igenom mina kontakter...
Ingen Malin...
Men vad fan..
Vad är det som händer...
Är jag inte typ död?
Jag tittar på min bakrund och ser dom 5 pojkarna som jag mycket väl känner igen...
Men det är ju samma bakrundsbild som jag hade innan Olive.
Min blick går genast till datumet och jag drar efter andan.
Okej det här är riktigt riktigt konstigt...
20/4-11
Det är 2011....
Jag har ingen Olive det betyder att jag aldrig var gravid men hur är det möjligt.
Jag tittar igenom mina sms och ser det senaste smset från Niall är skickat för nästintill ett år sen.
Det står att vi inte kan ses mer för att han inte vill att jag ska utsättas för hat och att han måste fokusera på sin kariärr.
Okej det här är vrikat .
Jag kan absolut inte ha drömmt allt det där absolut inte.
Det var så verkligt.
Håller jag på att bli galen?
Jag drar en hand genom mitt hår och en svart slinga kommer framför mina ögon.
Med snabba steg springer jag fram till spegeln och ser att mitt långa hår är svart...
Men va fan jag minns inte att jag färgade det...
Det här är så konstigt sånt här händer inte!!!!
-"ZANDRAH!!!!"Ropar.... vem fan är det som ropar på mig jag vet inte jag känner inte igen rösten sen tidigare...
Men den verkar tydligen veta vem jag är.
Jag går ner för trappan och ser en röd hårig tjej som ser ut exakt som Olive gjorde i min dröm... Om det nu var en dröm...
Fast äldre.
-"Olive?"Frågar jag och hon tittar konstigt på mig.
-"Nej Emy"Säger hon osäkert och jag får världens jävla flash back.

-"Kom igen Zandrah vi kommer försent."Ropar Emy och vi springer till skolans port samtidigt som regnet öser ner.
Omg Jag tror aldrig att jag har hatat regn mer än just i detta ögonblick.
Det öser ner och alla mina kläder är dyng sura.

Så om hon är Emy vad fan händer.
-"Kommer du vi ska till flyget för att flyga över till Milla"Säger hon och drar med mig.
Hon har min resväska bredvid sig.
Jag måste ha packat den tidigare när jag inte alls var medveten om det.
Allt det här är helt vrikat.
När vi sätter oss på planet så somnar jag direkt och vaknar inte förens Emy väcker mig...
Och det vrikade var att jag drömde om allt jag gjort det senaste året...
Så nu vet jag typ vilka alla är.
Men det är ändå riktigt riktigt vrikat seriöst jag har ingen aning om vad som händer...
Kanske jag får en andra chans att leva mitt liv.
Jag levde ju aldrig ett riktigt liv när jag hade Olive jag var så ung och var tvungen att ta hand om ett barn jag fick vårt med pengar och allt.
Kanske på något sjutk och vrikat sätt ändras allt...
Kanske ändrades min framtid.
I alla fall jag vet att Milla och Emy är mina två bästa vänner...
Och Milla flyttade till London för några månader sen och vi samlade pengar för att kunna åka och hälsa på henne över helgen.
Jag och Emy springer av planet och möter Milla i en kram när vi kommer ut.
Nu när jag vet hur jag levde förut måste jag fortsätta som ingenting har hänt..
Även fast allt igentligen har hänt..
På ett riktigt jävla vrikat sätt.
-"Så berätta var resan hit bra?"Frågar Milla men min blick landar på killen längre bort i vänt hallen...
Eller kille och kille MAN.
Paul det är killarnas livvakt.
Bredvid sig har han en vacker kvinna vilket jag antar är hans fru.
Jag försöker ignorera han och konsentera mig på tjejernas konversation.
-"Vi kan stanna vid en film ut hyrning på väg till min lägenhet så kan vi hyra film och köpa godis och ha tjej kväll som vi brukar"Säger Milla och vi nickar som svar.
Vi går ut till den stora bilen som väntar och möts av en liten överaskning i framsättet sitter ingen mindre än Josh Devine...
-"Det här är Josh en av mina vänner här han lovade att köra mig och hämta er"Säger Milla och vi hälsar på honom.
Jag fösöker att hälsa så normalt som möjligt men det är riktigt svårt om ni frågar mig.

---------------------------------------------------------------------------------

OCH DÄR BLIR ALLT ÄNNU MER VRIKAT ÄN DET REDAN ÄR!!!!

jag kronglar till det riktigt jävla regält för mig eller hur?

I alla fall nu är det här ett riktigt förvirrande kapitel så haha.

Ja som sakt allt kommer klarna upp sig i slut ändan jag kan säga så här för att inte göra det komplicerat.

 

Ingen Olive, Ingen Död Zandrah, Ingen Niall på Vårdhem, Och inget 2025......

Allt är tillbaka i 2011 nu och inget av det andra har hänt...

Eller ?

Det kanske vi aldrig får veta ;)

 

KOMMENTERA!!!!


Lost In The Dark! 21

-"Det är så här att jag såg den där dagen när jag berättade om Hailey att mamma skulle dö"Säger jag och han tittar på mig.
-"Jag visste inte hur men jag bara såg det framför mig och jag visste att hon inte skulle vara så gammal när hon dog för hon såg riktigt ung ut"Fortsätter jag och Niall nickar för att vissa att han fortfarande lyssnar.
-"Jag trodde det bara var ett sammanträffande sen när mamma dog"Säger jag med tårarna rinnade ner för mina kinder.
-"Men sen såg jag hur du blev skickad hitt och det blev sant jag vet inte vad det är för fel på mig förlåt att jag inte berätta"Säger jag och han tittar på mig men han ser varken arg eller ledsen ut...
Han ser utrycks lös ut..
-"Jag är så ledsen att jag inte sa något"Säger jag och han kramar om mig och jag känner hur allt bara rinner av mig.
Det känns så bra att han inte hatar mig.
Jag sitter inne i Nialls rum i några timmar tillsammans med Niall och han berättar att om bara några veckor så kommer han att få komma ut härifrån.
Det som oroar mig är att han ska flytta hem....
Det betyder att jag kommer behöva gå in i vårat hus där ingenting har ändras på 3 år...
Det luktar säkert unket och instängt där.
När jag kommer ut till Louis i bilen så tittar han frågande på mig.
-"Hur gick det?"Frågar han mig med en neutral röst.
-"Bra"Svarar jag och vi börjar åka hemmåt.
För första gången på evigheter så vill jag ut från bilen så fort som möjligt hela stämningen är hemsk.

 

Niall:

 

Jag kliver in i mitt gamla hus och alla minnen slår tillbaka på mig som en knytnäve.
Alla bilder sitter kvar på väggen.
Alla hennes kläder.
Tårarna rinner ner för mina kinder när jag går runt och rör vid alla grejer.
Det var 3 år sen jag senast var här.
Allt ser precis lika dant ut.

 

Jag går in i vardagsrummet och hittar Liam sovande på vardagsrum soffan med tv på med svag volym.

Jag fattar inte varför dom inte bara låter mig vara ifred.
-"Liam"Säger jag och putar till honom och han vaknar upp och tittar på mig innan han ruskar på huvudet som alltid när han tittar på mig.
Inte så kontsigt jag ser ut som skit.
-"Du ser ut som 7 svåra år" Säger Liam och jag tittar på honom med ett svagt leende.
Eller det ser nog mer ut som en grimag.
Han reser sig från soffan och går in i köket med mig efter sig.
-"Så vill du ha frukost?"Frågar han mig och jag höjer på ögonbrynet...
Vet han att klockan är halv 3 på morgonen?
Han slänger i väg en blick på klockan och sen flyttar han blicken mot mig.
-"så Niall berätta vad gör du uppe?"Frågar han och en tår rinner ner för min kind.
-"Jag hade en dröm"Säger jag ch tänker tillbaka på drömmen.
Det var ingen hemsk dröm tvärt om jag önskar faktiskt att den var sann.
Jag var på sjukhuset och gick in i Zandrahs rum och hon satt på sängen och log mot mig som om hon hade väntat på att jag skulle komma in.
Det var precis så som jag ville att sjukhus scenen skulle utspelat sig men det gjorde det inte för det här är ingen film eller någon saga det är verkligheten.
Hon finns inte längre.

 

Jag går direkt fram till kylen men inser att den är tom det enda som finns där i är några konservburkar som är gud vet hur gamla.
Med en suck torkar jag bort tårarna och drar på mig min jacka igen.
Jag går ner längs gatan och in i en mat affär.
Först funderar jag ett tag på vad jag ska köpa och letar reda på det.
är jag ska betala kommer en tjej fram till mig med ett självsäkert leende på läpparna.
-"Hej jag heter Penny och jag måste bara fråga är inte du Niall Horan förre detta medläm av One Direction?"Frågar hon och jag nickar lite.
Visst folk brukar komma upp till oss men det har inte hänt på 3 år det är väldigt nytt för mig.
-"Jag kan inte förstå att det är du efter som du försvan spårlöst efter uppbrottet med One Direction. Det ryktast till och med att Olive bodde med Louis och Harry"Säger hon och jag ler lite.
-"Sant hon bor där fortfarande"Säger jag och ursäktar mig med att jag har brotom och skyndar mig därifrån.
Det känns så konstigt att folk inte listat ut att jag vart på vård hem.
Dom har ju liksom listat ut allt annat.
Men det förstås Modest har verkligen tislat och taslat med det precis som med Larry...
Bara att dom var ganska uppenbara med Larry.
När jag kliver in hemma igen så ser jag Zayn stå framför mig.
Man kan verkligen inte ta fel på honom.
Hans käklinje är lika synlig som förut och hans ögon är lika choklad bruna.
-"Trevligt att se dig igen Niall det var länge sen"Säger han och ler ett snett leende.
Ja det kan man väl säga 3 år var det väl med tanke på att du aldrig kom och hälsa på...
Inte för att Louis och Harry kommit och hälsat på heller...
Om man bortser från när Louis var med Olive första gången.
Zayn är mycket mer välbyggd än förut.
-"Hur kom du in?"Frågar jag och han ler lite.
Ur sin ficka tar han upp nyckeln han och dom andra killarna fick 2014...
WOW han har kvar den.
-"Jag har vart här någon gång i veckan och vädrat för att jag visste att du skulle komma tillbaka hitt"Säger han och jag nickar.
Det förklarar varför det inte lukta unket när jag kom
Zayn och jag sätter oss i vardagsrummet och han tittar upp på mig med tårar i ögonen.
-"Jag kom hitt för att... Shit... "Han tar några djupa andetag och jag tittar på honom med frågande blick.
-"Malin du vet ... Zandrahs bästis.... Hon vill ha vårdnaden för Olive"Säger Zayn och jag tittar på honom.
Han måste skoja med mig hon kan inte ta Olive.
Fan...
-"Kan hon inte komma över så att vi kan prata om det?"Frågar jag och tittar på Zayn som tittar ner på sina händer.
-"Hon har flyttat till New York och vill att Olive kommer ditt"Säger han och jag tittar med stora ögon på honom.
-"Du skojar med mig va?"Utbister jag och Zayn ruskar på huvudet.
Vem tror hon att hon är kan komma och kräva vårdnaden om Olive....
Om det blir rätte gång så vet jag att odsen inte är på våran sida...
Låt oss säga så här häldre ska man bo hos en ensam förälder än två gifta män...
Fast det förstås Louis och Harry är inte gifta bara förlovade...
Det är nog lika illa.
Hon kan inte ta Olive ifrån mig...
Olive är det enda jag har kvar....

------------------------------------------------------------------------------------------

OMG OMG OMG...

