Jag ställer mig bredvid Josh och tittar upp på honom och ser hur hans läppar är pressade i en linje.

-”Är du nervös?” Frågar jag och han nickar.

-”Jag också..”Mumlar jag fram och han ler lite något som får hans läppar att lämna linjen som dom är pressade i.

Jag gillar hans leende det är vackert.

Han har ett speciellt leende det liksom visar lycka när man ser honom le något jag aldrig sett hos någon annan tidigare.

-”Tänk om jag ramlar” Mumlar jag och han låter ett litet tyst skratt lämna hans läppar.

-”Nej du behöver inte oroa dig för det jag tror nog det är större chans att någon av dom andra ramlar” Säger han tyst i mitt öra då han inte vill att dom andra ska höra vad han säger.

Hans ord får ett leende att sprida sig på mina läppar.

Jag släpper ut ett litet fnitter något som han verkar vara nöjd med att få som respons.

-”Hur kan du vara så säker?” Frågar jag honom och han tittar ner på honom.

-”Titta deras skor… Och sen dina” Mumlar han nära mitt öra och jag kan inte låta bli att skratta åt hans ord.

Jo han har nog rätt då dom har sjukt smal klack och den är skyhög något jag aldrig skulle klara av att gå i.

När jag tittar ner på mina ballerinaskor så inser jag att jag gjort rätt val att välja dom framför att bära klackar.

Snart börjar kyrkklockorna ringa och musiken fyller kyrkan.

Jag tittar på Josh med panik i blicken då jag inte har en aning om hur jag ska göra.

Jo jag vet men jag hatar att ha folk som tittar på mig.

Han ler mot mig något som lugnar mig lite.

Den stora trä dörren in till kyrkan öppnas och jag ser Oliver stå framme vid altaret med ett stort leende på hans läppar.

Med ett djupt andetag så tar jag första steget tillsammans med Josh.

Jag tittar ofta över på Josh för att kunna se att han fortfarande går bredvid mig.

Efter att jag tittat på honom fem gånger innan vi kommit halvvägs tar han ett tag om min hand och jag tittar ner på våra sammanlänkade händer.

Det har aldrig känt så naturligt att hålla någons hand som det är att hålla hans hand.

Varför?

Men utan att tänka något längre på det låter jag ett leende pryda mina läppar.

Hans hand känns så naturlig i min som om den hör hemma där.

Inte ens kände jag så här när jag höll Jacks hand.

Det kändes alltid med Jack som om jag höll hans hand bara för att övertyga mig själv att vi faktiskt var tillsammans.

Vem vet kanske det var så?

Jag släpper ut en suck av lättnad när jag kommer fram till slutet av altaret utan att ha ramlat.

Josh ler hjälpande mot mig innan han ställer sig på andra sidan om Oliver.

Dom andra typ 10 brudtärnorna kommer in och jag kan fortfarande inte förstå varför så många men jag antar att det var så som Martina ville ha det.

När Martina kliver in i kyrkan så tappar jag nästan andan.

Visst jag har sett henne tidigare men hon är vacker.

Hon ser ut som en sago prinsessa från där hon går fram mot altaret.

Hennes klänning är i ljusa färger.

Vit, blågrön och ljus rosa.

Hon ser ut som en stor fluffig cupcake där hon kommer gående.

Vem som helst annars skulle fått det att se löjligt ut men Martina verkar alltid få allt att se bra ut.

Även den hemskt tjejiga klänningen som hon bär nu.

Jag skulle säkert sett ut som en uppstoppad gris i den där!

 

Josh:

 

Jag springer skrattande ut ur kyrkan med Jais hand i min.

Den är ganska liten jämfört med min.

Efter oss hör vi hur dom andra brudtärnorna och gästerna kommer.

Jag är glad att jag fick gå med Jai och inte med någon som skulle vara hundra meter längre än mig för det skulle kännas jobbigt.

Jag brukar inte prata om det med många men jag skäms ganska mycket över min längd för att alla andra är så mycket längre än mig.

Efter att vi sprungit ut ur kyrkan vänder vi oss och delar ut ris till alla personer som kliver ut.

Jag ger till dom som kommer från högersida och Jai till dom som kommer från vänster.

När vi delat ut till alla så kommer hon över till mig.

-”Undra varför man valde att kasta ris och inte pasta?” Säger hon fundersamt och jag börjar skratta.

Det är ju typ små hjärtformade saker som luktar lavendel som kallas ris.

-”Ja för det här går ju att äta” Säger jag sarkastiskt och hon ler lite mot mig.

-”Den där lilla killen verkar inte ha något emot det” Säger hon och tittar bakom mig.

Jag vänder mig om och ser min systerson sitta ner på en sten och äta av riset.

-”Marcus ät inte det där. Du kommer få ont i magen. Det är meningen att du ska kasta det på brudparet” Säger jag och han reser sig upp.

Jag fattar inte vad han gör förens både jag och Jai är fulla av ris.

Han går sen bort till den där jävla stenen och sätter sig igen.

I öronen sätter han i hörlurar och jag kan tydligt höra rocken som spelas på alldeles för hög volym för att hans 8 åriga öron ska klara det utan skada.

Men då det inte är min unge och han nyss dränkte mig i ris så kan jag inte säga att jag bryr mig.

Jag har aldrig gillat min syster val av män.

Hon valde en kille full med tatueringar som både röker och dricker.

Det skulle inte ens förvåna mig om han gick på droger så som han är.

Inte är han trevlig.

Kan inte fatta vad hon ser i honom.

Han liksom bor hemma hos henne hon betalar allt, hon får ta hand om Marcus och det enda han har med henne at göra är sex.

Han pratar knappt med henne om det inte är att han ber om sex.

Jag tror till och med att han är otrogen och har fler tjejer som han behandlar likadant som min syster.

Visst jag borde tycka synd om min syster men jag gör inte det då jag har sagt till henne många gånger att hon förtjänar bättre men det enda hon gör är att skrika på mig.

Så man kan väl säga att jag gett upp på henne liksom.

Hon får väl välja själv om hon ska dejta ett totalt arsle!

-”Josh” Hör jag och vänder mig mot där jag hör rösten.

Mina ögon dras tajt ihop när jag ser tjejen framför mig.

Liljah….

Hon är en av Martinas vänner även min ex flickvän.

Bara det att hon vill inte inse att det är över mellan oss hon tror att jag bara menade medans jag är på tour med killarna.

-”Du är tillbaka jag trodde inte att touren slutade förens om 2 månader” Säger hon och jag ler lite svagt mot henne.

-”Jag ska flyga till New York om 5 dagar för att vara med på en show där sen drar vi iväg igen” Säger jag till henne och jag ser hur Jai tittar upp på henne.

-”New York? Jag ska också tillbaka till New York om 5 dagar” Säger hon och ler mot mig.

Jag kan inte låta bli att le tillbaka.

Hon har ett vackert leende.

--------------------------------------------------

Sorry för lång väntan och för att det är kort men jag har vart/är sjuk och inte orkat skriva :)

 

2+ till nästa

Jag vaknar av att min väckarklocka ringer och hela jag känns som en jävla tegelsten…

Med sega steg reser jag mig upp och gnuggar sömnen ur ögonen.

Klockan är lite över 7 och jag hatar att gå upp tidigt.

-”HALLÅ!!”Hör jag Martinas glada röst eka genom lägenheten när jag sitter vid köksbordet och dricker mitt te.

Hon kommer in hoppande i köket med ett leende på läpparna.

-”Vi ska vara hon frisören om en halvtimme och dom ska fixa oss” Säger hon och ler glatt.

Jag förstår att hon är glad det är liksom hennes stora dag i dag!

Jag är så stolt över henne.

Ända sen vi var mindre har vi pratat om det här.

Allt kommer vara perfekt.

Vi kliver tillsammans in i den ljusa lokalen och jag kan genast känna lukten av hårsprej precis som varje gång man kliver in i en frisör salong.

-”Martina” Säger en tjej och kommer fram till oss och kramar om oss.

Hon presenterar sig som Wendela och hon berättar att hon och hennes kollega Isac kommer hjälpa oss med våra hår.

Jag sätter mig i en av dom vita stolarna.

Isac är riktigt trevlig han pratar på om sin pojkvän Ryan och man kan tydligt se hur han bryr sig i honom.

Jag älskar den lilla glimten i ögonen han har när han pratar om honom som om han är den enda i världen som betyder något för honom.

Kanske det är så det är kanske Ryan är det enda som håller Isac kvar.

Nu när jag tänker efter undrar jag om jag någonsin kommer hitta kärlek som Isac och Martina.

Båda två har hittat deras livs kärlek medans jag fortfarande letar.

Martina säger att det kommer hända när jag minst anar det och jag hoppas att hon har rätt.

Mitt hår är lockat och ligger i stora lockar över mina axlar.

Min lugg är platt och jag gillar verkligen hur resultatet blev.

Jag tittar över till Martina som har sitt rödbruna hår uppsatt i en typ bulle på huvudet.

Hon är vacker.

En av dom vackraste personerna som jag någonsin sett.

Jag ler åt min moster åt hur hon verkar glad över hur det slutade.

Varför kan inte jag vara så vacker som hon.

-”Kom nu Jai du måste träffa Josh innan ceremonin” Säger Martina och man kan se hur hennes ögon är glansiga av tårar som inte får rinna över.

-”Jag kan inte fatta att jag snart ska gifta mig” Säger hon och jag ler lite åt henne.

Hon är alltid så känslosam men jag förstår henne.

Hon har sett fram emot det här ögonblicket ända sen hon var ett barn.

Jag önskar bara att jag hade haft någon som Martina har Oliver.

Men jag får väl bara vänta och se hur mitt liv slutar.

Kanske jag slutar ensam med hundra katter…

Skulle inte förvåna mig då alla som verkar säga att dom bryr sig lämnar.

Jack är inte den enda killen som har lämnat mig.

Han är däremot den enda killen som lämnat mig i London och det är något nytt.

Vi som hade det så bra tillsammans vi var perfekta inga bråk eller något fram tills den där kvällen.

Jag kliver med en suck in i taxin efter Martina.

När jag satt mig börjar min telefon att ringa.

Alinas namn lyser upp på telefonen och jag ler lite åt hur jag lät henne döpa sig själv i min telefon lista..

 

”The Sexiiiiiest person alive is <3 calling you”

 

Jag för telefonen till örat och svarar som vanligt med ett litet ja bara för att få den andra personen att inse att jag lyssnar.

-”JAI DU ANNAR INTE JUST VEM JAG SÅG” Säger hon och man kan tydligt höra att hon inte kan fatta det hon såg själv.

-”Harry Styles?” Frågar jag då jag minns hur hon verkligen tycker om det här pojkbandet One Direction.

Visst dom har bra musik men jag är inget fan av dom.

-”Nej seriöst Jai jag såg Jack tillsammans med Demona” Säger hon och jag skrattar lite åt hur hon säger Demona.

Demona är inte hennes riktiga namn hon heter egentligen Demitria men då hon är en stor jävla bitch så kallar vi henne Demona som i Demon.

