Jag tittar på Louis som står med ett leende på läpparna, han ser glad ut där han står mitt i rummet. Det känns bra att vara tillbaka i Louis lägenhet igen, jag har saknat den faktiskt.

-”Så hur känns det att äntligen vara hemma igen?” Frågar jag honom något som får honom att le mot mig, jag gillar hans leende, det är så välkomnande och vackert, jag skulle vilja visa hela världen hur han ler.

Louis säger ingenting till mig utan drar bara in mig i en kyss och jag kan inte låta bli att släppa min väska så den faller i marken, precis som i alla filmer. Jag lägger mina armar runt hans hals och låter min kropp smälta i hop med hans, okej så det lät en aning konstigt men det var liksom precis det som hände okej.

 

Louis perspektiv:

 

Jag lägger hennes lätta figur lätt ner på sängen och försöker samtidigt memorera vartenda litet ljud som hon låter lämna hennes läppar. Det enda ljuset i mitt sovrum är det som kommer in genom fönstret från gatlyktorna utanför. Jag har aldrig sätt någon så vacker som hon, sättet som hon ler mot mig, sättet hon bara är. Jag har aldrig förstått vad alla författare skriver om och har alltid själv haft svårt att skriva om känslan... Men just i det här ögonblicket önskar jag att jag kunde skriva ner varenda liten detalj som gör Grace så speciell, varenda litet födelsemärke som finns på hennes kropp, allt.

 

~*~*~*~*~

 

Jag vaknar med ett ryck utav min väckarklocka, jag har aldrig hatat ljudet av den signalen lika mycket som just det här ögonblicket. Jag önska jag bara kunde stänga av den och somna om, men jag vet att Grace måste åkta tillbaka till USA för att fortsätta med sitt liv som hon har där. Jag hoppas bara att jag kommer fortsätta kunna vara en del av hennes liv.

 

Tredjepersons perspektiv:

 

Louis minns hur hon gick på planet hur hon vände sig om och tittade på honom en sista gång innan hon försvann. Alla löften om att hon skulle komma tillbaka och att de skulle prata varje dag bröts, han var förstörd men var för naiv för att inse att hon faktiskt inte skulle komma tillbaka till London. Han hade hoppats på att efter att dem spenderat två underbara veckor tillsammans att det i alla fall skulle betyda någonting, men han viste också att hon inte ville vara i London längre på grund ut av hennes pappa.

Han minns hur hon hade kysst honom natten innan samtidigt som deras dämpade stön hade fyllt hans lägenhet, han hade sagt hur underbart vacker hon var och låtit sina händer vandra fritt över hennes nakna kropp. Han minns vartenda ljud som hon gjorde under natten och hur mycket han än försökte att tränga undan dem så ekade dom runt i hans huvud. Han försöker tränga ute hennes skratt som hela tiden påminner honom om henne.

Fem år sen, det var fem år sen som Louis senaste hörde någonting från Grace. De pratade över Skype fram tills hon berätta att hon inte tänkte återvända till London, Louis hade hoppats på att han skulle vara nog för att få henne att vilja komma tillbaka, men tydligen så var han inte en nog stor anledning till att återvända.

-”Louis du måste släppa henne, du måste inse att hon inte kommer ringa dig.” Han minns Liams ord som han sa till honom efter en månad utan ett enda samtal från Grace, han hade hoppats att på något magiskt sätt att hans telefon skulle ringa och att det skulle stå hennes namn där på displayen. Men det gjorde det aldrig.

Han bröt ihop och Liam försökte hjälpa honom att komma över henne. Han insåg att även fast han är en framgångsrik läkare så vet han inte hur man läker ett brustet hjärta, han räddar liv varje dag men han vet inte hur han ska rädda sin bästa vän från att sjunka in i ett mörker.

Liam har ringt både Harry, Niall och Zayn för att få hjälp av dem att rädda Louis från sig själv, det funkade ett tag tills han bröt ihop och vägrade komma ut från sitt rum. Liam försökte med allt för att få Louis att må bra, men efter en månad med misslyckanden så var han tvungen att återvända till LA för att fortsätta med sina studier för att utvecklas i olika medicinska ämnen. Självklart var det väldigt svårt för Liam att lämna Louis i en av sina värsta stunder men han viste att han måste tänka på sig själv och sin egen framtid också.

Det var fem år sen som Louis var helt förstörd, han mår bättre nu men det går inte en enda dag utan att han ringer till Grace, han hoppas på att få höra något annat än att numret du söker är inte i bruk. Han vill höra hennes röst bara en gång till för att kunna berätta för henne hur mycket hon betyder för honom.

Louis lyckades med sitt skrivande och har blivit en väldigt framgångsrik författare. Han har blivit intervjuad av en massa olika tv program och tidningar och han kan inte förstå hur något så fantastiskt skulle kunna hända honom.

Hans första bok This is Us är nu översatt till över 80 språk något som får Louis att känna sig väldigt speciell.

Louis besökte LA för inte alls längesen och var till Grace café men det visade sig att Grace inte kunde ha det kvar så det var någon annan som hade köpt det. Det han inte hade förväntat sig var att se Grace namn i en artikel hemma i Doncaster när han kom hem, han hade inte förväntat sig att se henne stå bredvid Tom Jones med ett leende på hennes läppar.

Han minns vartenda ord i artikeln om de två leende personerna på bilden.

 

Jones och Queenlin!

 

Stor företagaren Tom Jones har nu öppnat ett kontor i New York som han överlåter ansvaret till sin(låtsas) syster Ofelia Grace Queenlin, Queenlin är före detta assistent till ingen mindre än presidenten av USA. Jones är en av dem yngsta milliardärerna som lever och han tror att det är en bra satsning.

