Cassandra:

Jag väntar utanför skolan på att Amelie ska dyka upp för hon och jag ska göra vår läxor tillsammans.
-"Hej"Hör jag den mörka hesa rösten säga bakom mig och jag vänder mig om och möter Harrys gröna ögon.
Jag ler mot honom.
-"Hej"Säger jag som svar och han står bredvid mig ett tag och jag studerar han och märker märkena på hans knogar.
Jag ignorerar min instingt att fråga om dom.
Amelie kommer ut ur byggnaden och går med bestämda steg mot oss.
-"Amelie jag kommer inte hem i kväll jag ska sova hos pappa i några veckor mammas order vi har ju han utbytes studenten här och du vet Caspar och du förväntas vara hemma hon vill inte ha mig där"Säger Harry och Amelie tittar ner på marken med en ledsen blick.
-"Gör inget dumt"Säger hon sen och han nickar innan han försvinner bort med en stor kille.
Och jag ska vara ärlig den stora killen skrämmer mig en aning.

Amelie:

Självklart vill inte mamma ha Harry hemma när utbytes studenten är här hon vill ha den perfekta familjen.
Som hon inte kan ha medans Harry där.
Mamma och pappa skiljdes för ett tag och nu har mamma en ny som är riktigt trevlig men han klagar hela tiden på att jag borde klä mig tjejigare med tanke på att jag är tjej.
Mamma vill inte att Harry ska vara hemma när vi har utbytes student för hon skäms över honom.
Hur han hela tiden tar hem nya tjejer och hur han alltid lyssnar på musik.
Sen att han aldrig hjälper till med Caspar.
Men han hjälper inte till med Caspar för att Harry är den enda som verkligen ser Caspars lidande.
Caspar har inte alltid vart döv.
Det hände för 3 år sen han skulle gå över vägen för att hämta en boll och tittade sig inte för.
Han hade tur.
Han förlorade sin hörsel den dagen men han ser så mycket mer.
På bara några sekunder kan han se igenom folks masker.
Så om man försöker dölja sin sorg ser han det.
Jag och Cassandra går in i vårat hus och möter Capsar direkt han ler glatt mot oss och börjar röra på fingrarna för att berätta om sin dag och om den nya pojken.
Jag ska just berätta för Cassandra att han är döv och det han gör är tecken språk när hon börjar röra på sina fingrar i liknande rörelser som Caspar gjort innan.
Mina ögon måste vara dubbelt så stora när hon är klar och Caspar hoppar i väg glatt.
-"Hur?"Frågar jag bara och hon ler lite svagt mot mig.
-"Jag lärde mig tecken språk när jag var mindre för att jag ville kunna komunisera med en kille på min skola som var döv"Säger hon bara och ler mot mig.
Vi går in i köket och hittar mamma och en blond kille.
-"Amelie det här är Niall"Säger min mamma och jag säger hej till den söta killen.
Han är söt och det går inte att förneka om vi säger så.
-"Du måste vara Cassandra"Säger mamma och Cassandra nickar och skackar hennes hand vänligt.
Det känns konstigt när Niall killen går in på Harrys rum det är liksom Harrys grejer där och allt.
Men mamma verkar inte ha något större problem med det.
Jag är glad att hon inte vet om vad Harry gör för att får pengar då skulle hon aldrig låta honom komma i närheten av Caspar igen.
Hon tror att han har dåligt inflytande på honom.

Markus:

Jag tittar medans Harry tränar och det ser riktigt bra ut men det är någonting som stör honom man kan se det på sättet han ibland blir frånvarande.
-"Harry kom hit!"Ropar jag och han hoppar ner från den stora rinken där han ska boxas i kväll.
Jag är glad att han ska boxas i ringen i kväll..
Annars brukar han bara göra street fights och det är något jag inte gillar han är en av mina närmaste vänner och jag vill inte se honom bakom lås och bom.
Vilket är vart han kommer hamna om han blir tagen på en av hans fighter.
-"Vad är det med dig du verkar ofokuserad"Säger jag och han tittar upp på mig med ett litet leende på sina läppar.
-"Jag vet inte vad det är med mig jag har känslor jag aldrig känt förut och allt bara för en dum tjej flytta hit..."Säger han tyst och jag vet att enda sättet att få honom att boxas för allt livet har att erbjuda är att ta hit tjejen i kväll.
Jag vet att det också kan vara väldigt riskabelt....
MEN jag har lagt mycket pengar på det här så om Harry inte vinner så kommer jag vara pank och jag behöver pengar.
Och om hon är den enda chansen att få dom så är det väl inte så farligt.
Plus Harry är här han skulle slå ner varenda jävel som rörde henne.
Även fast han inte vet om det än.
Men jag ser det som hans bästa vän ser jag i hans ögon hur han är helt nere i den här tjejen.
-"Jag kommer tillbaka i kväll jag har lite saker att göra"Säger jag och han nickar bara innan han skyndar sig tillbak till ringen.
Med ett leende på mina läppar går jag ut ur byggnanden.
På utsidan skulle man aldrig misstänka det som en boxnings arena så det är perfekt.
Om vi säger så här det vi gör där inne är inte riktigt lagligt...
Men det ger oss jädrigt mycket pengar vilket är vitsen med det hela.

Cassandra:

Jag är på väg hem från Amelie och vem hade vetat att man kunde bli tekniskt sett kidnappad genom att gå mindre än 10 meter.
Han stora killen från tidigare kommer upp till mig och drar med mig.
-"VAD GÖR DU?!"Skriker jag och han tystar mig genom att sätta en hand över min mun.
-"jag behöver dig..."Viskar han och jag tittar skrämt på honom och han inser snabbt vad hans sagt och kniper igen ögonen.
-"Inte så jag behöver bara dig att stå och titta på en boxnings match så att min boxare blir bättre"Säger han och utan att svara på några ut av mina frågor så föser han in mig i en svart bil.
Det här blir bara bättre och bättre...
Märk min sarkasm.
Under tystnad åker vi i bilen...
Eller tystnad och tystnad jag sitter och frågar saker hela tiden men han svarar inte så det är bara jag som pratar så det är tekniskt sett under tystnad.
Han kör upp bredvid ett hög hus som ser ut som om det skulle kunna ramla i hop när som helst.
Okej det här ser ju inte mindre ut att han ska kidnappa mig,våldta mig och sen döda mig.
Men när vi kommer in i den stora byggnaden så är det faktiskt en boxnings ring.
Han leder mig till sidan om och ber mig stanna mellan två biffiga män...
Jag skulle inte våga rymma här i från för vem vet vad dom gör mot mig om jag ens försöker.
-"Hej jag heter Petter"Säger den ena med en ganska mörk röst och jag ler mot honom och vi börjar genast prata.
Jag brukar inte vara den som pratar med folk men Petter verkar vara en trevlig person och vem vet han kanske vet varför jag är här.

4+

Niall:

Jag sitter med mina hörlurar i öronen när planet går in mot landning.
När jag har mina hörlurar i så får jag inte lock för öronen något jag avskyr om vi säger så det är seriöst det värsta jag vet.
När vi landar så studsar vi lite innan vi kör rakt fram och saktar in farten.
Efter några minuter så stannar planet och vi får gå av.
Jag väntar med att resa mig upp för att det blir alltid ett sånt tryck för att komma av så då kan man lika gärna vänta för det går ungefär lika fort och med tanke på att jag tycker det är obehagligt med trånga utrymen.
När jag äntligen är ute ur planet tittar jag mig runt om i den stora flygplatsen.
Oh boy hur ska jag kunna hitta vart jag ska här!?
Med en suck följer jag dom andra passagerarna till rullbanden där man hämtar sina väskor och jag ler lite när jag inser att min väska kommer precis då.
Jag tar av den tunga väskan och rullar den mot vägen där pilarna pikar och har EXIT stående på dom.
När jag kommer ut så letar jag redan på skylten med Niall Horan skrivet på den och kliver fram till den korta kvinnan.
Hon har brunt smått lockigt hår och hon ser helt enkelt vacker ut.
-"Niall, Jag är Anne du ska bo med mig, min man,min son och min dotter."Säger hon i en vänlig röst och jag nickar för att vissa att jag förstår.

Zayn:

Med en suck låter jag min väska sjunka ner till golvet medans jag tittar runt i rummet vad fan gör jag här igentligen?
Rummet är inte särskillt stort och har en säng mot ena väggen och ett skrivbord mot den andra.
Annars är det inte så mycket mer här.
Det var ju ett trevligt ställe.....
Eller inte.
Toaletterna ligger längs ner i korridoren där finns även dusch...
Matsalen ligger på första våningen och där serveras Frukost mellan 5-7.30 På skoldagar och 5-10 på helger,Lunch äter vi på själva skolan och på helger så serveras den mellan 11-15, Middag serveras mellan 17-20 på vardagar och 17-22 på helger.
Det är ganska dumt om ni frågar mig liksom det är som ett hotell fast för elever som bor långt från skolan.
Jag bor igentligen i Bradford men hamnade i trubbel där så jag blev avstängd från skolan.
Min mamma tror att det är bäst att jag får komma bort från personerna jag umgås med.
Här är jag i London på en strikt skola men endå inte för strikt mamma tycker att det är bra att jag slipper ha skoluniform vilket det är.
Det går inte så många rika snobbiga personer här utan vanligt folk som behöver lite disiplin...
Eller såna som inte har råd med en bättre skolutbildning.
Jag tycker bara hela grejen med det här är bullshit jag bryr mig inte ett skit i det här.

Liam:

Min blick följer dom vita väglinjerna på vägen linjerna som vi passerar och jag känner hur mina ögon börjar bli tyngre och tyngre.
Jag kommer sakna min gammla skola men jag kommer inte sakna mobbningen där men liksom det känns konstigt att åka till ett helt okänt ställe där jag inte känner någon där jag inte vet om det finns några bra gator att springa på.
Men det förstås det får jag snart se och kanske om jag har tur finns det någon där som vill vara min vän även fast jag ser ut som jag gör.
Jag har aldrig gillat mitt utseende jag tycker min näsa är alldeles för stor och mitt hår ska vi inte ens prata om det ser inte bra ut hur jag än gör med det.
Och ingen tar mig någonsin seriöst dom säger att jag har det ett typiskt poppy face som man inte kan ta seriöst.
Jag måste ha driftat av till sömn för jag vaknar av att min mamma ruskar om mig och jag tittar mig yrvaket omkring.
Vi står utanför ett stort vitt hus som måste ligga en bit utanför centrala London för det är inte så många mäniskor här.
-"Välkommen hem Liam"Viskar min mamma i mitt öra innan hon skyndar sig fram till huset och drar upp nyckeln och låser upp.