Det där såg ni inte komma eller hur ;)

 

 

Kommenteravad ni tycker


Lost In The Dark! 20


2020:

 

Niall:

 

Jag ligger i sängen med ansiktet i kudden.
Dom senaste veckorna har jag knappt rört mig mer än när jag ska äta eller gå på toa.
Äta gör jag bara för att inte oroa Liam för mycket...
Han oroar sig för mig och ärligt jag gör det också.
Det känns hemskt för jag ser henne överallt...
Inte som ett spöke eller något sånt utan liksom minnen.
Alla hennes saker ligger kvar precis som hon lämnat dom.
Jag vill inte flytta på dom för dom liksom hör hemma där det enda jag flyttat på är hennes kläder dom har förflyttat sig från garderoben lite då och då till sängen för att jag ska ligga och lukta på dom för att ha en känsla av att hon fortfarande är här bredvid mig.

 

Mina händer fumlar över hennes kläning som sitter tight runt hennes perfekta kropp.
Aldrig har jag kännt samma behov som jag känner med Zandrah hennes kropp trycks hårt mot min och våra andetag är djupa.
Olive är hemma hos Malin Zandrahs kompis och vi var ut och festa med killarna.
Jag skulle inte påstå att vi är fulla för ärligt drack vi inte mycket kanske en öl eller något.
Zandrah är annorlunda mot alla andra hon dansar häldre än att dricka.
Jag känner hennes händer leta sig innanför min vita shorta som jag har på mig och mina andetag blir ogämna.
Behovet av att ha henne nära blir bara större och större.
Jag drar ner dragkedjan på hennes kläning och hon låter sina händer glida ut från min tröja så att jag kan dra ner hennes axelband och ta av henne kläningen.
När kläningen är av så lyfter jag upp henne och hon virar sina ben runt min midja.
Jag försöker ta mig fram till sovrummet utan att subbla men blir ofta tvungen att trycka upp Zandrah mot väggen för att jag ska få ett bättre gräpp.
Ni annar inte hur svårt det är att gå och kyssa någon samtidigt och inta kunna vänta till att få känna henne närmare.
Jag kan i alla fall säga att det inte kommer vara våran första gång om ni fattar vad jag menar.
Vi dunsar ner på sängen och både min shorta och mina byxor har åkt av på vägen hit....
Vi är riktigt skickliga...
Jag låter mina händer trava över hennes kropp och mina läppar kysser henne djupt.
Hennes hand går ner till min kalsong kant och jag känner hur hon låter den slinka in innanför.
Ett stön kommer från mina läppar när hon låter sin hand röra sig över mig...
Jag knäpper upp henne BH och drar av det.
Hon släpper ut flera stön och fnissningar när jag ger henne ett sugmärke...

 

Liam kommer inspringande i rummet och rycker mig ut ur mina tankar om Zandrah.
-"Förlåt Niall jag ville bara se till att du va uppe"Säger han och jag märker att jag sitter med ryggen mot sängen och skakar.
Jao det är normalt att jag flyttar på mig utan att veta om det...

 

2013:

 

Zandrah:

 

Jag sitter inne i sovrummet och låter tårarna rinna hur kan folk vara så elak mot någon dom inte känner.
Jag vet att Niall har sagt att jag inte ska titta på vad fansen skriver till mig men jag kan inte låta bli jag behöver veta vad dom skriver om mig.

 

@1DLoverforever: Titta på henne hon ser ut som något katten släpat in!!!

 

@Nandrah_Horan: Sluta hata på Zandrah hon och Niall är perfekta för varandra !!! <3

 

@Zayn_Sexy: Har du sett hur hon klär sig bor hon på gatan eller?

 

@Hot-Styles132: Varför väljer han någon som henne? så ful och äcklig!!

 

@Nialls_Dick412: Hora hur vågar du ligga med Niall så där och födda hans barn så ful som du är!!!

 

@Maja_Tomlinson: Sluta hacka på henne okej

 

@_Hazza_Lou_Love_: Feto

 

Alla är nästan bara elaka och det gör att dom snälla värmer men det är dom elaka som man faktiskt lyssnar på och det vi alla är sant.
-"Zandrah!!"Hör jag Niall ropa och kommer inspringande i rummet och han tittar på mig och jag ruskar på huvudet.
-"Du ska inte läsa sånt där"Säger Niall och slänger sig ner på sängen bredvid mig så att jag flyger upp lite.
Min blick slår ner i täcket och innan jag vet ordet av reser jag mig upp.
-"Jag behöver frisk luft"Säger jag och kysser Niall och går fram till fönstret som jag sedan tar upp och låter den varma höst brisen komma in.

 

2025:

 

Niall:

 

Jag sitter inne på mitt rum när Olive kommer in och sätter sig ner bredvid mig.
Inte visste jag att hon var här.
-"Jag måste berätta en sak"Säger hon och tittar på mig med stora ögon och jag nickar som svar för att vissa att jag förstår att hon vill prata och att hon ska fortsätta prata.
-"Jag är ledsen" Säger hon och tittar på mig med sina stora blå ögon.

 

Olive:

 

-"Jag menade aldrig något illa" Säger jag till Louis efter att berättat för honom och han tittar på mig med stora ögon.
-"Jag skulle ha berättat från första början" Säger jag sen och tittar på honom
-"Louis snälla säg något snälla" Säger jag bedjande mot honom och han tittar på mig.
-"Du måste berätta för Niall"Säger han och jag nickar han har rätt jag måste berätta.
Vi skyndar oss ut i bilen och jag känner paniken växa inom mig vad kommer Niall att säga kommer han någonsin vilja se mig igen?
Kommer han att hata att jag inte sagt något till honom?
Louis sitter tyst bredvid mig och det gör inte saken bättre att han inte säger något jag mår illa av att han kanske inte vill ha med mig att göra nu när han vet om det.
Jag tittar på honom och han ser ut att vara djupt nere i sina tankar tänk om jag förstör allt nu tänk om alla kommer börja hata mig...

 

Louis:

 

Jag ser hur Olive är orolig och jag vill gärna säga något men jag kan inte jag är seriöst i chock det hon nyss berättat inte alls väntat alltså.
Hon tittar ut mot väggen och jag vet att hon inte vet hur Niall kommer att reagera och det förstår jag att hon inte vet jag vet inte ens hur jag ska reagera.
Jag kör upp bredvid vård hemmet och innan jag kan säga något...
Inte för jag vet vad jag ska säga så är hon ute ur bilen.

 

Olive:

 

Jag skyndar mig genom korridorerna och in i Nialls rum och Nialls sitter och plinkar på gitarren.
-"Jag måste berätta en sak"Säger jag och han nickar som att han vill att jag ska fortsätta så jag tar ett djupt andetag och studerar hans ansiktsutryck.
-"Jag är ledsen"Säger jag och öppnar munnen igen och han tittar frågande på mig.
Han fattar inte varför jag säger det.
-"Det är så här att..."

----------------------------------------------------------------------------------------

 vad tror ni hon kommer berätta?

 

Jag skulle laddat upp det tidigare men sen började det att åska... OCH INTE LITE!!!! 

så jag fick lov att stänga ner och sen måde jag så illa bokstavligen för jag är hur rädd för åskan som helst och när det blixtrar och åskar hela tiden så att det är ljust och ljud hela tiden då är jag rädd som fan.

Sen håller det på så i 2 timmar så here I am vaken och med ett nytt kapitel :)

 

Kommentera <3


Lost In The Dark! 19

När konserten är slut är Olive hur glad som helst och jag kan inte låta bli att le mot henne.
Jag älskar att se henne så glad som hon är nu.
Hon har sin mammas leende ett leende som är en av dom mest underbara sakerna i hela livet.
När vi kliver in på M&G så står det tre andra tjejer där också som ser överlyckliga ut och jag ser hur Olive tittar på dom med ett litet leende.
Dom vinkar till varandra och en av tjejerna skiner upp när hon ser Olive och kommer fram till henne.
-"Hej jag heter Christina och jag läser din blogg och ville bara sägaa det du skriver är underbart"Säger hon och jag tittar frågande på Olive som skiner upp i ett leende.
Dom pratar ett tag tills en man kommer in och säger att det är 5 minuter kvar tills Evan kommer.
-"Vad var det där om vad då blogg?"Frågar jag nyfiket och Olive tittar upp på mig och man kan verkligen se hennes blå ögon nu när hon inte sminkat sig.
Hon brukar alltid ha svarta inringade ögon men nu så ville hon inte att sminket skulle rinna så hon strunta i det.
-"Fan Fiction pappa som om du aldrig hört talas om det"Säger hon och jag skrattar till lite.
Jo tack det har jag hört talas om.

 

Olive:

 

Efter en halv timme så sitter jag utslagen i soffan.
Seriös hur sen kan han vara igentligen.
Vi vet ju att han är här...
-"Förlåt att jag är sen"Säger killen som kommer in genom dörren och i handen har han en öl och jag tittar upp på honom.
Han är absolut Evan Woods bara inte precis som jag hade hoppats att han skulle vara.
Besvikelsen går inte att dölja och jag ser hur Louis och Niall också blir besvikna.
Så låt oss ta några bilder och få det här överstökat"Säger han som om det är det drygaste i världen att träffa fans.
Min blick glider till killen bakom honom och han ser besviket på den äldre verisonen av honom.
Parker Woods....
Evans lille bror.
Jag har aldrig lagt så mycket tanke på honom men han är riktigt attraktiv...
Och inte helt jävla stup full.
Niall sitter och ger Evan det onda ögat och jag skrattar lite åt honom.
Vilket får allas blickar att vändas mot oss.
Man kan tydligt se hur Evans ögon förstoras när han ser Louis och Niall sitta bredvid mig i soffan.
Kanske inte det första intrycket man vill ha på dom är att vara en alkolist...
Synd...
-"Jag är Evan Woods trevligt att träffa er Mr.Tomlinson och Mr.Horan"Säger han och man kan se att han försöker att dölja sin lilla alkohol påvärkan.
Lyckas inte särskilt bra.
-"Vad får er att komma till våran enkla M&G?"Frågar han och ser lite nervös ut och jag skrattar lite.
Han har inte märkt mig komiskt jag sitter i mellan dom två...
Tänk att jag trodde att han var något specielt.
-"Vi är här med Miss Horan"Säger Louis i en överdrivet snobbig röst och Jag brister ut i skratt.
Jag hör hur ett annat skratt instämmer i mitt och min blick letar sig till Parker som skrattar lite.
M&G går riktigt snabbt men besvikelsen i mig sitter kvar han var en total tönt och inte trevlig heller.
Både Louis och Niall märker ändringen i mitt humör och jag tittar bara ner på mina fötter.
Han är en total idiot.
När vi kommerut i bilen så lutar sig Niall fram för att ta ut skivan och jag tar i mot den och just när jag tänker slänga ut den så ser jag Evan komma ut ur bygnaden med massa vakter runt sig.
Jag ursäktar mig och springer fram till honom.
Nej jag har aldrig tillhört den blyga sorten.
-"Det är du"Säger han med ett leende och jag himlar med ögonen.
-"Här du får den här den är bara skit för hur bra musik du än gör är du en idiot och idioter är inga bra kändisar"Säger jag och ger han sin skiva och springer sen tillbaka till bilen där Louis och Niall sitter och typ dör av skratt.
Jag förstår inte vad som är så roligt igentligen.
När jag sätter mig och lägger i från mig väskan ramlar bilden som jag målade på bilden ut och jag tittar på den.
Jag hade glömt att jag hade den där i.
Niall sitter och diskuterar med Louis om något och jag knackar han lätt på axeln.
Med en vändning möter han min blick.
-"Här"Säger jag och ger han bilden och ett sorgset leende kommer upp på hans läppar.
Det är en bild på honom när han sitter i fönstret och tittar ut.
Jag har skrivit med en guld penna neranför det han sa till Louis när han frågade varför han satt där.

 

"She promised to come back!"