”Jag litar på att Ofelia vet vad hon gör och jag vet att hon är bra på att ta ansvar, och då hon känner till USA mer än vad jag själv gör så tror jag att det är bra om hon får ta hand om den här delen av världen.” Säger Jones under en intervju med vår reporter Norah, han säger också att han litar på att Queenlin vet vad hon håller på med. Nu är det bara och vänta för att kunna se vad som händer med Jones och Queenlin i framtiden.

Det har gått rykten tidigare om att de två har setts ihop mer än vänskapligt. En källa som står dem båda nära säger att dem har vart i ett hemligt förhållande i över 7 år och att det är bara en tidsfråga innan Jones bestämmer sig för att fråga om Queenlins hand. Vi får alla hoppas då vi tycker att dem är väldigt söta tillsammans.

 

12/2-12 – Maria Jolenie

 

 Louis har läst den artikeln över hundra gånger och hans mamma tror inte att det kommer bli något bättre för att han läser den igen, orden kommer inte ändras magiskt bara för att han tittar på dem länge. Louis kan inte ändra på vad som händer i Grace liv för han är inte längre än del av det, hur gärna han än skulle vilja vara en del av hennes liv så är han inte det längre. Fem år sen var senaste gången han var en del av hennes liv, han slår vad om att hon inte ens kommer ihåg honom med tanke på att hon är så framgångsrik med sitt liv.

Han vet att han är lyckligt lottad som också är framgångsrik med sitt skrivande men han hade liksom hoppats på att hon skulle kunna vara där vid hans sida under hela tiden.

 

Grace Perspektiv:

 

Jag sitter inne på mitt kontor i New York och tittar ut över den folkfyllda gatan utanför, många har kommit för att kunna få en glimt av Harry Styles det senaste stjärnskottet som kommer hit i dag för att ha en radio intervju. Jag jobbar inom media och älskar verkligen mitt jobb, det sträcker sig från radio, tv, film, reklam, tidningar och allt annat som har med olika grejer som kan nå folk.

Jag tittar över på min klocka och drar en av mina rödbruna lockar bakom mitt öra. Jag bestämde mig för några månader sen att jag behövde en förändring och jag tyckte att färga mitt hår rödbrunt var ett ganska bra sätt.  Många tycker det är vågat men jag är väldigt nöjd och det är allt som jag bryr mig i.

Det är två minuter tills jag förväntas vara nere i entré och hälsa Styles välkommen, jag skulle hellre sluta tidigare men då jag har ansvar över hela det här stället så kan jag inte göra det… tyvärr.

Jag reser mig med en suck upp från stolen och börjar gå mot hissen som ska ta mig neråt, jag brukar inte lämna mitt rum så ofta för jag har fullt upp med jobb ungefär hela tiden, ända sen Tom gav mig ansvaret för det här så har jag drunknat i papper. Helt ärligt saknar jag mitt café som jag hade för fem år sedan. Så fort jag kom tillbaka till LA så fick jag veta att jag inte skulle ha råd att ha kvar det något som fick mitt hjärta att brista. Jag älskade det cafét och jag gör det fortfarande. Jag är så glad att Miranda köpte det för henne känner jag, jag brukar alltid gå ditt när jag är och hälsar på hemma i LA.

Jag har inte vart i London sen den där julen och jag försöker att förtränga alla minnen från London. Alltid när jag tänker på London tänker jag på honom, han som fick mig att se mitt liv i ett annat perspektiv.

Jag kliver ut ur hissen och möts av en ung man som får mitt hjärta att slå snabbare, jag känner igen honom och jag vet precis från vart. Han är Harry Styles samma Harry som finns på en massa bilder i Louis rum hemma i London… Samma Harry som är Louis bästa vän. Jag ska prata med Louis bästa vän och försöka bete mig som om jag inte har någon aning om att han är någon annan än Harry Styles världens senaste stjärnskott.

Jag vet att jag borde ha återvänt till London för Louis skull men jag var ung och dum, jag trodde att det bästa jag kunde göra var att glömma allt som hade med London att göra, hur kunde jag vara så dum? Jag frågar mig om och om igen varje dag varför jag inte ringer honom, varför jag inte tar mig tiden till att leta upp honom… Men jag kommer fram till samma svar varje gång, jag är rädd. Jag är rädd för att han inte ska känna igen mig, eller för att han inte ska vilja ha med mig att göra.

Jag vet inte ens varför jag jobbar för Tom han som fick mig att vilja spy för bara några år sedan, vad har mitt liv egentligen blivit? Är det verkligen så här jag vill leva mitt liv? Ensam och undrande vad som skulle hända om jag inte hade vart så dum?

Jag ville aldrig vara tjejen som fråga mig själv tänk om, men här är jag och jag ångrar så mycket av det jag gjort… eller rättare sagt det jag inte gjort.

---------------------------

Okej så jag skrev ett mycket långt kapitel till er bara för att jag suger på att uppdatera!

Jag vet att jag sagt det tidigare men den här gången menar jag det, jag kommer lägga upp mer vanligt, jag kommer försöka att se till att lägga ut ett kapitel varje tisdag, torsdag och söndag, så tre dagar i veckan. Jag kommer sätta dem på tidsinlägg så jag har dem uppe vid 16:30 allihopa hoppas ni står ut med att jag inte har känt mig särskilt bra på sistone!

 

Kommentera så jag har lite motivation att fortsätta och faktiskt hålla tisdag torsdag och söndag!