Louis:

Med ett glädje skutt hoppar jag ur bilen som tagit mig hit.
Jag tittar upp mot den stora byggnaden framför mig.
Det är underbart jag har ett eget rum på ett hotell liknande sak...
Fast för elever då.
Så coolt.
Kan inte fatta att min skola skickar mig till en skola i London för att dom har ett bättre drama program där.
Då måste dom väl se något specielt i mig eftersom dom skickar mig hit istället för någon annan från min drama grupp.
Det kommer bli så kul.
Jag slipper ha skoluniform vilket är underbart efter som då kan jag uttrycka mina egna känslor genom min stil.
Jag är en drama elev låt mig vara lite dramatiskt.
Dom i min gammla skola kalla mig drama queen och jag tog det som en komplimang liksom jag lever för drama så då kan jag väl vara lite överdrivet dramatisk?
Jag älskar att överdriva saker.
Min mamma tycker i bland jag går för långt....
Som till exempel efter den 3 skolan som jag blev utslängd ur bara för att jag hade gjort ett spratt på läraren.
Gammla goda tider om man frågar mig.
Med en suck av lycka tar jag mina två väskor som är fullproppande med saker och drar in dom i den stora vackra lobbyn.
Varför har jag aldrig vart här tidigare det är ju som ett kungarike...
Om man bortser från skoldelen...
Jag går fram till vart man checkar in och får min rumsnyckel och jag ler tacksamt mot tjejen bakom disken och hon ler lite tillbaka innan hon åter går till sin telefon.
Jag letar mig till rum 257 och inser att det ligger på andra våningen.
Mina steg styr jag mot hissen och letar sen reda på mitt rum.
När jag öppnar dörren så ser jag det lilla rummet.
Det är inte stort men riktigt mysigt helt perfekt för en person om man frågar mig.
Mot ena vägen står det en säng och mot andra ett skrivbord annars är det inte så mycket mer än så.
Jag lämnar mina väskor för att sen lämna rummet för att gå och titta runt lite på det här stället.
Det är ju lika bra det efter som jag knappt vet vart toaletten finns....
Knappt...
Man hittar dom lätt med den stora skylten WC uppe på väggen bredvid.

 -----------------------------------------------------------------------

Jag vet att det är tråkigt det är mer som ett mellan kapitel....

Men dom goda nyheterna är...

det är ett kapitel :)

Vill ni ha fler kapitel snart så får ni kommenera för om någon vecka åker jag till London .... HELT OTROLIGT JAG VET!!!

Efter som det verkar vara så svårt att få 5+ så ger jag upp jag är väl inte lika bra längre bara så vad säger ni om 4+

2062:

Niall sitter på verandan tillsammans med sin älskade fru Zandrah.
Den enda kvinnan han någonsin älskat i hela hans liv..
Om man bortser från hans mamma.
Dom tittar ut över den stora trädgården där deras två barnbarn Mario och Wilmah springer runt.
Wilmah har fått ett vanligt namn med anorlunda stavning från sin mormor.
Deras dotter Olive ville att det skulle vara anorlunda men ändå vanligt.
Det är sant dom fick en dotter något år senare efter att dom gjort upp den där natten som dom träffades för andra gången efter att Niall försvinnut ut ur Zandrahs liv.
Dom var ju också bara tvungna att döpa henne till Olive för att hon är exakt lika dan som Olive i deras Dröm/Overklighet.
Hon växte upp och blev mer och mer lik sin pappa för varje dag som gick.
När hon sen kom upp i 10 års åldern så var hon både lik sin mamma och pappa och inte bara pappa.
Hon har dom lysande blå ögonen och Zandrahs blonda hår som hon förövrigt sparade ut till igen för att svart inte riktigt var hennes färg.
Niall lägger sin hand över Zandrahs och hon tittar upp på honom.
Han ler ett underbart leende mot henne och tiden stannar helt när dom rör vid varandra.
Dom märker inte ens att dörren öppnas förens Olives röst ropar deras namn.
Med ett ryck så kommer dom tillbaka till verkligheten och låter blicken glida över till Olive som står med dom två busfröna bredvid sig.
Hon går fram till dom och kramar om dom och berättar hur hon var tillsammans med Lux och Miranda...
Miranda är Josh och Millas dotter.
Det var som alla mistänkte...
Inte bara vänner mellan dom.
Zandrah,Milla,Emy och Hanna...
Japp Hanna..
Hängde i hop ända tills förra året då Emy gick bort i sjukdom.
Hanna har flyttat till Usa och lever lyx livet tillsammans med sin rika man.
Dom har typ 10 bilar vilket Zandrah är lite avensjuk på.
Men hon skulle aldrig byta ut sitt liv för allt i världen.
Niall gjorde så hon blev Lost in the dark....
Men han hjälpte henne också ut från det.

-----------------------------------------

THE END!!!!

Det känns synd att den ärslut men har verkligen ingen fantasi kavr tills den här :)

Kommentera vad ni tycker om Novellen i helhet och vad ni tycker har vart bäst med den:)

Vem som helst annars skulle vilja veta vad som var sämst men jag får så dåligt självförtroende av det så skriv inte vad i tycket var sämst

Zandrah:

När låten tar slut är också vårat lilla moment borta alla mäniskor runt omkring oss kommer tillbaka och snart puttas Niall och jag ifrån varandra av alla mäniskor som har börjat hoppa till den mycket snabbare låten som börjar spelas.
Jag tittar runt i folk massan och försöker hitta någon jag känner och jag ser Emy lite längre bort som vissar att jag ska komma ditt.
Efter att fått många armbågar intryckta i mig och sagt förlåt över 100 gånger till olika personer som jag försökt ta mig förbi så står jag äntligen framme vid Emy som tar upp ett paket ciggareter ur väskan.
Hon tittar frågande mot mig och jag nickar.
Hon låter paket glida ner i väskan igen för att vi sen gör våran väg mot utgången.
Japp jag röker...
Jag har försökt att sluta men det är inte så lätt.
Det började när Niall slutade umgås med mig jag hamnade i fel gäng...
Det var fär jag träffade Emy och Milla.
Vi lämnade det gänget sen när vi insåg att dom gjorde fel...
Och att vi inte behövde sluta inne på en polisstation väntande på våra föräldrar...
Igen....
Det hände ofta förut.
Hon ger mig en ciggaret och jag lägger enkelt in den mellan mina läppar och Emy halar upp tändaren ur hennes BH....
Där kan man också ha den....

Niall:

Jag tittar på Emy och Zandrah som tränger sig igenom folk massan.
Dom stannar och pratar en bit bort innan Emy tar upp ett ciggaret paket och nickar utåt.
Zandrah nickar och följer med henne ut.
Jag kan inte låta bli att gå efter och jag får världens chock när jag kommer ut.
Där står Emy...
OCH Zandrah!!!!
Båda två står med varsin ciggaret i handen.
NÄR BÖRJADE ZANDRAH RÖKA?!
Utan att tänka mig för går jag fram till henne och slitter den glödande ciggareten ur handen på henne och slänger den på marken.
Med ett förvånat ansiktsutryck tittar hon upp på mig.
Jag drar med henne bort från Emy som tittar förvånat efter oss.
Jag skulle nog gjort det samma jag måste se helt dum ut.
Varför lägger jag mig i Zandrahs liv jag ville ju sluta prata med henne inte tvärt om...
Okej det kanske var mitt eget val men det var något jag var tvungen att göra bara.
-"Varför gjorde du så där?"Utbrister hon helt plötsligt och lutar sig mot tegel väggen bakom henne.
Jag tittar på henne och ruskar på huvudet.
-"Du kan inte röka Zandrah du kan dö"Säger jag och tittar på henne och hon skrattar lite innan hon ruskar på huvudet.
Jag ser på när Zayn varje dag kämpar sig igenom för att inte dra upp ciggaret paketet ur fickan.
Han håller på att sluta...
Jag kan inte låta Zandrah röka jag vill inte att någon av mina nära och kära dör.
Och det är så mycket större risk om man röker.
-"Varför bryr du dig du ville inte ha något med mig att göra" Aj det där gjorde ont...
Det är sant som dom säger sanningen gör ont.
Det var jag som inte ville ha något med henne att göra för att hålla henne säker från alla personer som skulle skicka hat till henne.
Fan jag vet inte hur jag skulle kunna leva och veta att hon inte levde.
-"För att jag vill hålla dig säker det är däför jag inte ville ha något med dig att göra för att folk skulle skicka hat till dig..."Mumlar jag fram och hon tittar på mig.
-"Och du tycket inte att jag skulle vara med och ta det beslutet eller?Väldigt snyggt Niall"Säger hon och jag hör sarkasmen i det sista hon säger och ärligt det gör lite ont.
Hon ruskar på huvudet och lämnar mig sen där.
Jag ser hur hon går fram till Emy och viskar något i hennes öra och Emynickar.
Emy fimpar ciggen och tillsammans försvinner dom in i clubben igen.
Jag ser hur Josh kommer ut och hans blick söker runt tills han får se mig.
Med snabba steg kommer han fram till mig och jag sjunker ner längs tegel väggen.
-"Hur mår du?"Frågar han och jag rycker på axlarna.
Jag vet inte hur jag känner mig.
Det är liksom en konstig känsla i min mage.
Jag gjorde rätt i att säga upp kontakten med Zandrah men endå känns det så fel.
Så förvirrande.
Min blick åker upp till dörren när jag hör dom 3 tjej rösterna skratta och prata.
Där står Emy,Milla och Zandrah.
Zandrah klänger på Emy och Milla samtidigt som hon skrattar hysteriskt åt något som Emy berättar.

Zandrah:

-"Och så säger Zandrah till Jakob och jag siterar "Tuvärr jakob jag kan inte vara tillsammans med dig för jag vet inte riktigt om jag är lesbisk eller om jag helt enkelt inte tycker att du är attraktiv" Vem fan säger något sånt?"Berättar Emy för Milla och jag skrattar hysteriskt för jag minns det så väl.

-"Zandrah kan jag prata med dig?"Jag tittar upp på Jakob som står bakom mig och Emy där vi sitter med våra fötter i vattnet.
Vi är på klassresa i Sverige.
Det är en liten.... LITEN... by som vi är i som heter Grängesberg.
-"Visst prata på"Säger jag till honom och Emy ler lite mot honom och han tittar osäkert ner på oss.
-"I enrum"Säger han och jag låter mitt ansikte förvridas i ett frågande ansiktsutryck.
-"Allt du vill säga till mig kan du säga när Emy är här"Säger jag och han rodnar och börjar stamma innan Emy avbryter honom och ber honom att komma till saken.
-"Jag liksom gillar dig mycket och nu när Niall inte är här så kanske du och jag kan du vet bli tillsammans"Säger han och jag tittar upp på honom.
Han ser så rädd ut och jag tycker nästan synd om honom...
OM det inte hade vart för att han är skolans player och har typ legat med alla tjejer i våran skola.
-"Tuvärr jakob jag kan inte vara tillsammans med dig för jag vet inte riktigt om jag är lesbisk eller om jag helt enkelt inte tycker att du är attraktiv" Säger jag och Emy brister ut i skratt.
Han tittar på mig med ett snopet ansiktsutryck innan han skyndar sig därifrån.
-"Det här måste vi berätta för Milla"Säger Emy och jag nickar och ler lite retsamt mot henne.
Hon tittar frågande på mig innan ho inser vad jag ska göra och hennes ögon blir stora.
-"Nej,Nej,Nej snälla..."Säger hon och PLASK så simmar hon runt i vattnet.