-”Jaha?” Frågar jag och inser snabbt att jag inte berättat för Alina att jag och Jack inte är tillsammans mer.

Okej jag tror jag vet vad det här handlar om för jag tror jag skulle reagera på ungefär samma sätt om jag såg Alinas ”pojkvän” tillsammans med Demona.

Hon är inte någon man vill ha sin pojkvän nära.

Jag tror hon har legat med varenda person i New York minst en gång.

Hon svänger åt båda hållen och så länge hon får något bra ut av ”det” så spelar det ingen roll om det är en kille eller tjej.

Hon råkar också vara en av dom mest vackraste personerna i New York med hennes perfekta blonda lockar och hennes perfekta kropp.

Alla killar dreglar efter henne även fast dom vet att dom inte kommer få ut något mer än en one night stand från henne.

Så länge dom får känna hennes kropp mot sin så är dom nöjda.

-”Fattar du inte Jai. Jack är med Demona! …. Vänta nu ska inte han vara med dig i London?” Frågar hon mig och jag suckar lite när jag inser att jag inte kan hålla tyst längre.

-”Han åkte efter att vi bråka för ett tag sen… Jag tror vi är över” Mumlar jag in i telefonen och jag kan tydligt höra hur Alina ropar på någon.

Snart hör jag Marias röst och jag inser att dom satt mig på högtalare.

Jag snackar ett tag med dom och dom inser snabbt att jag inte vill prat om Jack på Martinas bröllops dag.

När taxin stannar så säger jag hej då och följer efter Martina in till hennes stora hus.

Fram kommer hennes andra brudtärnor som är riktigt trevliga.

Jag är yngst av alla och det känns konstigt.

Jag är också kortast av alla och det känns riktigt konstigt då dom andra tärnorna har perfekt längd dom har snygga ben som vissas under deras klänningar.

-”Josh borde vara här om en stund” Säger Amelie en av tärnorna och hon ler snällt mot mig.

Hon har gyllenbrunt hår som ligger i en fläta över hennes ena axel.

Den har hon som dom andra.

Det är bara jag som inte har en fläta för då skulle folk märka att det inte var meningen att jag skulle ha en annan klänning.

Jag är ju kortast så jag ska gå först in i kyrkan något som gör att det ser naturligt ut om jag har annat på mig…

Eller det är i alla fall vad Martina säger och jag litar på henne så ja.

-”Josh” Hör jag en röst säga och snart kommer en kille i svarta jeans och en vit tröja in i rummet.

Han har brunt hår och bakom sig släppar han en resväska.

-”Förlåt att jag är sen men mitt plan blev sent från Australien och jag var tvungen att vänta en timme extra” Säger han i en accent som jag inte riktigt kan tyda från vart den kommer.

Den låter brittisk men också Australiensk.

-”Josh det här är min syster dotter Jade Amanda Ino eller förkortat Jai” Säger hon och pekar på mig.

Han tittar på mig och jag möter dom mest vackraste bruna ögonen jag någonsin sett.

Det är också en liten linje av blått längst in vid ögonen som man inte ser om man inte tittar noga.

Inte för att jag gör det eller något.

-”Hej jag är Josh Devine” Säger han och sträcker fram handen mot mig.

När jag tar ett steg fram för att skacka hans hand inser jag att han inte alls är så mycket längre än mig.

Något som gör mig glad då alla andra i det här rummet är typ jätte långa.

Josh är näst kortast…

Jag är fortfarande kortast…

Jippi….

-”Trevligt att träffa dig” Säger jag.

När jag inser hur mycket min amerikanska accent hörs rynkar jag näsan.

Jag har alltid hatat hur amerikanskan låter.

Visst den kan vara häftig men jag har alltid gillat brittiskan mer.

Liksom tröttnat på att höra amerikanska.

Sen så när man är i London tittar alla konstigt på en om man snackar amerikanska.  

-”Du är amerikansk. Jag var i Amerika för ett tag sen” Säger han och ler ett vänligt leende mot mig.

Ingen av oss verkar inse att vi fortfarande håller handen förens Martina harklar sig och tittar på oss.

-”Jai du kan väl vissa Josh till gästrummet det du brukar stanna i när du inte var i min lägenhet” Säger hon och jag nickar som svar.

-”Följ mig” Säger jag i en överdrivet brittisk accent.

Visst jag bor i Amerika men jag är ju för i helvete halvbritt jag kan min brittiska när jag vill.

Han skrattar lite.

Åh hans skratt låter gudomligt som en ängel.

Han spelar med och tackar mig i en överdriven accent efter att jag visat honom vägen.

----------------------------------------------------------------------

Även fast jag inte alls fick så många kommentarer som jag ville ger jag er det här i dag bara för att jag har lust :)

 

Som ni kanske insett så försöker jag göra Kapitlena lite längre än tidigare. Det är mellan en halv sida eller en sida längre än vanligt :)

 

JOSH IS IN THE GAME!!!!!!!!!

 

2+ bara för att göra det lättare för er!

Jag kliver upp ur sängen och tittar runt i lägenheten.

Det är 6 dagar kvar tills jag åker hem och det har vart så ensamt här i London utan någon med mig.

Jack åkte hem till New York efter vårt bråk och jag ska vara ärlig… Jag tror det var slutet för oss.

Även fast ingen av oss riktigt gjorde slut så var nog det slutet.

Inget mer Jai och Jack…

Jag heter inte Jai egentligen jag heter Jade Amanda Ino.

Mina vänner har alltid kallat mig Jai så det är liksom det som jag har blivit och hetat.

Som ett smeknamn som alla använder för mig.

Jag svarar knappt om någon kallar mig Jade för att jag är inte van vid att bli kallade det.

Det känns bara konstigt.

Med försiktiga steg går jag över det kalla golvet som leder mig till köket.

Om två timmar kommer min moster med en ny klänning som hon lyckades hitta till mig.

Jag kände mig så dålig när jag ringde och berättade att klänningen hade blivit förstörd.

Jag vet hur mycket hon älskade den klänningen.

Ärligt talat gillade jag den klänningen väldigt mycket.

Den satt perfekt på min kropp.

Med en suck gör jag i ordning en kopp te och en macka.

Jag har aldrig vart någon som äter särskilt mycket på morgonen då jag tycker att det känns som om jag ska spy.

Jag hatar den känslan.

-”Jai!” Hör jag min moster Martina ropa in i lägenheten och ett litet leende sprider sig på mina läppar.

Martina är inte särskilt mycket äldre än mig bara 4 år något som gör att det inte är särskilt svårt att prata med henne.

Hennes brunröda kalufs dyker upp inne i köket och jag kramar om henne.

Jag har alltid vart avundsjuk på hennes hår.

Hon har perfekta lockar och hennes lugg ligger platt.

Hon är så himla vacker.

Jag har riktigt mörkt brunt hår så att på vintern ser det till och med svart ut.

Det räcker ner till lite under mina bröst och jag har lugg som hänger över min panna.

Mitt hår är väldigt tjockt något som jag verkligen älskar.

-”Skulle dina två vänner komma över?” Frågar Martina mig och jag suckar.

Både Maria och Alina lovade att dom skulle flyga över men självklart kunde ingen av dom få ledigt från deras jobb.

Alina jobbar som modell och Maria som designer.

Båda två är underbart vackra.

Maria har mörk blont nästan brun aktigt ganska kort hår och är lite smått kurvig vilket får alla hennes kläder att se underbara ut på henne.

Alina har en aningen mörk hy och har det mest underbara bruna långa håret någonsin.

Hennes kropps figur är något som dom flesta 19 åringarna drömmer om.

Sen har vi mig jag är inget jämfört med mina två vänner då dom är otroligt vackra.

Båda två har underbart långa men och kurvor på dom rätta ställena.

Jag har varken stor byst eller rumpa.

Jag ser ut som vilken vanlig person som helst.

Alltid har jag velat bli någon som folk ser men i stället är jag så neutral att folk inte ens skulle se skillnad på mig och vilken annan människa.

Sen är jag otroligt kort det är ju pinsamt hur kort jag är jämfört med mina vänner.

När jag går i högklackat så syns det knappt då jag inte blir särskilt mycket längre.

Jag är 164,5 cm…

Ja det är viktigt att ni vet precis så att ni inte tror att jag bara är 164cm för seriöst det är alvarligt!

Det var också väldigt pinsamt när jag var tillsammans med Jack då han är 184cm sjukt mycket längre än mig!

-”Nej dom kunde inte jobbet du vet” Säger jag och tittar ner i mitt te som det ångar om.

-”Oh vad synd. Men jag lovar det kommer säkert finnas någon du kan prata med” Säger Martina och kysser min panna innan hon sätter sig ner mitt i mot mig.

Hennes ögon har den perfekta färgen av blå.

Varför kan inte jag vara så perfekt som alla andra…

Mina ögon är gröna men blir blåare ju närmare puppilen man kommer.

Längst närmast puppilen är det blått.

-”Jag har klänningen med mig vill du se den?” Frågar Martina och jag nickar för jag vill verkligen se den.

Hon ler och springer ut i hallen och kommer snart tillbaka med en klänning som är inplastad.

Jag tittar på det vita tyget hon håller upp och går sakta fram till det.

Med en frågande blick tittar jag upp på henne.

Hon ler och nickar.

Försiktigt drar jag ner dragkedjan till plasten och tar ut klänningen.

Den är vacker det finns inga ord för hur vacker den är.

Den har en arm som är typ till armbågen och sen andra armen är bar.

Klänningen ser ut att sitta tajt ner till midjan där den sitter löst.

Den är kortare framtill än vad den är baktill något som är otroligt snyggt.

Runt kanterna sitter det ett lager av glitter och man kan tydligt se hur mycket Martina gillar klänningen.

Ärligt så älskar jag den.

-”Den kommer passa perfekt till dina skor och ingen kommer märka att det inte är den rätta klänningen” Säger Martina och jag ler mot henne.

Jag ska ha ett par svarta ballerinaskor då jag har en väldigt stor tendens att snubbla i högklackat något som vi gärna vill förhindra.

Jag vet inte hur länge som jag pratar med Martina om hur perfekt klänningen är.

Det enda jag vet är att vi blir tvungna att springa ner till bilen som väntar på oss som ska ta oss till bröllopsrepetitionen.

Jag kommer få gå ensam ner till altaret i dag för han jag ska gå bredvid kommer inte förens i morgon.

Det var tydligen Olivers kusin.

Oliver är mannen som Martina ska gifta sig med.

Dom är perfekta tillsammans.

-”Jag kan inte fatta att jag ska gifta mig” Piper Martina ur sig och jag skrattar lite.

Det är ganska kul att hon säger det då hon är i mjukisbyxor och en av Olivers t-shirts.

Martina har aldrig vart så mycket för tajta kläder hon håller sig mer till den mysiga stilen.

Själv har jag på mig ett par ljus gula shorts och en ljus grön tröja som är instoppad i shortsen.

Jag älskar ljusa färger dom får mitt mörka hår att synas mer.

Plus så säger Maria att det framhäver min ögonfärg till jätte vacker och eftersom hon arbetar med det så litar jag på henne.