 

Han ler mot mig och jag ler ett svagt leende mot honom.
Louis tittar på bilden och skrattar lite.
-"Det var den där som dom ringde hem för eller hur"Säger Louis och jag ler samtidigt som jag svarar ja.
Det var rätt det Lars sa det var inte min sorg det var Nialls sorg som jag såg som min egen sorg för att han är min pappa.
Jag vet inte varför jag kallar honom Niall i stället för pappa oftast det liksom känns bättre och jag vet att Niall vet om det.
Mamma var den jag kallade mamma när jag var liten och när Niall kom in i bilden igen så var han bara Niall och det blev liksom en vanna precis som jag inte kallas Louis för Farbror jag kallar ingen av killarna det för jag är uppväxt med dderas riktiga namn.
När vi kör in framför vård hemmet så följer jag med Niall in medans Louis stannar i bilen.
Vi har 15 minuter att säga hej då sen kommer Louis att dra ut mig om jag inte redan är ute.
-"Jag lovar att jag kommer och hälsa på snart"Säger jag och Niall ler mot mig och drar en hand mot min kind.
-"Du växer så snabbt det känns som igår du var så här liten"Säger han och håller handen en bit ovanför golvet.
Ett leende sprider sig på mina läppar.
-"Du måste lova mig att vissa mig mer gitarr när jag kommer hit för det är riktigt kul"Säger jag och han nickar innan han kysser min panna så som han alltid gjorde innan jag skulle sova när mamma forfarande var här.
Det känns bra att veta att han fortfarande kan göra så utan att hon är här.
När vi sagt hej då så kommer en sjuksköterska och ser till att Niall kommer till sitt rum och innan hans går runt hörnet ger han mig en blick som vissar att han tycker att han blir behandlad värre än när Paul körde runt dom på arenorna.
Jag skrattar och skyndarrr mig ut i bilen.
Till min lycka så regnar det.
Jag vet vad ni tänker hur fan kan det vara till min lycka?
Jo det är så att jag älskar att åka bil på kvällen/natten när det regnar...
Louis brukar alltid ställa upp och köra mig när det regnar mitt i natten.
Han vet att jag tycker det är mysigt och det är lätt att tänka.
Louis blir inte ens arg när jag väcker han mitt i natten och frågar om vi kan åka någonstans.
Det behöver inte vara någon speciel stans vi ska bara att åka runt när det regnar älskar jag.
I bland brukar Louis köra hem till Doncaster för att hälsa på sin familj och det tar några timmar inget som jag har något imot.
Hans familj blir alltid lika glada av att se oss så dom har inget i mot det.
Harry därimot gillar inte att bli väckt mitt i natten för att upp och köra...
Louis sitter bakom ratten och tittar på mig när jag hoppar in.
-"Så hur ska vi göra Doncaster eller hem till lägenheten?"Frågar han och ler mot mig.
Det är som om kan läsa mina tankar.
-"För en gång skull Louis vill jag faktiskt bara komma hem till lägenheten jag har inte så mycket att tänka på"Säger jag och Louis ler.
Det svaret måste han gilla för han har velat höra mig säga det i så många år nu.
Om det hade vart i vanliga fall skulle jag svara Doncaster men jag har inget behov att åka långt och jag tror nog Louis vill träffa Harry lika mycket som jag vill hem och berättta för alla m ina blogg läsare vilken idiot Evan är.
Dom förtjärnar att veta.
Mina tankar åker över till Parker...
Undra om han är lika dan som sin bror.
Han verkar inte det men kan ska aldrig dömma en bok efter omslaget.

 

Parker:

 

Jag tittar på Evan som sitter i bilen mitt i mot mig.
Han verkar så förstörd.
Inte så konstigt han sabbade alla chanser till att få en bild med 2 av One Directions medlämmar.
Det är inte alla dagar som det händer asså.
-"Jag kan inte fatta att jag miste ett så viktigt fan på grund ut av att Johanna gjorde slut"Säger ha.
Självklart tycker han att Olive Horan är ett viktigt fan varför skulle hon inte liksom hon är Niall Horans dotter...
Och hon var snygg också.
Men det jag fasna mest för var hennes ögon och leende.
Undra om hon vet att hennes leende är ett av dom underbaraste leenderna i världen..

 ----------------------------------------------------------------------

SOON kommer det bli drama jag lovar allt kommer att bli drastiskt och ärligt.... Jag vet ite hur detta kommer att sluta... Jag vet inte om den ens kommer ha ett lyckligt slut... Kan den ha ett lyckligt slut? Zandrah är ju död det finns inget Nandrah mer!!!!! Okej i allas minnen kanske men inte annars!!!

 

KOMMENTERA NU duktigt...

Det känns som om ni inte tycker den är lika bra längre för jag fick jätte mycket kommentarer innan hon dog men sen BAM död och inte alls lika mycket kommentarer.


Lost In The Dark! 18

Jag står utanför arenan och tittar på Niall som står bredvid mig.
Louis försvan för en stund sen för att göra något jag vet inte vad men skit samma.
-"Så vem är den här kille?"Frågar Niall mig och jag ler upp mot honom.
Jag har försökt förklara för honom hela vägen hit vem han är.
-"Han är som nu tidens Justin Bieber"Säger jag och DÅ fattar han.
Niall gillade Justin Bieber jätte mycket förut och ska jag vara ärlig så tror jag att han fortfarande gillar hans musik.
-"Jag läste mammas bok här om dagen"Säger jag och Niall ger mig ett sorgset leende.
-"Det stog om hur du friade"Säger jag och biter mig i läppen och han skrattar till lite och jag ler mot honom.
-"Jag kommer i håg det"Säger han och ler mot mig.

 

Niall:

 

Jag går hand i hand med Zandrah i en park inte så långt från hennes lägenhet.
Snön ligger som ett täcke över allting.
Det ser riktigt fint ut nu på vintern.
Jag kanske skulle gillat det mera om det inte hade vart så sjukt kalt.
Mina tankar går tillbaka till ringen som ligger i min ficka.
Jag har den med mig vart jag än går jag vill fira till henne men jag vill att det ska vara speciellt.
-"Så jag tänkte att vi kanske kan komma och hälsa på er på er tour den 12 Januari"Säger Zandrah och ler mot mig.
Hon har snackat om hur vi ska göra med turnen hela tiden.
Men jag förstår henne för vi måste få det här att funka.
Jag vill att Olive ska få en sån normal barndom som möjligt.
-"Sen kanske Maura kan ta med Olive ner när hon ska träffa er för jag måste jobba."Fortsätter hon och jag märker inte att jag stannat fören hon vänder sig om och ler mot mig.
-"Hur mår du Niall?"Frågar hon och drar en av dom blonda slingorna som ramlat ner i ansiktet bakom örat.
-"Bra"Säger jag och hon släpper min hand och jag tittar frågande på henne.
I stället för att lägga armen om mig som jag trodde att hon skulle göra så hukar hon sig ner och tar upp lite snö.
Innan jag vet ordet av så har hon kastat en snö boll på mig och skrattar hysteriskt.
Mitt leende blir större och jag kastar en snö boll tillbaka på henne och det bryter ut i ett stort snöbolls krig mellan oss.
Jag märker tjejerna som står längre bort och filmar.
Dom har mobilerna uppe och riktade mot oss.
Alltså måste dom veta vem jag är och Zandrah ja dom vet om henne.
Hon har fått så mycket hat och jag mår så dåligt av att se det.
Det är värre att se vad som dom skriver om henne än om mig...
Men det värsta är nog vad vissa skriver om Olive det gör så ont att dom inte kan acceptera min egen dotter utan att dom lägger ut bilder och skriver hur ful och äcklig hon är bara för att hon liknar Zandrah.
Hon är ju mitt eget kött och blod.
Zandrah står med ryggen mot mig och jag går fram till henne och lägger armarna om henne.
-"Det där var kul"SKrattar hon fram.
-"Vill du gifta dig med mig Zandrah"Frågar jag och blir själv förvånad av min fråga det var inte meningen att jag skulle säga så jag skulle säga ja det var kul..
Men tydligen hade min hjärna och mitt hjärta andra planer än vad jag trott.
-"Ja"Säger hon och vänder sig mot mig och jag känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare.
Jag fumlar med handen i fickan och tar upp ringen och går ner på knä framför henne och hon skrattar lite men man kan se att hon försöker hålla tårarna inne.
Jag öppnar asken med ringen i och hon sträker fram handen mot mig.
Den glider enkelt på och jag kan höra tjejerna lite längre bort skrika och gråta men just i det här ögonblicket bryr jag mig inte jag vet i alla fallt att just nu har jag hela min värld i mina armar.
Jag kysser henne och den är så anorlunda mot alla våra andra kyssar så mycket mer kärlek.

 

Jag fumlar med min mobil och söker på youtube och ger den till Olive.
Hon tittar frågande på mig innan hon tar mobilen från mig.
Ett leende formas på hennes läppar när hon ser mig och Zandrah komma upp på bilden.
Japp det är videon som fansen filmade.
Den finns på Youtube.
Jag brukar kolla på den när jag saknar henne som mest.
Jag tror jag har kollat på alla klipp med henne i om och om igen sen olyckan.
Louis kommer tillbaka och nickar mot mig och jag fattar vad han menar.
Jag låter Olive se klart videon och sen går vi mot V.I.P ingången.
Japp att vara två medlämar i ett förredetta pojkband kan vara en riktigt bra sak ibland...
-"omg!!!"Utbrister Olive när Louis sätter ett pass över hennes hals.
När vi kliver in i arenan så ler jag det var länge sen jag var här.
Senaste gången var våran avslutnings konsert.
De var hemsk...
Vi grätt hela tiden.
Jag vet inte om jag grätt över att det var över eller Zandrahs död eller både och.
Det enda jag minns var att fansen var helt förstörda och under Moments så satte jag mig ner mitt på scen och grätt som en liten bebis.
Min mamma fick komma ut och krama om mig.
Det var riktigt pinsamt jag var ju en vuxen man då liksom.
Men det kändes bra.
En man vissar oss till våra platser som är på första raden.
Jag trodde först att Olive skulle svimma när hon såg platserna.
Nu är jag riktigt orolig när han kommer att komma ut på scen...
Igentligen känns det fel att hon är så kär i någon som är 20 hon är bara 15 och ska fylla 16...
Nu förstår jag hur föräldrarna till våra fan såg oss om dom var i den åldern.
Vissa är ju till och med mindre än Olive.
När förbandet kommer ut ler jag lite.
Dom liknar lite 5sos.
Ett leende sprider sig på Louis läppar när han ser det.
Minnen...
Efter en timme så slägs arenan er för andra gången och alla skriker.
WOW det var längesen man hörde så mycket skrik på en och samma gång.
Nu förstår jag hur alla i publiken kände sig.
Ut på scen kommer en kille och går fram till mickrofonen.
Han tar den i handen och när han för den mot munnen dubblas skriken.
-"HELLO LONDON!!!"Skriker han och det på minner mig mycket om Liam som alltid gjorde så där.
-"Det här är en Cover av ett riktigt fram gångs rikt band som min syster gillar jätte mycket. Det är synd att dom splitrades för några år sen."Säger han och snart är han uppe med en gitarr i famnen och så fort han tar första acordet vet jag vilken låt det är.
Olive tittar på mig med tårar i ögonen och jag ler mot henne.
Hon vet också vilken låt det är.