Vi skrattar och jag ser hur Niall och Josh pratar lite längre bort.
Min blick möter Nialls och jag bryter genast ögonkontakten för att inte vissa hur sårad jag igentligen är.
Ända sen han slutade att vara min vän har jag vet helt fuckt up...
Och hur hemskt det än låter så önskar jag faktiskt att den där drömen eller min overklighet var sann...
Varför?
Jo för att där älskade han mig.
Och det gör han inte längre.

-----------------------------------------------------------

Jag känner mig som världens dåligaste person här!!!

Jag har inte skrivit på flera dagar och ni förtjänar så mycket bättre.

Hur gärna jag än ville skriva till er så har jag inte haft något internet för jag har campat med min mamma och åkt till ullared....

Sen när jag kommer hem och ser att ni väntat på att jag ska skriva så känner jag mig sämst för att inte skrivit på 3 dagar...

Jag som bruka uppdatera varje dag....

Och sen när jag kom hem så skulle jag ha satt mig och skrivit direkt men jag liksom läste en fan fiction och kom typ till rad två på den innan jag var tvungen att gå ut och åka med min (Leksaks) Ferrari (Nog det närmaste jag kommer att äga en ferrari)

Jag hoppas ni inte ogilar mig så mycket...

Här är kapitel 25 i alla fall.

Jag brukar inte göra så här men 5+ till nästa

Jag gör så nu för att då kanske jag har lite tid på mig att skriva det :)

Så kommetera <3

Och förlåt igen <3

-"Det är så här att jag såg den där dagen när jag berättade om Hailey att mamma skulle dö"Säger jag och han tittar på mig.
-"Jag visste inte hur men jag bara såg det framför mig och jag visste att hon inte skulle vara så gammal när hon dog för hon såg riktigt ung ut"Fortsätter jag och Niall nickar för att vissa att han fortfarande lyssnar.
-"Jag trodde det bara var ett sammanträffande sen när mamma dog"Säger jag med tårarna rinnade ner för mina kinder.
-"Men sen såg jag hur du blev skickad hitt och det blev sant jag vet inte vad det är för fel på mig förlåt att jag inte berätta"Säger jag och han tittar på mig men han ser varken arg eller ledsen ut...
Han ser utrycks lös ut..
-"Jag är så ledsen att jag inte sa något"Säger jag och han kramar om mig och jag känner hur allt bara rinner av mig.
Det känns så bra att han inte hatar mig.
Jag sitter inne i Nialls rum i några timmar tillsammans med Niall och han berättar att om bara några veckor så kommer han att få komma ut härifrån.
Det som oroar mig är att han ska flytta hem....
Det betyder att jag kommer behöva gå in i vårat hus där ingenting har ändras på 3 år...
Det luktar säkert unket och instängt där.
När jag kommer ut till Louis i bilen så tittar han frågande på mig.
-"Hur gick det?"Frågar han mig med en neutral röst.
-"Bra"Svarar jag och vi börjar åka hemmåt.
För första gången på evigheter så vill jag ut från bilen så fort som möjligt hela stämningen är hemsk.

Niall:

Jag kliver in i mitt gamla hus och alla minnen slår tillbaka på mig som en knytnäve.
Alla bilder sitter kvar på väggen.
Alla hennes kläder.
Tårarna rinner ner för mina kinder när jag går runt och rör vid alla grejer.
Det var 3 år sen jag senast var här.
Allt ser precis lika dant ut.

Jag går in i vardagsrummet och hittar Liam sovande på vardagsrum soffan med tv på med svag volym.

Jag fattar inte varför dom inte bara låter mig vara ifred.
-"Liam"Säger jag och putar till honom och han vaknar upp och tittar på mig innan han ruskar på huvudet som alltid när han tittar på mig.
Inte så kontsigt jag ser ut som skit.
-"Du ser ut som 7 svåra år" Säger Liam och jag tittar på honom med ett svagt leende.
Eller det ser nog mer ut som en grimag.
Han reser sig från soffan och går in i köket med mig efter sig.
-"Så vill du ha frukost?"Frågar han mig och jag höjer på ögonbrynet...
Vet han att klockan är halv 3 på morgonen?
Han slänger i väg en blick på klockan och sen flyttar han blicken mot mig.
-"så Niall berätta vad gör du uppe?"Frågar han och en tår rinner ner för min kind.
-"Jag hade en dröm"Säger jag ch tänker tillbaka på drömmen.
Det var ingen hemsk dröm tvärt om jag önskar faktiskt att den var sann.
Jag var på sjukhuset och gick in i Zandrahs rum och hon satt på sängen och log mot mig som om hon hade väntat på att jag skulle komma in.
Det var precis så som jag ville att sjukhus scenen skulle utspelat sig men det gjorde det inte för det här är ingen film eller någon saga det är verkligheten.
Hon finns inte längre.

Jag går direkt fram till kylen men inser att den är tom det enda som finns där i är några konservburkar som är gud vet hur gamla.
Med en suck torkar jag bort tårarna och drar på mig min jacka igen.
Jag går ner längs gatan och in i en mat affär.
Först funderar jag ett tag på vad jag ska köpa och letar reda på det.
är jag ska betala kommer en tjej fram till mig med ett självsäkert leende på läpparna.
-"Hej jag heter Penny och jag måste bara fråga är inte du Niall Horan förre detta medläm av One Direction?"Frågar hon och jag nickar lite.
Visst folk brukar komma upp till oss men det har inte hänt på 3 år det är väldigt nytt för mig.
-"Jag kan inte förstå att det är du efter som du försvan spårlöst efter uppbrottet med One Direction. Det ryktast till och med att Olive bodde med Louis och Harry"Säger hon och jag ler lite.
-"Sant hon bor där fortfarande"Säger jag och ursäktar mig med att jag har brotom och skyndar mig därifrån.
Det känns så konstigt att folk inte listat ut att jag vart på vård hem.
Dom har ju liksom listat ut allt annat.
Men det förstås Modest har verkligen tislat och taslat med det precis som med Larry...
Bara att dom var ganska uppenbara med Larry.
När jag kliver in hemma igen så ser jag Zayn stå framför mig.
Man kan verkligen inte ta fel på honom.
Hans käklinje är lika synlig som förut och hans ögon är lika choklad bruna.
-"Trevligt att se dig igen Niall det var länge sen"Säger han och ler ett snett leende.
Ja det kan man väl säga 3 år var det väl med tanke på att du aldrig kom och hälsa på...
Inte för att Louis och Harry kommit och hälsat på heller...
Om man bortser från när Louis var med Olive första gången.
Zayn är mycket mer välbyggd än förut.
-"Hur kom du in?"Frågar jag och han ler lite.
Ur sin ficka tar han upp nyckeln han och dom andra killarna fick 2014...
WOW han har kvar den.
-"Jag har vart här någon gång i veckan och vädrat för att jag visste att du skulle komma tillbaka hitt"Säger han och jag nickar.
Det förklarar varför det inte lukta unket när jag kom
Zayn och jag sätter oss i vardagsrummet och han tittar upp på mig med tårar i ögonen.
-"Jag kom hitt för att... Shit... "Han tar några djupa andetag och jag tittar på honom med frågande blick.
-"Malin du vet ... Zandrahs bästis.... Hon vill ha vårdnaden för Olive"Säger Zayn och jag tittar på honom.
Han måste skoja med mig hon kan inte ta Olive.
Fan...
-"Kan hon inte komma över så att vi kan prata om det?"Frågar jag och tittar på Zayn som tittar ner på sina händer.
-"Hon har flyttat till New York och vill att Olive kommer ditt"Säger han och jag tittar med stora ögon på honom.
-"Du skojar med mig va?"Utbister jag och Zayn ruskar på huvudet.
Vem tror hon att hon är kan komma och kräva vårdnaden om Olive....
Om det blir rätte gång så vet jag att odsen inte är på våran sida...
Låt oss säga så här häldre ska man bo hos en ensam förälder än två gifta män...
Fast det förstås Louis och Harry är inte gifta bara förlovade...
Det är nog lika illa.
Hon kan inte ta Olive ifrån mig...
Olive är det enda jag har kvar....

------------------------------------------------------------------------------------------

OMG OMG OMG...

Det där såg ni inte komma eller hur ;)

Kommenteravad ni tycker

2020:

Niall:

Jag ligger i sängen med ansiktet i kudden.
Dom senaste veckorna har jag knappt rört mig mer än när jag ska äta eller gå på toa.
Äta gör jag bara för att inte oroa Liam för mycket...
Han oroar sig för mig och ärligt jag gör det också.
Det känns hemskt för jag ser henne överallt...
Inte som ett spöke eller något sånt utan liksom minnen.
Alla hennes saker ligger kvar precis som hon lämnat dom.
Jag vill inte flytta på dom för dom liksom hör hemma där det enda jag flyttat på är hennes kläder dom har förflyttat sig från garderoben lite då och då till sängen för att jag ska ligga och lukta på dom för att ha en känsla av att hon fortfarande är här bredvid mig.

Mina händer fumlar över hennes kläning som sitter tight runt hennes perfekta kropp.
Aldrig har jag kännt samma behov som jag känner med Zandrah hennes kropp trycks hårt mot min och våra andetag är djupa.
Olive är hemma hos Malin Zandrahs kompis och vi var ut och festa med killarna.
Jag skulle inte påstå att vi är fulla för ärligt drack vi inte mycket kanske en öl eller något.
Zandrah är annorlunda mot alla andra hon dansar häldre än att dricka.
Jag känner hennes händer leta sig innanför min vita shorta som jag har på mig och mina andetag blir ogämna.
Behovet av att ha henne nära blir bara större och större.
Jag drar ner dragkedjan på hennes kläning och hon låter sina händer glida ut från min tröja så att jag kan dra ner hennes axelband och ta av henne kläningen.
När kläningen är av så lyfter jag upp henne och hon virar sina ben runt min midja.
Jag försöker ta mig fram till sovrummet utan att subbla men blir ofta tvungen att trycka upp Zandrah mot väggen för att jag ska få ett bättre gräpp.
Ni annar inte hur svårt det är att gå och kyssa någon samtidigt och inta kunna vänta till att få känna henne närmare.
Jag kan i alla fall säga att det inte kommer vara våran första gång om ni fattar vad jag menar.
Vi dunsar ner på sängen och både min shorta och mina byxor har åkt av på vägen hit....
Vi är riktigt skickliga...
Jag låter mina händer trava över hennes kropp och mina läppar kysser henne djupt.
Hennes hand går ner till min kalsong kant och jag känner hur hon låter den slinka in innanför.
Ett stön kommer från mina läppar när hon låter sin hand röra sig över mig...
Jag knäpper upp henne BH och drar av det.
Hon släpper ut flera stön och fnissningar när jag ger henne ett sugmärke...