Jag litar alltid på mina vänner för dom brukar ändå alltid ha rätt när jag har fel.

Se bara på mig och Jack mina vänner sa alltid att han inte behandlade mig rätt.

Dom sa också att det dröjer inte länge innan han låter sin avundsjuka gå ut på mig.

Ibland är det jobbigt att dom alltid har rätt men jag är glad att dom har det.

Vi kliver ut ur bilen vid kyrkan och möts av en leendes Oliver.

Han tar Martina i sina armar och viskar något i hennes öra som får henne att rodna.

Aldrig har Jack gjort något sådant mot mig han har alltid vart den mindre romantiska typen.

Han tycker att det är alldeles för töntigt.

Jack har alltid brytt sig om sina vänner mer än mig….

Nu när jag tänker efter vet jag inte ens varför jag var tillsammans med honom så länge som jag var han är ju ett jävla svin mot mig.

Han har aldrig gett mig en komplimang om det inte är om hur bra min mun känns runt honom…

Jag försöker skacka av mig bilden av mig på mina knän framför hans nakna kropp…

Bara tanken får mig att vilja leta reda på en toalett och spy upp min frukost.

-----------------------------------------------------

Här är Kapitel 1!

Hoppas ni gillar det ni kan ju kommentera här nedanför! 

 

Fick inte alla 4 kommentarer på förra men bara för att jag är glad idag för att jag har fått midnight memories plus inga läxor plus 5sos twitcam senare! Så ger jag er detta! Men låt det inte bli en vanna!

 

4+ till nästa!

Liam kliver av scen svettig men lika glad som alltid efter att han vart på scen om inte gladare.

Han tittar över alla personer bakom scen för att få syn på sin vackra fästmö som genast blev accepterad av fansen då hon fick den gamla Liam tillbaka.

-”Du var underbar! Jag kan inte fatta att jag kan höra dig sjunga” Säger Juliette och kysser Liam.

Hon bryr sig inte så mycket i hur svetten rinner från honom då hon älskar honom ändå.

Liam ler.

Under de senaste månaderna har Juliette fått tillbaka sitt minne..

Eller det mesta av hennes minne…

Några grejer som hon har gjort försvinner in i glömskan förevigt.

Men Liam ser alltid till att hon får reda på något som hänt som hon inte vet om att det har hänt.

Han har också märkt hur mycket han kan om henne av de små sakerna som hon gör.

Han är väldigt observant något han inte alls märkte innan ha började gå ut med Juliette.

Juliette har också lyckats lära Liam att dansa.

Dom första gångerna som dom dansade tillsammans klev Liam henne på fötterna hur många gånger som helst men nu kan han faktiskt dansa genom en hel låt utan att kliva henne på fötterna… Mer än 4 gånger.

Hon har inget emot att dansa tillsammans med Liam.

Juliette har också fått chansen att dansa på opera huset i London en möjlighet som hon genast tog till sig.

Nu står det om Juliette i dom flesta klassiska tidningarna och lite överallt i dom vanliga tidningarna.

Antingen är det för att hon är förlovad med Liam Payne från One Direction eller så är det för hennes begåvning inom dans.

Det stör henne inget alls att få uppmärksamhet för att hon är tillsammans med Liam.

Hon vet att han inte kan göra något åt det och att det är en av de sakerna som kommer med när man startar ett förhållande med en kändis.

Men för henne är Liam ingen kändis utan han är bara Liam något som Liam verkligen gillar.

-”Du är så vacker” Mumlar Liam till henne och hon ler lite innan hon kysser honom.

Ända sen deras kyss på sjukhuset har dom inte fått nog av varandra något som ingen av de andra killarna har något emot.

 

Louis och Harry är för den delen också lyckliga tillsammans.

Fast det är ganska svårt att hålla tassarna borta från varandra då dom inte får röra vid varandra på intervjuer.

Fansen misstänker Larry Stylinson medans Modest gör sitt bästa för att dölja det.

Tess försöker hjälpa dom stackars pojkarna ut från den röran men hon är en mot så många och lyckas inte så bra.

Hon lyckades däremot bli av med jobbet så nu jobbar hon som lärare på en skola för unga elever med hörelse förhinder.

Louis och Harry gifte sig föresten när dom var i Usa för några veckor sen.

Det var helt spontant efter en konsert drog Louis med sig Harry och sa kom igen nu gifter vi oss.

Något som Harry inte säger nej till då det är det närmaste han någonsin kommer komma från ett friande från Louis.

 

Allt är en stor röra men ändå lyckas dom finna lycka.

------------------------------------------------------------

Min nästa fanfiction kommer handla om Josh Devine då jag fått några frågor om det sen min sista fanfiction om honom! 

Jag älskar att skriva om han!

kommentera vad ni tyckte om den här fanfiction!

 

4+ tills nästa fanfiction!

 

Juliette:

 

Jag vaknar och det första jag inser är att jag kan höra någons andetag…

Vänta vart är jag och varför luktar det så rent.

Försiktigt öppnar jag ögonen och tittar runt i rummet och ser min mamma sitta halvt sovande på soffan.

Jag vet att hon inte sover då hennes andetag inte alls är lika djupa som när hon sover.

-”Mamma?” Frågar jag och hon rycker genast till.

-”Hur mår du?” Frågar hon mig med en riktigt tydlig munrörelse och jag rynkar näsan åt henne.

-”Varför snackar du så himla sakta?” Frågar jag innan jag tittar mig omkring.

Det är alldeles vit och det luktar kliniskt rent.

Jag är på ett sjukhus så mycket har jag fattat men varför är jag här?

-”Du kan höra igen” Säger mamma och jag tittar på henne frågande vad menar hon med igen jag har alltid kunnat höra.

-”Vad då igen jag kunde höra i går också” Säger jag och tänker tillbaka på hur mamma och pappa satt bredvid mig i köket och lyssnade på mig pladdra på om hur jag hatade skolan för att dom gav oss alldeles för mycket läxor.

En doktor kommer in i rummet och hennes blonda hår sitter uppsatt i en strävtofs.

-”Har du något emot att svara på några frågor?” Frågar hon och jag nickar.

-”Vad heter du?”

-”Juliette”

-”Vart kommer du från?

-”York”

-”Vilket år är det?”

-”2008” Både mamma och doktorn tittar på mig med oroliga ögon.

-”Hur gammal är du Juliette?”

-” 14”

 

Liam:

 

Försiktigt för jag mikrofonen upp till munnen och tittar ut över publiken.

Turnén började för ett tag sen och jag kan inte sluta tänka på Juliette.

Vart jag än går är hon där.

Om jag står på scen kan jag komma på mig själv att titta ut över publiken och leta efter hennes ögon.

Jag möter dom aldrig då hon aldrig är där.

Niall snackar inte med henne då han inte får tag i henne och jag ska vara ärlig jag tror att han är lika orolig som jag.

När jag sänker min mikrofon och tittar mot bakom scen så ser jag Tess ansikte och hon ser inte glad ut.

Mot örat har hon sin telefon som ser ut som om den ska spricka vilken sekund som helst då hennes hand trycker den så hårt.

Undra vem det är hon snacka med?

Hennes ansiktsutryck ändras drastiskt och hon tittar över mot mig med en panikslagen blick.

Okej så jag kanske har berättat för Tess hur jag känner för Juliette.

Hon såg ut som om hon skulle hugga huvudet av mig först men sen när jag lovade att jag ville bli bättre för henne så godkände hon mig så länge Juliette var lycklig.

Utan att ta bort min blick från Tess ansikte sjunger jag refrängen på One Thing.

Hennes ansikts utryck ändras och hon ler lite men det når inte riktigt hennes ögon.

Hon ser jätte orolig ut något som oroar mig.

Jag klarar mig genom hela konserten men hela tiden så går min blick till Tess som fortfarande pratar i telefon.

Visst hon brukar prata i telefon men aldrig under våra konserter eller så länge.

Något måste vara fel och jag är inte säker på att jag vill veta vad.

 

Juliette:

 

-”Kan du inte bara lämna mig ifred gå tillbaka till ditt jävla perfekta liv!”

-”Se dig för ditt freak”

-”Du borde verkligen inte röka det är dåligt för dig”

 

Jag kan inte få rösterna ur mitt huvud dom pratar och vissa ord upprepas.

Det låter som jag men ändå inte.

Sen är det en killes röst som kalla mig för Freak jag vet inte varför och hans röst ekar i mitt huvud.

Det är som ordet Freak studsar runt i mitt huvud som en studsboll.

Varför gör det så ont när han kallar mig Freak?

Varför kallar han mig freak?

Vem är han?

Jag sätter händerna för huvudet och känner tårarna rinna ner för mina kinder.

Få det att sluta få honom att sluta kalla mig freak.

-”AAAAAAAAHHHH” Jag skriker rakt ut och skakar av gråten.

Vad är det för fel på mig varför kan jag inte få rösten att sluta varför slutar den inte.

Jag drar i mitt hår för att få den at sluta jag vill inte höra hur ordet freak studsar runt som mot tomma väggar.

Ordet studsar som ett tomt.

-”AAAAAAAAAHHH” Jag skriker och försöker hålla för mina öron för att få det att sluta men det funkar inte rösten blir bara högre och högre.

In i rummet kommer flera sköterskor som snabbt är framme vid mig.

Innan jag vet ordet av så känner jag ett lugn sprida sig i min kropp.

Jag känner ingenting.

Jag inser inte vad dom gjort mot mig förens jag ser sprutan i en av sköterskornas hand.

 

Liam:

 

Jag kliver in i rummet som Tess bad min möta henne i.

Hon sitter på en av sofforna med huvudet i händerna.

Jag kan tydligt se på hennes kroppsspråk att det hon kommer säga inte är bra.

-”Du borde sitta ner” Säger hon med en grötig röst och man kan nu när hon tittar upp på mig se att hon har gråtit.

Hon har inget smink på sig något som är riktigt ovanligt.

Men hon är fortfarande vacker.

-”Jag ber dig snälla Liam flyg över till New York” Säger hon och tittar bedjande på mig.

Varför ber hon just mig att flyga över till New York.

-”Varför?” Frågar jag henne och hon tittar upp på mig och ruskar på huvudet.

Jag är inte ens säker på att jag vill veta vad hon ska säga sen.

-”Juliette…”

---------------------------------------------------------------

Jag vet att ni inte gillar att jag avslutade det där ;) det var just därför jag slutade där!

 

4+ till nästa så kommentera

Juliette sitter i soffan bredvid Liam och tittar på någon dålig komedi som ingen av dom gillar.

Liam är näst intill frisk.

Det har gått 5 dagar sen han blev diagnoserad som sjuk av Juliette.

-”Kan du inte dansa för mig idag?” Frågar Liam försiktigt till Juliette och hon ler då hon ser hur Liams läppar rör sig.

Hon kan tydligt se att han är orolig att fråga frågan då hans läpp skakar ibland vilket är ett tecken på att han är osäker.

Hon nickar och dom skyndar sig ut till Liams bil innan Niall får syn på dom.