 

Your hand fits in mine
Like it's made just for me
But bear this in mind
It was meant to be
And I'm joining up the dots
With the freckles on your cheeks
And it all makes sense to me

-------------------------

kommentera vad du tycker :)

 


rolltävling

Jag ska ha en roll tävling till att bli den nya tjejen i Olives skolan! 
Okcå Olives nya bästa vän.
Allt nu behöver göra är att fylla i det här:
 
Namn:
Ålder:
Utseende:
Intressen:
Favorit musik:
Övrigt:
 
 
Lycka till jag kommer skriva på bloggen den 10/7 vem som vann :)

Lost In The Dark! 17

2025:

 

Jag sitter inne i det lilla rummet och spelar lite på min gitarr.
Det var tre år sen jag hamna här jag är förvånad att killarna lät det gå så längt som det gick.
Men det förstås jag prata knappt med dom efter att jag sa till Louis att jag inte kommer klara av att ta hand om Olive.
Det var i alla fall sant...
Jag är på vård hem för att ha tagit droger, alkohål problem, Depriton och för att ha självmords tankar.
Härifrån får jag inte komma förrens dom är säkra på att det är borta.
Droger och alkohål är inget problem längre för det har jag slutat med och fått hjälp att slutat med.
Medans depriton och självmords tankar är lite svårare att få bort.
Jag vet inte ens om det någonsin kommer att försvinna.
Mina fingrar dras över strängarna på gitarren när dörren öppnas och in kommer en sköterska.
-"Du har besökare"Säger hon och jag tittar förvånat upp på henne.
Hon ler vänligt mot mig.
Jag har inte haft besökare på 1 år..
Liam kom hit varje vecka men sen när helt plötsligt blev det bara mindre och mindre nu har ha inte vart här på 1 år.
Kanske insåg han att han inte vart här på ett tag.
Jag lägger ner gitarren och vi går tillsammans bort till mötes rummet och när jag ser dom två personerna som står där så tåras mina ögon.
Innan jag hinner tänka mycket mer så har jag Olives armar runt mig och jag låter tårarna rinna ner för mina kinder.
Jag har inte sett henne på så läge.
Hon har växt så mycket.
-"Jag har saknat dig"Säger hon i mitt öra och jag kramar om henne lite hårdare och jag hör hur hon snyftar till.
Louis står bakom henne och jag släpper sakta taget om Olive och kramar om Louis.
-"Du ser bättre ut Niall"Säger han och jag nickar.
Olive drar lite i mitt hår och jag skrattar.
-"Det är inte blont... Säger hon och jag tar en av hennes röda slingor i min hand.
-"Det är inte blont"Sägeer jag och vi börjar skratta.
Det var så länge sen jag såg Olive.
Hon är så lik Zandrah jag kommer i håg hur jag inte ens klarade av att titta på henne efter Zandrahs bort gång för dom var så lika.
Vi sitter ett bra tag inne i mötesrummet men snart så är besöks tiden över och jag känner en sten ramla ner i min mage.
Jag vill inte att dom ska gå för då är jag ensam med mina känslor igen.
Det var första gången jag såg Olive och nu så måste hon gå och vem vet när vi ses igen.

 

Olive:

 

När vi kommer ut från vård hemmet så tittar jag upp på Louis med tårar i ögonen och innan han hinner reagera så bryter jag mig ut ur hans gräpp och springer tillbaka in.
Jag ser Niall gå igen koridoren tillsammans med en sjuksköterska.
Jag springer fram till han och slår armarna om honom.
Han rycker till lite av min beröring men när han ser att det är jag så kramar han om mig.
-"Gråt inte"Viskar han in i mitt öra och drar sin stora hand över mitt hår.
Jag känner en hand på min axel och vet redan att Louis står där men jag skulle inte kunna bry mig mindre.
-"Vi måste gå Olive"Säger Louis och mitt gräpp runt Niall hårdnar.
-"Du kan komma och hälsa på när du vill"Säger Niall i mitt öra och jag tittar upp mot honom.
-"Lovar du?"Frågar jag och han ler mot mig.
-"Jag lovar"Säger han och drar bort en tår som rinner ner för min kind.
Jag låter Louis lägga armen om mig och tillsammans går vi ut igen.
När vi kliver in i bilen så ler Louis mot mig och jag inser att min handling gjorde han glad.
Han vet hur mycket Niall betyder för mig och nu vet Niall det också.
Jag koplar in min mobil i bilen och slår på musiken.

 

The best thing 'bout tonight's that we're not fighting
Could it be that we have been this way before?
I know you don't think that I am trying
I know you're wearing thin down to the core

 

-"Jag vet hur svårt det är för dig att se han så här men du måste inse att sorg är en stark känsla och kärlek är en stark känsla och..."Börjar Louis och jag tittar på honom.
-"Om man mixar kärlek med sorg så får det mänsikor att göra dumma saker av inpuls"Säger jag som fortsätning och han tittar på mig med en förvånad blick.
Han har aldrig sagt det till mig tidigare.
Men det är inte svårt att lista ut har ni sett alla Louis tatueringar eller?
-"Du har också gjort dumma saker av sorg och kärlek"Säger jag och nickar mot hans tatueringar som vissas tydligt på hans armar.
Han ler lite svagt.
Jag kan inte fatta att dom fick vänta tills bandet splitrades för att få komma ut till världen tillsammans med Harry.
Dom har vart så starka i flera år har dom hålt det hemligt för världen.
One Direction splitrades då Niall åkte till vård hem för 3 år sen.
Det var då dom splitrades på riktigt.
Men dom var aldrig sig samma efter mammas död...
Jag tar upp den lilla boken som jag alltid har med mig.
Det är mammas bok.

 

26/12-13

Han friade!!!!!! Jag vet att jag alltid sagt att jag vill att någon ska fria romantikt till mig som att tillexempel ta mig till paris och fria på toppen av eiffeltornet... Jag kanske intehade väntat mig att han skulle fria i en park men just där just då var det mest perfekta stället i världen hur vi gick runt och prata och han helt plötsligt bara säger Vill du gifta dig med mig innan han ens vet om det själv. Han har alltid vart den personen som säger vad som finns i hans tankar och därför visste jag att han mena det och det var därför jag sa ja..
Han gav mig en ring också som han bruit runt till rätt tillfälle och jag kan inte fatta att jag ska gifta mig det kommer bli så magiskt!

 

En tår rinner ner för min kind och Louis ler mot mig från förrar sättet.
-"Du läser om hur Niall fria"Säger han och jag tittar upp och han ler glatt mot mig.
Jag kan föreställa mig mamma och Niall gå runt i en park när snön virvlar runt om kring dom.
På sig har dom varma kläder och deras händer är i hop flätade.
Sen så går dom där och pratar och han bara häver ur sig det utan att tänka han är en sån person som gör sånt.
Louis parkerar utanför vårat hus och jag tittar upp på det så är kan det ju också vara.
Jag bor hos mina gud föräldrar och min pappa är på vård hem...
Det är galet vad jag går igenom.
I bland när jag går ut på gatan så kommer folk fram till mig och frågar om dom ka få ta en bild med mig.
Och dom är typ i killarnas ålder.
I bland är det några som är yngre dom yngsta är nog bara 10 år eller något äldre än mig.
Allt bara för att jag är dötter till ett gammalt pojkbands medlem...
Och bor med två andra medlämmar av det pojkbandet...
Det är personer som ringer mig varje dag och frågar om jag vill komma på en intevju och prata om killarna eller min uppväxt eller om dom är riktigt känslo lösa frågar dom om jag vill komma och prata om min mammas död eller om Nialls drog problem.
Kom igen hur känslo lösa är dom igentligen?
-"Jag vet att din födelsedag snart är så jag har fixat dom här"Säger Louis och tar fram 3 stycken biljettet till Evan Woods och jag bara glor på dom.
-"Du skojar med mig"Säger jag och han nickar
-"Ja säkert"Säger Louis sarkasmiskt och jag tittar närmare ochh ser att det är M&G också omg.
-"Men det är ju tre biljetter"Säger jag och Louis ler glatt mot mig.
-"Japp för Du, Jag och Niall ska gå och titta på honom"Säger Louis och jag tittar stor ögt på honom.
Skojar han med mig nu eller?
Han måste skoja med mig.
Jag kan inte låta bli att skrika rakt ut och Louis skrattar lite åt mig.
-"Men Hur?"Frågar jag och Louis ler.
-"Niall är frisk nog att få gå ut lite nu och då han behöver vara ute från vård hemmet så att ha inte faller tillbaka i depritonen av att han sitter i ett ensamt rum"Säger Louis och jag ler stort mot mig.
Evan Woods det är helt fantastiskt.

 -----------------------------------------------------------------------------

Kommentera <3


Lost In The Dark! 16

2025:

 

Jag tittar på Olive från förrar sätet och jag ser att hon är lite orolig men jag är inte förvånad det var 3 år sen hon senast såg Niall.
Hon lutar sig fram och koplar in sin mobil i radion och snart börjar musiken spelas.
Jag vet hur mycket hon lyssnar på musik nu för tiden det är hennes sätt att förtränga allt runt om kring henne och förtränga verkligheten för en liten stund.
-"Min bild lärare kommer nog ringa dig senare..."Säger hon och jag skrattar lite.
Det kommer inte vara första gången jag får ett samtal av Lars.

 

I walk a lonely road
The only one that I have ever known
Don't know where it goes
But it's home to me and I walk alone

I walk this empty street
On the Boulevard of Broken Dreams
When the city sleeps
And I'm the only one and I walk alone

I walk alone
I walk alone
I walk alone
I walk a...

 

Jag ser hur Olive försvinner in i musiken och jag ler lite åt att hon lyssnar till det som Niall och Zandrah brukar lyssna till.
Hon är inte så mycket för ny musik...
OM man bort ser från Evan Woods någon popstjärna...
Jag har lovat henne att någon gång ta henne till hans konsert och jag ska göra vad som står i min makt att hålla det löftet.
Ända gången hon vissar en riktigt reflektion på glädje så är det när hon lyssnar till hans musik eller pratar om honom.
-"Louis lyssna här det är Evans nya låt"Säger hon plötsligt och byter låt.

 

you have that beautiful smile
you have that wonderful laugh
I can tell you
that I love it

Everything you say
Everything you do
make me love you...

When the years a passing by
and time just fly
I wanna stand by your side...

 

Hon sjunger med och man kan verkligen inte undvika att hon har en underbar röst.
Jag kör upp framför den stora byggnaden och Olive tar ett djupt andetag jag vet hur svårt det här är för henne.
Men han behöver se henne och hon behöver se honom.

 

2020:

 

Dagarna flyger förbi och Niall bara faller mer och mer in i deprimationen.
Om två dagar så kommer dom stänga ner maskinerna som håller henne vid liv.
Hennes mamma bestämde att dom skulle stänga ner dom och ge hennes kroppsdelar till sånna som behöver dom.
Hon kunde välja mellan det eller en operation som gjorde att hon blev säng buren rästen av livet utan att kunna göra något mer än bara ligga och titta.
Det måste vara det svåraste i hela hennes liv att utala orden att dom skulle stänga ner maskinerna.
Jag och alla andra förstår henne hon skulle aldrig kunna titta på sin dotter och veta att hon är plågad.
Niall därimot försöker fortfarande att dölja alla tecken på att ha get upp.

 

Niall:

 

Jag sitter bredvid henne och tittar ner på hennes ansikte.
Alla mina känslor slingrar sig ner längs kinderna i vågor av tårar.
Jag kommer aldrig någonsin få se hennes underbara ögon igen jag kommer aldrig få säga till henne att jag älskar henne och hon kommer svara...
Jag kommer aldrig mer att kunna kyssa henne på morgonen.
Senare på kvällen så är det dags att säga hej då för sista gången någonsin.
Hela mitt hjärta går sönder när jag kysser henne på pannan.
-"Jag älskar dig så mycket"Säger jag och försöker att inte bryta i hop.
Killarna står utanför och väntar tillsammans med Olive och jag vill inget annat än att vara i fred.
Killarna erbjuder mig skjus men jag bestämmer att gå hem och dom förstår mig.