Liam kommer inspringande i rummet och rycker mig ut ur mina tankar om Zandrah.
-"Förlåt Niall jag ville bara se till att du va uppe"Säger han och jag märker att jag sitter med ryggen mot sängen och skakar.
Jao det är normalt att jag flyttar på mig utan att veta om det...

2013:

Zandrah:

Jag sitter inne i sovrummet och låter tårarna rinna hur kan folk vara så elak mot någon dom inte känner.
Jag vet att Niall har sagt att jag inte ska titta på vad fansen skriver till mig men jag kan inte låta bli jag behöver veta vad dom skriver om mig.

@1DLoverforever: Titta på henne hon ser ut som något katten släpat in!!!

@Nandrah_Horan: Sluta hata på Zandrah hon och Niall är perfekta för varandra !!! <3

@Zayn_Sexy: Har du sett hur hon klär sig bor hon på gatan eller?

@Hot-Styles132: Varför väljer han någon som henne? så ful och äcklig!!

@Nialls_Dick412: Hora hur vågar du ligga med Niall så där och födda hans barn så ful som du är!!!

@Maja_Tomlinson: Sluta hacka på henne okej

@_Hazza_Lou_Love_: Feto

Alla är nästan bara elaka och det gör att dom snälla värmer men det är dom elaka som man faktiskt lyssnar på och det vi alla är sant.
-"Zandrah!!"Hör jag Niall ropa och kommer inspringande i rummet och han tittar på mig och jag ruskar på huvudet.
-"Du ska inte läsa sånt där"Säger Niall och slänger sig ner på sängen bredvid mig så att jag flyger upp lite.
Min blick slår ner i täcket och innan jag vet ordet av reser jag mig upp.
-"Jag behöver frisk luft"Säger jag och kysser Niall och går fram till fönstret som jag sedan tar upp och låter den varma höst brisen komma in.

2025:

Niall:

Jag sitter inne på mitt rum när Olive kommer in och sätter sig ner bredvid mig.
Inte visste jag att hon var här.
-"Jag måste berätta en sak"Säger hon och tittar på mig med stora ögon och jag nickar som svar för att vissa att jag förstår att hon vill prata och att hon ska fortsätta prata.
-"Jag är ledsen" Säger hon och tittar på mig med sina stora blå ögon.

Olive:

-"Jag menade aldrig något illa" Säger jag till Louis efter att berättat för honom och han tittar på mig med stora ögon.
-"Jag skulle ha berättat från första början" Säger jag sen och tittar på honom
-"Louis snälla säg något snälla" Säger jag bedjande mot honom och han tittar på mig.
-"Du måste berätta för Niall"Säger han och jag nickar han har rätt jag måste berätta.
Vi skyndar oss ut i bilen och jag känner paniken växa inom mig vad kommer Niall att säga kommer han någonsin vilja se mig igen?
Kommer han att hata att jag inte sagt något till honom?
Louis sitter tyst bredvid mig och det gör inte saken bättre att han inte säger något jag mår illa av att han kanske inte vill ha med mig att göra nu när han vet om det.
Jag tittar på honom och han ser ut att vara djupt nere i sina tankar tänk om jag förstör allt nu tänk om alla kommer börja hata mig...

Louis:

Jag ser hur Olive är orolig och jag vill gärna säga något men jag kan inte jag är seriöst i chock det hon nyss berättat inte alls väntat alltså.
Hon tittar ut mot väggen och jag vet att hon inte vet hur Niall kommer att reagera och det förstår jag att hon inte vet jag vet inte ens hur jag ska reagera.
Jag kör upp bredvid vård hemmet och innan jag kan säga något...
Inte för jag vet vad jag ska säga så är hon ute ur bilen.

Olive:

Jag skyndar mig genom korridorerna och in i Nialls rum och Nialls sitter och plinkar på gitarren.
-"Jag måste berätta en sak"Säger jag och han nickar som att han vill att jag ska fortsätta så jag tar ett djupt andetag och studerar hans ansiktsutryck.
-"Jag är ledsen"Säger jag och öppnar munnen igen och han tittar frågande på mig.
Han fattar inte varför jag säger det.
-"Det är så här att..."

----------------------------------------------------------------------------------------

 vad tror ni hon kommer berätta?

Jag skulle laddat upp det tidigare men sen började det att åska... OCH INTE LITE!!!! 

så jag fick lov att stänga ner och sen måde jag så illa bokstavligen för jag är hur rädd för åskan som helst och när det blixtrar och åskar hela tiden så att det är ljust och ljud hela tiden då är jag rädd som fan.

Sen håller det på så i 2 timmar så here I am vaken och med ett nytt kapitel :)

Kommentera <3

När konserten är slut är Olive hur glad som helst och jag kan inte låta bli att le mot henne.
Jag älskar att se henne så glad som hon är nu.
Hon har sin mammas leende ett leende som är en av dom mest underbara sakerna i hela livet.
När vi kliver in på M&G så står det tre andra tjejer där också som ser överlyckliga ut och jag ser hur Olive tittar på dom med ett litet leende.
Dom vinkar till varandra och en av tjejerna skiner upp när hon ser Olive och kommer fram till henne.
-"Hej jag heter Christina och jag läser din blogg och ville bara sägaa det du skriver är underbart"Säger hon och jag tittar frågande på Olive som skiner upp i ett leende.
Dom pratar ett tag tills en man kommer in och säger att det är 5 minuter kvar tills Evan kommer.
-"Vad var det där om vad då blogg?"Frågar jag nyfiket och Olive tittar upp på mig och man kan verkligen se hennes blå ögon nu när hon inte sminkat sig.
Hon brukar alltid ha svarta inringade ögon men nu så ville hon inte att sminket skulle rinna så hon strunta i det.
-"Fan Fiction pappa som om du aldrig hört talas om det"Säger hon och jag skrattar till lite.
Jo tack det har jag hört talas om.

Olive:

Efter en halv timme så sitter jag utslagen i soffan.
Seriös hur sen kan han vara igentligen.
Vi vet ju att han är här...
-"Förlåt att jag är sen"Säger killen som kommer in genom dörren och i handen har han en öl och jag tittar upp på honom.
Han är absolut Evan Woods bara inte precis som jag hade hoppats att han skulle vara.
Besvikelsen går inte att dölja och jag ser hur Louis och Niall också blir besvikna.
Så låt oss ta några bilder och få det här överstökat"Säger han som om det är det drygaste i världen att träffa fans.
Min blick glider till killen bakom honom och han ser besviket på den äldre verisonen av honom.
Parker Woods....
Evans lille bror.
Jag har aldrig lagt så mycket tanke på honom men han är riktigt attraktiv...
Och inte helt jävla stup full.
Niall sitter och ger Evan det onda ögat och jag skrattar lite åt honom.
Vilket får allas blickar att vändas mot oss.
Man kan tydligt se hur Evans ögon förstoras när han ser Louis och Niall sitta bredvid mig i soffan.
Kanske inte det första intrycket man vill ha på dom är att vara en alkolist...
Synd...
-"Jag är Evan Woods trevligt att träffa er Mr.Tomlinson och Mr.Horan"Säger han och man kan se att han försöker att dölja sin lilla alkohol påvärkan.
Lyckas inte särskilt bra.
-"Vad får er att komma till våran enkla M&G?"Frågar han och ser lite nervös ut och jag skrattar lite.
Han har inte märkt mig komiskt jag sitter i mellan dom två...
Tänk att jag trodde att han var något specielt.
-"Vi är här med Miss Horan"Säger Louis i en överdrivet snobbig röst och Jag brister ut i skratt.
Jag hör hur ett annat skratt instämmer i mitt och min blick letar sig till Parker som skrattar lite.
M&G går riktigt snabbt men besvikelsen i mig sitter kvar han var en total tönt och inte trevlig heller.
Både Louis och Niall märker ändringen i mitt humör och jag tittar bara ner på mina fötter.
Han är en total idiot.
När vi kommerut i bilen så lutar sig Niall fram för att ta ut skivan och jag tar i mot den och just när jag tänker slänga ut den så ser jag Evan komma ut ur bygnaden med massa vakter runt sig.
Jag ursäktar mig och springer fram till honom.
Nej jag har aldrig tillhört den blyga sorten.
-"Det är du"Säger han med ett leende och jag himlar med ögonen.
-"Här du får den här den är bara skit för hur bra musik du än gör är du en idiot och idioter är inga bra kändisar"Säger jag och ger han sin skiva och springer sen tillbaka till bilen där Louis och Niall sitter och typ dör av skratt.
Jag förstår inte vad som är så roligt igentligen.
När jag sätter mig och lägger i från mig väskan ramlar bilden som jag målade på bilden ut och jag tittar på den.
Jag hade glömt att jag hade den där i.
Niall sitter och diskuterar med Louis om något och jag knackar han lätt på axeln.
Med en vändning möter han min blick.
-"Här"Säger jag och ger han bilden och ett sorgset leende kommer upp på hans läppar.
Det är en bild på honom när han sitter i fönstret och tittar ut.
Jag har skrivit med en guld penna neranför det han sa till Louis när han frågade varför han satt där.

"She promised to come back!"