Han har vakat över dom två som en hök för att se till att Liam blir frisk.

 

Liam:

 

Vi kliver ut ur bilen och in i dans studion som jag så många gånger gått in i utan att Juliette vetat om att jag vart där.

-”Kom” Säger hon och drar med mig bort mot en studio som hon inte vart i tidigare(När jag vart med) vilket gör att jag inte känner igen mig.

Vi kliver in i studion och jag ser att den är större än den andra som hon brukar vara i.

-”Så vad säger du om att vi dansar lite?” Frågar hon och ler och jag ler lite men ruskar på huvudet.

-”Varför inte?”Frågar hon mig med ett leende.

-”Jag kan inte dansa” Säger hon och hon skrattar ett av sina underbara skratt.

-”Vad tror du jag ska lära dig?” Frågar hon mig och drar mig in i salen.

Hon visar mig några steg och jag kan inte låta bli att le.

Det känns kul.

Vi dansar lite bugg något som är väldigt roligt då vi inte lyckas så bra…

Med vi menar jag att jag inte lyckas bra.

Hon dansar som en jävla proffs dansare och så kommer jag och kliver på hennes fötter.

Det skulle inte förvåna mig om hon skulle behöva göra en fot transplantation efter att vi dansat klart då klumpig som jag är.

 

Två Veckor senare:

 

Jag har inte sett Juliette på jätte länge.

Ingen av killarna säger något till mig och jag vet bara en sak.

Jag måste se henne innan vi åker på turné.

-”JAG TROR INTE DET ÄR EN SÅN BRA IDE!” Skriker Niall när jag säger det till honom och jag tittar frågande på honom.

-”Jag kanske inte vart helt ärlig mot dig” Säger han och räcker fram ett brev.

Jag tar emot det och tittar frågande på honom.

Med en försiktig hand rörelse öppnar jag brevet och ser genast att det är ett handskrivet brev.

 

Kära Liam!

 

Jag bad Niall ge det här brevet till dig för att jag vill att du ska veta hur jag känner för dig. Jag vet att när du får det här brevet har det gått en och en halv vecka sen jag skrev det. Anledningen till att jag bad Niall ge dig detta brev så sent är för att jag vet att om du visste skulle du försöka få mig att ändra mig. Och ärligt så skulle jag ha ändrat mig. Du har ingen aning om vilken effekt du har på mig Liam. Sättet mitt hjärta slår hårt i bröstet på mig när du är nära. Jag älskar hur dina ögon alltid är varma även fast du är arg det är som om du aldrig riktigt är arg.

Jag vet också om alla dom gångerna du följt efter mig till dans studion då du trott att jag inte sett dig. Jag vet hur du brukar sitta bakom spegeln och titta på mina rörelser. Liam jag kanske är döv men det är ganska osmart att smyga bakom någon när den personen står vänd mot en spegel. Du inser väl att man ser din spegelbild?

Okej tillbaka till varför du får brevet sen. Jo jag fick reda på för några dagar sen att jag kan åka till New York och genomgå en operation som kan ge mig min hörsel tillbaka… Antagligen tycker du att det här låter riktigt bra men här är haken… Om det går fel kan jag riskera min syn också. Jag vet att om du hade vetat det här så skulle du absolut fått mig att ändra mig. Men det är något jag måste göra jag behöver göra vad som än står i min makt för att kunna höra. Du kanske inte tycker det låter så hemskt att inte kunna höra men tänk om du tappa din röst. Du kan inte göra det du älskar utan din röst eller hur? Just det och jag kan inte göra det jag älskar utan min hörsel. Jag behöver den.

Så antagligen är det här det dummaste jag kan göra då jag skriver det här brevet att erkänna mina känslor för dig men jag vet att om jag inte gör det nu kommer jag aldrig att våga och jag behöver att du vet vad jag känner för dig. Så om något går riktigt fel så vet jag att du vet hur jag känner för dig.

Du anar inte hur många gånger jag legat vaken och undrat hur din röst låter. Jag bryr mig inte i hur någon annans röst låter jag vill bara ha en chans att höra din röst. Att kunna höra dig sjunka mig till söms.

Okej så nu kommer det som jag tycker är pinsamt men jag vill ända å att du ska veta. Jo jag typ undrar hur dina stön skulle låta och hur din röst skulle låta som du andades ojämnt. Jag vet det låter super creepy jag tycker det också men det är liksom något jag undrar hur du låter.

Jag vill kunna hålla om dig, kalla dig min. Jag vill kunna kliva in i din och killarnas lägenhet och slippa ha en ursäkt för att se dig.

Säg inget till Niall om hur jag vart med honom många gånger bara för att få se dig. Jag gillar till och med hur du kan vara hur otrevlig som helst. Jag minns hur du kalla mig freak och jag var sjukt arg på dig men jag visste redan då att det var något speciellt med dig då du inte lämnade mina tankar en enda gång.

Jag skriver också det här brevet för om jag blir blind så ä chansen väldigt liten att jag återvänder till Storbritannien. Så kanske vi aldrig mer ses.

Saken är den… Jag tror jag gillar dig lite väl mycket för att bara vara vän med dig Liam..

 

-Juliette

 

Jag tittar på Niall med en blick som är full med panik.

Hur kan dom inte ha berättat för mig om det här!?

Varför har dom inte berättat?

Visst hon skrev att hon skulle ändra sig men kom igen varför låter Niall henne göra det här?

Jag har så många frågor men inga svar.

Det finns bara en person som kan svara på mina frågor och hon är i New York och jag vet inte ens om hon är okej.

 

--------------------------------------------------

Så okej here it is!

 

3+ TILL NÄSTA :)

Imagine med Harry

Du stirrar på bilderna på din vägg som har suttit uppsatta där ända sen 2010 då du först hörde One Direction sjunga. Du har alltid haft en svag punkt för den lockiga Harry. Det har gått 5 år sen dom splittrades och 4 år sen du senast var i ditt tonårs rum. 
Det känns konstigt att stå och titta igenom alla bilder på väggarna. Du minns hur du spenderat timmar i rummet och bara beundrat bilderna. Du älskar känslan du hade när du såg alla bilder. 
Dina föräldrar fattade aldrig hur du kunde älskade dom så mycket utan att ha träffat dom.
-"Wow this is so weird!" Hör du en röst säga bakom dig och du vänder dig om och möter dom gröna ögonen som fick dig att falla pladask redan vid 2010. 
Hur var det nu Ed Sheeran sa "I've fallen for your eyes 
But they don't know me yet "

Om du hade vetat i 2010 att du skulle flytta in i samma lägenhet som Harry Styles 1 år efter att One Direction splittras så skulle du kalla dig själv tokig. Men nu så vet du att inte ge upp i något du önskar. Du skrev alltid att du skulle gifta dig med Harry på olika facebook sidor och på twitter.... Och titta nu så sitter det en ring på ditt finger som du fått från honom.

Imagine med Niall

Du kliver ut ur bilen med osäkra steg. Du och Niall är i Irland för att han vill att du ska träffa hans föräldrar för första gången. Ni har vart tillsammans ett tag men du har inte träffat dom förut. Niall har sagt att dom kommer älska dig och du hoppas bara att han har rätt då du verkligen vill att dom ska gilla dig.
-"What if they don´t like me?" Frågar du Niall och han bara ler mot dig. Det är kanske den 20 gången du frågar om samma sak. Niall svarade dom första 10 gångerna sen har han bara haft ett leende på läpparna för att visa att det kommer bli bra.
Ni kliver tillsammans upp på trappan och Niall vänder sig mot dig och du tittar med osäkra ögon på honom. Du har alltid vart lite osäker av dig. Du gillar verkligen inte att bli dömd av folk. Du är rädd att dom ska tycka att du inte är bra för Niall.
-"They are going to love you I promise" Säger Niall lugnande i ditt öra och du försöker ta några djupa andetag för att lugna ner dig.Han lämnar en lätt kyss på dina läppar innan han tar din hand i sin. Han öppnar försiktigt dörren och en blond kvinna som du känner igen som Maura kommer fram och kramar om er.
Hela kvällen blev lyckad och Nialls föräldrar älskade dig.
Innan du somnar så hör du Niall viska Vad var det jag sa i ditt öra och det får ett litet leende att formas på dina läppar.

Imagine med Niall
Du sitter ensam i sovrummet med Destiny(Ingen aning vad du vill döpa ditt barn till) i din famn. Hon sover lugnt och du vet att om bara någon timme så kommer hon att vakna av att hon är orolig för att pappa inte mår bra. Det är samma sak varje natt. Exakt klockan 22:14 så vaknar hon och frågar om pappa mår bra.
Ibland undrar du om det verkligen är bra för henne att växa upp utan en pappa.
Niall din pojkvän är ute på turné nästintill hela tiden och du får uppfostra Destiny själv. Ibland har du funderat på att bara ta Destiny och lämna allt. Hon är nog liten för att inte komma i håg något och efter som hon knappt har några minnen med sin far så vet du att hon kommer inte veta av honom om några år.
Det enda som stoppar dig är dina egna känslor. Dina känslor för Niall är starka. Hur gärna du bara vill det bästa för din dotter vet du att om du lämnar Niall så kommer du inte kunna ta hand om henne. Du kommer knappt kunna ta hand om dig själv. Niall är ditt allt.
Din telefon ringer och du ser Niall namn lysa på skärmen. I vanliga fall skulle du slänga dig över telefonen och svara men nu tittar du bara på mobilen tills den slocknar och slutar ringa. Du kan inte prata med Niall just nu.
Din telefon fortsätter ringa och du bestämmer dig för att stänga av den.
Du vaknar nästa morgon utan att ha haft några problem med Destiny under natten något som är ovanligt... På tal om Destiny var är hon. Du reser dig sakta från sängen och går ut i köket där du får en chock när du ser Niall sitta och hålla Destiny i sina armar.
-"Hey sweetheart why don´t you go play with your toys and I can talk to mommy" Säger han och Destiny är snabbt ute ur rummet. Niall tittar upp på dig med ledsna ögon. Han ser helt ut sliten ut.
-"Why didn´t you answer my calls?" Frågar han oroligt och du vågar inte möta hans blick för du vet inte vad du ska säga. Ärligt vet du inte varför du inte svarade på hans samtal.
-"Please look at me" Ber han och han låter så desperat. En ensam tår rinner ner för din kind när du tittar upp på honom.
-"I hate missing you" Mumlar du fram och han reser sig snabbt upp för att krama om dig. Hans famn känns så varm och trygg.
-"I know you do and I know that I´m not good for you but please don´t leave me" Säger han och håller dig mot hans bröst. Du hör hur hans hjärta slår innanför hans tröja.
-"You hear that?" Frågar han och du nickar för visst hör du hur hans hjärta slår.
-"It only beats for you...and Destiny... Without you I´m nothing" Mumlar han och kramar dig hårdare som om han är rädd att du ska försvinna. Du har ingen aning om vad du ska säga till honom då han nyss sagt att hans hjärta slår för dig.
-"I hate being away from you and Destiny, You are my family" Säger han och håller dig hårt i hans armar. Du känner den varma känslan inom dig av att ha honom hemma. Det enda som är fel är att han inte borde vara hemma förens om 2 veckor. Han ska vara i Amerika!
-"Why are you here? And not in America?" Frågar du och han tittar på dig.
-"Because I miss my family" Mumlar han och du ler lite. Du älskar hur Niall alltid kallar dig och Destiny familj.
-"Please don´t leave me. Please" Mumlar han och du känner tårarna rinna ner för dina kinder åt hur derperat han låter efter att få dig att stanna.
-"Please say something" Mumlar han och du tittar upp på honom och ser tårarna i hans ögon. Du har aldrig förståt hur mycket du betyder för Niall.
-"Honestly I don´t know" Säger du och han bryter i hop. Han släpper taget om dig och sjunker ner längs köks väggen och låter tårarna rinna ner för hans kinder. Du tittar på den hjärtskärande bilden framför dig. Han ser så liten och sårbar ut.
-"Why daddy cwying?" Frågar Destiny som kommer in i rummet.
-"Because mum don´t know what to do" Svarar du för du vet att Niall aldrig skulle säga sanningen till Destiny. Men du vet att hon förtjärnar att få veta.
Hon skyndar sig över till Niall och kramar om honom. Han klänger fast vid henne som hans liv beror på det. Du klarar inte av att se synen framför dig. Hur Niall kramar eran dotter för att han vet inte om det är sista gången han ser henne. Han vet att om du ber om vårdnaden över henne så kommer du få det då han knappt är hemma eller tid att ta hand om henne.
-"Please don´t take her from me. If you leave she is the only thing I have left" Säger han och tittar på dig med rödsprängda ögon.
-"Niall please..." Säger du och han tittar på dig med stora ögon.
-"I marry you if that what I have to do for making you stay" Säger han och du kan se allvaret i hans blick. Du vet hur rädd Niall är för att gifta sig. Han vill inte att det ska vara så himla bundet. Och han vet hur mycket du vill gifta dig. Du har alltid haft det där lilla tvivlet på att han inte älskar dig så mycket som han påstår då han inte vill gifta sig med dig. Då han själv sagt att bröllop är att ta i.
-"You don´t need to marry... let´s just pretend that the last 24 hours didn´t happen" Säger du och sjunker ner bredvid honom och han tittar på dig.
-"I want to marry you. I want to show the whole world how much I love you... I wanna show my world how much I love her" Säger han och tittar dig rakt in i ögonen.
Era ögon är glansiga och tårar har torkat på era kinder. Men du vet att hur gärna du än vill lämna Niall för att han inte är hemma så kan du inte för att du älskar honom för mycket för att leva utan honom. Han är din värld.