 

A hundred days have made me older
Since the last time that I saw your pretty face
A thousand lies have made me colder
And I don't think I can look at this the same
But all the miles that separate
Disappear now when I'm dreaming of your face

 

När jag går ner längs gatorna så känner jag hur alla vänder sig och tittar på mig.
Det är väl inte så konstigt jag är en vuxen man som dom flesta vet vem är som går gråtande ner för gatan.
Jag ser några fotografer som tar några bilder på mig.
Jag gömmer mitt huvud i min munk tröja och försöker gå förbi dom.

 

I'm here without you baby
But you're still on my lonely mind
I think about you baby
And I dream about you all the time

 

När jag når min lägenhet så låser jag upp den och tittar rakt in i den och känner paniken stiga i mig.
Alla minnen alla gånger som jag kramat om Zandrah här alla gånger som jag tryckt upp henne mot väggen efter att kommit hem från turne och kysst henne med så mycket kärlek jag kan.

 

I'm here without you baby
But you're still with me in my dreams
And tonight it's only you and me, yeah

 

Tårarna rinner okontrollerat och jag rör vid väggen där det blev ett märke av att jag slog in min näve när vi bråkade.
Då hon kom fram till mig och sa att hon älska mig.
Jag staplar mig in i mitt sovrum och känner hur hela jag rivs upp inifrån.

 

The miles just keep rollin'
As the people leave their way to say hello
I've heard this life is overrated
But I hope that it gets better as we go, oh yeah yeah

 

Sängen är obäddad sen den vilda aktiviteten som jag och Zandrah gjorde på morgonen innan hon...
Innan hon...
Jag känner lukten av henne i hela lägenheten.
Fönstret ut till London där hon alltid brukar sitta med en kopp te på morgonen när jag vaknar.
Hon brukar le ett av sina underbara leenden mot mig och berätta om hennes planer för dagen.

 

I'm here without you baby
But you're still on my lonely mind
I think about you baby
And I dream about you all the time

 

Med en duns faller jag ner på golvet.
Jag är rädd att om jag rör något som till hör henne kommer det försvinna.
Det får inte försvinna...
Då kommer hon att försvinna...
Hon får inte försvinna.....
JAG KAN INTE LEVA FÖR OSS BÅDA!!!!!

 

I'm here without you baby
But you're still with me in my dreams
And tonight girl it's only you and me

 

Tårarna rinner och jag skriker ut i smärta av tomheten i mitt bröst.
Jag skriker och skriker och innan jag vet ordet av så har jag två starka armar runt mig.
Jag vet redan utan att titta att armarna till hör Liam han har lägenheten nedanför och måste hört mig skrika.
Jag kryper upp i hans famn och skriker och gråter.

 

Everything I know and anywhere I go
It gets hard but it won't take away my love
And when the last one falls, when it's all said and done
It gets hard but it won't take away my love, whoa

 

-"Det är okej Niall du kommer bli bra smärtan kommer försvinna med tiden"Viskar Liam i mitt öra och jag tittar på honom.
Jag vill att smärtan försvinner den påminner mig bara om att det här är riktigt ingen dröm som jag kommer vakna upp ur.
Liam vaggar mig fram och tillbaka och jag hör på han att han gråter också.

 

I'm here without you baby
But you're still on my lonely mind
I think about you baby
And I dream about you all the time

 

Hela min värld rasar hela min framtid allt jag någonsin hoppats på rasar.
Jag kan inte längre se mig och Zandrah sitta ute på landet grå håriga i varsin gungstol och le mot varanda.
Jag kan inte se hur Zandrah plockar upp våra barn barn och kramar om dom och berättar om hennes barndom.
Jag kan inte se det för det kommer inte hända aldrig någonsin.

 

I'm here without you baby
But you're still with me in my dreams
And tonight girl it's only you and me, yeah oh yeah oh

 

----------------------------------------


Låt texterna är:

Boulevard of broken dreams med green day

Låt utan namn skriver av lilla mig

Here without you med 3 doors down

 

 

Jag tyckte det var dags att fanfiction börja leva upp till dess namn :)

Hoppas ni gilla det:)

 

Har ni tänkt på att musiken vissar hur en person är så nu vet ni till exempel vad jag lyssnar på ;)

 

Kommentera :)

Älskar er

-ERIKA

 


Lost In The Dark! 15

Jag låter strek efter strek komma fram på bilden och sart kan man ursilja personen som sitter i fönstret och tittar ut.
Hela bilden är målad i gråt och svart.
Mina målar skils har jag fått tack vare att Zayn började måla med mig i tidigt ålder.
-"Olive du skulle måla din egen sorg inte någon anans sorg"Säger min lärare och tittar på mig när han går förbi mig.
Lars är ganska sträng han säger alltid att vi ska utgå från våra egna känslor...
Jag utgår från mina egna känslor...
Tror jag det här är det som jag har mest sorg för det var 5 år sen...
-"Du ska särskilt inte måla någon dum kändis från ett band som splitrats..."Säger han och inser sen vad han sagt när han tittar på mig och man kan se ångern i hans ögon.
Jag antar att han vet vilka dom är och vad som hände med dom...
Det var ju faktiskt över hela nyheterna.
-"Jag kommer ringa hem till dig så får dom där hemma snacka med dig om saker och ting"Säger han sen och jag nickar mot honom som svar.
Självklart får jag hemringning för det...
Men det är inte som om dom är förvånade jag får det hela tiden.
Louis säger att det är bra att jag går min egen väg och utrycker saker och ting på mitt viss...
Harry ja han är som han är han tycker att vissa saker jag gör är rätt och vissa saker jag gör är sånna saker jag inte behöver göra.
När klockan ringer ut för dagen kommer Love upp till mig och ler ett litet leende mot mig.
-"Vill du ha sälskap hem från skolan?"Frågar han och jag ser Lux lite längre ner i korridoren...
Hon är yngre än mig men endå en av mina bästa vänner.
-"Jag kan inte Harry kommer och hämtar mig och Lux"Säger jag och han nickar förstående.
Jag tror inte att Love helt förstår vitsen med min familj..
Men det behöver han inte göra heller han vet inget om mitt liv...
Han förstår inte varför jag bor hemma hos Louis och Harry och inte med mina föräldrar.
Om han bara visste min historia.
Hans mamma vet det vet jag för man såg det på henne när jag var hemma hos Love för första gången.
Jag har inte vart hemma hos Love sen dess...
Vi var tillsammans förra året men jag gjorde slut med honom för han ville veta allt som jag vart med om och jag vill inte berätta allt jag försöker att förtränga så mycket det bara går.
Alla saker som jag sett som flera år senare kommit tilluppfyllelse.
-"Olive!!!"Ropar Louis röst och jag tittar på honom.
Han står på ena sidan parkeringen och Harry står på andra med Lux...
Jag trodde jag skulle åka med Harry hem varför åker dom båda ut när vi ska hem?
-"Du och jag ska åka och hälsa på Niall"Säger Louis och tittar på mig och jag försöker andas normalt..
Det är 3 år sen jag senast såg Niall...

 

2020:

 

Jag går med små steg in i rummet och känner den stora klumpen i min mage bara bli större och större.
Pappas hand ligger som ett skydd från allt ont på min axel.
När vi ser mamma ligga där i sängen helt blek känner jag den obehagliga känslan och kommer ihåg då jag såg det första gången.
Det var när jag var 3 vi var i stugan Harrys stuga det var då jag satt på golvet och såg henne Hailey hon sa att något hemskt skulle hända min mamma och hon målade upp det hon såg i min mammas dröm.
Det var kul då nu är det bara läskigt.
Vad är det för fel på mig?!
Jag tittar upp på Pappa som snart låter sin hand glida ner från min axel.
Han går fram till sängen och sätter sig ner och innan jag vet ordet av så rinner tårarna ner för hans kinder.
Det är första gången jag ser honom gråta.
-"Pappa"Säger jag och han tittar upp på mig med rödgråtna ögon.
Jag går fram till honom och han drar in mig i en kram och jag kan inte hålla tårarna inne längre.
Det var precis som jag sett det förut.
Jag vet redan vad som hänt men det var inte exakt samma som i hennes dröm.
Hon skulle bara gå till affären för att handla men hon kom inte så långt.
Om hon bara hade sett bilen...

 

Niall:

 

Jag vet inte hur länge jag suttit bredvid hennes säng det spelar ingen roll jag vill inte veta hur länge jag stirrat på hennes liv lösa ansiktsutryck.
Jag vet att hon inte är död men det som skrämmer mig är alla dom maskinerna som behövs för att hålla henne vid liv.
Louis var förbi för någon timme sen och hämtade upp Olive.
-"Snälla lämna mig inte vi skulle ju ha ett långt och lyckligt liv jag gör vad som helst"Säger jag och kramar om hennes hand med mina.
Hennes hand är kall och jag vill så gärna värma upp henne.
-"Du får inte lämna mig du får inte"Säger jag och känner hur jag får svårt att andas när jag pratar jag kan ju för i helvete knappt prata för att min hals drar i hop sig av all gråt.
Jag kippar efter luft och tittar ner på hennes släta ansikte.
Hon ser ut som hon sover..
Bara mycket lugnare hon har haft mardrömar på senaste tiden och det skrämmer mig verkligen.
Mina tårar gör det svårt för mig att se klart men endå envisas jag med att försöka se på henne.
Jag vill inte att det här är slutet....
DET FÅR INTE VARA SLUTET!!!
-"Snälla lämna mig inte snälla"Säger jag och fler tårar rinner ner för mina kinder.
Det enda ljudet som hörs är mina andetag och hjärt masikens lugna pipande.
Jag vet att om den börjar pipa okontrolerat då är mitt liv slut.
Då finns det inget kvar...
Vad skulle det finnas kvar om hon försvinner hur ska jag kunna leva.
-"Jag kommer i håg när vi hade den där skol uppgiften om Romio och Julia och du sa att du ville att din livskärlek skulle leva för er båda.... Jag kommer i håg hur jag hade sagt att du inte fick tänka så...Jag är rädd Zandrah för jag är inte säker på att om du lämnar mig om jag kan leva för oss båda."Säger jag och känner hur väggarna rör sig närmare mig.
Jag måste ut hör i från men jag kan inte läma Zandrah jag får inte lämna Zandrah.

 

-"Jag lovar dig Niall att en dag kommer den mest perfekta tjejen komma för dig och då kommer du veta att utan henne kommer du aldrig kunna leva ditt liv"

 

Zandrahs röst ekar i mina öron som hon hade utalat orden nu.
Men ärligt det var flera år sen hon utalade dom orden till mig.
Jag förstog aldrig vad hon menade med dom..
Förens nu...
Jag kommer inte kunna leva mitt liv utan Zandrah om hon försvinner från mig kommer mitt liv försvinna.
Inte den delen hon har i mitt liv utan det kommer försvinna helt..
Varför?
Jo för att Zandrah är mitt liv.

 

Louis:

 

Jag tittar på Olive som sitter inne i vardagsrummet jag klarar inte av att se henne så här.
Det känns som om jag ska bryta ner inifrån jag klarar inte av att veta att Zandrah är på sjukhus och att det är bara maskiner som håller henne vid livet.
En sak som skrämmer mig mest är att jag vet att det kommer inte vara länge.
Zandrah kommer inte att vakna och jag vet att Niall vet om det men vägrar ta in det i sitt lilla huvud.
Min blick åter går till Olive som sitter och tittar rakt ut i tomma intet.
Harry har försökt få henne att äta något i snart en halvtimme nu men hon har inte visat ett enda tecken på liv.
-"Olive du måste äta"Börjar Harry igen för kanske 5 gången den här halv timmen.
Han försöker få Olive att äta lite fil och just när han försöker trycka in lite i hennes mun rör hon på sig och tar skålen ur hans hand och häller det över hans lockar.
-"VAD GÖR DU?!!"Utbrister Harry med inser försent att det inte är rätt läge att skrika på en 10 åring som just kommit tillbaka från att sett sin mamma näst intill död...
-"Hon kommer inte vakna upp eller hur?"Frågar hon och tittar rakt på mig.
-"Ljug inte Louis"Säger hon och hennes ögon borar sig in i min själ.
-"Nej"Säger jag tyst och får världens jävla blick av Harry.
Men vad skulle jag göra jag kan inte ljuga för henne.
Hennes ögon tåras och jag tittar på henne det är hemskt att se henne så här.
Det blir bara svårare att försöka att inte släppa ute mina egna känslor när hon är så här.

 ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet jag vet ni vill inte att hon ska dö men alla sagorr har intte lyckliga slut eller?

Jag lovade er något annorlunda och det är det ni kommer få nu:)

Älskar er

Kommentera

 

-Erika


Länkbyte?

Någon som är intresserade av ett länk byte?
I så fall skriv en kommentar på det här med din länk till din blogg sen en liten kort handlig som jag kan ha under länken :)

Haha lite roligt

När man tittar på alla kommetarer på kapitel 14 så verkar väldigt många vara riktigt jävla förvirrade och jag bara sitter här YEAH MAN allt kommer bara bli mer och mer förvirrande vänta bara.
Men jag hoppas att jag inte förvirrar er för mycket...
Det är bara det att jag gillar att förvirra folk ;)
 
Nästa kapitel kommer ju upp i morgon och jag tror att saker och ting kommer bli så mycket lättare att förstå om inte synd då;)
 
Kapitel enormt förvirrande 14 finns här under ;)

Lost In The Dark! 14

2025:

 

Olive:

 

Mina fötter slår mot asfalten och vattnet från regnet spräter upp på mina ben.
Varför ska det vara så sjukt dåligt väder?
Eller föresten fråga inte jag vet redan det var 5 år sen i dag.
-"Olive!!!"Hör jag Love ropa efter mig.
Jag stannar och han kommer upp bredvid mig jag kan se blicken han slänger på mitt röda hår och ger mig ett litet leende.
Han tyckte att det var det värsta jag gjort att färga mitt blonda hår körsbärs rött...
Han vet inget om mitt förflutna så han vet inte varför jag färga det.
-"Vad ska du göra i kväll?"Frågar Love och tittar på mig med hop i ögonen.
Hur gärna jag skulle säga inget vet jag precis vad jag ska göra i kväll och varför.
-"Något"Säger jag och tittar ner i marken för att sen känna hans besvikna ögon på mig.
-"Varför stänger du ute alla som försöker bry sig om dig?"Frågar han och jag tittar upp på honom.
-"Bästa sättet att inte få sitt hjärta krossat är att låtsas som om man inte har något hjärta"Säger jag och försöker trycka bort tankarna på vem som lärde mig dom orden.

 

Love:

 

Hennes blå ögon tränger sig in i mig och jag känner en rysning gå igenom mig.
Det är något skumt med den tjejen och absolut inte bara att hon är grymtmycket smartare än alla andra i våran årskurs.
Sättet hon beter sig på får mig att må illa för jag vet att något inte står rätt till med henne.
När jag berättade för min mamma om henne tittade hon bara på mig med ett svagt leende innan hon ruska på huvudet.
Det var som om hon visste vem Olive va och om hennes förflutna.
Jag skulle gärna googla på henne men min mamma har blokerat alla saker som gör att jag kan kolla upp henne.
Det är som om mamma inte vill att jag ska komma på vad som hänt med henne.
Kanske vill jag inte det.
När vi närmar oss skolan så ser jag Lux stå lutad mot cykel stället med ett leende på läpparna.
-"Olive!!"Ropar hon och Olive tittar upp på henne och dom ger varandra lednsa leenden.
Jag vet att Lux har känt Olive länge och att dom nästan växte upp tillsammans så hon måste veta om Olives förflutna.
-"Du vet vilken dag det är i dag"Säger Olive och Lux nickar ledsamt på huvudet.
VARFÖR HÅLLER DOM SAKER HEMLIGT!!!!
Det var precis som första dagen som Olive klev in i skol bygnaden alla lärare viste redan vem hon var och gav henne ledsna blickar.
Ingen vet typ om nya elever på våran skola så det är verkligen annorlunda.
-"Följer du med mig hem sen?"Frågar Olive Lux och Lux nickar bara innan vi går in i skol byggnanden.
Våran första lektion är Musik och jag kan se ett litet leende på Olives läppar.
Vi går tillsammans in och sätter oss på våra platser.
-"I dag ska vi spela instrumänt ni får själva välja vilket"Säger våran lärare Maria.
Lux försvinner bort med några andra tjejer till trummorna och jag går tillsammans med Olive bort till gitarrerna.
Hon plockar ner en svart gitarr och börjar stämma den och innan jag vet ordet av så spelar hon en melodi som jag hört min mamma spelat ett antal gånger på cd.
-"If we could only have this life for one more day If we could only turn back time You know I'll be your life Your voice Your reason to be My love, my heart Is breathing for this Moment in time I'll find the words to say Before you leave me today" Sjunger hon lågt och jag kan se hur min musik lärare får tårar i ögonen.
-"Olive kan jag få prata med dig utanför?"Frågar hon och Olive reser sig upp och följer med henne ut.
Jag ser hur dom pratar men jag vet inte vad dom pratar om och sen ser jag hur Maria kramar om Olive och snart är dom inne i musik salen igen.

 

2014:

 

Niall:

 

Jag drar bak en hårslinga på Zandrahs hår och låter min hand leta upp hennes.
Ett leende sprider sig på mina läppar när jag ser den lilla ringen som sitter på hennes finger.
Den passar verkligen perfekt där.
Jag kan inte fatta att vi ska gifta oss om några veckor.
Jag gjorde verkligen det bästa beslutet i mitt liv när jag friade till henne i slutet av förra året.
Killarna tyckte att det var förtidigt och dom visste inte om Zandrah skulle förstå min kärlek till henne men det gjorde hon och nu sitter jag här och kan säga att jag är förlovad.
När vi kom ut på twitter fick hon ganska mycket hat och hon får fortfarande ganska mycket nu men inte lika mycket som innan.
Dom har inset att jag var kär i henne innan och helt ärligt alla fansen är helt nere för Olives charmiga söt het.
När jag la ut bilden som Louis tog på oss på min twitter var det ett himla liv men det slutade underbart.
Jag har inset att nu när jag fått tillbaka Zandrah i mitt liv kan jag inte leva utan henne det skulle vara svårare än att vara i en öken utan vatten.
Jag och Zandrah bestämde att Louis och Harry ska vara gud föräldrar för helt ärligt så finns det inga bättre gud föräldrar än dom.
Lux och Olive har träffats och dom är riktigt bra kompisar nu för tiden.
Sjukt gulliga bilder lägger Harry instagram då han på både Olive och Lux.
-"Niall?!"Hör jag min mammas röst ropa från dörren och jag reser mig upp och ser till att Zandrah inte ramlar ner från soffan.
-"Mamma"Säger jag och kramar om henne.
Hon har åkt hitt ända från Mullingar för att umgås med mig,Zandrah och Olive innan bröllopet.
Zandrahs mamma ska komma i morgon bitti och så ska dom titta på brudkläning till Zandrah.
Min mamma ska sova i gäst rummet medans Zandrahs mamma sover i Olives rum medans Olive sover hemma hos Louis och Harry...
Det var faktiskt hennes egen ide hon bad om att få sova där i stället för i mellan mig och Zandrah.
Jag vet i alla fall en sak Olive kommer aldrig i hela sitt liv kunna se skilnad mellan ett förhållande på två personer som är av samma kön och två personer som inte är.
Det är ingen större skilnad kärlek är kärlek det är bara det att alla tänker inte på det visste...
Det är därför både Louis och Harry bryter ner i bland för att dom klarar inte av att hålla det hemligt men dom måste.
Jag tror att Louis har blivit av med Eleanor men jag är inte säker han har inte sagt något men han ler oftare och så är hon inte omkring honom men jag vet inte riktigt.
Jag vet inte ens om han vet själv men han är väl glad att vara utan henne så länge som möjligt.

 

2025:

 

Olive:

 

Jag sitter inne på min matte lektion och tittar rakt upp i taket jag vill härifrån det blir bara svårtare och svårare att andas här inne.
Särskilt när man ska se hur min lärare ger mig ledsna blickar och har ordet Directioner in tatuerat över ett par blekta ärr på sin arm.
Jag vet att flera Directioner tatuerade över deras ärr när one direction slutade vara one direction.
Dom tatuerade saker som visade att dom aldrig skulle sluta älska dom och det är riktigt gulligt men också riktigt dumt.
När klockan ringer ut inser jag att det bara är Bild kvar på dagen och jag älskar bild för det är underbart kul.
-"I dag ska vi utrycka känslan sorg"Säger min bild lärare Lars och jag tittar på honom.
Han är en medelåldersman.
Vi får papper framför oss och jag tittar på det.
-"Jag vill att ni målar eran känsla av sorg inte vad ni tror är sorg. Jag vill att ni går tillbaka i erat minne och tar fram det som ni tycker är sorgligt. Kom i håg att det är okej att gråta när ni gör det här det vissar bara att ni bryr er"Säger Lars och några tjejer längsbak snyftar till.
Jag gråter inte jag är verkligen inte personen som gråter när andra ser på.
När jag låter pennan nudda pappret så vet jag att jag kommer få ett samtal hem över vad jag målar för något men just i detta ögon blick så bryr jag mig inte.

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hoppas att jag förrvirade er en aning helt ärligt så vill jag veta vad ni tänker just nu :)

Kommentera 

 

Älskar er

-Erika


Lost In The Dark! 13

Det här kapitlet är skrivet tack vara Hannas kommentar på förra kapitlet :) Jag blev så glad när jag läste den och blev bara tvungen att skriva det här kapitlet :)

---------------------------------------------------------------------------

Perrie:

 

Jag sitter i vardagsrummet tillsammans med Zayn som sitter och håller på med mitt hår.
-"Ditt hår passar i den här färgen"Säger han och visar mig en av dom rosa slingorna.
Det säger han varje gång jag byter hårfärg.
-"Jag tycker ditt hår passar i alla färger"Mumlar han mot min axel och jag kan känna hur ett leende sprider sig på mina läppar.
-"PERRIE HJÄLP!!"Skriker Louis som kommer in springande med Olive bakom sig.
Efter dom kommer Harry som är dyng dur....
Vad har dom gjort mot den stackars pojken.
-"Vad har ni gjort?"Frågar jag och Louis säger något om regn Harry och Sjön.
Slängde dom Harry i sjön när det regnade?
Det var väl elakt...
Jag antar att det var Louis ide för ingen annan skulle kunna komma på något så elakt särskillt inte en tre årig flicka.

 

Niall:

 

Jag ligger i sängen och tittar ner på Zandrah som har sitt huvud lutat mot mitt bröst.
Vi har legat här inne i snart 1 timme och bara pratat.
Jag antar att man kan säga att vi är tillsammans igen.
-"Mamma? Pappa?"Hörr jag från dörren och ser Olive stå där med ett litet leende på läpparna när hon ser oss i den positionen som vi är i.
-"Hej gumman"Säger jag och ler mot henne.
Hon kommer fram och lägger sig vid oss och jag ler mot henne.
Mitt liv är helt perfekt jag skulle kunna stanna precis här för alltid!
Alla ljud utifrån stänger jag ute det enda jag hör är Zandrah och Olives gämna andetag.
Snart blir bådas andetag djupa och jag inser att dom somnat.
Mina ögon lock känns också väldigt tunga men jag kan inte förmå mig själv att falla in i sömnen jag vill inte somna jag vill minnas det här ögonblicket så länge som möjligt.
Allt är helt perfetk just här just nu.
Men snart kan inte ens jag stå i mot sömnen och låter mina ögon lock falla över mina ögon och ta mig in i drömmarnas land.