Han ler mot mig och jag ler ett svagt leende mot honom.
Louis tittar på bilden och skrattar lite.
-"Det var den där som dom ringde hem för eller hur"Säger Louis och jag ler samtidigt som jag svarar ja.
Det var rätt det Lars sa det var inte min sorg det var Nialls sorg som jag såg som min egen sorg för att han är min pappa.
Jag vet inte varför jag kallar honom Niall i stället för pappa oftast det liksom känns bättre och jag vet att Niall vet om det.
Mamma var den jag kallade mamma när jag var liten och när Niall kom in i bilden igen så var han bara Niall och det blev liksom en vanna precis som jag inte kallas Louis för Farbror jag kallar ingen av killarna det för jag är uppväxt med dderas riktiga namn.
När vi kör in framför vård hemmet så följer jag med Niall in medans Louis stannar i bilen.
Vi har 15 minuter att säga hej då sen kommer Louis att dra ut mig om jag inte redan är ute.
-"Jag lovar att jag kommer och hälsa på snart"Säger jag och Niall ler mot mig och drar en hand mot min kind.
-"Du växer så snabbt det känns som igår du var så här liten"Säger han och håller handen en bit ovanför golvet.
Ett leende sprider sig på mina läppar.
-"Du måste lova mig att vissa mig mer gitarr när jag kommer hit för det är riktigt kul"Säger jag och han nickar innan han kysser min panna så som han alltid gjorde innan jag skulle sova när mamma forfarande var här.
Det känns bra att veta att han fortfarande kan göra så utan att hon är här.
När vi sagt hej då så kommer en sjuksköterska och ser till att Niall kommer till sitt rum och innan hans går runt hörnet ger han mig en blick som vissar att han tycker att han blir behandlad värre än när Paul körde runt dom på arenorna.
Jag skrattar och skyndarrr mig ut i bilen.
Till min lycka så regnar det.
Jag vet vad ni tänker hur fan kan det vara till min lycka?
Jo det är så att jag älskar att åka bil på kvällen/natten när det regnar...
Louis brukar alltid ställa upp och köra mig när det regnar mitt i natten.
Han vet att jag tycker det är mysigt och det är lätt att tänka.
Louis blir inte ens arg när jag väcker han mitt i natten och frågar om vi kan åka någonstans.
Det behöver inte vara någon speciel stans vi ska bara att åka runt när det regnar älskar jag.
I bland brukar Louis köra hem till Doncaster för att hälsa på sin familj och det tar några timmar inget som jag har något imot.
Hans familj blir alltid lika glada av att se oss så dom har inget i mot det.
Harry därimot gillar inte att bli väckt mitt i natten för att upp och köra...
Louis sitter bakom ratten och tittar på mig när jag hoppar in.
-"Så hur ska vi göra Doncaster eller hem till lägenheten?"Frågar han och ler mot mig.
Det är som om kan läsa mina tankar.
-"För en gång skull Louis vill jag faktiskt bara komma hem till lägenheten jag har inte så mycket att tänka på"Säger jag och Louis ler.
Det svaret måste han gilla för han har velat höra mig säga det i så många år nu.
Om det hade vart i vanliga fall skulle jag svara Doncaster men jag har inget behov att åka långt och jag tror nog Louis vill träffa Harry lika mycket som jag vill hem och berättta för alla m ina blogg läsare vilken idiot Evan är.
Dom förtjärnar att veta.
Mina tankar åker över till Parker...
Undra om han är lika dan som sin bror.
Han verkar inte det men kan ska aldrig dömma en bok efter omslaget.

Parker:

Jag tittar på Evan som sitter i bilen mitt i mot mig.
Han verkar så förstörd.
Inte så konstigt han sabbade alla chanser till att få en bild med 2 av One Directions medlämmar.
Det är inte alla dagar som det händer asså.
-"Jag kan inte fatta att jag miste ett så viktigt fan på grund ut av att Johanna gjorde slut"Säger ha.
Självklart tycker han att Olive Horan är ett viktigt fan varför skulle hon inte liksom hon är Niall Horans dotter...
Och hon var snygg också.
Men det jag fasna mest för var hennes ögon och leende.
Undra om hon vet att hennes leende är ett av dom underbaraste leenderna i världen..

 ----------------------------------------------------------------------

SOON kommer det bli drama jag lovar allt kommer att bli drastiskt och ärligt.... Jag vet ite hur detta kommer att sluta... Jag vet inte om den ens kommer ha ett lyckligt slut... Kan den ha ett lyckligt slut? Zandrah är ju död det finns inget Nandrah mer!!!!! Okej i allas minnen kanske men inte annars!!!

KOMMENTERA NU duktigt...

Det känns som om ni inte tycker den är lika bra längre för jag fick jätte mycket kommentarer innan hon dog men sen BAM död och inte alls lika mycket kommentarer.

Jag står utanför arenan och tittar på Niall som står bredvid mig.
Louis försvan för en stund sen för att göra något jag vet inte vad men skit samma.
-"Så vem är den här kille?"Frågar Niall mig och jag ler upp mot honom.
Jag har försökt förklara för honom hela vägen hit vem han är.
-"Han är som nu tidens Justin Bieber"Säger jag och DÅ fattar han.
Niall gillade Justin Bieber jätte mycket förut och ska jag vara ärlig så tror jag att han fortfarande gillar hans musik.
-"Jag läste mammas bok här om dagen"Säger jag och Niall ger mig ett sorgset leende.
-"Det stog om hur du friade"Säger jag och biter mig i läppen och han skrattar till lite och jag ler mot honom.
-"Jag kommer i håg det"Säger han och ler mot mig.

Niall:

Jag går hand i hand med Zandrah i en park inte så långt från hennes lägenhet.
Snön ligger som ett täcke över allting.
Det ser riktigt fint ut nu på vintern.
Jag kanske skulle gillat det mera om det inte hade vart så sjukt kalt.
Mina tankar går tillbaka till ringen som ligger i min ficka.
Jag har den med mig vart jag än går jag vill fira till henne men jag vill att det ska vara speciellt.
-"Så jag tänkte att vi kanske kan komma och hälsa på er på er tour den 12 Januari"Säger Zandrah och ler mot mig.
Hon har snackat om hur vi ska göra med turnen hela tiden.
Men jag förstår henne för vi måste få det här att funka.
Jag vill att Olive ska få en sån normal barndom som möjligt.
-"Sen kanske Maura kan ta med Olive ner när hon ska träffa er för jag måste jobba."Fortsätter hon och jag märker inte att jag stannat fören hon vänder sig om och ler mot mig.
-"Hur mår du Niall?"Frågar hon och drar en av dom blonda slingorna som ramlat ner i ansiktet bakom örat.
-"Bra"Säger jag och hon släpper min hand och jag tittar frågande på henne.
I stället för att lägga armen om mig som jag trodde att hon skulle göra så hukar hon sig ner och tar upp lite snö.
Innan jag vet ordet av så har hon kastat en snö boll på mig och skrattar hysteriskt.
Mitt leende blir större och jag kastar en snö boll tillbaka på henne och det bryter ut i ett stort snöbolls krig mellan oss.
Jag märker tjejerna som står längre bort och filmar.
Dom har mobilerna uppe och riktade mot oss.
Alltså måste dom veta vem jag är och Zandrah ja dom vet om henne.
Hon har fått så mycket hat och jag mår så dåligt av att se det.
Det är värre att se vad som dom skriver om henne än om mig...
Men det värsta är nog vad vissa skriver om Olive det gör så ont att dom inte kan acceptera min egen dotter utan att dom lägger ut bilder och skriver hur ful och äcklig hon är bara för att hon liknar Zandrah.
Hon är ju mitt eget kött och blod.
Zandrah står med ryggen mot mig och jag går fram till henne och lägger armarna om henne.
-"Det där var kul"SKrattar hon fram.
-"Vill du gifta dig med mig Zandrah"Frågar jag och blir själv förvånad av min fråga det var inte meningen att jag skulle säga så jag skulle säga ja det var kul..
Men tydligen hade min hjärna och mitt hjärta andra planer än vad jag trott.
-"Ja"Säger hon och vänder sig mot mig och jag känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare.
Jag fumlar med handen i fickan och tar upp ringen och går ner på knä framför henne och hon skrattar lite men man kan se att hon försöker hålla tårarna inne.
Jag öppnar asken med ringen i och hon sträker fram handen mot mig.
Den glider enkelt på och jag kan höra tjejerna lite längre bort skrika och gråta men just i det här ögonblicket bryr jag mig inte jag vet i alla fallt att just nu har jag hela min värld i mina armar.
Jag kysser henne och den är så anorlunda mot alla våra andra kyssar så mycket mer kärlek.

Jag fumlar med min mobil och söker på youtube och ger den till Olive.
Hon tittar frågande på mig innan hon tar mobilen från mig.
Ett leende formas på hennes läppar när hon ser mig och Zandrah komma upp på bilden.
Japp det är videon som fansen filmade.
Den finns på Youtube.
Jag brukar kolla på den när jag saknar henne som mest.
Jag tror jag har kollat på alla klipp med henne i om och om igen sen olyckan.
Louis kommer tillbaka och nickar mot mig och jag fattar vad han menar.
Jag låter Olive se klart videon och sen går vi mot V.I.P ingången.
Japp att vara två medlämar i ett förredetta pojkband kan vara en riktigt bra sak ibland...
-"omg!!!"Utbrister Olive när Louis sätter ett pass över hennes hals.
När vi kliver in i arenan så ler jag det var länge sen jag var här.
Senaste gången var våran avslutnings konsert.
De var hemsk...
Vi grätt hela tiden.
Jag vet inte om jag grätt över att det var över eller Zandrahs död eller både och.
Det enda jag minns var att fansen var helt förstörda och under Moments så satte jag mig ner mitt på scen och grätt som en liten bebis.
Min mamma fick komma ut och krama om mig.
Det var riktigt pinsamt jag var ju en vuxen man då liksom.
Men det kändes bra.
En man vissar oss till våra platser som är på första raden.
Jag trodde först att Olive skulle svimma när hon såg platserna.
Nu är jag riktigt orolig när han kommer att komma ut på scen...
Igentligen känns det fel att hon är så kär i någon som är 20 hon är bara 15 och ska fylla 16...
Nu förstår jag hur föräldrarna till våra fan såg oss om dom var i den åldern.
Vissa är ju till och med mindre än Olive.
När förbandet kommer ut ler jag lite.
Dom liknar lite 5sos.
Ett leende sprider sig på Louis läppar när han ser det.
Minnen...
Efter en timme så slägs arenan er för andra gången och alla skriker.
WOW det var längesen man hörde så mycket skrik på en och samma gång.
Nu förstår jag hur alla i publiken kände sig.
Ut på scen kommer en kille och går fram till mickrofonen.
Han tar den i handen och när han för den mot munnen dubblas skriken.
-"HELLO LONDON!!!"Skriker han och det på minner mig mycket om Liam som alltid gjorde så där.
-"Det här är en Cover av ett riktigt fram gångs rikt band som min syster gillar jätte mycket. Det är synd att dom splitrades för några år sen."Säger han och snart är han uppe med en gitarr i famnen och så fort han tar första acordet vet jag vilken låt det är.
Olive tittar på mig med tårar i ögonen och jag ler mot henne.
Hon vet också vilken låt det är.