Imagine med Niall

Du tittar nervöst ner på den vita klänningen som sitter perfekt på din kropp. Ditt hår är vackert uppsatt och du kan inte fatta att om bara några minuter kommer du gå ner för altaret tillsammans med din pappa. Om bara någon timme så kommer du vara mrs Horan.
Det är ofattbart det känns som igår som ni två träffades för första gången när du var på väg till din bästa vän. Med ett skakigt andetag tittar du på din pappa som inte har sett mer stolt ut än just i då. Du känner ett leende formas på dina läppar. Det är dags.

 

"let´s get married"

 

Du minns orden som Niall hade uttalat under hans konsert tillsammans med killarna så väl. Det var perfekt. Han hade sagt att han ville spela en låt för dig och han hade börjat sjunga på Little things sen innan du han reagera hade han bara hävt ur sig orden.
Du kunde tydligt se på hans ansiktsuttryck att han inte hade tänkt säga det. Men du kunde också se att han menade det han sa.
Du minns hur du hade svarat "Yeah let´s get married" .

 

Med försiktiga steg går du in i kyrkan och det enda du kan se är Nialls leende som han har på sina läppar. Hans ögon glittrar och han är vackrare än någonsin i sin svarta kosty....

 

-"Sweetheart"
-"Time to wake up"
Försiktigt öppnar du ögonen och inser att det hela bara var en dröm. Men att Niall fortfarande är riktig. Han ögon lyser med lycka.
-"What is the time?" Frågar du.
-"5 am" Svarar Niall och du tittar på honom som om han vore dum i huvudet.
-"What can be so important at 5 am Niall?" Frågar du och han ler stort mot dig.
-"Will you marry me?" Frågar han och håller upp en liten diamant ring framför dina ögon.
-"Yeah" Säger du och han låter ringen glida på ditt finger innan han lutar sig fram och kysser dig.
-"I love you" Mumlar han mot dina läppar.

Imagine med Niall

Du försöker att inte ramla när du går genom klubben för att leta reda på Niall din pojkvän. Du har inte druckit så mycket men det är väldigt mycket folk och du kan inte påstå att det är särskilt många som är nyktra.
-"Hey, Niall is looking for you" Säger Liam som står tillsammans med Zayn och snackar med några killar som du inte har någon aning om vilka det är.
Du frågar var Niall är och han pekar bort mot en av väggarna lite längre bort. Du ser Niall stå lutad mot den med Harry bredvid sig. Det ser ut som om dom är djupt inne i ett samtal.
Du går över till dom och Niall slänger genast armen runt dig för att sedan dra dig närmare honom.
-"Hello" Mumlar han innan han kysser dig. Harry försvinner efter att Nialls läppar hamnat på dina och du har inget emot det.
Niall vänder dig mot väggen så att han står framför dig så att ingen kan se dig. Han kysser dig och du låter din hand gå innanför hans tröja. Du låter dina fingrar glida över hans mage och han trycker sig närmare dig.
Du känner hur han har ett litet problem där nere då han trycker sig så nära dig det går.
Hans läppar letar sig ner för din hals och du känner hur hans andetag är ojämna. Men ärligt är inte dina särskilt jämna heller.
Ingen ser vad ni gör där mot väggen i klubben men du vet att det ögonblicket är mer riktigt än någonting.

Imagine med Niall!

 

Du ligger vaken med mobilen i handen. Du är inte riktigt säker på om du ska ringa Niall eller inte. Det är 4 natten i rad som du inte kan somna. Ditt hjärta gör ont.
Niall din pojkvän sen 4 år tillbaka är ute på turné och du saknar honom så mycket. Ni pratar alltid i telefon eller på skype. Men alltid efter att samtalen tagit slut så känner du en stor ensamhet inom dig. Du saknar att vakna upp och se hans blå ögon. Du saknar hur han brukar bara gå runt i kalsonger i eran lägenhet.

 

23:21

 

From Yours forever <3:

 

You know that you can always call me. I don´t care what time it is if you need me call me.

I love you

 

Xxx Niall <3

 

Det var flera timmar sen han skickade det meddelandet och du vet att han redan har gått och lagt sig. Du borde verkligen inte ringa och väcka honom.
Med ett skakigt andetag så lägger du ner mobilen bredvid dig. Du lägger dig som en liten boll och håller om dina knän. Ensamheten är något du absolut hatar. Du hatar att vara ensam.
Alla ljud blir typ 1963735 gånger högre när man är ensam. Man hör varenda ljud.
När du känner att sömnen kommer mot dig så hör du hur någon går i trappuppgången något som inte händer på en måndag klockan halv 4 på morgonen.
-"LET ME IN!!!"Hör du ditt ex röst ringa genom lägenheten och du försöker krypa i hop mer. Du vet att han inte är särskilt nykter då hans röst är släpig och sluddrig på orden.
Tårarna börjar rinna ner för dina kinder när du hör hur han bankar på dörren. Du har alltid haft Niall bredvid dig när han vart här tidigare och då har Niall alltid skyddat dig från vad han tänker göra mot dig. Men nu är Niall inte här.
Med en skakig hand tar du upp telefonen och går in på dina favoriter. Du tänker inte på att klockan är halv fyra du behöver Niall.
-"(Y/N) What is happening why are you calling 4 in the morning" Mumlar Niall oroligt in i telefonen och du låter ett snyft komma från dina läppar.
-"He´s here" Säger du tyst och du vet att Niall vet vem du pratar om när han börjar prata om hur du ska lugna ner dig.
Dina andetag lugnar sig och du lyssnar på Nialls röst. Efter en halvtimme försvinner bankningarna på dörren och du hör hur stegen försvinner ner i trapphuset och bort från din dörr.
Du berättar att han gått för Niall. Niall låter telefonen ligga bredvid honom när han lägger sig ner igen så att du kan höra honom. Du har ett leende på läpparna när du hör Nialls andetag genom telefonen. Andetagen som alltid får dig lugn. Bara av att vet att han finns där gör att du äntligen får en ordentlig natts sömn.

Imagine med NIALL!!!!!!

Du försöker tränga dig förbi alla människor som kommer ut från tunnelbanan vid Bakerstreet. Egentligen skulle du vart vid flygplatsen för 5 minuter sen. Men efter som din bästa vän ringde dig helt hjärtekrossad var du tvungen att se till att hon var okej först.
Du låter snabbt ditt tunnelbanne kort nudda kortläsaren och du är snart innanför spärrarna. Med snabba steg springer du ner till den bruna linjen Bakerloo line som ska ta dig till paddington station.
Du hinner precis på tunnelbanne vagnen innan dörrarna stängs. Du tittar en extra gång i din ficka om du verkligen har biljetten till heathrow express där och det har du.
Efter en skakig tunnelbanne resa sätter du dig på det mycket mer bekväma tåget. Du tar upp din mobil och läser igenom din och Nialls sms konversation. Du har inte sett honom på två månader och du saknar honom så. Om bara en halvtimme så kommer hans plan att landa och du kommer få se honom igen.
Bara tanken på att få se honom igen ger dig fjärilar i magen.Det känns som år sen ni senast sågs även fast det inte var det.
När tåget äntligen rullar in vid terminal fem är du ute från vagnen snabbt. Du hinner snabbt bort till hissarna innan det blir så mycket folk att du måste stå och vänta länge.
Du går ut i vänthallen och sjunker ner på en av de jätte obekväma stolarna. Det är inte alls många fans häromkring då det är sagt att dom ska komma hem om två veckor och inte vara på terminal 5 utan på terminal 2.
Du tittar på tavlan där det står om planen har landat eller inte var tredje minut. När det äntligen står att deras plan har landat studsar du nästan runt av saknad. Du vet att han snart kommer kliva ut genom glasdörrarna... Du kommer snart få se honom.
När den lockiga killen kliver ut blir ditt leende ännu större. Visst du har saknat Niall men du har också saknat dom andra killarna. När Harry får syn på dig vänder han sig om och tittar på något. Innan du vet ordet av kommer Niall springande mot dig och tar upp dig i hans armar. Han snurrar runt dig och du släpper ut ett skratt.
-"Niall put me down" Säger du och han kysser dig på läpparna samtidigt som han håller dig nära honom.
-"God I love you" Säger han och du känner fjärilarna i magen... Precis som varje gång han säger dom tre orden som låter så bra från hans läppar. Du älskar hur hans accent får det att låta gulligt.
-"(Y/N) please don´t let me go on tour without you again it was a living hell" Säger han och du skrattar lite åt hur gullig han är.
Just i det ögonblicket vet du att det här är precis det du alltid önskat. Niall är allt du kan be om.