 

Louis:

 

Jag kliver in i Nialls rum för att fråga om jag kan få låna hans mobil laddare för jag tappa bort min men jag stannar i dörren när jag ser bilden framför mig.
Där på sängen ligger Zandrah,Olive och Niall tillsammans som en riktigt familj.
Jag tar upp min mobil som bara har 2% bateri kvar och knäpper ett kort på dom för ärligt dom ser helt underbara ut.
Zandrah har sitt huvud på Nialls bröst och Olive ligger i mellan Niall och Zandrah hon ligger nästan uppe på dom.
Harry kommer upp bakom mig och vissar mig min telefon laddare.
Han stannar när han ser det jag ser och ett leende sprider sig på hans läppar.
-"Kom jag hitta din laddare låt dom sova"Säger han och tar min hand.
På sig har han pjamas och hans kinder är rosiga fortfarade från kylan som kom från vattnet som Jag och Olive....
Okej mest jag slängde han i.
Vi går tillsammans ut till vårat rum och jag lägger mig ner i sängen.
-"Kom här"Säger jag och Harry ler.
Han tar min mobil och lägger den på laddning sen kommer han och lägger sig vid mig.
Jag känner hur han gosar in sitt huvud mot mig och jag ler lite.
-"Du är så mjuk och gosig Louis"Säger Harry och jag drar dramatiskt efter andan vilket får oss båda två att skratta.
-"Påstår du att jag är fet?"Frågar jag dramatiskt och skämtsamt och Harry ler mot mig.
-"Nej jag påstår att du är mjuk och gosig precis som jag vill ha dig"Säger Han och jag ler mot honom.
Han börjar göra små cirklar på min arm med sin hand och jag känner hur jag ryser av välbehag.
Jag älskar Harrys närhet han är som en liten katt unge.
-"Louis tror du att vi någonsin kommer få komma ut?"Frågar Harry mig och jag kan höra osäkerheten i hans röst.
Han tänker på det ofta det vet jag och det gör jag också.
Jag vet hur mycket jag sårade honom när jag skrev att Larry är Bullshit...
Jag sårade mig själv också men jag var tvungen Modest sa att jag skulle skriva det och om jag inte gjorde det så skulle dom göra det.
-"Jag lovar dig Harry en dag så kommer vi vara fria"Säger jag och han ler mot mig.
Det är ett löfte som jag vet att jag kan hålla jag vet bara inte hur långt det är kvar till den dagen det kan vara 1 dag det kan vara 2 månader det kan vara 6 år jag vet inte det är bara och vänta och se.
-"Jag kommer i håg förra gången någon av oss frågade den frågan"Säger Harry och jag gömmer mitt ansikte i hans arm.

 

Jag sitter på golvet inne i min lägenhet och läser alla tweets.
Alla är om mig och Eleanor att vi är de perfekta paret och att vi borde gifta oss.
Alla som skriver och Larry får enormt mycket hat och det sårar mig för dom annar inte hur nära saningen dom är.
En massa tårar rinner ner för min kind när jag hör hur dörren öppnas och in kommer Harry och ser oroligt på mig.
-"Louis"Säger han och sätter sig ner bredvid mig och drar in mig i en kram.
-"Läs inte det där"Säger han och tar mi mobil och jag lutar mig mot honom.
-"Jag älskar dig Harry tror du att vi någonsin kommer få komma ut?"Frågar jag med tårarna rinnande ner för mina kinder.
-"Jag lovar att det kommer vi någon dag."Svarar Harry och kysser mitt huvud.

 

2025:

 

-"Louis snälla säg något snälla"

 

2013:

 

Zayn:

 

Jag ligger bredvid Perrie i sängen och pillar med hennes rosa hår.
Det passar henne verkligen.
Vad är det jag sägeer Perrie passar i allt.
-"Zayn tror du att Harry och Louis kommer få komma ut så länge ni är one direction?"Frågar Perrie mig länge och jag tänker efter.
Det är något jag tänkt på väldigt mycket.
Kommer Harry och Louis få komma ut så länge One Direction finns?
-"Jag vet inte"Säger jag och jag kan se att hon nickar.
Jag hatar att se två av mina bästa vänner lida så som Harry och Louis gör varje litet steg som dom tar är bevakat.
Varje gång Louis ska gå ut med Eleanor så ser modest till att det finns kameror där..
Det är aldrig så många kameror på någon av oss i vanliga fall.
Dom får också väldigt bra bilder på dom vilket är väldigt väldigt ovanligt om dom inte är arangerade.
Jag vet hur Harry brukar sitta hemma och gråta när Louis tvingas ut och le mot personer och låtsas vara tillsammans med Eleanor.
Jag vet också hur hårt det tog på Louis när Harry och Taylor Swift blev i hop satta av modest.
Louis slutade försöka för han inser att det finns inget sätt att få Harry och Louis att komma ut så länge modest är i mot det.
Louis slutade lägga någon större tanke på vad han gjorde med Eleanor så det är typ bara Eleanor som bygger upp deras fake förhållande.
Men det förstås jag är inte säker på att hon heter Eleanorr heller det är vad vi har blivit tillsagda att hon heter men hennes kompisar kallar henne Tina så jag är inte säker.

 ----------------------------------------------------------------------

Kommentera gärna vad ni tycker :) <3

Älskar er

-Erika

 


Lost In The Dark! 12

Niall:

 

Jag sitter inne och Zandrahs rum hon tittar chockat på mig.
Men det är ingen stor förvåning jag berätta just att vi måste snacka om hur vi ska göra när vi ska berätta för fansen och allt sånt.
När jag berättade att Modest måste ha med det att göra kom chocken för henne.
Hon är inte van vid att ha sitt liv styrt av andra och jag förstår henne.
Problemet är bara att drar jag in henne och Olive i mitt liv så blir dom atomatiskt styrda av andra.
Dom kan inte göra som dom vill och kommer inte kunna göra som dom vill på ett bra tag.
Modest kommer be om åtkommst till Twitter,Telefon allt som kan vara privat måste Modest ha åtkommst till ifallat något går fel.
Och jag är ganska säker på att dom kommer tvinga oss att vara ett fake förhållande bara för att fansen inte ska tro något illa om mig.
Men jag vill inte ljuga för mina fans och jag vill inte verkligen inte dra in Zandrah och Olive i den stora soppan som jag kallar mitt liv.
Visst jag vill ha dom i mitt liv men jag vill inte förstöra deras liv.
-"Om du vill fortsätta träffa Olive så måste du ju berätta för dina fans"Säger hon efter ett tag och jag tittar på henne.
Hon har aldrig och då menar jag ALDRIG vart den förstående typen och nu står hon här framför mig och är förstående.
Jag ler mot henne innan jag kramar om henne...
Vilket inte uppskattades tydligen...
Hon puttar bort mig och jag tittar frågande på henne.
-"Varför gjorde du så för?"Frågar jag henne och ett leende sprider sig på hennes läppar.
-"vet inte kände för det"Säger hon bara till svar och jag kan inte låta bli att skratta.
Hon skrattar hon också och kramar om mig och jag känner hur hela mitt ansikte blir rött av rodnad som sprider sig på min kind.
Senare står vi båda två och lagar mat i köket samtidigt som vi sjunger med till radion som spelas i bakrunden.
-"Jag älskar den här sången"Säger Zandrah och ler mot mig.
-"Get me with those BLUE eyes, baby As the lights go down Give me something that'll haunt me When you're not around 'Cause I see sparks fly Whenever you smile" Jag skrattar när hon sjunger Blue Eyes i stället för Green eyes som det är igentligen.
Men självklart kan jag inte låta bli att rodna med tanke på att hon pekar på mig samtidigt som hon sjunger det.
Ett litet skratt kommer ur henne samtidigt som hon försöker fortsätta sjunga på låten.
-"Drop everything now, meet me in the pouring rain Kiss me on the sidewalk, take away the pain 'Cause I see sparks fly Whenever you smile" Hon fortsätter sjunga och snart kommer Perrie in i köket skrattandes men det stoppar henne inte från att sjunga med i låten.
Zayn kommer efter och ställer sig bredvid mig och vi tittar på dom två dansande och sjugande tjejerna.
Perrie tar en köks slev och använder som mikrofon och slänger en til Zandrah som fångar den i sin hand.
Dom dansar runt i köket och skrattar åt varandra när dom sjunger Get me with those green eyes.
Efter som Perrie byter ut det mot brown och Zandrah byter ut det mot Blue.
Det känns bra att veta att hon sjunger om mig.
Helt plötsligt får jag en ide när jag ser att regnet öser ner.
Jag släpper det jag har i händerna och drar med mig en skrattande Zandrah ut i regnet.
Jag springer upp med henne upp mot trottoaren som finns lite högre upp.
Hon tittar frågande på mig och jag ler mot henne.
-"Drop everything now, meet me in the pouring rain Kiss me on the sidewalk"Säger jag och ett leende kommer upp på hennes läppar när jag lutar mig ner och kysser henne.
Det är helt perfekt allt är perfekt just då hela mitt liv känns perfekt.
Alla problem försvinner när jag har hennes läppar mot mina.
Hennes händer flyttas upp mot mitt nu dyng sura hår.
Hon flätar in dom i mitt nack hår och jag känner hur en rysning av välbehag går igenom min kropp.
Mina armar letar sig runt hennes midja och trycker henne närmare mot mig.
Ett leende sprider sig på hennes läppar under kyssen och snart är vi båda två tvungna att bryta kyssen för att få luft.
Mina andetag är djupa och mitt hjärta slår hur snabbt som helst.
Jag lutar mig ner och kysser henne igen och hon skrattar lite när Louis röst ekar igenom skogen.
-"OMG!!!"
Vi avbryter kyssen och jag tittar på henne och hon ler stort ett leende som når ögonen.

 

Zandrah:

 

-"Drop everything now, meet me in the pouring rain Kiss me on the sidewalk"Säger Niall och ett leende sprider sig på mmina läppar.
Hans läppar nuddar mina och en stöt av elektisitet går igenom mig.
Just nu bryr jag mig inte va han gjort mot mig i mitt förflutna jag behöver han i mitt liv och inte bara som en vän.
Jag låter mina händer leta sig upp till Nialls hår och snart är dom inflätade i hans nack hår.
Hans armar tar han och läger runt mi midja och drar mig närmare.
Värmen från hans hud får mitt hjärta att slå hundra gånger snabbare än vad det gjorde närr han kysste mig.
Jag älskar att vara nära honom.
Efter ett tag bryter vi kyssen för att ta luft och mina andetag är djupa och ogämna.
Niall lutar sig mot mig och kysser mig igen men jag kan inte hålla mig för skratt när Louis röst når mina öron.
-"OMG!!!"
Vi bryter isär och jag tar tag i hans hand och drar med honom ner mot huset igen.
-"Det här är så himla fantastiskt Omg ni är så himla perf..."Louis fortsätter prata om hur bra det är medans jag och Niall går tillbaka in i köket där vi genast blir utkörda för att vi är dyng sura.
-"Kom"Säger Niall i en viskning som får en rysning av välbehag att gå igenom min kropp.
Jag ler mot honom och tillsammans går vi in i hans rum.
Han tar fram en tröja och ett par mjukis byxor och ger mig.
-"Du vet att jag har egna kläder va?"Frågar jag han och han ler innan han lutar sig mot mitt öra.
Jag känner hans andetag mot mitt öra vilket får mig knäsvag.
-"Jag vet jag gillar bara när du bär mina kläder"Viskar han och jag ler mot honom.
Först funderar jag på att gå och byta om i badrummet men med tanke på att jag har en dotter med honom är det ganska säkert att säga att han har sett mig naken...
Niall byter om i rummet så det gjorde jag med.
Hela tiden kände jag Nialls blick som var fokuserad på mig.
När vi är klara går vi ut till köket där vi nu faktiskt får komma in nu när vi inte har vatten droppande kläder.
På mig har jag ett par grå mjukis byxor och en ljus grön tröja där det står free hugs på.
-"VARFÖR FÅR HON LÅNA TRÖJAN OCH INTE JAG"Utbrister Zayn när vi kommer in i köket och Niall bara flinar mot honom
Han och Zayn utbyter blickar och jag har ingen aning om vad dom betyder jag är inte heller säker på att jag vill veta vad dom betyder.
Perrie kommer fram till mig och slänger armen om mig.
-"Du ser Zayn du måste inse att du inte är tjej och Niall är inte kär i dig"Säger perrie och mina kinder blir genast jätte röda med tanke på att han sa att Niall va kär i mig.
Jag tittar mot Niall och ser att hans kinder också är röda men han ler mot mig när han ser att jag tittar på honom.
Fjärilarna blir galna i min mage när han tittar på mig på det där sättet.
Man kan tydligt se att Perrie inte ljuger för Niall försöker inte ens att säga att det är fel.
-"Men Niall vad hände med Ziall?"Frågar Zayn och tittar på Niall som nu inte bryr sig särskillt mycket i Zayn för han står och ler mot mig.