Your hand fits in mine
Like it's made just for me
But bear this in mind
It was meant to be
And I'm joining up the dots
With the freckles on your cheeks
And it all makes sense to me

-------------------------

kommentera vad du tycker :)

Jag låter strek efter strek komma fram på bilden och sart kan man ursilja personen som sitter i fönstret och tittar ut.
Hela bilden är målad i gråt och svart.
Mina målar skils har jag fått tack vare att Zayn började måla med mig i tidigt ålder.
-"Olive du skulle måla din egen sorg inte någon anans sorg"Säger min lärare och tittar på mig när han går förbi mig.
Lars är ganska sträng han säger alltid att vi ska utgå från våra egna känslor...
Jag utgår från mina egna känslor...
Tror jag det här är det som jag har mest sorg för det var 5 år sen...
-"Du ska särskilt inte måla någon dum kändis från ett band som splitrats..."Säger han och inser sen vad han sagt när han tittar på mig och man kan se ångern i hans ögon.
Jag antar att han vet vilka dom är och vad som hände med dom...
Det var ju faktiskt över hela nyheterna.
-"Jag kommer ringa hem till dig så får dom där hemma snacka med dig om saker och ting"Säger han sen och jag nickar mot honom som svar.
Självklart får jag hemringning för det...
Men det är inte som om dom är förvånade jag får det hela tiden.
Louis säger att det är bra att jag går min egen väg och utrycker saker och ting på mitt viss...
Harry ja han är som han är han tycker att vissa saker jag gör är rätt och vissa saker jag gör är sånna saker jag inte behöver göra.
När klockan ringer ut för dagen kommer Love upp till mig och ler ett litet leende mot mig.
-"Vill du ha sälskap hem från skolan?"Frågar han och jag ser Lux lite längre ner i korridoren...
Hon är yngre än mig men endå en av mina bästa vänner.
-"Jag kan inte Harry kommer och hämtar mig och Lux"Säger jag och han nickar förstående.
Jag tror inte att Love helt förstår vitsen med min familj..
Men det behöver han inte göra heller han vet inget om mitt liv...
Han förstår inte varför jag bor hemma hos Louis och Harry och inte med mina föräldrar.
Om han bara visste min historia.
Hans mamma vet det vet jag för man såg det på henne när jag var hemma hos Love för första gången.
Jag har inte vart hemma hos Love sen dess...
Vi var tillsammans förra året men jag gjorde slut med honom för han ville veta allt som jag vart med om och jag vill inte berätta allt jag försöker att förtränga så mycket det bara går.
Alla saker som jag sett som flera år senare kommit tilluppfyllelse.
-"Olive!!!"Ropar Louis röst och jag tittar på honom.
Han står på ena sidan parkeringen och Harry står på andra med Lux...
Jag trodde jag skulle åka med Harry hem varför åker dom båda ut när vi ska hem?
-"Du och jag ska åka och hälsa på Niall"Säger Louis och tittar på mig och jag försöker andas normalt..
Det är 3 år sen jag senast såg Niall...

2020:

Jag går med små steg in i rummet och känner den stora klumpen i min mage bara bli större och större.
Pappas hand ligger som ett skydd från allt ont på min axel.
När vi ser mamma ligga där i sängen helt blek känner jag den obehagliga känslan och kommer ihåg då jag såg det första gången.
Det var när jag var 3 vi var i stugan Harrys stuga det var då jag satt på golvet och såg henne Hailey hon sa att något hemskt skulle hända min mamma och hon målade upp det hon såg i min mammas dröm.
Det var kul då nu är det bara läskigt.
Vad är det för fel på mig?!
Jag tittar upp på Pappa som snart låter sin hand glida ner från min axel.
Han går fram till sängen och sätter sig ner och innan jag vet ordet av så rinner tårarna ner för hans kinder.
Det är första gången jag ser honom gråta.
-"Pappa"Säger jag och han tittar upp på mig med rödgråtna ögon.
Jag går fram till honom och han drar in mig i en kram och jag kan inte hålla tårarna inne längre.
Det var precis som jag sett det förut.
Jag vet redan vad som hänt men det var inte exakt samma som i hennes dröm.
Hon skulle bara gå till affären för att handla men hon kom inte så långt.
Om hon bara hade sett bilen...

Niall:

Jag vet inte hur länge jag suttit bredvid hennes säng det spelar ingen roll jag vill inte veta hur länge jag stirrat på hennes liv lösa ansiktsutryck.
Jag vet att hon inte är död men det som skrämmer mig är alla dom maskinerna som behövs för att hålla henne vid liv.
Louis var förbi för någon timme sen och hämtade upp Olive.
-"Snälla lämna mig inte vi skulle ju ha ett långt och lyckligt liv jag gör vad som helst"Säger jag och kramar om hennes hand med mina.
Hennes hand är kall och jag vill så gärna värma upp henne.
-"Du får inte lämna mig du får inte"Säger jag och känner hur jag får svårt att andas när jag pratar jag kan ju för i helvete knappt prata för att min hals drar i hop sig av all gråt.
Jag kippar efter luft och tittar ner på hennes släta ansikte.
Hon ser ut som hon sover..
Bara mycket lugnare hon har haft mardrömar på senaste tiden och det skrämmer mig verkligen.
Mina tårar gör det svårt för mig att se klart men endå envisas jag med att försöka se på henne.
Jag vill inte att det här är slutet....
DET FÅR INTE VARA SLUTET!!!
-"Snälla lämna mig inte snälla"Säger jag och fler tårar rinner ner för mina kinder.
Det enda ljudet som hörs är mina andetag och hjärt masikens lugna pipande.
Jag vet att om den börjar pipa okontrolerat då är mitt liv slut.
Då finns det inget kvar...
Vad skulle det finnas kvar om hon försvinner hur ska jag kunna leva.
-"Jag kommer i håg när vi hade den där skol uppgiften om Romio och Julia och du sa att du ville att din livskärlek skulle leva för er båda.... Jag kommer i håg hur jag hade sagt att du inte fick tänka så...Jag är rädd Zandrah för jag är inte säker på att om du lämnar mig om jag kan leva för oss båda."Säger jag och känner hur väggarna rör sig närmare mig.
Jag måste ut hör i från men jag kan inte läma Zandrah jag får inte lämna Zandrah.

-"Jag lovar dig Niall att en dag kommer den mest perfekta tjejen komma för dig och då kommer du veta att utan henne kommer du aldrig kunna leva ditt liv"

Zandrahs röst ekar i mina öron som hon hade utalat orden nu.
Men ärligt det var flera år sen hon utalade dom orden till mig.
Jag förstog aldrig vad hon menade med dom..
Förens nu...
Jag kommer inte kunna leva mitt liv utan Zandrah om hon försvinner från mig kommer mitt liv försvinna.
Inte den delen hon har i mitt liv utan det kommer försvinna helt..
Varför?
Jo för att Zandrah är mitt liv.

Louis:

Jag tittar på Olive som sitter inne i vardagsrummet jag klarar inte av att se henne så här.
Det känns som om jag ska bryta ner inifrån jag klarar inte av att veta att Zandrah är på sjukhus och att det är bara maskiner som håller henne vid livet.
En sak som skrämmer mig mest är att jag vet att det kommer inte vara länge.
Zandrah kommer inte att vakna och jag vet att Niall vet om det men vägrar ta in det i sitt lilla huvud.
Min blick åter går till Olive som sitter och tittar rakt ut i tomma intet.
Harry har försökt få henne att äta något i snart en halvtimme nu men hon har inte visat ett enda tecken på liv.
-"Olive du måste äta"Börjar Harry igen för kanske 5 gången den här halv timmen.
Han försöker få Olive att äta lite fil och just när han försöker trycka in lite i hennes mun rör hon på sig och tar skålen ur hans hand och häller det över hans lockar.
-"VAD GÖR DU?!!"Utbrister Harry med inser försent att det inte är rätt läge att skrika på en 10 åring som just kommit tillbaka från att sett sin mamma näst intill död...
-"Hon kommer inte vakna upp eller hur?"Frågar hon och tittar rakt på mig.
-"Ljug inte Louis"Säger hon och hennes ögon borar sig in i min själ.
-"Nej"Säger jag tyst och får världens jävla blick av Harry.
Men vad skulle jag göra jag kan inte ljuga för henne.
Hennes ögon tåras och jag tittar på henne det är hemskt att se henne så här.
Det blir bara svårare att försöka att inte släppa ute mina egna känslor när hon är så här.

 ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet jag vet ni vill inte att hon ska dö men alla sagorr har intte lyckliga slut eller?

Jag lovade er något annorlunda och det är det ni kommer få nu:)

Älskar er

Kommentera

-Erika

2025:

Olive:

Mina fötter slår mot asfalten och vattnet från regnet spräter upp på mina ben.
Varför ska det vara så sjukt dåligt väder?
Eller föresten fråga inte jag vet redan det var 5 år sen i dag.
-"Olive!!!"Hör jag Love ropa efter mig.
Jag stannar och han kommer upp bredvid mig jag kan se blicken han slänger på mitt röda hår och ger mig ett litet leende.
Han tyckte att det var det värsta jag gjort att färga mitt blonda hår körsbärs rött...
Han vet inget om mitt förflutna så han vet inte varför jag färga det.
-"Vad ska du göra i kväll?"Frågar Love och tittar på mig med hop i ögonen.
Hur gärna jag skulle säga inget vet jag precis vad jag ska göra i kväll och varför.
-"Något"Säger jag och tittar ner i marken för att sen känna hans besvikna ögon på mig.
-"Varför stänger du ute alla som försöker bry sig om dig?"Frågar han och jag tittar upp på honom.
-"Bästa sättet att inte få sitt hjärta krossat är att låtsas som om man inte har något hjärta"Säger jag och försöker trycka bort tankarna på vem som lärde mig dom orden.

Love:

Hennes blå ögon tränger sig in i mig och jag känner en rysning gå igenom mig.
Det är något skumt med den tjejen och absolut inte bara att hon är grymtmycket smartare än alla andra i våran årskurs.
Sättet hon beter sig på får mig att må illa för jag vet att något inte står rätt till med henne.
När jag berättade för min mamma om henne tittade hon bara på mig med ett svagt leende innan hon ruska på huvudet.
Det var som om hon visste vem Olive va och om hennes förflutna.
Jag skulle gärna googla på henne men min mamma har blokerat alla saker som gör att jag kan kolla upp henne.
Det är som om mamma inte vill att jag ska komma på vad som hänt med henne.
Kanske vill jag inte det.
När vi närmar oss skolan så ser jag Lux stå lutad mot cykel stället med ett leende på läpparna.
-"Olive!!"Ropar hon och Olive tittar upp på henne och dom ger varandra lednsa leenden.
Jag vet att Lux har känt Olive länge och att dom nästan växte upp tillsammans så hon måste veta om Olives förflutna.
-"Du vet vilken dag det är i dag"Säger Olive och Lux nickar ledsamt på huvudet.
VARFÖR HÅLLER DOM SAKER HEMLIGT!!!!
Det var precis som första dagen som Olive klev in i skol bygnaden alla lärare viste redan vem hon var och gav henne ledsna blickar.
Ingen vet typ om nya elever på våran skola så det är verkligen annorlunda.
-"Följer du med mig hem sen?"Frågar Olive Lux och Lux nickar bara innan vi går in i skol byggnanden.
Våran första lektion är Musik och jag kan se ett litet leende på Olives läppar.
Vi går tillsammans in och sätter oss på våra platser.
-"I dag ska vi spela instrumänt ni får själva välja vilket"Säger våran lärare Maria.
Lux försvinner bort med några andra tjejer till trummorna och jag går tillsammans med Olive bort till gitarrerna.
Hon plockar ner en svart gitarr och börjar stämma den och innan jag vet ordet av så spelar hon en melodi som jag hört min mamma spelat ett antal gånger på cd.
-"If we could only have this life for one more day If we could only turn back time You know I'll be your life Your voice Your reason to be My love, my heart Is breathing for this Moment in time I'll find the words to say Before you leave me today" Sjunger hon lågt och jag kan se hur min musik lärare får tårar i ögonen.
-"Olive kan jag få prata med dig utanför?"Frågar hon och Olive reser sig upp och följer med henne ut.
Jag ser hur dom pratar men jag vet inte vad dom pratar om och sen ser jag hur Maria kramar om Olive och snart är dom inne i musik salen igen.