Liam vaknar av att en liten hand landar på hans panna något han inte är särskilt van vid.

-”Du är sjuk” Säger Juliette med sin röst som är en och samma ton.

Inge byte bara samma låter nästan som en dator riktigt tråkigt.

Juliettes röst är det mest underbara som Liam har hört.

Liam mumlar något in i kudden men det kan ju Juliette såklart inte höra.

-”Liam klockan är halv fem på eftermiddagen du har sovit jätte länge” Säger Niall och han ser oroligt på Liam som ser riktigt blek ut.

Hans ögon har påsar under dom och han ser inte frisk ut.

Sen så sa ju också Juliette att han var sjuk och det litar han på.

Inte för att Juliette är utbildad men Niall tror att hon kan känna om han är varm eller inte.

Niall vet också att Juliette var den enda som skulle kunna röra vid Liam utan att få en ordäntlig utskällning så det var därför han ringde henne.

-”Liam…”Mumlar  Juliette och kryper upp bredvid Liam något som förvånar Liam.

Men han har inget emot hennes värme då han själv fryser.

Utan att han lägger en extra tanke på vad han gör drar han den varma flickan mot sig.

-”Du är sjuk” Mumlar hon in i hans öra och han bara hmm:ar till svar.

Juliette känner vibrationen från hans hals när han gör det och ler lite.

-”Du måste äta något” Mumlar hon och han bara vänder sig från hennes röst då han är alldeles för trött för att bry sig i att äta.

Det enda han vill är att ligga och mysa med Juliette.

-”Jag ska fixa soppa” Säger hon och försöker resa sig men Liam håller henne kvar i sina armar då hon är varmare än vad hans täcke är.

”Jag fixar soppan och du håller han varm”

Visar Niall på sina fingrar till Juliette som bara nickar och kramar om Liams varma kropp.

Han måste ha feber.

Efter att Liam ätit upp soppan förflyttar sig han och Juliette till vardagsrummet där dom sitter i hopkrupna och tittar på alla 3 toy story filmerna då Liam älskar att se på dom när han är sjuk.

Det på minner honom och tiden innan han blev känd och om sin barndom.

Han gillar att veta att han fortfarande är samma pojke som då…

Även fast annorlunda.

Mitt i andra filmen så känner han hur röksuget lockar och han reser sig upp och tar med sig sitt cigarett paket ut på balkongen.

När han ser hur Juliette reser sig upp och går ut till honom försöker han att inte titta in i hennes ögon.

Han kan inte se hennes besvikelse nu.

-”Du borde inte röka” Säger hon och tar cigaretten ifrån honom och han tittar på henne.

-”Det är mitt beslut” Säger han argt till henne och hon ler lite innan hon förflyttar cigaretten upp mot sina läppar.

Liam rycker den ur handen på henne och tittar på henne strängt.

-”Vad fan tror du att du gör. Det är sjukt farligt och du borde verkligen inte röka” Säger han med arg röst.

-”Det är mitt beslut” Imiterar hon honom och han suckar när han inser vad hon gör.

Han släcker cigaretten och höjer ögonbrynen i en blick som ska mena nöjd?

Niall tittar ut på Liam som står i sin morgonrock bredvid Juliette och hans hjärta stannar när han ser Juliette ta Cigaretten mot sina läppar.

Ett leende sprider sig på hans läppar när han ser Liam rycka den ur hennes händer.

Liam är kanske inte sig själv men Niall vet att han aldrig skulle vilja att Juliette skulle skada sig.

Han kan inte höra vad dom två personerna säger men han ser tydligt hur Liam släcker cigaretten utan att ha tagit mer än ett bloss som var innan Juliette gick ut ditt.

Något som killarna så länge ha försökt få honom att göra.

Alla killarna plus fansen hatar att se Liam röka det oroar dom.

Visst Zayn röker men han gör det så sällan nu för tiden att det inte är något att oroa sig för.

Det är typ en gång i månaden och det är bara om han är väldigt stressad.

Liam däremot röker 3 cigaretter om dagen och en jätte stor del av hans pengar går åt till cigaretter.

Visst han har sjukt mycket pengar och det märks inte så mycket på hans konto men det finns andra saker som han skulle kunna slösa sina pengar på än cigaretter.

Eller spara dom.

Zayn kliver in i lägenheten tillsammans med Larry.

Han och dom har vart i studion och är helt slut.

Niall fick godkänt att vara hemma och ta hand om Liam medans dom fick jobba arslet av sig.

När han ser Liam och Juliette ute på balkongen blir han lite orolig men när han ser leendet på Juliettes läppar inser han att det inte är något att oroa sig för.

Han kan också se hur Niall står och tittar på de två personerna ute på balkongen.

-”Dom skulle vara ett gulligt par” Säger Louis innan han försvinner in tillsammans med Harry på Harrys rum.

Zayn vill inte ens veta vad dom tänker göra där inne.

Även fast Louis och Harry inte vart Larry så länge så vet han mycket väl att båda två har gjort grejer mot varandra…

Att välja rum mellan Louis och Harry kanske inte var Zayns bästa val…

Om han kunde gå tillbaka till då dom väljer rum skulle han absolut inte välja det största.

Liam tar tag i Juliettes hand och leder henne in i vardagsrummet igen och hon ler nöjt när hon inser att han inte tänker röka…

I alla fall inte när hon är där.

Hon tänker inte låta honom förstöra sig själv.

Hon vet inte vad det är med Liam som får henne att dras till honom.

Det är som varenda ord han säger får henne intresserad.

Frågar man henne hur många gånger hon har legat vaken och försökt att förställa sig Liams röst så skulle hon inte kunna svara på det för hon gör det så ofta…

Sen brukar det alltid sluta men att hon undrar hur Liams stön skulle låta nära hennes öra.

Hur djupa hans andetag skulle vara.

Hur det skulle vara att dra sina händer över hans bara bröst…

Hon brukar alltid få gå upp för att dricka en kopp te vid 3 tiden för att sluta tänka på Liam på det sättet.

Hon kan inte tänka på Liam på det sättet han är världskänd medans hon är bara Juliette.

Om Juliette bara visste hur många gånger Liam tänkt på hur hennes händer skulle kännas mot hans bröst.

Hur hennes små händer skulle kännas runt honom…

Om hon bara visste att han vill ha henne lika mycket som hon vill ha honom.

---------------------------------------------------------------------

Sa ju att det var ni som bestämde när nästa del skulle komma ut :)

 

3+ till nästa 

Författarens perspektiv: (SE MITT PERSPEKTIV JAG ÄR SÅ JÄVLA AWESOME!)

 

Juliette kliver in i den tomma salen och tänder försiktigt lyset.

Hon tror hon är helt ensam.

Det hon inte är medveten om är personen som följt henne hela vägen hem ifrån henne till dans studion.

Liam kliver in i rummet bakom Juliette och försöker så osynligt som möjligt ta sig bort till bänken bakom spegeln.

Han älskar verkligen spegeln för från ena sidan ser det ut som en spegel och bakifrån så ser man rakt igenom.

Det är som om han är Juliettes spegelbild.

Det är inte första gången som han har följt efter Juliette till dansstudion utan att hon vet om det.

Varje dag under två veckor har han suttit bakom spegeln och tittat på hur hennes fötter har rört sig över golvet.

När hon dansar är han som hypnotiserad.

Sättet hennes fötter rör sig över golvet.

När hon dansar ser det ut som om hon inte har några ben i kroppen utan kan böja sig hur som helst.

Liam tappar andan varje gång som hon dansar.

Juliette dansar mellan 5 minuter till 4 timmar det beror på hur inne hon är i dansen.

Liam älskar hur hon försvinner från världen och är som i sitt eget universum när hon dansar.

Han undrar alltid vart hon är någonstans när hon sluter sina ögon och låter musiken som hon har i huvudet ta över hennes kropp.

Han undrar alltid vad som får det lilla leendet att uppstå på hennes läppar.

Juliette tar ett djupt andetag och sätter ner sin fot på det mjuka trägolvet.

Eller mjukt och mjukt det är helt okej men det är ett dansgolv och med hennes tåspets skor så är det mjukt.

Försiktigt sluter hon sina ögon och försöker komma upp med en låt i huvudet men när hon inser att det inte funkar låter hon sitt sinne skapa en egen melodi.

Med ett leende börjar hon dansa.

Det är precis som alla andra gånger hon dansar.

Allt försvinner från danssalen och inne i hennes sinne skapas en egen värld där hon kan höra orkestern spela och hon står ensam på scen med en strålkastare på henne.

Lätt rör hon sina fötter och flyttar sig från ena sidan av rummet till den andra på några enkla steg.

Liam tittar med stora ögon på hur Juliette böjer sin överkropp bakåt och liksom nästan snurrar runt eller vad man ska säga.

Hon rör sig likt ett löv i en höst bris.

-”Liam vad gör du här?” Hör han en röst fråga.

Han vänder sig om och Sophia stå där bredvid en annan tjej som har en väska över axeln.

Något som visar att hon är en dansare.

-”Sophia..”Säger han och ska just säga något när något i hans blod fryser.

Ett ilande skrik lider genom den stora salen.

Han tittar genast ditt och ser hur Juliette sitter nere på golvet och håller sig för foten.

Hennes ögon är öppna och han kan tydligt se tårarna i dom.

Han ska just resa sig och springa fram till henne när hon reser sig och gör en min av smärta.

Juliette lutar lite av sin tyngd på foten och inser att det gör ont men att hon fortfarande kan stå på den så hon biter ihop och ställer sig i första position.

-”Hon är galen” Säger tjejen bredvid Liam och tittar på Juliette som dansar sig igenom smärtan.

Liam kan tydligt se den ensamma tåren som rinner ner för hennes kind.

Varför utsätter hon sig själv för sådan smärta?

-”Vad menar du?”Frågar Liam henne och hon ler lite.

-”Jag ser henne ofta här och jag vet inte hur många gånger eller hur länge hon har vart här men varje gång hon ramlar reser hon sig upp” Säger tjejen som Liam fortfarande inte vet namnet på.

-”Hon är som dom flesta stora dansarna reser sig upp genom smärtan” Säger hon och Liam tittar på tjejen som nu inte alls ser ut att vara i smärta.

Hennes hår sitter uppsatt i en lös boll uppe på huvudet och leendet på hennes läppar är tillbaka.

-”En dag kommer den tjejen bli något stort” Säger Sophia.

Hon är inte särskilt bra på dans men Johanna hennes vän har lärt henne en hel del om balett.

En sak hon vet är att Johanna ger upp efter att ha skadat sig medans tjejen framför henne reser sig upp och fortsätter.

-” Är det sant?” Frågar Sophia och Liam dras ur sin trans från den dansande flickan på andra sida spegeln.

-”Vad?” Frågar han då han inte hörde hennes fråga.

-”Att hon är döv”Säger Johanna och tittar på Liam som tittar på Juliette med beundran i sin blick.