 --------------------------------------------

Jag tänkte att det var tid för att det faktiskt hände någonting och inte bara segt segt segt..... Har i något bra Ship Namn till Zandrah och Niall?

Kommentera !

Älskar Er !

-Erika

 


En Larry Fan Fiction!

Jag tänkte efter som alla som läser min fanfiction INTE är Larry Shipper som mig och jag ville så gärna skriva en Larry Fan Fiction men jag vill inte att i ska känna att jag väljer bort er som inte vill läsa om Larry Det är mest därför som jag skriver om både Larry och inte Larry att Larry är en liten del i det stora hela men jag ville verkligen göra en fanfiction som är en Larry fanfiction så nu har jag gjort en blogg där jag kommer lägga ut Larry till er som vill läsa om dom eller bara läsa någonting som jag skrivit :) Jag kommer förhopnings viss uppdatera lika mycket där som här :) Klicka på länken här : http://larrystylinsonff.blogg.se/ 
 

Vilken novell som kommer efter!

 Det blir What do you fight fopr som kommer att komma upp efter den här novellen!!!
WOHOOO!!

Lost In The Dark! 11

Niall:

 

-"Titta på dom liksom dom är så perfekta för varandra"Säger en röst som jag tror tillhör Louis jag är inte riktigt säker jag är aldeles för trött för att veta helt säkert.
-"Var lite tyst Louis dom sover"Säger en annan röst som jag genast hör att det är Perrie.
Hennes röst är inte jätte svår att känna igen då det bara är två tjejer i huset som inte är Zandrah och Olive.
Olive har ofta svårt att utala visa ord och Zandrahs röst har Irländsk acsent så det är inte svårt att höra deras röster.
Perrie och Danielle har också väldigt olika röster så det är lätt att höra.
Men killarnas dom blandar jag i hop när jag är trött för dom hör jag varje dag och är aldeles för välbekant med för att kunna sätta ut vem som är vem när jag inte riktigt är vacken.
Särskillt inte när alla pratar i mun på varandra.
-"Vänta här se till att dom inte rör på sig... Harry gör inget dumt"Säger samma röst och nu är jag säker på att det är Louis.
Nu när det inte är massa mummel i bakrunden så vet jag och han nämnde Harry ingen annan av killarna skulle göra det.
Jag hör hur han skyndar sig ut ur rummet men jag årkar inte öppna ögonen för jag ligger så bekvämt här med Zandrah mot mig...
Juste ja undra om det är det som dom snackar om?
Det måste vara det.
-"Olive kom med mig här"Säger Louis och snart hör jag Olives lilla söta skratt eka i rummet.
Louis måste verkligen göra något dumt här.
Jag hör ett klick från en kamera och då reagerar mina ögon atomatiskt
Jag slår upp dom och tittar rakt in i Louis ögon som är bara någon decimeter från mig.
Han skriker till och Zandrah öppnar trött sina ögon innan hon gömmer ansiktet mot mitt bara bröst.
Louis awwar tillsammans med dom andra och Zandrah letar efter något att slänga på dom.
Jag ger henne en kudde och hon mumlar fram något som ska låta som ett tack.
Sen slänger hon den mot det hållet hon hör ljudet och bam Louis har en kudde mitt i ansikte.
Alla börjar skratta åt honom och Zandrah slår till mig löst på armen för att vissa att jag ska sluta skratta och jag ska vara ärlig jag försöker men lyckas inge bra.
Snart reser Zandrah sig upp och tittar argt på Louis som skrek och jag ler mot henne.
-"Jag tycker inte om att vakna"Säger hon och går ut ur rummet.
Olive tittar upp på mig med sina stora blå ögon och jag ler mot henne och får ett litet leende tillbaka.
Louis lyfteer upp henne och sätter henne bredvid mig.
-"Så Niall när ska du berätta för våra fans om Zandrah och Olive?"Frågar Liam och jag vet att ha är seriös eftersom man hör det i hans röst
Danielle sätter sig ner bredvid Olive och Olive börjar genast att hålla på med Danielless hår.
Perrie tittar på mig och Zayn lägger armen om hennes axlar.
Dom är verkligen perfekta för varandra.
-"Jag vet inte jag ska snacka med Zandrah och ni vet att Modest måste veta innan vi gör något vi får inte göra något utan att dom vet"Säger jag och Liam nickar.
Han vet att jag har rätt Modest låter oss inte göra något utan att berätta för dom först.
Dom vet till och med att vi är här och allt.
Jag får inte åka hem till Irland utan att berätta för dom.
Jag får knappt lämna huset utan att berätta vart jag ska.
Harry tittar på Danielle och Olive och ett leende sprider sig på hans läppar.
Jag vet att han har en svaghet för den lilla blonda tjejen.
Det är ju tack vare henne Louis är så lycklig just nu.
Om det någon gång fixar sig mellan mig och Zandrah så vill jag att Louis ska vara den som tar hand om Olive när vi är borta tillsammans.
Jag hoppas att saker och ting fixar sig mellan mig och Zandrah inte bara för Olives skull utan för att jag fortfarande har känslor för henne.
Louis måste ha sätt att jag är djupt ner sjunken i mina tankar för han lägger en hand på min axel.
När jag tittar upp mot honom ler han ochger mig en lätt nick för att vissa att ha förstår mig.
Jag älskar verkligen killarna dom är mina aldra bästa vänner.
Mitt liv skulle vara så tråkigt utan dom.
Vist jag skulle kanske vara tillsammans med Zandrah fortfarande men nu inser jag att jag skulle inte gjort saker och ting annorlunda mot vad jag gjort om jag fick göra om det.
-"Olie ska vi gå och leka med dina dockor?"Frågar Perrie och Olive nickar glatt.
Snart försvinner Danielle,Perrie ,Olive och... LOUIS?
Alla tittar efter Louis som går efter med ett leende på läpparna.
Harry är den första som bryter ut i skratt och jag ler mt honom.
-"Jag ska gå och snacka med Zandrah"Säger jag och Liam ger mig en lycka till klapp på axeln.
Zayn bara tittar medlidande på mig.
Han kanske inte vet hur jag känner men jag vet att han kan föreställa sig.

 

Olive:

 

Jag sätter mig på golvet och Louis väljer dockan med orange aktigt hår.
-"Jag ska döpa henne till Ed Sheeran"Säger han och Danielle skrattar åt honom.
Jag förstår inte vad som är så roligt men det verkar Danielle och Perrie göra.
Dom sätter sig ner bredvid mig och tar varsin docka.
Louis sitter lever sig verkligen in i lekandet med Dockorna han verkar verkligen gilla sin docka Ed Sheeran.
Perrie döper sin till Olive och varje gång hon säger det ler jag mot henne.

 

2025:

 

-"Jag menade aldrig något illa"

 

2013:

 

Senare på kvällen sitter jag och Louis utanför huset och tittar upp på stjärnorna.
-"Louis tror du att mamma och pappa någonsin kommer bli tillsammans igen?"Frågar jag och Louis tittar ner på mig med ett av sina speciella leenden.
-"Ingen vet ur framtiden kommer se ut men vi kan alltid hoppas på det"Säger han och kysser min panna.
Jag tycker om att vara med Louis han behandlar mig som en lillasyster.
Det känns inte konstigt alls för det känns så naturligt att vara med Louis.
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var kär i Louis men det är jag INTE Louis är bara en riktigt snäll kille som jag gillar att umgås med...
Vad är det jag säger jag är tre jag ska inte kunna såna grejer.
Harry kommer ut genom dörren och sjunker ner bredvid Louis och lägger sin arm runt honom.
Med ett leende tittar Louis upp på den yngre pojken som har ett barnsligt leende på läpparna.
-"Vad pratar ni om då?"Frågar Harry och vänder blicken mot mig och jag rycker på axlarna.
Louis inser att jag bara vill dela det jag sagt med honom och rycker på axlarna han också.
Harry ler lite mot oss och inser att vi inte kommer berätta något för honom.
-"Så berätta Olie vad gillar du att göra mer än att leka med dockor?"Frågar Harry och jag ler mot honom.
-"Dans"Säger jag med ett stort leende på läpparna och Louis ler mot Harry för att vissa att han redan visste det.
Harry skrattar lite åt Louis och vänder sen sin blick tillbaka till mig.
-"Jag tror du kommer bli en fantastisk dansare Olive"Säger han saningsenligt och jag ler mot honom.
Jag gillar att Harry är så ärlig mot mig.
Kanske ska jag fråga vad han tror om mamma och pappa?
Men det kanske är fel Louis svarade ju klokt på den frågan så varför ska jag behöva ett till klokt svar av Harry?
Varför måste jag vara så liten och dum medans alla andra vet vad som är rätt och fel.
Louis lyfter upp mig i sitt knä och jag lutar mitt huvud mot hans bröst och jag kan se hur Harry ger mig en fejkad avensjuk blick.
-"Försöker du sno min pojkvän Olie inte coolt"Säger han skämt samt och jag ler mot honom samtidigt som jag skrattar.
Louis bröst korg vibrerar av hans skratt och jag ler lite.
Jag gillar att se Louis lycklig han har det mest underbara leendet.
Det liksom syns i hans ögon när han ler på riktigt.
Jag vet att Harry också ser det för ha får alltid något mjukt i blicken när han ser Louis leende.
Först trodde jag att Louis,Harry och Zayn var värsta bad boys med tanke på deras tatueringar men dom är inget sånt alla tre är jätte snälla.
Zayn försöker verkligen att sluta röka och jag vet att det är svårt.
Malin röker och försöker sluta hon har berättathur svårt det är för mamma ett antal gånger så jag förstår att det är svårt.
Louis tatuerade kropp får honom att se mycket annorlunda ut mot bilderna mamma vissa men inte på ett dåligt sätt jag gillar Louis precis som han är.
Harrys hår är inte lika lockigt som på bilderna och han har mycket mer tatueringar. Han ser annorlunda ut han med men dom har verkligen underbara personligheter.
Igentligen ser ingen av dom ut som på bilderna.
Men det förstås det har gått 3 år sen bilderna togs.

-----------------------------------------------------------------------------

Här är Kapitel 11 jag är riktigt nöjd med den här fan fiction seriöst allt går precis som planerat.

Jag lovade er att den här novellen skulle vara annorlunda mot den andra och det är bara att hålla ut för tro mig den kommer inom en kort tid... eller lång tid... Ta en kraftig svägning. Ni kanske märker dom gångerna jag skriver ur 2025? det måste vara ett enda stort frågetecken för er varför jag skriver små meningar som folk säger men allt kommer att klarna upp senare jag lovar er det :)

 

KOMMENTERA <3

 

Älskar er

-Erika




RSS 2.0