2014:

Niall:

Jag drar bak en hårslinga på Zandrahs hår och låter min hand leta upp hennes.
Ett leende sprider sig på mina läppar när jag ser den lilla ringen som sitter på hennes finger.
Den passar verkligen perfekt där.
Jag kan inte fatta att vi ska gifta oss om några veckor.
Jag gjorde verkligen det bästa beslutet i mitt liv när jag friade till henne i slutet av förra året.
Killarna tyckte att det var förtidigt och dom visste inte om Zandrah skulle förstå min kärlek till henne men det gjorde hon och nu sitter jag här och kan säga att jag är förlovad.
När vi kom ut på twitter fick hon ganska mycket hat och hon får fortfarande ganska mycket nu men inte lika mycket som innan.
Dom har inset att jag var kär i henne innan och helt ärligt alla fansen är helt nere för Olives charmiga söt het.
När jag la ut bilden som Louis tog på oss på min twitter var det ett himla liv men det slutade underbart.
Jag har inset att nu när jag fått tillbaka Zandrah i mitt liv kan jag inte leva utan henne det skulle vara svårare än att vara i en öken utan vatten.
Jag och Zandrah bestämde att Louis och Harry ska vara gud föräldrar för helt ärligt så finns det inga bättre gud föräldrar än dom.
Lux och Olive har träffats och dom är riktigt bra kompisar nu för tiden.
Sjukt gulliga bilder lägger Harry instagram då han på både Olive och Lux.
-"Niall?!"Hör jag min mammas röst ropa från dörren och jag reser mig upp och ser till att Zandrah inte ramlar ner från soffan.
-"Mamma"Säger jag och kramar om henne.
Hon har åkt hitt ända från Mullingar för att umgås med mig,Zandrah och Olive innan bröllopet.
Zandrahs mamma ska komma i morgon bitti och så ska dom titta på brudkläning till Zandrah.
Min mamma ska sova i gäst rummet medans Zandrahs mamma sover i Olives rum medans Olive sover hemma hos Louis och Harry...
Det var faktiskt hennes egen ide hon bad om att få sova där i stället för i mellan mig och Zandrah.
Jag vet i alla fall en sak Olive kommer aldrig i hela sitt liv kunna se skilnad mellan ett förhållande på två personer som är av samma kön och två personer som inte är.
Det är ingen större skilnad kärlek är kärlek det är bara det att alla tänker inte på det visste...
Det är därför både Louis och Harry bryter ner i bland för att dom klarar inte av att hålla det hemligt men dom måste.
Jag tror att Louis har blivit av med Eleanor men jag är inte säker han har inte sagt något men han ler oftare och så är hon inte omkring honom men jag vet inte riktigt.
Jag vet inte ens om han vet själv men han är väl glad att vara utan henne så länge som möjligt.

2025:

Olive:

Jag sitter inne på min matte lektion och tittar rakt upp i taket jag vill härifrån det blir bara svårtare och svårare att andas här inne.
Särskilt när man ska se hur min lärare ger mig ledsna blickar och har ordet Directioner in tatuerat över ett par blekta ärr på sin arm.
Jag vet att flera Directioner tatuerade över deras ärr när one direction slutade vara one direction.
Dom tatuerade saker som visade att dom aldrig skulle sluta älska dom och det är riktigt gulligt men också riktigt dumt.
När klockan ringer ut inser jag att det bara är Bild kvar på dagen och jag älskar bild för det är underbart kul.
-"I dag ska vi utrycka känslan sorg"Säger min bild lärare Lars och jag tittar på honom.
Han är en medelåldersman.
Vi får papper framför oss och jag tittar på det.
-"Jag vill att ni målar eran känsla av sorg inte vad ni tror är sorg. Jag vill att ni går tillbaka i erat minne och tar fram det som ni tycker är sorgligt. Kom i håg att det är okej att gråta när ni gör det här det vissar bara att ni bryr er"Säger Lars och några tjejer längsbak snyftar till.
Jag gråter inte jag är verkligen inte personen som gråter när andra ser på.
När jag låter pennan nudda pappret så vet jag att jag kommer få ett samtal hem över vad jag målar för något men just i detta ögon blick så bryr jag mig inte.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hoppas att jag förrvirade er en aning helt ärligt så vill jag veta vad ni tänker just nu :)

Kommentera 

Älskar er

-Erika

Det här kapitlet är skrivet tack vara Hannas kommentar på förra kapitlet :) Jag blev så glad när jag läste den och blev bara tvungen att skriva det här kapitlet :)

---------------------------------------------------------------------------

Perrie:

Jag sitter i vardagsrummet tillsammans med Zayn som sitter och håller på med mitt hår.
-"Ditt hår passar i den här färgen"Säger han och visar mig en av dom rosa slingorna.
Det säger han varje gång jag byter hårfärg.
-"Jag tycker ditt hår passar i alla färger"Mumlar han mot min axel och jag kan känna hur ett leende sprider sig på mina läppar.
-"PERRIE HJÄLP!!"Skriker Louis som kommer in springande med Olive bakom sig.
Efter dom kommer Harry som är dyng dur....
Vad har dom gjort mot den stackars pojken.
-"Vad har ni gjort?"Frågar jag och Louis säger något om regn Harry och Sjön.
Slängde dom Harry i sjön när det regnade?
Det var väl elakt...
Jag antar att det var Louis ide för ingen annan skulle kunna komma på något så elakt särskillt inte en tre årig flicka.

Niall:

Jag ligger i sängen och tittar ner på Zandrah som har sitt huvud lutat mot mitt bröst.
Vi har legat här inne i snart 1 timme och bara pratat.
Jag antar att man kan säga att vi är tillsammans igen.
-"Mamma? Pappa?"Hörr jag från dörren och ser Olive stå där med ett litet leende på läpparna när hon ser oss i den positionen som vi är i.
-"Hej gumman"Säger jag och ler mot henne.
Hon kommer fram och lägger sig vid oss och jag ler mot henne.
Mitt liv är helt perfekt jag skulle kunna stanna precis här för alltid!
Alla ljud utifrån stänger jag ute det enda jag hör är Zandrah och Olives gämna andetag.
Snart blir bådas andetag djupa och jag inser att dom somnat.
Mina ögon lock känns också väldigt tunga men jag kan inte förmå mig själv att falla in i sömnen jag vill inte somna jag vill minnas det här ögonblicket så länge som möjligt.
Allt är helt perfetk just här just nu.
Men snart kan inte ens jag stå i mot sömnen och låter mina ögon lock falla över mina ögon och ta mig in i drömmarnas land.

Louis:

Jag kliver in i Nialls rum för att fråga om jag kan få låna hans mobil laddare för jag tappa bort min men jag stannar i dörren när jag ser bilden framför mig.
Där på sängen ligger Zandrah,Olive och Niall tillsammans som en riktigt familj.
Jag tar upp min mobil som bara har 2% bateri kvar och knäpper ett kort på dom för ärligt dom ser helt underbara ut.
Zandrah har sitt huvud på Nialls bröst och Olive ligger i mellan Niall och Zandrah hon ligger nästan uppe på dom.
Harry kommer upp bakom mig och vissar mig min telefon laddare.
Han stannar när han ser det jag ser och ett leende sprider sig på hans läppar.
-"Kom jag hitta din laddare låt dom sova"Säger han och tar min hand.
På sig har han pjamas och hans kinder är rosiga fortfarade från kylan som kom från vattnet som Jag och Olive....
Okej mest jag slängde han i.
Vi går tillsammans ut till vårat rum och jag lägger mig ner i sängen.
-"Kom här"Säger jag och Harry ler.
Han tar min mobil och lägger den på laddning sen kommer han och lägger sig vid mig.
Jag känner hur han gosar in sitt huvud mot mig och jag ler lite.
-"Du är så mjuk och gosig Louis"Säger Harry och jag drar dramatiskt efter andan vilket får oss båda två att skratta.
-"Påstår du att jag är fet?"Frågar jag dramatiskt och skämtsamt och Harry ler mot mig.
-"Nej jag påstår att du är mjuk och gosig precis som jag vill ha dig"Säger Han och jag ler mot honom.
Han börjar göra små cirklar på min arm med sin hand och jag känner hur jag ryser av välbehag.
Jag älskar Harrys närhet han är som en liten katt unge.
-"Louis tror du att vi någonsin kommer få komma ut?"Frågar Harry mig och jag kan höra osäkerheten i hans röst.
Han tänker på det ofta det vet jag och det gör jag också.
Jag vet hur mycket jag sårade honom när jag skrev att Larry är Bullshit...
Jag sårade mig själv också men jag var tvungen Modest sa att jag skulle skriva det och om jag inte gjorde det så skulle dom göra det.
-"Jag lovar dig Harry en dag så kommer vi vara fria"Säger jag och han ler mot mig.
Det är ett löfte som jag vet att jag kan hålla jag vet bara inte hur långt det är kvar till den dagen det kan vara 1 dag det kan vara 2 månader det kan vara 6 år jag vet inte det är bara och vänta och se.
-"Jag kommer i håg förra gången någon av oss frågade den frågan"Säger Harry och jag gömmer mitt ansikte i hans arm.

Jag sitter på golvet inne i min lägenhet och läser alla tweets.
Alla är om mig och Eleanor att vi är de perfekta paret och att vi borde gifta oss.
Alla som skriver och Larry får enormt mycket hat och det sårar mig för dom annar inte hur nära saningen dom är.
En massa tårar rinner ner för min kind när jag hör hur dörren öppnas och in kommer Harry och ser oroligt på mig.
-"Louis"Säger han och sätter sig ner bredvid mig och drar in mig i en kram.
-"Läs inte det där"Säger han och tar mi mobil och jag lutar mig mot honom.
-"Jag älskar dig Harry tror du att vi någonsin kommer få komma ut?"Frågar jag med tårarna rinnande ner för mina kinder.
-"Jag lovar att det kommer vi någon dag."Svarar Harry och kysser mitt huvud.