-”Det är sant” Säger Liam och känner hur det knyter sig i bröstet på honom.

Hon kan aldrig bli det hon önskar mest för att hon hör inte musiken och kan inte hålla dansen vid liv.

Han skulle aldrig klara av utan att kunna sjunga.

Dom två tjejerna lämnar Liam när dom inser att Liam inte kommer svara mer på deras frågor då han är alldeles för uppslukad med den dansande flickan.

Sättet hennes fötter rör sig över golvet som om det inte finns ett enda problem i hela världen.

Liam kan inte låta bli att undra om hon har samma känsla när hon dansar som han har när han sjunger.

Försvinner allt annat runt omkring henne när hon är där inne i rummet och dansar.

Precis som det gör för Liam när han sjunger på scen.

Liam sitter där i kanske 3 timmar innan han är tvungen att gå då killarna ska ha en intervju.

Han vill inte lämna studion då han vill se varenda litet steg som Juliette tar.

Juliette stannar i ytterligare en timme innan hon plockar ihop sina grejer och börjar gå hemåt.

Hennes fot gör ont men hon försöker att ignorera den ilande smärtan som går genom hennes kropp varje gång hon stödjer på den.

Det är som om någon sticker en kniv rakt in i hennes fot och sen i ryggen på henne.

Liam kliver in i lägenheten och går direkt ut på balkongen för att röka.

Han vet att han borde sluta men just i detta nu skulle han inte kunna bry sig mindre.

Han är stressad och han vet mycket väl att det är Modest fel.

Oroligheten över Louis och Harry finns också djupt inom honom.

Hur han vet att dom kommer tvinga dom att skiljas från varandra.

Dom är hans bästa vänner och han vill inte se dom bli mer isär dragna än vad dom redan är.

Modest vet vad dom gör mot deras vänskap men dom gör inget åt det tvärt om.

Liam är inte säker på att Modest ens bryr sig i dom efter som det enda som verkar göra är att försöka tjäna så mycket pengar som möjligt på dom.

Dom bryr sig inte i hur utslitna dom blir utan det handlar bara om att göra så mycket som möjligt medans dom är så stora som dom är.

Liam visste att bli känd inte var lätt… Men han hade aldrig föreställt sig att det skulle vara så här svårt.

Att det skulle vara så svårt att hålla det han så länge drömt om uppe.

Helt ärligt vet han inte ens varför han fortfarande gör det här.

Vad han gör blir bara fel och inget kan hjälpa honom.

Kanske var det här det han trodde han ville ha men nu inser han att det här inte är en dans på rosor…

Det är mer som en mardröm.

Livet han så länge drömt om kanske han inte längre vill ha.

Det enda som håller honom kvar är kicken han får att vara på scen och ett kontrakt.

---------------------------------------------------------------------

Jag tycker ni är ganska dåliga på att Kommentera men skit samma det är ju ni som bestämmer när nästa del ska komma ;)

 

3+ till nästa del

-”Liam jag vet att du redan har gått vidare och allt men jag behöver dig.”Sophias röst ekar genom telefonen och man kan tydligt höra att hon gråter.

Jag har inte pratar med henne sen vi gjorde slut.

Vi hade ett hårt avslut inte som jag och Danielle.

Danielle är fortfarande min vän men med Sophia är saker annorlunda det är inte alls som med Danielle.

Jag och Sophia slutade inte alls som jag och Danielle vi slutade inte som vänner.

Vi slutade med att jag lämnade henne gråtande bakom mig efter att vi har skrikit i flera timmar på varandra.

Det är inget jag kallar ett bra avslut.

-”Sophia” Säger jag bara och Niall tittar genast på mig då jag går ifrån Juliettes varma famn.

 

-”DU TROR ATT DU KAN GÖRA VAD DU VILL BARA FÖR ATT DU ÄR KÄND!”Skriker hon rakt i ansiktet på mig och jag tar hennes händer för att få henne att lugna ner sig.

-”Nej snälla Sophia du måste inse att det är mitt jobb att åka på turne” Säger jag och tittar henne rakt i ansiktet.

Självklart lyssnar hon inte precis som varje annan gång vi haft den här konversationen.

-”FÖR I HELVETE LIAM!”Skriker hon på mig och just i det ögonblicket kommer en längre kille in med smutsblont hår.

-”Sophia jag trodde du hade gjort dig av med honom redan”Säger han och tittar på mig med en blick full av elakhet.

-”Vem är han?”Frågar jag Sophia som tittar på killen.

-”Jason…. Min pojkvän…”Mumlar hon och jag tittar på henne med stora ögon.

Skojar hon med mig nu eller?!

Hon har en pojkvän?!

-”DU SKRIKER PÅ MIG FÖR ATT JAG SKA GÖRA MITT JOBB! BARA FÖR ATT JAG INTE KAN VARA MED DIG HELA TIDEN BETYDER INTE ATT DU KAN VARA OTROGEN!” Skriker jag och det är där start skottet går.

Jag, Sophia och han Jason skriker på varandra som våra liv går ut på det.

När jag äntligen ger upp mitt skrikande och ingen ilska finns kvar vänder jag mig om och går därifrån.

Jag hör Sophias dämpade snyftningar men jag försöker att tränga ut dom ur mitt huvud.

 

-”Sophia du vet att det inte funkar så” Säger jag med en osäker röst för ärligt vet jag att saker kan funka så om vi vill dom att funka så.

Jag vet bara inte om jag vill ge Sophia en andra chans.

Visst jag tror på andra chanser jag tror bara inte att alla förtjänar dom.

Sophia kanske är en av dom personerna som förtjänar en men jag är fel person att ge henne den.

-”Jag är ledsen Sophia” Säger jag med en lite säkrare röst.

-”Liam snälla vi kan få det att funka” Snyftar hon och jag hatar att höra folk gråta.

Det skär i mitt hjärta att tvingas säga hej då till Sophia.

Ända fram till det här ögonblicket har jag undvikt att snacka med henne för jag har vart rädd hur jag skulle reagera.

-”Sophia det är över av en anledning. Du måste inse att det är dags att gå vidare med livet. Du kommer säkert hitta någon som passar dig perfekt som kan älska dig för dig… Men jag är ledsen jag tror inte jag är han” Säger jag och ser hur Niall ler lite från bredvid Juliette där han nu står.

Hennes ljusbruna hår har hon uppsatt i en häst svans.

-”Hej då Sophia” Säger jag och utan att vänta på ett hej då lägger jag på och tittar på dom tre personerna som tittar på mig med frågande ögon.

Juliette ser mest frågande ut då hon inte fattat något av det jag nyss sagt.

Jag hade ryggen mot henne i början så hon kunde inte läsa mina läppar så det måste vara ganska så svårt att förstå vad allt handla om.

 

Louis:

 

Harrys armar är runt mig och jag drar in den säkra lukten av hans tröja och känner hur jag är säker.

Eleanor sitter i samma rum som oss men jag är inte orolig efter som hon vet hur jag känner för Harry.

Det enda som är att Harry vet inte om det så han kanske känner sig lite ja vad ska man säga obekväm med det hela.

Men jag tror han kommer inse ganska snart att Eleanor faktiskt vet.

Hans händer rör sig försiktigt över min rygg och jag känner hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre.

Jag  försöker hålla mina ögon öppna..

Det funkar inte så bra…

Inte förens jag inser att jag tekniskt sätt att huvudet på Harrys skrev.

Något jag inte har någonting alls emot.

Jag rör mig lite för att se om jag får någon respons från Harry.

Och Oh ja det får jag.

Han stelnar till och jag kan inte låta bli att le åt hur han försöker att få mig att sluta röra på mig.

-”Jag tror att jag ska gå” Säger Eleanor.

Utan att hon säger något mer reser hon sig upp och försvinner upp.

Harrys händer letar sig under min tröja och snart ligger den på golvet.

Jag vet inte hur han lyckas men han är riktigt bra på det.

Hans läppar letar sig över min nacke efter att han fått mig sittandes i hans knä.

Han arbetar snabbt.

Och han kommer vara döden för mig.

-----------------------------------------------------------------

Förlåt för den evighets långa väntan och för att det är kort!

Jag är sjuk och har bara inte orkat!

Era kommentarer är jätte gulliga och jag hoppas att ni fortsätter kommentera.

Efter som ni vissade att ni faktiskt kan kommentera på den förra kanske jag ska höja lite.

 

Så 3+ till nästa 

Juliette:

 

Jag sitter bredvid Niall på väg till flygplatsen.

Jonna en av mina vänner från Sverige ska komma och jag har väntat hela så länge på att få se henne.

Hon fick tag i sista minuten biljetter i går och nu är hon snart här.

Jag kan inte fatta det.

Jag träffade Jonna för flera år sen då jag fortfarande kunde höra.

Hon slutade prata för flera år sen.

Hon har inte pratat annat än tecken språk och skriv språk på jätte länge.

Tänk att jag aldrig kommer få höra hennes röst.

Hon hade det här löftet att inte prata tills hennes dröm om att dansa på Operan uppfylldes.

Det gjorde hon för 3 veckor sen och sen dess har hon inte vart tyst.

När vi kör in vid flygplatsen tackar jag Niall för att han körde mig innan jag ser hur hans bil rullar ut från framför flygplatsen.

Niall har något viktigt möte med Tess som han inte kan missa så ja jag blir ensam och får ta tunnelbanan hem.

När jag kommer in i den folkfyllda flygplatsen så försöker jag hitta till rätt ställe som Jonna ska komma från.

Det var lättare sagt än gjort.

När jag äntligen hittat rätt är det bara 5 minuter kvar tills hennes plan ska landa.

Tänk att jag äntligen ska få träffa henne igen.

Min mamma tycker inte det är någon bra ide att hon kommer hitt för hon tror att Jonna ska få mig att må sämre då hon pratar nu.

Men kom igen sen när lyssnar jag på henne?

Med en liten suck av lättnad så sjunker jag ner på en av dom hårda obekväma vänt stolarna.

Människor spenderar timmar på flygplatser kan dom inte göra det lite bekvämare?

 

Harry:

 

Jag sjunker ner i soffan bredvid Louis som redan sitter och har popcornen i knät.

Han ser så gullig ut där han sitter med benen i kors och väntar på att jag ska slå på teven.

-”Hej boooo” Säger jag och drar ut på o:et och han skrattar lite.

Jag vet inte hur men vi slutade med att Louis ligger med huvudet i mitt knä och jag drar mina händer genom hans hår.

Det mjuka bruna håret smeker min hand och jag kan ska vara helt ärlig…. Louis har det mest underbara håret någonsin.

Jag vet inte hur länge vi sitter där men jag vet att det måste varit ett tag så filmen hunnit tagit slut för längesen.

-”Louis var är du?” Hör jag den mycket välkända flickrösten eka i lägenheten.

Den enda personen jag verkligen inte vill se just nu kliver in i vardagsrummet med ett löjligt leende och en mugg från Starbucks i handen.

Jag tycker om Starbucks men den tjejen verkar ha en mugg varje gång hon är här.

-”Eleanor..”Säger Louis utan att titta upp på flickan.

Han trycker sig närmare mig och jag känner hur han… Vänta luktade just Louis på mig?!

-”Luktade du på mig?” Frågar jag med skratt i rösten och Louis säger inte något utan bara nickar.

Åh… okej…

-”DU luktar gott” Mumlar han in i min tröja innan han vänder sig så att han nästan ligger uppkrupen i min famn.

Eleanor verkar inte ens bry sig i hur han är med mig utan hon sätter sig bara i fåtöljen som står bredvid soffan.

-”Så Louis hur har din dag varit?” Frågar Eleanor lugnt och tittar på pojken i min famn.

Han svarar men ingen av oss hör vad han säger då min tröja får stoppar ljudet då han är myst i den.

Eleanor skrattar och jag har ingen jävla ide vad som är så roligt liksom kom igen hur kan hon ta det så bra när hennes pojkvän tekniskt sätt ligger med huvudet på någon annan mans skrev.

Oh det har jag inte tänkt på…

Louis har sitt huvud SÅ nära mitt skrev.

 

Liam:

 

Jag tittar på Niall som sitter bredvid mig i bilen.

Hans ansikte är koncentrerat och en liten rynka har bildats mellan hans ögonbryn.

Klockan är lite efter 8 på kvällen och vi är på väg hem efter att spelat in lite i studion bara han och jag sen vart ut och ätit.

Niall fick ett sms från någon jag vet inte vem men jag vet att det som står på det smset oroar honom då rynkan mellan hans ögonbryn inte lyckas försvinna.

-”Niall?”Frågar jag och får ett litet mm till svar som viss att han lyssnar.

Jag vet inte vad jag ska säga men jag vet att jag inte klarar av att se honom så här.

-”Förlåt…”Mumlar jag och innan jag vet ordet av så har han svängt in till vägkanten och sitter vänd mot mig.

-”Liam”Säger han och jag inser inte att jag gråter förens han stryker sin tumme under mitt öga.

Snabbt lutar han sig fram och drar in mig i hans varma famn.

När fansen säger att Niall ger dom bästa kramarna ljuger dom inte.

Hans kramar får en alltid att känna sig bättre…

-”Allt jag gör blir fel när jag försöker fixa något blir det bara värre och inget funkar”Säger jag mellan tårarna och han stryker sin hand över mitt huvud och viskar tröstande ord i mitt öra.

Jag erkänner att det känns bra att ha någon nära.

Jag tror inte jag har fått en riktig kram på jätte länge.

Visst jag har fått kramar av fansen men det är ingen jämfört med killarnas kramar.

För fansen kramar mig men dom vet inte något om mig eller hur jag känner mig.

Niall däremot kan se rakt igenom det genom att ha bott tillsammans med mig och killarna så länge han finns alltid där.

-”Liam du gör inget fel du råkade bara hamna i fel sällskap men det är ingenting som vi inte kan fixa om du låter oss hjälpa” Mumlar Niall in i mitt hår och jag kramar om honom hårdare.

Hans varma famn är det enda ställena jag vill vara på just nu.

Söka tröst hos min bästa vän är det enda jag behöver.

Jag behöver inte någon dum alkohol jag behöver en kram.

När jag lugnat mig lite så frågar Niall mig om jag mår bättre.

Jag nickar som svar och han släpper sakta taget om mig innan han fortsätter hemåt..

Eller det var vad jag trodde vi var på väg tills vi stannar utanför ett hus som jag aldrig vart tidigare.

-”Kom jag vet att du kanske inte känner dig så bra just nu men jag lovade Juliette att träffa hennes vän Jonna” Säger Niall och jag nickar innan jag följer efter honom ut ur bilen.

Jag vill egentligen inte se Juliette vad händer om hon tycker att jag är en stor tönt som gråter.

Det som förvånar mig när Juliette öppnad dörren och hennes ögon landar på mig är hur hon sakta tar ett steg fram mot mig och drar in mig i en kram.

Hon säger ingenting utan kramar bara om mig samtidigt som hennes lilla hand letar sig genom mitt hår flera gånger.

Hennes upprepande metod får mig genast att slappna av och känna mig lugnare.

-”Hon är ganska bra på att läsa människor” Säger en röst bakom  Juliette och jag tittar upp och ser en flicka med rött hår.

Det är uppsatt i en hästsvans och hennes kropp är kläd i en pyjamas.

Hon måste vara Jonna.

Jag ler lite mot henne innan jag låter mig själv sjunga in i kramen av Juliette.

Hennes armar känns trygga och jag vill kunna frysa just det här ögonblicket och stanna förevigt.

Jag vet att jag har känslor för Juliette men nu vet jag också att dom är mer är verkliga.

Hennes sätt att vara den underbara personen hon är får mig att vilja krama henne mer än vad jag redan gör.

Jag blir avbruten i mina tankar av att min telefon ringer.

När jag tar upp den och ser namnet på skärmen så skakar mina händer lite lätt…

-”Hallå” Säger jag osäkert då jag inte vet hur jag kommer reagera till rösten på andra sidan.

-”Liam…” 

----------------------------------------------------------------------------

Vem tror ni det är som ringer? Varför reagerar Liam som han gjorde?

 

Kommentera så får ni fortsättningen :)

 

2+

Ibland låter jag ju er rösta. Vilken ni hälst vill läsa men det kommerinte bli så nu. 

Jag har fortfarande lite svårt att välja men som det ser ut nu så litar det åt att det bli en till fanfiction om Josh devine. Som ni kanske vet så är jag själv jätte kär i Josh och efter som några har frågar om en fanfiction om honom sen den förra så tänkte jag liksom varför inte. Men det är inte bestämt än jag har lång tid att bestämma mig på. Det kan lika väl handla Om Harry.

Liam:

 

Jag tar ett steg in i studion och ser flickan som står i mitten i det mörka spegelrummet.

Hon dansar runt och jag kan till och med höra henne sjunga några ord.

Dom är för det mesta i rätt ton men inte alltid då hennes röst aldrig når hennes öron.

 

Something in the way she moves
Attracts me like no other lover
Something in the way she woos me

 

Hennes röst är tyst och hon rör sig försiktigt över golvet åt texten.

 

You're asking me will my love grow
I don't know, I don't know
You stick around now, it may show
I don't know, I don't know

 

Hennes röst är tyst och jag kliver in I rummet för att sätta mig ner på en av bänkarna som står mot en av väggarna.

Hon flyter över golvet och det ser magiskt ut hur hon rör sin kropp.

Jag har aldrig sett något vackrare.

Hon är en riktigt ballerina även fast hon har mjukisbyxor och linne så ser hon ut som en av dom här ballerinorna som dansar i opera hur eller i olika teater hus.

Jag följer varje liten rörelse hennes kropp gör och jag förundras över hur hennes fötter rör sig över golvet som om hon flyter fram.

Hon har inge problem alls med att veta vart hon ska sätta fötterna.

 

Juliette:

 

Jag tar ett steg och försöker komma ihåg melodin i huvudet.

Försiktigt sjunger jag med och försöker att inte sjunga fel.

Då jag inte kan höra så är det bara att hoppas att mitt huvud faktiskt hänger med min mun.

Det är som när man har hörlurar med hög musik i öronen och så ska man sjunga med.

Man hör inte sin egen röst och man kan aldrig vara helt säker på om man sjunger rätt eller om man sjunger helt åt helvete.

Mina ögon sluts sakta och jag försöker komma ihåg varenda takt av den välkända melodin som jag älskade innan jag förlorade möjligheten att kunna höra den.

Mina fötter flyttar sig sakta över golvet och jag försöker att inte skada mig själv då min mamma aldrig skulle låta mig få komma tillbaka hitt om jag så bara hade en stukad fot.

Hon tror att bara för att jag inte kan höra så kan jag inte dansa.

Hon skulle nog döda mig om hon visste vart jag var just nu.

 

Harry:

 

Jag tittar över till Louis som sitter bredvid Zayn och jag kan inte låta bli att känna att jag önskar att jag var där.

Liam sitter bakom killarna och dom snackar om något helt oviktigt.

Jag ska snart sätta mig på samma ställe som Louis sitter just nu fast med Niall bredvid mig.

Det har gått några dagar sen Liam var i intervjun med Ronja.

Henne har jag sett lite väl mycket av.

Lite väl mycket om du frågar mig…

Jag är trött att se hennes glada ansikte överallt och hur hon slänger ur sig saker vart hon än går.

Hon tror fortfarande att Liam kommer ge upp allt för att vara med henne även fast hon ljög.

Liam må vara annorlunda mot tidigare men han är alldeles för god för att låta någon ta hand om en bebis för sig själv om det är hans vill säga.

Annars vill han inte ha något med henne att göra.

-”10 minuters paus innan det är du och Niall” Säger Will och jag nickar upp mot honom och ser hur dom andra killarna reser sig upp från stolarna.

-”Hej haz” Säger Louis och slänger en arm runt mig.

Det var länge sen han kalla mig något annat än Harry.

Helt ärligt är det väldigt längesen som han faktiskt rörde mig utan att vi är i våran lägenhet där ingen kan se oss.

Modest gillar verkligen inte våran bromance..

Oh vad jag önskar att det inte är en bromance.

Japp jag har känslor för min bästa vän.

Han försvinner snabbt bort mot toaletterna och Niall ger mig tecken att göra något.

Niall är den enda som vet om mina känslor för Louis och jag har lovat honom att göra något åt det för han tror att Louis känner likadant för mig.

Jag hoppas bara att han har rätt.

 

Louis:

 

Jag torkar mina händer och tittar in i spegeln där jag möts av mina egna trötta ögon.

Med en suck lämnar jag badrummet och börjar gå tillbaka mot vart dom andra killarna är.

Jag går förbi en av dom öppna dörrarna när någon tar tag i min hand och drar in mig och stänger dörren efter sig.

När jag tittar upp så möter jag Harrys blick och jag ler lite mot honom för att jag inser att han dragit in mig i en städskrubb.

Om det här är som i vissa av mina drömmar så kommer han att trycka upp mig mot väggen och kyssa mig tills andan går ur mig.

-”Säg till dom du vill att jag ska sluta” Säger han tyst och jag inser att han inte tänker trycka upp mig mot väggen.

I stället lutar han sig ner och kommer närmare mina läppar.

En av hans händer kupar sig försiktigt runt min kind.

När hans läppar nuddar mina så känner jag hur en elektrisk stöt går i mellan oss.

Jag bryr mig inte i vart vi är allt känns så perfekt.

Mina armar slänger jag runt hans hals och försöker få honom närmare mig.

Han förflyttar båda sina händer ner till min midja för att dra mig närmare honom.

Värmen från hans kropp får mig att känna mig snurrig.

Det lilla utrymmet i städskrubben stör mig inte över huvudtaget det ger mig bara en anledning att trycka mig själv närmare Harry i kyssen.

-”Harry..” Hör vi ett avlägset rop och Harrys ögon blir genast irriterade.

Han bryter kyssen och tar tag i min hand och leder oss ut ur skrubben.

---------------------------------------------------------------------------------------------