2025:

-"Louis snälla säg något snälla"

2013:

Zayn:

Jag ligger bredvid Perrie i sängen och pillar med hennes rosa hår.
Det passar henne verkligen.
Vad är det jag sägeer Perrie passar i allt.
-"Zayn tror du att Harry och Louis kommer få komma ut så länge ni är one direction?"Frågar Perrie mig länge och jag tänker efter.
Det är något jag tänkt på väldigt mycket.
Kommer Harry och Louis få komma ut så länge One Direction finns?
-"Jag vet inte"Säger jag och jag kan se att hon nickar.
Jag hatar att se två av mina bästa vänner lida så som Harry och Louis gör varje litet steg som dom tar är bevakat.
Varje gång Louis ska gå ut med Eleanor så ser modest till att det finns kameror där..
Det är aldrig så många kameror på någon av oss i vanliga fall.
Dom får också väldigt bra bilder på dom vilket är väldigt väldigt ovanligt om dom inte är arangerade.
Jag vet hur Harry brukar sitta hemma och gråta när Louis tvingas ut och le mot personer och låtsas vara tillsammans med Eleanor.
Jag vet också hur hårt det tog på Louis när Harry och Taylor Swift blev i hop satta av modest.
Louis slutade försöka för han inser att det finns inget sätt att få Harry och Louis att komma ut så länge modest är i mot det.
Louis slutade lägga någon större tanke på vad han gjorde med Eleanor så det är typ bara Eleanor som bygger upp deras fake förhållande.
Men det förstås jag är inte säker på att hon heter Eleanorr heller det är vad vi har blivit tillsagda att hon heter men hennes kompisar kallar henne Tina så jag är inte säker.

 ----------------------------------------------------------------------

Kommentera gärna vad ni tycker :) <3

Älskar er

-Erika

Niall:

-"Titta på dom liksom dom är så perfekta för varandra"Säger en röst som jag tror tillhör Louis jag är inte riktigt säker jag är aldeles för trött för att veta helt säkert.
-"Var lite tyst Louis dom sover"Säger en annan röst som jag genast hör att det är Perrie.
Hennes röst är inte jätte svår att känna igen då det bara är två tjejer i huset som inte är Zandrah och Olive.
Olive har ofta svårt att utala visa ord och Zandrahs röst har Irländsk acsent så det är inte svårt att höra deras röster.
Perrie och Danielle har också väldigt olika röster så det är lätt att höra.
Men killarnas dom blandar jag i hop när jag är trött för dom hör jag varje dag och är aldeles för välbekant med för att kunna sätta ut vem som är vem när jag inte riktigt är vacken.
Särskillt inte när alla pratar i mun på varandra.
-"Vänta här se till att dom inte rör på sig... Harry gör inget dumt"Säger samma röst och nu är jag säker på att det är Louis.
Nu när det inte är massa mummel i bakrunden så vet jag och han nämnde Harry ingen annan av killarna skulle göra det.
Jag hör hur han skyndar sig ut ur rummet men jag årkar inte öppna ögonen för jag ligger så bekvämt här med Zandrah mot mig...
Juste ja undra om det är det som dom snackar om?
Det måste vara det.
-"Olive kom med mig här"Säger Louis och snart hör jag Olives lilla söta skratt eka i rummet.
Louis måste verkligen göra något dumt här.
Jag hör ett klick från en kamera och då reagerar mina ögon atomatiskt
Jag slår upp dom och tittar rakt in i Louis ögon som är bara någon decimeter från mig.
Han skriker till och Zandrah öppnar trött sina ögon innan hon gömmer ansiktet mot mitt bara bröst.
Louis awwar tillsammans med dom andra och Zandrah letar efter något att slänga på dom.
Jag ger henne en kudde och hon mumlar fram något som ska låta som ett tack.
Sen slänger hon den mot det hållet hon hör ljudet och bam Louis har en kudde mitt i ansikte.
Alla börjar skratta åt honom och Zandrah slår till mig löst på armen för att vissa att jag ska sluta skratta och jag ska vara ärlig jag försöker men lyckas inge bra.
Snart reser Zandrah sig upp och tittar argt på Louis som skrek och jag ler mot henne.
-"Jag tycker inte om att vakna"Säger hon och går ut ur rummet.
Olive tittar upp på mig med sina stora blå ögon och jag ler mot henne och får ett litet leende tillbaka.
Louis lyfteer upp henne och sätter henne bredvid mig.
-"Så Niall när ska du berätta för våra fans om Zandrah och Olive?"Frågar Liam och jag vet att ha är seriös eftersom man hör det i hans röst
Danielle sätter sig ner bredvid Olive och Olive börjar genast att hålla på med Danielless hår.
Perrie tittar på mig och Zayn lägger armen om hennes axlar.
Dom är verkligen perfekta för varandra.
-"Jag vet inte jag ska snacka med Zandrah och ni vet att Modest måste veta innan vi gör något vi får inte göra något utan att dom vet"Säger jag och Liam nickar.
Han vet att jag har rätt Modest låter oss inte göra något utan att berätta för dom först.
Dom vet till och med att vi är här och allt.
Jag får inte åka hem till Irland utan att berätta för dom.
Jag får knappt lämna huset utan att berätta vart jag ska.
Harry tittar på Danielle och Olive och ett leende sprider sig på hans läppar.
Jag vet att han har en svaghet för den lilla blonda tjejen.
Det är ju tack vare henne Louis är så lycklig just nu.
Om det någon gång fixar sig mellan mig och Zandrah så vill jag att Louis ska vara den som tar hand om Olive när vi är borta tillsammans.
Jag hoppas att saker och ting fixar sig mellan mig och Zandrah inte bara för Olives skull utan för att jag fortfarande har känslor för henne.
Louis måste ha sätt att jag är djupt ner sjunken i mina tankar för han lägger en hand på min axel.
När jag tittar upp mot honom ler han ochger mig en lätt nick för att vissa att ha förstår mig.
Jag älskar verkligen killarna dom är mina aldra bästa vänner.
Mitt liv skulle vara så tråkigt utan dom.
Vist jag skulle kanske vara tillsammans med Zandrah fortfarande men nu inser jag att jag skulle inte gjort saker och ting annorlunda mot vad jag gjort om jag fick göra om det.
-"Olie ska vi gå och leka med dina dockor?"Frågar Perrie och Olive nickar glatt.
Snart försvinner Danielle,Perrie ,Olive och... LOUIS?
Alla tittar efter Louis som går efter med ett leende på läpparna.
Harry är den första som bryter ut i skratt och jag ler mt honom.
-"Jag ska gå och snacka med Zandrah"Säger jag och Liam ger mig en lycka till klapp på axeln.
Zayn bara tittar medlidande på mig.
Han kanske inte vet hur jag känner men jag vet att han kan föreställa sig.

Olive:

Jag sätter mig på golvet och Louis väljer dockan med orange aktigt hår.
-"Jag ska döpa henne till Ed Sheeran"Säger han och Danielle skrattar åt honom.
Jag förstår inte vad som är så roligt men det verkar Danielle och Perrie göra.
Dom sätter sig ner bredvid mig och tar varsin docka.
Louis sitter lever sig verkligen in i lekandet med Dockorna han verkar verkligen gilla sin docka Ed Sheeran.
Perrie döper sin till Olive och varje gång hon säger det ler jag mot henne.

2025:

-"Jag menade aldrig något illa"

2013:

Senare på kvällen sitter jag och Louis utanför huset och tittar upp på stjärnorna.
-"Louis tror du att mamma och pappa någonsin kommer bli tillsammans igen?"Frågar jag och Louis tittar ner på mig med ett av sina speciella leenden.
-"Ingen vet ur framtiden kommer se ut men vi kan alltid hoppas på det"Säger han och kysser min panna.
Jag tycker om att vara med Louis han behandlar mig som en lillasyster.
Det känns inte konstigt alls för det känns så naturligt att vara med Louis.
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var kär i Louis men det är jag INTE Louis är bara en riktigt snäll kille som jag gillar att umgås med...
Vad är det jag säger jag är tre jag ska inte kunna såna grejer.
Harry kommer ut genom dörren och sjunker ner bredvid Louis och lägger sin arm runt honom.
Med ett leende tittar Louis upp på den yngre pojken som har ett barnsligt leende på läpparna.
-"Vad pratar ni om då?"Frågar Harry och vänder blicken mot mig och jag rycker på axlarna.
Louis inser att jag bara vill dela det jag sagt med honom och rycker på axlarna han också.
Harry ler lite mot oss och inser att vi inte kommer berätta något för honom.
-"Så berätta Olie vad gillar du att göra mer än att leka med dockor?"Frågar Harry och jag ler mot honom.
-"Dans"Säger jag med ett stort leende på läpparna och Louis ler mot Harry för att vissa att han redan visste det.
Harry skrattar lite åt Louis och vänder sen sin blick tillbaka till mig.
-"Jag tror du kommer bli en fantastisk dansare Olive"Säger han saningsenligt och jag ler mot honom.
Jag gillar att Harry är så ärlig mot mig.
Kanske ska jag fråga vad han tror om mamma och pappa?
Men det kanske är fel Louis svarade ju klokt på den frågan så varför ska jag behöva ett till klokt svar av Harry?
Varför måste jag vara så liten och dum medans alla andra vet vad som är rätt och fel.
Louis lyfter upp mig i sitt knä och jag lutar mitt huvud mot hans bröst och jag kan se hur Harry ger mig en fejkad avensjuk blick.
-"Försöker du sno min pojkvän Olie inte coolt"Säger han skämt samt och jag ler mot honom samtidigt som jag skrattar.
Louis bröst korg vibrerar av hans skratt och jag ler lite.
Jag gillar att se Louis lycklig han har det mest underbara leendet.
Det liksom syns i hans ögon när han ler på riktigt.
Jag vet att Harry också ser det för ha får alltid något mjukt i blicken när han ser Louis leende.
Först trodde jag att Louis,Harry och Zayn var värsta bad boys med tanke på deras tatueringar men dom är inget sånt alla tre är jätte snälla.
Zayn försöker verkligen att sluta röka och jag vet att det är svårt.
Malin röker och försöker sluta hon har berättathur svårt det är för mamma ett antal gånger så jag förstår att det är svårt.
Louis tatuerade kropp får honom att se mycket annorlunda ut mot bilderna mamma vissa men inte på ett dåligt sätt jag gillar Louis precis som han är.
Harrys hår är inte lika lockigt som på bilderna och han har mycket mer tatueringar. Han ser annorlunda ut han med men dom har verkligen underbara personligheter.
Igentligen ser ingen av dom ut som på bilderna.
Men det förstås det har gått 3 år sen bilderna togs.

-----------------------------------------------------------------------------

Här är Kapitel 11 jag är riktigt nöjd med den här fan fiction seriöst allt går precis som planerat.

Jag lovade er att den här novellen skulle vara annorlunda mot den andra och det är bara att hålla ut för tro mig den kommer inom en kort tid... eller lång tid... Ta en kraftig svägning. Ni kanske märker dom gångerna jag skriver ur 2025? det måste vara ett enda stort frågetecken för er varför jag skriver små meningar som folk säger men allt kommer att klarna upp senare jag lovar er det :)

KOMMENTERA <3

Älskar er

-Erika